Så ska vi lämna den här gamla virtuella studentlyan för att flytta till en digital herrgård. Jodå, jag har lyckats, med ganska mycket hjälp, att sparka igång min nya blogg och site! Så framöver kommer mitt liv att kablas ut på www.maozeflop.se!
Jag upprepar WWW.MAOZEFLOP.SE!
Ska se om jag kan sälja av denna välbesökta blogg till någon behövande bara. Utgångsbudet är en tredjedels drömtårta och en high-5. Överstigande bud mottages med glädje!
torsdag 3 september 2009
onsdag 2 september 2009
Vart fan är skumpan då?!
Oerhört besviken på att jag inte lyckats få upp min nya blogg ännu. Allt är inhandlat och klart, bara att jag ska lyckas jobba mig till en uddamålsvinst mot de tekniska blogglösningarna och som det ser ut nu så är det en ganska lång förlustrad. Hoppas, på det sättet man gör på saker som inte är helt troliga, att bloggen ska vara uppe ikväll.
För övrigt så har mitt nya projekt dragit igång, många vet vad det handlar om men vissa kanske inte gör det. Då får ni även där vänta lite till. Ska beskriva denna innovation när den nya bloggen kommer upp. För er som oturligen blivit insyltade så har ni alla lite mindre pengar nu än vad ni hade innan. Självklart ska man utsättas för prövningar redan från början och en blandning av utdragningar, otur och tekniskt strul har lett till att vi negativa siffror. Dock inga större summor utan vad vi kan vänta oss med otur under kort sikt.
Veckan går annars i fotbollens tecken. Kan bli så att jag har fyra matcher och två träningar denna vecka. Kanske inte helt optimalt men min kropp brukar faktiskt svara ganska bra på överdrivet slitage och just nu känns det mest bara trevligt. Kanske inte är fullt så slut som jag var helt övertygad om att jag var för några veckor sedan. Återkommer med besked efter veckans fotbollsmässiga överdos.
För övrigt så har mitt nya projekt dragit igång, många vet vad det handlar om men vissa kanske inte gör det. Då får ni även där vänta lite till. Ska beskriva denna innovation när den nya bloggen kommer upp. För er som oturligen blivit insyltade så har ni alla lite mindre pengar nu än vad ni hade innan. Självklart ska man utsättas för prövningar redan från början och en blandning av utdragningar, otur och tekniskt strul har lett till att vi negativa siffror. Dock inga större summor utan vad vi kan vänta oss med otur under kort sikt.
Veckan går annars i fotbollens tecken. Kan bli så att jag har fyra matcher och två träningar denna vecka. Kanske inte helt optimalt men min kropp brukar faktiskt svara ganska bra på överdrivet slitage och just nu känns det mest bara trevligt. Kanske inte är fullt så slut som jag var helt övertygad om att jag var för några veckor sedan. Återkommer med besked efter veckans fotbollsmässiga överdos.
fredag 28 augusti 2009
Var är skumpan?
Hade ju tänkt outa den stora nystarten av bloggen idag men likt alla andra grandiosa projekt har det dragit ut på tiden. Ser ut som det är först på måndag korken sitter i taket och vi alla euforiskt kan gotta oss i en ny fräsch blogg.
Förhoppningsvis kan det dock bli skumpa ikväll ändå. En sanslöst viktig match mot serietvåan Delaryd/Pjätteryd står på agendan och jag har har tagit mig tillbaka till bänken. Ska bli riktigt roligt och vid vinst har vi ett riktigt guldläge inför den fortsatta säsongen.
Måste också avsluta med ett klipp från den stora folkutbildaren Aftonbladet. Deras nya Barca-specialist beskriver Messi och hans gamla matvanor. Det är skönt att någon äntligen definierar vad ett normalt liv verkligen är!
- En av de första sakerna Guardiola gjorde när han kom var att se till att Messi åt med klubben varje dag. Och han fick Messi att äta fisk första gången. Nu lever Messi ett normalt liv.
Förhoppningsvis kan det dock bli skumpa ikväll ändå. En sanslöst viktig match mot serietvåan Delaryd/Pjätteryd står på agendan och jag har har tagit mig tillbaka till bänken. Ska bli riktigt roligt och vid vinst har vi ett riktigt guldläge inför den fortsatta säsongen.
Måste också avsluta med ett klipp från den stora folkutbildaren Aftonbladet. Deras nya Barca-specialist beskriver Messi och hans gamla matvanor. Det är skönt att någon äntligen definierar vad ett normalt liv verkligen är!
- En av de första sakerna Guardiola gjorde när han kom var att se till att Messi åt med klubben varje dag. Och han fick Messi att äta fisk första gången. Nu lever Messi ett normalt liv.
onsdag 26 augusti 2009
Lugnet innan stormen
Har tagit det lite halvlugnt i början på veckan och laddar mest inför måndag. Då sätter mitt nystartade bolag igång och därmed också min nya blogg. Här ska det bli professionalisering av varje lilla partikel av mitt liv. Utom fotbollen då, där lunkar jag mest omkring som en skadeskjuta fjolårskalv i väntan på befrielsen. Men, som sagt, stora förändringar på gång så håll koll i slutet på veckan så ska jag ha en helt ny sida att erbjuda.
söndag 23 augusti 2009
Instinkt?!
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Som jag numera bemöter fester jag även bemött denna. Med ett tappert försök att slira koppling samt att smågsläpa handbromsen hoppas jag alltid att kvällen blir vad vi infödda kallar lagom. Slutresultatet blev tyvärr allt annat, jag ska villigt erkänna att det inte var jag som satt vid ratten ikväll. Det var ett ett dussin halvt avlivade celler på hjärnkontoret och väldigt få av dem hade klarat en av kontrollerna vid pågående mästarskap (vi talar VM och vi talar inte om substanser andra än de som medelsvännen bälger i jakt på en annorlunda morgondag). Oavsett så var kvällen oerhärt trevlig, bra sällskap kan fortfarande väga upp en dåligt planerad onykterhet.
Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...
Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...
lördag 22 augusti 2009
Det finns fördelar med att vara som mig!
Ibland blir jag förvånad över livets förmåga att spela vågspel. På något sätt har vi alla med oss en liten gynnare på ena axeln som ser till så att saker och ting jämnare ut sig. Det är när den rackaren dör som folk ballar ur. Då allt verkligen går åt helvete och Gunnar på högeraxeln har stämplat ut och glömt att ordna någon kompensation. Min Gunnar är dagens MVP i alla fall.
I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!
Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!
I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!
Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!
onsdag 19 augusti 2009
Tillbaka som en vinnare...
Gårdagen var en händelserik dag. Som tidigare nämnts så hade jag mirakulöst på kort tid lyckats smyga mig in i vår kära a-trupp till matchen mot Strömsnäsbruk. Detta genom att se trött och tung ut på några träningar samt genom att göra en av mitt livs sämsta insatser under 90-minuter i u-laget. Faktorer som i och för sig inte spelar så stor roll, vi har upprepade gånger fått höra under säsongen att det gäller ta chansen när man väl får den. Med den mentaliteten inledde jag gårdagen.
Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.
Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.
Typ.
Eller det skulle kunna ha varit så.
Men blev ju inte riktigt så.
Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.
Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.
Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.
Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.
Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.
Typ.
Eller det skulle kunna ha varit så.
Men blev ju inte riktigt så.
Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.
Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.
Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.
måndag 17 augusti 2009
Grrrrrregn
Intressant att jag sitter här och gör samhällsanalyser på vädret. Kanske tyder på att man borde ha något bättre för sig, eller att man inte koncentrerar sig tillräckligt mycket på vädret. Nåja, ska bjuda er på min lilla väderanalys i alla fall.
I mina ögon så har vädret, precis om vårt gamla hederliga svenska samhällsklimat, förändrats. I vanlig ordning handlar det inte så mycket om vetenskapliga analyser från min sida utan mer att jag känner en attitydsförändring, hos vädret. Vad jag minns, jag är ju trots allt relativt gammal, så var vädret förr lite mer anonymt. Det fanns där hela tiden och kommunicerade regn eller solsken men det kändes ändå som det trivdes med sin biroll. Att få vara med lite när andra hittade på saker och kunna lugnt begrunda lite ovanifrån. Kanske vädret trollade fram en kastvind eller en hagelskur för att skoja till det med några stackars golfare eller något picknickande par men på det stora hela så var vädret en lugn, värdig och resonlig kraft.
Men jag känner att varje år vill det ta lite mer plats. Solen gassar inte bara lite utan steker bleksvensk röd hy till cancer och skapar subtropiska lägenhetsklimat. Vinden smeker inte håret längre utan tar med sig träd, golfbollar, skogsägares liv och fan vet vad. Och regnet. Bittrare än någonsin. Samtidigt som jag sitter och försöker knega hem ett fullt kylskåp kommer regnbyar inrasandes genom det öppna fönstret som om det vore flodbåtskarneval.
Uppmärksamhet. Det måste vara det som är problemet. Efter så många år i skymundan vill vädret också vara med och synas. Inga biroller i kallpratssamtal utan huvudroller som ingen kan undgå. Lite så har väl ändå vårt land blivit i stort också? Folk vill ha och tar mer plats. Det räcker inte med att vara en i laget utan man ska vara DEN i laget. Och någonstans längst bak står det svenska kynnet blygsamt och väntar på sin tur. Den som redan varit...
Regnet piskar i vanlig ordning upp lite känslor och funderingar. Regn är ett oerhört vackert väder men avnjuts helst i sällskap. Framför allt den typen av sällskap som jag verkar få invänta ålderdomshemmet för att hitta. Nåväl, tillbaka till oväsentligheterna. Kneget går bra, trots att jag inte lägger nog med tid egentligen så ligger jag i bra fas inför bolagslanseringen. Kul också att komma in i det hela med bra självförtroende.
Golfen går åt helvete. Sämsta rundan sedan maj idag, ingenting fungerade och fick bland annat hämta ner min driver från en björktopp. Vet inte exakt vad som hände, får vissa tillfälliga blackouts vid sämre slag, men hade även ont i min tå efter incidenten. Och min bag är sned. Konstigt sånt där.
Slutligen så försöker jag fortfarande att spela det där "fotboll". Går väl lite lite bättre och som om tomten vaknat för tidigt har jag lyckats mygla till mig en bänkplats i den viktiga bortamatchen mot Strömsnäsbruk imorgon. Kommer säkerligen bli extremt lite speltid men att bara få smyga på sig den lätt förmultnade tröjan nummer 13 igen ska värma mitt hjärta.
I mina ögon så har vädret, precis om vårt gamla hederliga svenska samhällsklimat, förändrats. I vanlig ordning handlar det inte så mycket om vetenskapliga analyser från min sida utan mer att jag känner en attitydsförändring, hos vädret. Vad jag minns, jag är ju trots allt relativt gammal, så var vädret förr lite mer anonymt. Det fanns där hela tiden och kommunicerade regn eller solsken men det kändes ändå som det trivdes med sin biroll. Att få vara med lite när andra hittade på saker och kunna lugnt begrunda lite ovanifrån. Kanske vädret trollade fram en kastvind eller en hagelskur för att skoja till det med några stackars golfare eller något picknickande par men på det stora hela så var vädret en lugn, värdig och resonlig kraft.
Men jag känner att varje år vill det ta lite mer plats. Solen gassar inte bara lite utan steker bleksvensk röd hy till cancer och skapar subtropiska lägenhetsklimat. Vinden smeker inte håret längre utan tar med sig träd, golfbollar, skogsägares liv och fan vet vad. Och regnet. Bittrare än någonsin. Samtidigt som jag sitter och försöker knega hem ett fullt kylskåp kommer regnbyar inrasandes genom det öppna fönstret som om det vore flodbåtskarneval.
Uppmärksamhet. Det måste vara det som är problemet. Efter så många år i skymundan vill vädret också vara med och synas. Inga biroller i kallpratssamtal utan huvudroller som ingen kan undgå. Lite så har väl ändå vårt land blivit i stort också? Folk vill ha och tar mer plats. Det räcker inte med att vara en i laget utan man ska vara DEN i laget. Och någonstans längst bak står det svenska kynnet blygsamt och väntar på sin tur. Den som redan varit...
Regnet piskar i vanlig ordning upp lite känslor och funderingar. Regn är ett oerhört vackert väder men avnjuts helst i sällskap. Framför allt den typen av sällskap som jag verkar få invänta ålderdomshemmet för att hitta. Nåväl, tillbaka till oväsentligheterna. Kneget går bra, trots att jag inte lägger nog med tid egentligen så ligger jag i bra fas inför bolagslanseringen. Kul också att komma in i det hela med bra självförtroende.
Golfen går åt helvete. Sämsta rundan sedan maj idag, ingenting fungerade och fick bland annat hämta ner min driver från en björktopp. Vet inte exakt vad som hände, får vissa tillfälliga blackouts vid sämre slag, men hade även ont i min tå efter incidenten. Och min bag är sned. Konstigt sånt där.
Slutligen så försöker jag fortfarande att spela det där "fotboll". Går väl lite lite bättre och som om tomten vaknat för tidigt har jag lyckats mygla till mig en bänkplats i den viktiga bortamatchen mot Strömsnäsbruk imorgon. Kommer säkerligen bli extremt lite speltid men att bara få smyga på sig den lätt förmultnade tröjan nummer 13 igen ska värma mitt hjärta.
fredag 14 augusti 2009
En gammal man försöker inta min kropp
Några lugna dagar sedan senast men mitt liv flyter omkring i ett litet vakuum just nu. Allt känns väldigt "i väntan på" och tankarna ligger på framtid, projekt och eventuella flyttar snarare än på vad jag egentligen borde göra om dagarna. Dessutom har min arbetsplats, den pokerklient jag spelar på, enorma tekniska problem vilket gör att det är ännu svårare att finna lust till arbete. Så dagarna spenderas mest i en orgie av olika meningslösa fritidssysslor. Jag stressar mellan Tiger Woods på Xboxen, vanliga golfrundor runt om i bygden samt min nya Sopranosbox. Inget liv som Strindberg hade högaktat och funktionen av det hela är väl mest att det går tid. Inbillar mig att det inte riktigt är huvudsyftet med att leva livet, att maska är bara vackert på fotbollsplanen.
Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.
Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.
Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.
Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.
måndag 10 augusti 2009
Överlevde svinsjukan
Dåligt med uppdateringar även från hemmaplan och jag kanske ska komma ut med en bekännelse. Jag är faktiskt lite lat. Man kan inte tror det men så är fallet. Min undanflykt denna gång är att jag legat i svininfluensa i helgen. Skulle i och för sig kunna vara en vanlig förkylning också men känns mer prestigefullt att ha ridit sig igenom den dödliga svinpesten. Jag har mest försökt se Sopranos men somnat in i någon form av febertripp. Många svettiga timmar senare är det faktiskt måndag och jag verkar ganska frisk.
Tyvärr så är ett av mina eftersatta hjärnområdet det som behandlar rehabilitering av förkylning och träning. Jag tänkte att det var en lysande idé att göra comeback efter tre månaders bortvaro från fotbollen och kittla den gamla svininfluensan lite på hakan precis som det är på väg att lämna mig. Sagt och gjort, jag försökte helt enkelt spela fotboll idag trots min kropps vilda protester. Äckligt jobbigt var det men någonstans fanns det även en liten liten njutning i det hela. Siktar som jag sagt innan enbart på kvalet så all speltid i u- och a-lag innan dess är bara en bonus. Huvudsaken är att jag får tillräckligt många minuter i ett kval för att ta det här laget från div. 5-träsket till de strålande betesmarkerna i 4:an. Hade varit en riktigt stor upplevelse och är just nu det enda som håller mig i denna världsdel.
Macau lockar offantligt mycket måste jag säga. Inte på heltid men under de vintermånader då Växjö erbjuder en kavalkad av olika regn och blaskformer finns det ganska få anledningar att hänga här. Otur i turen att mitt nystartade bolag har blivit lite av en succé så jag måste hitta något sätt att kombinera mitt Macau-sken med bolaget. Ska nog lösa sig men får sätta mig ner och ta en rejäl funderare. När med en turrevinst igår men i vanlig ordning lyckades jag snubbla på mållinjen. Landade 1k i alla fall vilket känns som ett litet steg mot det stora äventyret. Tänkte jobba ikväll men träningen har sugit all energi ur både hjärna och kropp så går tidigt i säng för att förbereda mig inför viktigare saker imorgon (teetime 08.30 i prestigematch mot den store mannen med det ännu större egot).
Tyvärr så är ett av mina eftersatta hjärnområdet det som behandlar rehabilitering av förkylning och träning. Jag tänkte att det var en lysande idé att göra comeback efter tre månaders bortvaro från fotbollen och kittla den gamla svininfluensan lite på hakan precis som det är på väg att lämna mig. Sagt och gjort, jag försökte helt enkelt spela fotboll idag trots min kropps vilda protester. Äckligt jobbigt var det men någonstans fanns det även en liten liten njutning i det hela. Siktar som jag sagt innan enbart på kvalet så all speltid i u- och a-lag innan dess är bara en bonus. Huvudsaken är att jag får tillräckligt många minuter i ett kval för att ta det här laget från div. 5-träsket till de strålande betesmarkerna i 4:an. Hade varit en riktigt stor upplevelse och är just nu det enda som håller mig i denna världsdel.
Macau lockar offantligt mycket måste jag säga. Inte på heltid men under de vintermånader då Växjö erbjuder en kavalkad av olika regn och blaskformer finns det ganska få anledningar att hänga här. Otur i turen att mitt nystartade bolag har blivit lite av en succé så jag måste hitta något sätt att kombinera mitt Macau-sken med bolaget. Ska nog lösa sig men får sätta mig ner och ta en rejäl funderare. När med en turrevinst igår men i vanlig ordning lyckades jag snubbla på mållinjen. Landade 1k i alla fall vilket känns som ett litet steg mot det stora äventyret. Tänkte jobba ikväll men träningen har sugit all energi ur både hjärna och kropp så går tidigt i säng för att förbereda mig inför viktigare saker imorgon (teetime 08.30 i prestigematch mot den store mannen med det ännu större egot).
fredag 7 augusti 2009
Lugnet
Så var man tillbaka i trygga svenneland i en lugn och tyst lägenhet. Nästan chockartat att vakna upp vid 06 imorse i någon form av vakum där inte ett endaste ljud väljer att beträda min trumhinna. I 2,5 vecka har man konstant haft ganska massiva ljudkulisser snurrandes i sina öron och framför allt har morgnarna på hostellet varit plågsamma. De har nämligen haft en trumma på en kvadratmeter utanför vår dörr och de morgonpigga små ungdjävlarna som bitvis huserat på hostellet tycker ju trumman är vansinnigt rolig. Inget vi höll med om efter sena klubbkvällar.
Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.
På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.
Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!
Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)
Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.
På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.
Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!
Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)
måndag 3 augusti 2009
Peking
Föga förvånande så har ju det stora landet blockat den store MaoZeFlops blogg. Det är alltså problem med myndigheterna som denna gång lett till de sparsamma uppdateringarna. Vi har i alla fall ankommit till Peking och resan har börjat kantas med de problem som man har hoppats med i en stor svulstig kommunistisk stat med begränsade språkkunskaper.
Redan på flygplatsen tog det nästan två timmar att hitta en taxi som förstod adressen till vårt hostel. Självklart var vi tvugna att ta två taxibilar med tanke på all packning. Jag och Danne drog självklart nitlotten och vår gode chaufför hade inte en susning om hur han skulle navigera sig igenom trafikkaoset. Vi anlände efter 120 minuters bilresa varav vi hade varit stillasittande i 60. Våra reskamrater satt tålmodigt och väntade på oss vid hostellet sedan en timma tillbaka.
Boendet som rekommonderats av min gamla vän Åsa är dock helt strålande. En liten zen-inspirerad oas mitt inne i hutongerna som självaste Kirchsteiger hade önskat att han inrett. Dessutom löjligt låga priser på allt från öl till frukost. Inledde första kvällen med att sitta och släppa ner några Tsing Tao på hostellet för att sedan känna på Pekings nattpuls. Första försöket ledde till en oerhört skabbig liveklubb som främst riktade sig till fetlagda amerikaner och tyskar som gärna betalade för kärlek. Vi lämnade efter en öl i jakt på lite mer genuina ställen. Andra försöket var även det tämligen misslyckat. Taxin släppte av oss på en av Pekings hetare nattklubbar.
Dock visade det sig att vi kanske var lite för gamla för att vara riktigt heta. Dels för att vi höjde medelåldern med 10-talet år och dels för att våra föråldrade trumhinnor fullkomligen blödde efter den omilda kinesiska technoanstormningen. Vi kastade in handuken innan vi ens hunnit beställa någon dryck trots det saftiga inträdet på 50 Yang.
Skam den som ger sig, det tredje försöket låg en lätt promenad bort och såg extriört ut som en nedklädd version av Sports i Växjö. Gissa om vi blev förvånade då vi kommer in. Vi välkomnas gratis av serviceminded personal som släpper in oss i en lätt surrealistisk miljö. Interiören påminner om någon flippad fransk film med mängder av bronsapparater längs väggarna och svulstiga takkronor. Ljud och ljuset är välregisserat och vi kliver storögt in i en helt ny värld. Dock blir vi så förvirrade så vi lyckas beställa in fyra Blue Hawaii av kyparen då vi får vårt bord. Men trots vår sliskiga androgyna drink så är jag oerhört nöjd med klubben. När dessutom ställets resident-MC kliver in blir succén fullkomlig. En skön japan i hatt som rhymar loss totalt över en blandning av kinesiska beats och eminiem. Stort. Kvällen fortsätter i ett overkligt skönt flow och avslutas med att en kinesisk trollkarl kommer och bjussar på korttrick tills vi tappar hakorna. Kanske inte en helt lättlurad publik i och för sig då vi börjat komma in på favoritspåret Mojitos. En grymt bra förstakväll i alla fall.
Har hänt mycket sedan dess men hinner inte skriva om det nu. Kan dock avslöja att nästa inlägg kommer handla om en stor gammal stenmur, en halvgalen svarttaxu chaffis samt ett dussin konstaplar. Godnatt!
Stort tack till Froid som är min bulvan i västvärlden som hjälper mig att spränga den stora kinesiska brandväggen!
Redan på flygplatsen tog det nästan två timmar att hitta en taxi som förstod adressen till vårt hostel. Självklart var vi tvugna att ta två taxibilar med tanke på all packning. Jag och Danne drog självklart nitlotten och vår gode chaufför hade inte en susning om hur han skulle navigera sig igenom trafikkaoset. Vi anlände efter 120 minuters bilresa varav vi hade varit stillasittande i 60. Våra reskamrater satt tålmodigt och väntade på oss vid hostellet sedan en timma tillbaka.
Boendet som rekommonderats av min gamla vän Åsa är dock helt strålande. En liten zen-inspirerad oas mitt inne i hutongerna som självaste Kirchsteiger hade önskat att han inrett. Dessutom löjligt låga priser på allt från öl till frukost. Inledde första kvällen med att sitta och släppa ner några Tsing Tao på hostellet för att sedan känna på Pekings nattpuls. Första försöket ledde till en oerhört skabbig liveklubb som främst riktade sig till fetlagda amerikaner och tyskar som gärna betalade för kärlek. Vi lämnade efter en öl i jakt på lite mer genuina ställen. Andra försöket var även det tämligen misslyckat. Taxin släppte av oss på en av Pekings hetare nattklubbar.
Dock visade det sig att vi kanske var lite för gamla för att vara riktigt heta. Dels för att vi höjde medelåldern med 10-talet år och dels för att våra föråldrade trumhinnor fullkomligen blödde efter den omilda kinesiska technoanstormningen. Vi kastade in handuken innan vi ens hunnit beställa någon dryck trots det saftiga inträdet på 50 Yang.
Skam den som ger sig, det tredje försöket låg en lätt promenad bort och såg extriört ut som en nedklädd version av Sports i Växjö. Gissa om vi blev förvånade då vi kommer in. Vi välkomnas gratis av serviceminded personal som släpper in oss i en lätt surrealistisk miljö. Interiören påminner om någon flippad fransk film med mängder av bronsapparater längs väggarna och svulstiga takkronor. Ljud och ljuset är välregisserat och vi kliver storögt in i en helt ny värld. Dock blir vi så förvirrade så vi lyckas beställa in fyra Blue Hawaii av kyparen då vi får vårt bord. Men trots vår sliskiga androgyna drink så är jag oerhört nöjd med klubben. När dessutom ställets resident-MC kliver in blir succén fullkomlig. En skön japan i hatt som rhymar loss totalt över en blandning av kinesiska beats och eminiem. Stort. Kvällen fortsätter i ett overkligt skönt flow och avslutas med att en kinesisk trollkarl kommer och bjussar på korttrick tills vi tappar hakorna. Kanske inte en helt lättlurad publik i och för sig då vi börjat komma in på favoritspåret Mojitos. En grymt bra förstakväll i alla fall.
Har hänt mycket sedan dess men hinner inte skriva om det nu. Kan dock avslöja att nästa inlägg kommer handla om en stor gammal stenmur, en halvgalen svarttaxu chaffis samt ett dussin konstaplar. Godnatt!
Stort tack till Froid som är min bulvan i västvärlden som hjälper mig att spränga den stora kinesiska brandväggen!
fredag 31 juli 2009
Vad ska man säga?
Hongkong fredag är avklarad. Svårt att bedöma eller relatera till. Inte helt likt en kväll i Växjös turbulenta partytumlare. Nja, som tidigare nämnt så värmde vi upp en stämning här på rummet som sedan briserade i en utgång utan mål. I den kollektiva förvirringen hamnade vi sedermera i en hiss i närområdet som erbjöd en bar på varje knapp. Få fingrar och dålig fantasi ledde till den 13:e och där fortlöpte kvällen med tärning i hand. Det har visat sig att vi har junkat till oss på ett tärningsspel som mer eller mindre alla kineser spelar. Ingen nymodighet utan vi har alla spelar innan men här verkar det vara näst intill religion ochn då är det självklar inga problem när tärningar och muggar presenterar en möjlighet att gambla varje kväll.
Kvällens vinnare men kanske främst förlorare blev Jimmie. Han vann några 100:a på förfesten men när det väl blev dags för leverans på karaokeklubben torskade han barbacka och straffades med en valfri låt ur pärmen. Antalet engelskspråkiga alster var fåtaliga och att se honom vandra runt i den inhemska lokalen sjungades en oerhört förfalskad "all you need is love" var ett nöje få förunnat. Att vi efter det inte ens orkade med klubbandet är väl någon form av kombinderad tragik och succé. Vi alla var rätt trötta och när vi hittade vår trötte kinesiske homeboy Wang Fo (Med reservation för både stavning och uttal) blev det tärning för hela slanten och han fick uppenbara problem att rulle drinkinggames tillsammans med ett helt gäng heltidsspelare. Wang är nog fortfarande full och vi överlevde så kontentan är väl egentligen att alla är lyckliga. Sammanfattningsvis så är HK en oerhört vacker och intressant stad men det känns väl mest som jag hunnit nosa lite på den. De främsta rekommendationerna jag fått har vi inte ens hunnit med men sammtidigt så känns det inte som det kommer ta så lång tid innan jag är här igen.
Många tankar har gått i omloppsbana kring mitt lilla kranium men för en gångs skull så känns inte återkomsten till Växjö bara positiv utan ganska stora delar av mina svajande atomer röstar för en ganska radikal manöver. Det logiska lilla jaget förtränger löpande det nödvändiga ställningstagandet och jag misstänker att jag vid hemkomsten kommer behöva ta ställning till mer än jag egentligen önskar eller tidigare behövt. Men nu jobbar vi i förträngelsen och semesterns tid så låt mig bara njuta några dagar till innan verkligheten spårar min själ som tillfälligtvis iklätt sig vildhästens man.
"Note to self" Vid en snabb genomläsning visar det sig att jag använder ett oerhört onödigt pretantiöst och invecklat språk när jag är onykter. Vaddera inte verkligheten om den ändå river lite skönt, som jag brukar säga...
Kvällens vinnare men kanske främst förlorare blev Jimmie. Han vann några 100:a på förfesten men när det väl blev dags för leverans på karaokeklubben torskade han barbacka och straffades med en valfri låt ur pärmen. Antalet engelskspråkiga alster var fåtaliga och att se honom vandra runt i den inhemska lokalen sjungades en oerhört förfalskad "all you need is love" var ett nöje få förunnat. Att vi efter det inte ens orkade med klubbandet är väl någon form av kombinderad tragik och succé. Vi alla var rätt trötta och när vi hittade vår trötte kinesiske homeboy Wang Fo (Med reservation för både stavning och uttal) blev det tärning för hela slanten och han fick uppenbara problem att rulle drinkinggames tillsammans med ett helt gäng heltidsspelare. Wang är nog fortfarande full och vi överlevde så kontentan är väl egentligen att alla är lyckliga. Sammanfattningsvis så är HK en oerhört vacker och intressant stad men det känns väl mest som jag hunnit nosa lite på den. De främsta rekommendationerna jag fått har vi inte ens hunnit med men sammtidigt så känns det inte som det kommer ta så lång tid innan jag är här igen.
Många tankar har gått i omloppsbana kring mitt lilla kranium men för en gångs skull så känns inte återkomsten till Växjö bara positiv utan ganska stora delar av mina svajande atomer röstar för en ganska radikal manöver. Det logiska lilla jaget förtränger löpande det nödvändiga ställningstagandet och jag misstänker att jag vid hemkomsten kommer behöva ta ställning till mer än jag egentligen önskar eller tidigare behövt. Men nu jobbar vi i förträngelsen och semesterns tid så låt mig bara njuta några dagar till innan verkligheten spårar min själ som tillfälligtvis iklätt sig vildhästens man.
"Note to self" Vid en snabb genomläsning visar det sig att jag använder ett oerhört onödigt pretantiöst och invecklat språk när jag är onykter. Vaddera inte verkligheten om den ändå river lite skönt, som jag brukar säga...
Förfest.
Gårdagen blev ganska lugn trots stora förhoppningar. Hela gänget var ganska slitet efter all shopping och det blev lite lätt barhoppande i Soho, bland annat på en riktigt grym skybar. Sen softade vi ned med lite highstakes tärningsspel på en lokal bar för att komma i säng redan vid 04-tiden. Ikväll däremot så är det störthjälm på. Trots avresa imorgon från flygplatsen redan 12.50 så har vi valt att jobba helhjärtat ikväll och ska inleda med hotelloungen och risbrännvin. Ribban är med andra ord fixerad i både positiv och negativ bemärkelse. Återkommer med detaljer om Hongkongpulsens behandling av en förvirrad småstadsbo.
onsdag 29 juli 2009
Kejsarens nya kläder
Så har vi betat av en eftermiddag i kaoset. Vi tog oss in särskilt långt, visar sig att vi bor nästan på Nathan Road och i distriktet finns det obehagligt många sköna butiker. Är lite orolig över hur min konvertering till det japanska streetmodet kommer att tas emot på gågatan hemma i Växjö. Blir säkert ytterligare ett fall av garderobsjukan för mina nyinköpta plagg. Dock riktigt nöjd med vissa inköp och shoppingbudgeten är fortfarande välmående så det kan nog bli ytterligare några galna t-shirts med japanska grisar på.
Skäms för övrigt då hela gänget slitna efter resande och shopping beslutar sig för en tidig kväll. Så nu ska man smyga ned i sin säng vid 24-tiden vilket känns som ett brott då staden pulserar kraftigt några hundra meter nedanför. Dock behövs sömnen, vårt förra hotell var riktigt bra på de flesta punkter, förutom när det kom till sängarna. Hårda som fängelsebritsar vägrade de släppa ned min tunga blekfeta kropp i madrass och varje morgon kännetecknades av trötthet i kombination med ömmande lemmar. Nu ska det jäklar laddas med tre nätter Törnrosa-sömn för att bunkra inför 6 nätter på hostel i Peking. Fasar redan då vi laddar med detta hotell, omställningen kan bli riktigt tuff!
Skäms för övrigt då hela gänget slitna efter resande och shopping beslutar sig för en tidig kväll. Så nu ska man smyga ned i sin säng vid 24-tiden vilket känns som ett brott då staden pulserar kraftigt några hundra meter nedanför. Dock behövs sömnen, vårt förra hotell var riktigt bra på de flesta punkter, förutom när det kom till sängarna. Hårda som fängelsebritsar vägrade de släppa ned min tunga blekfeta kropp i madrass och varje morgon kännetecknades av trötthet i kombination med ömmande lemmar. Nu ska det jäklar laddas med tre nätter Törnrosa-sömn för att bunkra inför 6 nätter på hostel i Peking. Fasar redan då vi laddar med detta hotell, omställningen kan bli riktigt tuff!
Hongkong
Då har vi lämnat Macau efter 10 svängiga dagar. Blev ett slutresultat på 5000 plus på pokern vilket får ses som ok med tanke på vilken sjuk otur jag faktiskt haft. Dessutom valde vi avsluta gårdagen på Wynn med att investera en 200-ing på craps. Bordet går i totalt sken, han med tärningarna bara bombar in massa siffror som är bra för oss och det hela slutar att vi lämnar bordet med drygt 4000 var. Total karneval sista kvällen och överlag så är omdömet på Macau över förväntan och det känns som mycket av mitt fokus framöver kommer ligga på hur man ska kunna ta sig dit oftare eller mer varaktigt.
Har tagit färjan över till Hongkong nu och att bara glida in mot Victoria harbour var en upplevelse i sig. Att vi sedan lyckades hitta ett 5-stjärnigt hotell till bra pris med gratis uppgradering till de högre våningarna. Jag och Adam fick dessutom hybris och valde att lägga några extra 100-ingar för att komma upp till 32:a våningen. Så just nu sitter jag i denna fåtöljen och bloggar med den här vyn bakom min rygg.
Ska bli riktigt gött att ta semester "på riktigt" nu resten av resan och lämna pokern helt. Blir nog ganska mycket shopping här i Hongkong och det känns som jag kan spendera mina crapsvinster utan dåligt samvete i alla fall. Har varit rätt lugnt festmässigt under hela Macau-vistelsen men finns en viss risk att vi trappar upp även på den fronten. Bland annat har vi en nattklubb på hotellet på 36:e våningen, skönt att slippa lämna byggnaden om man vill klubba loss lite. ;)
Kommer jobba med bra nät under resten av vistelsen nu i alla fall så kan nog uppdatera lite bättre. Men nu ska vi skynda ned till Nathan road för att hinna med lite shopping redan idag. Ska även undersöka om de på denna sida valt att tillreda kyckling och kött lite annorlunda. De små kineserna har nämligen en tendens att försöka behålla så mycket skinn, ben och hår på allt de tillagar. Exotiskt, men jag föredrar nog tysk vattenfylld filé som hemma. På återskrivande.
Har tagit färjan över till Hongkong nu och att bara glida in mot Victoria harbour var en upplevelse i sig. Att vi sedan lyckades hitta ett 5-stjärnigt hotell till bra pris med gratis uppgradering till de högre våningarna. Jag och Adam fick dessutom hybris och valde att lägga några extra 100-ingar för att komma upp till 32:a våningen. Så just nu sitter jag i denna fåtöljen och bloggar med den här vyn bakom min rygg.
Ska bli riktigt gött att ta semester "på riktigt" nu resten av resan och lämna pokern helt. Blir nog ganska mycket shopping här i Hongkong och det känns som jag kan spendera mina crapsvinster utan dåligt samvete i alla fall. Har varit rätt lugnt festmässigt under hela Macau-vistelsen men finns en viss risk att vi trappar upp även på den fronten. Bland annat har vi en nattklubb på hotellet på 36:e våningen, skönt att slippa lämna byggnaden om man vill klubba loss lite. ;)
Kommer jobba med bra nät under resten av vistelsen nu i alla fall så kan nog uppdatera lite bättre. Men nu ska vi skynda ned till Nathan road för att hinna med lite shopping redan idag. Ska även undersöka om de på denna sida valt att tillreda kyckling och kött lite annorlunda. De små kineserna har nämligen en tendens att försöka behålla så mycket skinn, ben och hår på allt de tillagar. Exotiskt, men jag föredrar nog tysk vattenfylld filé som hemma. På återskrivande.
tisdag 28 juli 2009
Mäklaren nästa
Har lite dåligt samvete. Lovade folk att bloggande skulle nå nya toppnoteringar från Macau men istället har det blivit skamligt dåligt med uppdateringar. Avsaknaden av vettigt wlan på rummet i kombination med att tiden inte räcker till har tyvärr gjort att det blivit så. Men de senaste dagarna har på många sätt varit lite kaotiska.
Vi får helt enkelt ta det tillbaka till fredagkvällen. Vi planerade en stor helg av pompa och ståt. Stadens fylldes till bredden med "turister" från Hongkong och vi slog oss ned på ett ställe som körde fria drinkar för 120kr från 18-21. Jag misstänkte att detta kunde bli ett problem då nattlivet peakar vid 04-05 här men grabbarna var törstiga så det var bara att stämpla in. Efter de tre timmarna är vi alla lite på g men kvällen kommer till ett vägskäl. Jag har upptäkt att vi missat middagen och efter 32 års bitvis plågsamt leverne med mig själv vet jag att middag inte är något man skippar ostraffat. Slutligen lyckas jag få med mig Adam på lite mat samtidigt som de andra väljer att stanna.
En liten festmåltid senare möts vi upp på en annan bar och då är Jimmie och Danne bortom all räddning. Lika många kalorier som vi ätit har de druckit. Vi måste snabbt se till att slussa ut dem från baren på MGM innan de stora farbröderna i kavaj gör det istället. Väl utanför tar jag ett häpnadsväckande moget beslut. Med tanke på den allmänna karnivalnivån och önskan om att åka till en av de barer jag tycker är rätt sura här så inser jag att det kanske inte är min kväll. Jag önskar grabbarna lycka till och beger mig på egen väg. De lovar att ringa innan vi ska nattklubba så jag tänker att jag förlägger min förfest till casinot.
Med några öl i kroppen är min hybris större än normalt och jag börjar från första handen att sätta skräck i alla vid bordet. Två öl senare och 2000 rikare ringer grabbarna och meddelar att nattklubbandet är inställt. De ligger alla i fosterställning på hotellet då senaste baren gick på knockout. Bara att övegå till vatten med andra ord och fortsätta spela. Eftersom jag känner flytet kliver jag upp på 25/50 och det är ungefär samma resa. Stabilt spel med stort självförtroende under ytterligare någon timma landar ett resultat på 7000. Mumma.
Lördagsmorgon var för mig som en liten bakelse om man jämför med mina reskamraten. Maken till bakfylla har jag knappt skådat, de vara alla som små bräckliga skal av sig själva och som den mogne förståndige herre jag är kunde jag lätt hånleendes kommentera deras tillstånd. Då alla var i zombiestadiet denna dag så var det poker som gällde även här. Jag protesterade inte då mina resultat hade börjat skena åt rätt håll. Lördagen blev dock en svart dag i min pokerhistoria. Satte mig återigen på 25/50 och spelade mer eller mindre felfritt. Men vissa dagar är bara inte menade. Kanske borde man förstå det då första handen man plockar upp är KK. Raise till 300 före och två syn. Jag drar upp den till 1600 och small blind synar från ingenstans. Floppen kommer 942 i ruter och med 3400 kvar så är det bara för mig att stoppa in resten trots att jag inte har ruterkungen. Det kinesiska ubermongot synar då på sin K10 i ruter, som han tyckte var värd 1600 preflop. Sedan fortsätter dagen i samma anda och jag räknar till att jag har allinsituationer för över 40000 som jag förlorar där jag är 65-90% favorit. Jag slutar med ett back på 1900 och en stor klump i halsen.
Dagarna därefter har dock präglats av succé vid pokerborden. Har gått tillbaka till lägstanivån för att hålla svängarna nere och grindat tillbaka nästan hela 19000 förlusten. Igår gjorde jag 10000 så totalresultatet är nu uppe på 5000 plus. Inget man är supernöjd med men samtidigt så kan man inte förvänta sig mycket mer om man suttit och blivit abnormt utdragen på 25/50 en hel dag. Sista speldagen idag innan vi drar till Hongkong och hade varit gött att landa lite shoppingpengar.
För övrigt så börjar stora tankar vandra i mitt huvud. Jag gillar verkligen denna stad och värdet vid pokerborden påminner mig om de tidiga onlinedagarna. Det är ett faktum att ska man tjäna pengar på poker är detta förmodligen ett av de bästa ställena i världen. Har dessutom etablerat lite kontakt med en svensk som bor här och det finns rätt fina lägenheter till en helt oöverkomliga hyrespriser. Så tanken om den flytt i några månader kittlar verkligen både ur upplevesle- och ekonomiperspektiv. Får tänka mer på det när jag kommer tillbaka. Måste ta upp mitt kära HAIF i 4:an först innan något annat kan komma på tal. Men att efter det möta den svenska hösten på volley och åka hit låter oerhört lockande.
Vi får helt enkelt ta det tillbaka till fredagkvällen. Vi planerade en stor helg av pompa och ståt. Stadens fylldes till bredden med "turister" från Hongkong och vi slog oss ned på ett ställe som körde fria drinkar för 120kr från 18-21. Jag misstänkte att detta kunde bli ett problem då nattlivet peakar vid 04-05 här men grabbarna var törstiga så det var bara att stämpla in. Efter de tre timmarna är vi alla lite på g men kvällen kommer till ett vägskäl. Jag har upptäkt att vi missat middagen och efter 32 års bitvis plågsamt leverne med mig själv vet jag att middag inte är något man skippar ostraffat. Slutligen lyckas jag få med mig Adam på lite mat samtidigt som de andra väljer att stanna.
En liten festmåltid senare möts vi upp på en annan bar och då är Jimmie och Danne bortom all räddning. Lika många kalorier som vi ätit har de druckit. Vi måste snabbt se till att slussa ut dem från baren på MGM innan de stora farbröderna i kavaj gör det istället. Väl utanför tar jag ett häpnadsväckande moget beslut. Med tanke på den allmänna karnivalnivån och önskan om att åka till en av de barer jag tycker är rätt sura här så inser jag att det kanske inte är min kväll. Jag önskar grabbarna lycka till och beger mig på egen väg. De lovar att ringa innan vi ska nattklubba så jag tänker att jag förlägger min förfest till casinot.
Med några öl i kroppen är min hybris större än normalt och jag börjar från första handen att sätta skräck i alla vid bordet. Två öl senare och 2000 rikare ringer grabbarna och meddelar att nattklubbandet är inställt. De ligger alla i fosterställning på hotellet då senaste baren gick på knockout. Bara att övegå till vatten med andra ord och fortsätta spela. Eftersom jag känner flytet kliver jag upp på 25/50 och det är ungefär samma resa. Stabilt spel med stort självförtroende under ytterligare någon timma landar ett resultat på 7000. Mumma.
Lördagsmorgon var för mig som en liten bakelse om man jämför med mina reskamraten. Maken till bakfylla har jag knappt skådat, de vara alla som små bräckliga skal av sig själva och som den mogne förståndige herre jag är kunde jag lätt hånleendes kommentera deras tillstånd. Då alla var i zombiestadiet denna dag så var det poker som gällde även här. Jag protesterade inte då mina resultat hade börjat skena åt rätt håll. Lördagen blev dock en svart dag i min pokerhistoria. Satte mig återigen på 25/50 och spelade mer eller mindre felfritt. Men vissa dagar är bara inte menade. Kanske borde man förstå det då första handen man plockar upp är KK. Raise till 300 före och två syn. Jag drar upp den till 1600 och small blind synar från ingenstans. Floppen kommer 942 i ruter och med 3400 kvar så är det bara för mig att stoppa in resten trots att jag inte har ruterkungen. Det kinesiska ubermongot synar då på sin K10 i ruter, som han tyckte var värd 1600 preflop. Sedan fortsätter dagen i samma anda och jag räknar till att jag har allinsituationer för över 40000 som jag förlorar där jag är 65-90% favorit. Jag slutar med ett back på 1900 och en stor klump i halsen.
Dagarna därefter har dock präglats av succé vid pokerborden. Har gått tillbaka till lägstanivån för att hålla svängarna nere och grindat tillbaka nästan hela 19000 förlusten. Igår gjorde jag 10000 så totalresultatet är nu uppe på 5000 plus. Inget man är supernöjd med men samtidigt så kan man inte förvänta sig mycket mer om man suttit och blivit abnormt utdragen på 25/50 en hel dag. Sista speldagen idag innan vi drar till Hongkong och hade varit gött att landa lite shoppingpengar.
För övrigt så börjar stora tankar vandra i mitt huvud. Jag gillar verkligen denna stad och värdet vid pokerborden påminner mig om de tidiga onlinedagarna. Det är ett faktum att ska man tjäna pengar på poker är detta förmodligen ett av de bästa ställena i världen. Har dessutom etablerat lite kontakt med en svensk som bor här och det finns rätt fina lägenheter till en helt oöverkomliga hyrespriser. Så tanken om den flytt i några månader kittlar verkligen både ur upplevesle- och ekonomiperspektiv. Får tänka mer på det när jag kommer tillbaka. Måste ta upp mitt kära HAIF i 4:an först innan något annat kan komma på tal. Men att efter det möta den svenska hösten på volley och åka hit låter oerhört lockande.
fredag 24 juli 2009
Ma Ma Macau
Så är vi inne på dag fyra i denna stad som får Las Vegas att framstå som en förort. Måste säga att jag är över förväntan nöjd med allt så här långt. Pokerspelandet har rullat på, hade en backsession i förrgår men sedan var det den stora Mao som intog salongerna igår. Satte mig på Wynn ordentligt sleten efter en ganska sen och tuff natt. I en stad som aldrig sover så är det lite knepigt att hitta bromsen och så här långt har vi inte kommit i säng innan 05 någon dag.
Väl på Wynn beställer man in en kaffe och en clubsandwich till bordet och börjar så sakteliga trakassera kineserna. Jag, Danne och Jimbo sitter vid samma bord och det är riktigt småtrevligt när vi kan sitta och driva med alla vid bordet på svenska. Känner redan tidigt att flowet är på väg att infinna sig och börjar spela fler och fler händer. Började med 3000 och har ganska snabbt kommit på till 5000 efter att ha barskrapat en hel Australiensisk familj. Tydligen är det inte tillåtet att straddla "downunder" och mitt upprepade straddlande får framför allt familjefadern att balla ur.
Sessionen fortsätter och i takt med att min markerstapel växer blir också min hybris allt mer grandios. Jag spelar varje hand och bordet ser med allt större skräck min närvaro i händerna. Till Dannes och Jimbos förtret kör jag över bordet och lämnar inte ens något utrymme för mina reskamrater att dominera. Det är helt enkelt Maos kväll. Till råga på allt får jag sitta de sista fyra timmarna bredvid den coolaste tjej jag någonsin sett. Som tagen ur en HongKong-film glider hon in i en futuristisk beige overall i kort shortlängd (aldrig sett liknande plagg och därav den förvirrande beskrivningen), matchande hörlurar och en hel skopa attityd. Självklart är hon även strålande vacker och doftar som en mindre bukett lotusblommor. Som om inte detta var nog så är hon dessutom riktigt vass på att spela poker. Ett sant nöje med detta bordsällskap lite tråkigt bara att min hybris värdesatte hennes marker mer än hennes sällskap så självklart är det jag som slutligen skickar även henne från bordet. Efter ett nätt pass på 11 timmar vid samma pokerbord slutar jag på 6500 plus. Ett oerhört välkommet resultat, främst som jag lovat mig själv att få inhandla ett par flippade skor på Venetian om jag plussade mer än 3000. Så idag har vi sprungit i butiker för fulla muggar för att göra av med de nyinjagade monopolsedlarna.
Venetian är för övrigt det mest överdådiga jag någonsin sett. Ingen aning om hur jag ska beskriva det, känns som man konstant har vandrat omkring som en lilleputt i någon form av låtsasland. De tidigare mäktiga minnesbilder man haft från vegas har rakst bleknat och på många sätt måste jag säga att jag verkligen älskar denna stad. Samtidigt som man ständigt fascineras av enorma byggnader och vacker arkitektur finns det områden med genuint "chinatown" stuk. Har käkat rätt mycket genuina prylar och bortsätt från att de har en fallenhet för brosk och ben är maten riktigt bra. Billigt som bara den är det så länge man håller sig från casinomaten.
Lyckades med en intressant sak härom dagen då vi tänkte dricka vin till maten. Menyerna är aningen svårtydda så vi lyckades få in en pava risvin var. 12,5cl 43%:ig mardrömsdryck och om man ska tolka kinesernas skratt och blickar så är det nog varken meningen att man ska dricka dessa själv eller till maten. En rolig kväll blev det till slut i alla fall.
Tänkte avsluta lite med vad som skiljer pokerspelandet här från att sitta på ett västerländskt casino. Kineserna är tämligen speciella i vissa avseenden och det kan ibland vara svårt att fokusera då man har en snubbe på ena sidan som röker små cigariller i guldmunstycke på ena sidan och en kille som sitter barfota, pillandes sina tånaglar och rapar en i örat så fort man spelar en hand. Det kräver lite mer att som spelare vara fokuserad och inte balla ur på alla sjuka saker som händer kring bordet.
Haft lite dåligt med lina de senaste dagarna och därför dåligt med bloggande. Synd då det finns så sjukt mycket att berätta hela tiden. Ska försöka komma åt nätet lite oftare framöver men tiden springer något våldsamt, dessutom vill man ju suga musten ur varje minut i detta lilla paradis. Nu vänter lite barhäng i helgen, tydligen är det mycket turister från HongKong som åker hit över helgen så det ska vara bra drag på utelivet.
Tack också för alla svar och intresseanmälningarna till projektet. Ser ut som jag får släppa fler andelar men skitroligt att så många faktiskt tror på idén. Ska bli kul att komma hem och sparka igång det hela!
Väl på Wynn beställer man in en kaffe och en clubsandwich till bordet och börjar så sakteliga trakassera kineserna. Jag, Danne och Jimbo sitter vid samma bord och det är riktigt småtrevligt när vi kan sitta och driva med alla vid bordet på svenska. Känner redan tidigt att flowet är på väg att infinna sig och börjar spela fler och fler händer. Började med 3000 och har ganska snabbt kommit på till 5000 efter att ha barskrapat en hel Australiensisk familj. Tydligen är det inte tillåtet att straddla "downunder" och mitt upprepade straddlande får framför allt familjefadern att balla ur.
Sessionen fortsätter och i takt med att min markerstapel växer blir också min hybris allt mer grandios. Jag spelar varje hand och bordet ser med allt större skräck min närvaro i händerna. Till Dannes och Jimbos förtret kör jag över bordet och lämnar inte ens något utrymme för mina reskamrater att dominera. Det är helt enkelt Maos kväll. Till råga på allt får jag sitta de sista fyra timmarna bredvid den coolaste tjej jag någonsin sett. Som tagen ur en HongKong-film glider hon in i en futuristisk beige overall i kort shortlängd (aldrig sett liknande plagg och därav den förvirrande beskrivningen), matchande hörlurar och en hel skopa attityd. Självklart är hon även strålande vacker och doftar som en mindre bukett lotusblommor. Som om inte detta var nog så är hon dessutom riktigt vass på att spela poker. Ett sant nöje med detta bordsällskap lite tråkigt bara att min hybris värdesatte hennes marker mer än hennes sällskap så självklart är det jag som slutligen skickar även henne från bordet. Efter ett nätt pass på 11 timmar vid samma pokerbord slutar jag på 6500 plus. Ett oerhört välkommet resultat, främst som jag lovat mig själv att få inhandla ett par flippade skor på Venetian om jag plussade mer än 3000. Så idag har vi sprungit i butiker för fulla muggar för att göra av med de nyinjagade monopolsedlarna.
Venetian är för övrigt det mest överdådiga jag någonsin sett. Ingen aning om hur jag ska beskriva det, känns som man konstant har vandrat omkring som en lilleputt i någon form av låtsasland. De tidigare mäktiga minnesbilder man haft från vegas har rakst bleknat och på många sätt måste jag säga att jag verkligen älskar denna stad. Samtidigt som man ständigt fascineras av enorma byggnader och vacker arkitektur finns det områden med genuint "chinatown" stuk. Har käkat rätt mycket genuina prylar och bortsätt från att de har en fallenhet för brosk och ben är maten riktigt bra. Billigt som bara den är det så länge man håller sig från casinomaten.
Lyckades med en intressant sak härom dagen då vi tänkte dricka vin till maten. Menyerna är aningen svårtydda så vi lyckades få in en pava risvin var. 12,5cl 43%:ig mardrömsdryck och om man ska tolka kinesernas skratt och blickar så är det nog varken meningen att man ska dricka dessa själv eller till maten. En rolig kväll blev det till slut i alla fall.
Tänkte avsluta lite med vad som skiljer pokerspelandet här från att sitta på ett västerländskt casino. Kineserna är tämligen speciella i vissa avseenden och det kan ibland vara svårt att fokusera då man har en snubbe på ena sidan som röker små cigariller i guldmunstycke på ena sidan och en kille som sitter barfota, pillandes sina tånaglar och rapar en i örat så fort man spelar en hand. Det kräver lite mer att som spelare vara fokuserad och inte balla ur på alla sjuka saker som händer kring bordet.
Haft lite dåligt med lina de senaste dagarna och därför dåligt med bloggande. Synd då det finns så sjukt mycket att berätta hela tiden. Ska försöka komma åt nätet lite oftare framöver men tiden springer något våldsamt, dessutom vill man ju suga musten ur varje minut i detta lilla paradis. Nu vänter lite barhäng i helgen, tydligen är det mycket turister från HongKong som åker hit över helgen så det ska vara bra drag på utelivet.
Tack också för alla svar och intresseanmälningarna till projektet. Ser ut som jag får släppa fler andelar men skitroligt att så många faktiskt tror på idén. Ska bli kul att komma hem och sparka igång det hela!
tisdag 21 juli 2009
Macau
Vi anlande hit igar efter en ganska komfortabel resa. Inget strul med flyg och lyckades checka bagaget fran kopenhamn via peking och hela vagen med farjan till Macau. Sov ganska gott pa planet sa maktade faktiskt med en liten spelsession pa kvallen da vi kom fram. En minst sagt udda kulturell upplevelse. Bara massa sma kineser som dessutom spelade ruggigt tight. Lyckades ta dem pa 2600 HongKongdollars vilket motsvara ungefar samma i kronor. Framfor allt ar de jakligt skona de har kineserna, alla pratar som i en uselt dubbad ninjafilm och skrattar klassiska filmskurksskratt.
Idag har vi vandrat lite kring den delen av Macau vi bor pa. Enormt imponerande arkitektur, kanns verkligen som Vegas ligger lite efter om man jamfor. Gigantiska skyskrapor mixat med sma grander och strander gor att hela staden sa har langt kanns som en stor fet vinstlott. Att man sedan shoppar loss en lunch for 30kr och att olen gar p[ en 10a gor inte saken samre. Ser sjukligt lovande ut och de narmsta 8 dagarna kommer garanterat vara fyllda av diverse aventyr.
Sitter inne pa en sur burk med kinesiskt tangentbord nu men lovar pa lite mer lattydda och intressanta inlagg vad det lider. Ska gneta ihop lite deg forst sa man har rad med nat pa rummet.
Idag har vi vandrat lite kring den delen av Macau vi bor pa. Enormt imponerande arkitektur, kanns verkligen som Vegas ligger lite efter om man jamfor. Gigantiska skyskrapor mixat med sma grander och strander gor att hela staden sa har langt kanns som en stor fet vinstlott. Att man sedan shoppar loss en lunch for 30kr och att olen gar p[ en 10a gor inte saken samre. Ser sjukligt lovande ut och de narmsta 8 dagarna kommer garanterat vara fyllda av diverse aventyr.
Sitter inne pa en sur burk med kinesiskt tangentbord nu men lovar pa lite mer lattydda och intressanta inlagg vad det lider. Ska gneta ihop lite deg forst sa man har rad med nat pa rummet.
söndag 19 juli 2009
På väg
Äntligen! Efter en månad av slit för att rädda upp det stora Kina-äventyret så sitter man äntligen på ett tåg mot Kastrup. En total restid på ca 20 timmar tills vi är framme i Macau är inget som bekymmrar, under mina fattiga studentår har jag i snålhetens tecken lyckats hitta billiga tågbiljetter till Östersund som ligger kring 24 timmar. Så detta ska inte vara några problem, har dessutom svaga förhoppningar på att spela tillbaka flygbiljetten på flyget över då jag vet att Jimbo gärna vill lira lite headsup. Värde som alltid.
Tänkte att jag kanske ska bjuda på en kort presentation av mitt resesällskap. De kommer ju figurera i denna blogg i både positiva och negativa ordalag så det minsta jag kan bjuda på är väl en ordentlig presentation av mina musketörer.
Daniel aka "Ryssen"
Gammal klasskamrat under entreprenörskapsutbildningen. Samtidigt som jag startade mitt fiaskobolaget Newroupa drog han igång en pokerklient tillsammans med den mytiske Fredrik Jahr. Därigenom drogs jag också med i pokersvängen som kund till dessa herrar och med åren har det blivit ett otal resor till diverse suspekta avkrokar. Smeknamnet Ryssen har växt fram på senare år då han vid resor bitvis går inkognito iklädd ett par vct-byxor från adidas, huvtröja och Prada-brillor går omkring och ser allmänt rysk ut. Ger vårt resesällskap den respekt vi förtjänar. Även legendarisk för att ha byggt hela sin förmögenhet på att sträckgrinda 17-18 timmar vid datorn för att endast avbryta med snabblöp till micron.
Adam aka "Polishnova"
Träffade denne besynnerlige man för första gången i Vegas. Likt många andra män med polskt ursprung (ni vet vilka ni är...) är han en kvinnornas man. Redan vid besöket i syndens stad lyckades han på film-manér undergräva ett medresande pars relation och sådant är ju alltid uppfriskande. Given förlorare vid resans homegames men en given vinnare när det kommer till att uppleva de platser vi kommer att besöka. Min räddning på morgonkvisten då de andra gossarna föredrar uppstigning efter klockan 14.
Jimmie aka "Swings"
Det är en konst att kunna bära rosa pälsmössa i Tjernobyl. En fritänkade mästare som gärna huserar i gråzonen mellan etik och moral. Som ni förstår en ganska sjuk man men samtidigt den sannaste gamblern av oss alla. Ledsnar aldrig på att höra om hans fylle-swings på 20k$ efter krogen eller att se hans hånfulla leende efter att han bluffat hjälplöst för att sedan lyckas jaga in en omöjlig hålstege.
Vill även tillägga att den kamoflageprydda gentlemannen på bilden inte messhandlar Jimbo som det ser ut utan endast ger honom en fostrande lavett i sann Ukrainsk anda.
Tänkte att jag kanske ska bjuda på en kort presentation av mitt resesällskap. De kommer ju figurera i denna blogg i både positiva och negativa ordalag så det minsta jag kan bjuda på är väl en ordentlig presentation av mina musketörer.
Daniel aka "Ryssen"
Gammal klasskamrat under entreprenörskapsutbildningen. Samtidigt som jag startade mitt fiaskobolaget Newroupa drog han igång en pokerklient tillsammans med den mytiske Fredrik Jahr. Därigenom drogs jag också med i pokersvängen som kund till dessa herrar och med åren har det blivit ett otal resor till diverse suspekta avkrokar. Smeknamnet Ryssen har växt fram på senare år då han vid resor bitvis går inkognito iklädd ett par vct-byxor från adidas, huvtröja och Prada-brillor går omkring och ser allmänt rysk ut. Ger vårt resesällskap den respekt vi förtjänar. Även legendarisk för att ha byggt hela sin förmögenhet på att sträckgrinda 17-18 timmar vid datorn för att endast avbryta med snabblöp till micron.
Adam aka "Polishnova"
Träffade denne besynnerlige man för första gången i Vegas. Likt många andra män med polskt ursprung (ni vet vilka ni är...) är han en kvinnornas man. Redan vid besöket i syndens stad lyckades han på film-manér undergräva ett medresande pars relation och sådant är ju alltid uppfriskande. Given förlorare vid resans homegames men en given vinnare när det kommer till att uppleva de platser vi kommer att besöka. Min räddning på morgonkvisten då de andra gossarna föredrar uppstigning efter klockan 14.
Jimmie aka "Swings"
Det är en konst att kunna bära rosa pälsmössa i Tjernobyl. En fritänkade mästare som gärna huserar i gråzonen mellan etik och moral. Som ni förstår en ganska sjuk man men samtidigt den sannaste gamblern av oss alla. Ledsnar aldrig på att höra om hans fylle-swings på 20k$ efter krogen eller att se hans hånfulla leende efter att han bluffat hjälplöst för att sedan lyckas jaga in en omöjlig hålstege.
Vill även tillägga att den kamoflageprydda gentlemannen på bilden inte messhandlar Jimbo som det ser ut utan endast ger honom en fostrande lavett i sann Ukrainsk anda.
lördag 18 juli 2009
Yrke: ?
Min tanke var att jag skulle avsluta denna yrkesserie med det anrika målerihantverket. Casa de Backström ligger nämligen inne för ommålning och jag har revansch att utkräva då jag i tonåren gjorde ett försök att måla detta hus. Resultatet blev väl sådär och arbetsgivarna var inte helt nöjd med mitt arbete den gången. Har dragit några penseldrag under veckan, mest bara för att minnas hur oerhört tråkigt det är. Har skjutit den arbetsdag jag tänkte bjujda på framför mig hela veckan och till slut var bara fredagen kvar. Problemet var bara att jag fick ytterligare uppgifter kring Backström-residenset. Hundpassning samt gräsklippning.
Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...
Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.
En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.
Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.
Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...
Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.
En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.
Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.
fredag 17 juli 2009
Yrke: Randomlightsnickare
Är lite osäker på om det är en formell yrkesroll men jag tror det. Var dags för dag två på bygget. I sann byggaranda värmde vi lite kvällen innan med en runda på krogen. Tydligen standard på branschen att man går ut och diskuterar virkesslag och verktygsval med andra grovarbetare ute i det fashionabla jämtländska nattlivet. Det sjuka var väl att trots att jag trodde att jag var i goda vänners lag lät det mer som någon form av "home-makeover" show där alla pratade hus, tomter och annat bjäfs. Jag försökte återkommande komma in i samtalet med min hyresrätt och att jag hade lagt en matta på balkongen. Tydligen ingen respekt hos byggherrarna. Jaja, tillbaka till yrkesutvärderingen
Yrke: Randomlightsnickare
Utrustning: Hmmm, kombinationen dåligt minne och krogbesök ledde till att jag kom ut till bygget i chinos, kroganpassad t-shirt och penguin-skor. Tydligen helt fel, fick låna ihop ett kit men skorna blev kvar och som ni kommer få se på bild så bildar dessa tillsammans med de lånade byxorna en oklanderlig outfit. Självaste Rahlenfeldt hade varit stolt.
Beskrivning: Diverse sysslor stod på schemat idag men främst att vindisolera huset. Enligt tradition så håller den aningen mindre erfarna snickare (jag) i rullen som ska lindas runt huset medan den andra dunkar fast häftklammer med någon spejsad apparat. Därefter var det 7 mils färd rakt in i obygden tur och retur för att prata virke med någon bortglömd stackare där ute. Vidare till sågen där jag hade en ganska tuff uppgift, hålla i och bära plank. Fick även prova sågen en snabbis, stort men lite otäckt. Därefter återigen hålla rullen och dagen var fullbordad. Som ni ser bestod min arbetsdag av någon form av drömscenario för en 12-årig pryo. Fick vara med lite överallt men inte vara i vägen. Om ni anar en liten bitterhet så ska jag erkänna att jag kände mig lite mindre värd denna dag än då jag lämnade bygget med ett färdiglagt tak bakom mig.
Betyg: 2-
Det som dragit ned betyget mest är fotograferingen. Ola kommer unna sig ett extra salladshuvud idag då han ser hur min kropp gör sin berömda barbapappa-imitation. Inte bra att vara hemma på gödning. Trodde men fick äta vad som helst när man arbetade hårt, vid närmare eftertanke får man kanske det men osäker på om det är det jag håller på med.
Det är även intressant att tolka in Falks roll i bilden. Ser lite mer ut som min personliga assistent än en fullvärdig snickare. Hans min säger "Titta vad roligt han har nu när han får komma ut och bygga hus. Inget förstår han heller. Stackaren."
Yrke: Randomlightsnickare
Utrustning: Hmmm, kombinationen dåligt minne och krogbesök ledde till att jag kom ut till bygget i chinos, kroganpassad t-shirt och penguin-skor. Tydligen helt fel, fick låna ihop ett kit men skorna blev kvar och som ni kommer få se på bild så bildar dessa tillsammans med de lånade byxorna en oklanderlig outfit. Självaste Rahlenfeldt hade varit stolt.
Beskrivning: Diverse sysslor stod på schemat idag men främst att vindisolera huset. Enligt tradition så håller den aningen mindre erfarna snickare (jag) i rullen som ska lindas runt huset medan den andra dunkar fast häftklammer med någon spejsad apparat. Därefter var det 7 mils färd rakt in i obygden tur och retur för att prata virke med någon bortglömd stackare där ute. Vidare till sågen där jag hade en ganska tuff uppgift, hålla i och bära plank. Fick även prova sågen en snabbis, stort men lite otäckt. Därefter återigen hålla rullen och dagen var fullbordad. Som ni ser bestod min arbetsdag av någon form av drömscenario för en 12-årig pryo. Fick vara med lite överallt men inte vara i vägen. Om ni anar en liten bitterhet så ska jag erkänna att jag kände mig lite mindre värd denna dag än då jag lämnade bygget med ett färdiglagt tak bakom mig.
Betyg: 2-
Det som dragit ned betyget mest är fotograferingen. Ola kommer unna sig ett extra salladshuvud idag då han ser hur min kropp gör sin berömda barbapappa-imitation. Inte bra att vara hemma på gödning. Trodde men fick äta vad som helst när man arbetade hårt, vid närmare eftertanke får man kanske det men osäker på om det är det jag håller på med.
Det är även intressant att tolka in Falks roll i bilden. Ser lite mer ut som min personliga assistent än en fullvärdig snickare. Hans min säger "Titta vad roligt han har nu när han får komma ut och bygga hus. Inget förstår han heller. Stackaren."
Då kändes som jag gjorde min yrkesroll bättre rent visuellt som takläggare. På denna bilden är det främst de homoerotiska arbetshandskarna som numera är gängse standard i byggvärlden. YMCA var kanske inte så långt från verkligheten som man trodde...
tisdag 14 juli 2009
Yrke: Takläggare
Jag har inlett något som liknar en praktikantvecka här i min hemby med omnejd. Ser det lite som ett försök att reda ut vilket kroppsarbete som passar mig bäst efter jag gulat av mina pengar till kineserna. Inledande utmaningen var som takläggare på familjen Falks ägor.
Yrke: Takläggare
Utrustning: Knäskydd, extra feta knäskydd, extrakalsonger, Tamiflu
Beskrivning: I detta fall handlade det om en nybyggd tvåplansvilla och redan där har vi problem. Alla höjder över 1,84 skapar en lätt nödighetskänsla och yrsel för undertecknad. Då Falk dessutom hade riggat någon minst sagt instabil ställning runt bygged och sedan satt upp hela kåken på fri hand var jag oerhört byxis vid bestigningen av byggnaden. Att sedan panikartat krypa upp på taget och sedan under arbetets gång långsamt kana på takpannor ned mot en potentiell död. Nej, inget jag rekommenderar. Men bortsett från svullna knän och påfrestat psyka hade arbetet sina ljuspunkter. Fin utsikt över Storsjön var ett klart plus och en ganska varsam arbetsledning med väl tilltagna raster. Snäppet bättre än Fegge faktiskt.
Den avslutande känslan av att ha lagt taket och den mentala förvandlingen av att vända denna ganska enkla triviala syssla som det som räddar en hel familj från att sova under bar himmel i 20-talet år: Obeskrivbar. Var nästan så jag svävade ned med mantel från taket när vi väl var färdiga.
Betyg: 3+
Inte helt omöjligt att jag dyker upp på ett tak nära dig inom några månader.
Yrke: Takläggare
Utrustning: Knäskydd, extra feta knäskydd, extrakalsonger, Tamiflu
Beskrivning: I detta fall handlade det om en nybyggd tvåplansvilla och redan där har vi problem. Alla höjder över 1,84 skapar en lätt nödighetskänsla och yrsel för undertecknad. Då Falk dessutom hade riggat någon minst sagt instabil ställning runt bygged och sedan satt upp hela kåken på fri hand var jag oerhört byxis vid bestigningen av byggnaden. Att sedan panikartat krypa upp på taget och sedan under arbetets gång långsamt kana på takpannor ned mot en potentiell död. Nej, inget jag rekommenderar. Men bortsett från svullna knän och påfrestat psyka hade arbetet sina ljuspunkter. Fin utsikt över Storsjön var ett klart plus och en ganska varsam arbetsledning med väl tilltagna raster. Snäppet bättre än Fegge faktiskt.
Den avslutande känslan av att ha lagt taket och den mentala förvandlingen av att vända denna ganska enkla triviala syssla som det som räddar en hel familj från att sova under bar himmel i 20-talet år: Obeskrivbar. Var nästan så jag svävade ned med mantel från taket när vi väl var färdiga.
Betyg: 3+
Inte helt omöjligt att jag dyker upp på ett tak nära dig inom några månader.
lördag 11 juli 2009
Jag är inte värdig
Så sitter man halvdöd på ett x2000 i rask takt mot de Jämtländska vidderna. 9,5 timma är faktiskt inga problem när man är trött och sitter bekvämt med filmladdad dator i 1:a klass. Tröttheten kommer från en gårdag som saknar motstycke, jag väljer att referera den minut för minut så ni inte missar något. Ännu en inblick i hur man som naiv tidsoptimist konstant hamnar i intressanta situationer.
01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.
06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.
06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58
09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.
09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"
09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!
09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.
09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.
09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.
10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.
10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.
15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.
16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid
17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.
Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.
Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.
01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.
06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.
06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58
09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.
09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"
09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!
09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.
09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.
09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.
10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.
10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.
15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.
16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid
17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.
Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.
Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.
onsdag 8 juli 2009
Ta ta ta ta taa taa (Karneval)
Den bubblande lilla känslan av spirande lycka har återigen börjat smyga sig upp i min kropp. Precis när världen snurrar som allra snabbast och de lösa trådarna ligger likt ett nystan kring min existens. Då händer det. Inte trissvinsten alltså. Nej, bättre än så. Utan ett litet pärlband av saker som får mig att tro på framtiden som helt plötsligt uppenbarar sig i skrinet. Nu flippar jag lite men jag ska speca detta lite mer för er som inte uppskattar "mumbojumbo" kolumnen i denna blogg.
A. Lyckas jobba in både löpning, gym och golf under dagen. Kommer med andra ord hem fulladdad med gosiga endorfiner och även ett litet hopp om att golfen kanske har hittat ett något stabilare tillstånd.
B. Har förskjutit fixandet av visum till Kina in i det sista. Känns ju inte som det ska vara så knepigt att freestyla fram ett statligt dokument på kort tid från kommunismens högborg. Feltänkt i vanlig ordning så nu måste jag åka till Göteborg och se oerhärt snäll ut, och ljuga om min Uiguriska bakgrund, för att få komma in i landet. Däremot verkar det bli så att detta kombineras med en golfrunda på Hills GK. Nytta med nöje är alltid sweet.
C. Laddad med dessa positiviter sätter man sig vid arbetsbordet och spelar som om jag vore autistisk. Jag vet vad alla har konstant och kombinerat med att de inte har en aning om vad jag håller på med så blir det "tjingtjing" till hemmalaget. Kina ser ut att vara landat, mest bara fråga om hur mycket jag kan ta med och donera till stormakten och dess tjänare. Dessutom genomförs hela arbetspasset med ett leende på läpparna för att...
D. Timbuk och Amato håller mig sällskap. P3 hiphop, ettt fullkomligt lysande program. Visst, musiken kanske inte passar alla men det mest briljanta av allt är mellansnacket. Vilka extremt sköna snubbar. De sänder radio i den vackraste av symbioser och just kvällens sändning var lite av ett mästerverk! I varje sekund de toppade sin sändning och varandra hyllade jag dem genom att plocka några extra $ars från de som inte behöver dem. Teamwork mina vänner. Så alla ni som inte upptäckt detta sjukligt underhållande program, in på sr.se och kör lite webbradio. Peace!
A. Lyckas jobba in både löpning, gym och golf under dagen. Kommer med andra ord hem fulladdad med gosiga endorfiner och även ett litet hopp om att golfen kanske har hittat ett något stabilare tillstånd.
B. Har förskjutit fixandet av visum till Kina in i det sista. Känns ju inte som det ska vara så knepigt att freestyla fram ett statligt dokument på kort tid från kommunismens högborg. Feltänkt i vanlig ordning så nu måste jag åka till Göteborg och se oerhärt snäll ut, och ljuga om min Uiguriska bakgrund, för att få komma in i landet. Däremot verkar det bli så att detta kombineras med en golfrunda på Hills GK. Nytta med nöje är alltid sweet.
C. Laddad med dessa positiviter sätter man sig vid arbetsbordet och spelar som om jag vore autistisk. Jag vet vad alla har konstant och kombinerat med att de inte har en aning om vad jag håller på med så blir det "tjingtjing" till hemmalaget. Kina ser ut att vara landat, mest bara fråga om hur mycket jag kan ta med och donera till stormakten och dess tjänare. Dessutom genomförs hela arbetspasset med ett leende på läpparna för att...
D. Timbuk och Amato håller mig sällskap. P3 hiphop, ettt fullkomligt lysande program. Visst, musiken kanske inte passar alla men det mest briljanta av allt är mellansnacket. Vilka extremt sköna snubbar. De sänder radio i den vackraste av symbioser och just kvällens sändning var lite av ett mästerverk! I varje sekund de toppade sin sändning och varandra hyllade jag dem genom att plocka några extra $ars från de som inte behöver dem. Teamwork mina vänner. Så alla ni som inte upptäckt detta sjukligt underhållande program, in på sr.se och kör lite webbradio. Peace!
söndag 5 juli 2009
Jobbe
Skönt att få tillbaka. Menar det verkligen, ibland njuter jag lite väl mycket av att kunna slappa och leva livet när andra verkligen sliter och gör nytta. Då är det skönt att få lida lite själv och lägga en helg när alla roar sig på att försöka rädda karriären. Utfallet har väl varit sådär, mycket slit för få dollar, jag gillar det omvända bättre.
Känns lite som både tid och budget inför Kina-resan börjar krympa avsevärt och de flesta morgnar vaknar jag till en liten flyende doft av ångest. Jag känner igen den då doften bitvis under åren kan vara ganska frän men i nuläget är den bara här för att hålla mig på tårna. Och som jag trippar. Tror ändå att det i slutändan ordnar sig, brukar göra det. Om inte så är det dags att härdas ytterligare lite, kan ju aldrig vara fel.
Hmmm, hade för mig att det var något intressant jag skulle skriva. Blev inte riktigt så. Ser ju ett klart exempel på hur min lilla hjärna frostar ihop när man måste industrispela för överlevnad. Ska släppa den fri så snart det går.
Känns lite som både tid och budget inför Kina-resan börjar krympa avsevärt och de flesta morgnar vaknar jag till en liten flyende doft av ångest. Jag känner igen den då doften bitvis under åren kan vara ganska frän men i nuläget är den bara här för att hålla mig på tårna. Och som jag trippar. Tror ändå att det i slutändan ordnar sig, brukar göra det. Om inte så är det dags att härdas ytterligare lite, kan ju aldrig vara fel.
Hmmm, hade för mig att det var något intressant jag skulle skriva. Blev inte riktigt så. Ser ju ett klart exempel på hur min lilla hjärna frostar ihop när man måste industrispela för överlevnad. Ska släppa den fri så snart det går.
torsdag 2 juli 2009
Deutchland uber alles
Det bloggas dåligt just nu. Som jag tidigare nämnt är jag, för att citera den gamle legenden Tomas Dileva, inne i en period med mycket sprit och brudar. Eller åtminstone det förstnämnda. Var resa till U21-finalen i måndags med laget och det blev som befarat en relativt hård tillställning. I vanlig ordning var det de yngre som antog rollen som harar och drog igång redan tidigt i bussen. Själv tog jag det ganska lugnt och observerade mest för att säkerställa ordning. Hela tillställningen peakade senare med en större spontanmatch i en av Möllevångens mer suspekta parker. Många glada och vissa förfriskade gjorde att till och med jag kunde dominera. Bortsett från indianen som var med på slutet tillhörde jag helt klart de bättre.
Nästa anhalt var en uteservering på Möllan. Lite gott käk i sikte och jag var förväntansfull på mötet med Hockeyröven och Skägget för att se vilket stadie de gått in i. Till min förvåning var de oerhört lugna och timida. Vi utböt några snapsar mest för att visa varandra att det finns en kapacitet, likt två storlag i en match på försäsongen som inte riktigt vill visa hela sitt register. Förutom PJ då som mer såg ut som ett frenetiskt kämpande lågdivisionslag som efter en orättvis cup-lottning förgäves kämpar mot ett spelmässigt överlägset motstånd.
Nästa anhalt var själva matchen, lite avslaget då det kändes som de flesta mest var besvikna över att det inte var våra svenska hjältar som uppträdde. Tysk vinst är dock alltid trevligt. Bussresa hem sedan där både hararna och de flesta av de äldre gardet visade sin oförmåga att toppa form. De flesta sov djupt samtidigt som några tappra själar, sjävklart jag själv inräknad, försöka hålla fanan i topp. På det stora hela en grymt trevlig resa, tre stjärnor delas självklart också ut för hela resan.
*** Froid: Visade upp bra kämpaglöd i spelet och stod även för "play of the day" på uteserveringen efter passning av Danny.
** Widing: Gick på sparlåga men har mycket spel i sig. Även positivt med dem tydliga elitistiska attityden med att välja egen uppladdning. Bra avslutning på resan med inslag av huliganism mot små flickor.
* AP: Behöll relativt mycket kläder på och lyckades, till skillnad från vissa tidigare incidenter, hålla en acceptabel nivå. Allt detta under konstanta trakasserier från de stora Vikingarna. Imponerande.
Inte ens nära: Ruud, längesedan jag såg någon vara så långt från begreppet "klass". Befann sig långt ifrån festandets innermitt och valde att företräda husvagnsfolket för hela sitt hjärta. Upp till bevis vid nästa tillfälle!
Imorgon går nästa tåg in i natten med lite Terassen och en talangjakt. Tyvärr var anmälningsdagen utgången, annars hade MC Mao kunnat bjuda på lite freestyle. Blir en liten mjukare resa imorgon, försöker trappa ned lite efter några veckors hårt arbete.
Nästa anhalt var en uteservering på Möllan. Lite gott käk i sikte och jag var förväntansfull på mötet med Hockeyröven och Skägget för att se vilket stadie de gått in i. Till min förvåning var de oerhört lugna och timida. Vi utböt några snapsar mest för att visa varandra att det finns en kapacitet, likt två storlag i en match på försäsongen som inte riktigt vill visa hela sitt register. Förutom PJ då som mer såg ut som ett frenetiskt kämpande lågdivisionslag som efter en orättvis cup-lottning förgäves kämpar mot ett spelmässigt överlägset motstånd.
Nästa anhalt var själva matchen, lite avslaget då det kändes som de flesta mest var besvikna över att det inte var våra svenska hjältar som uppträdde. Tysk vinst är dock alltid trevligt. Bussresa hem sedan där både hararna och de flesta av de äldre gardet visade sin oförmåga att toppa form. De flesta sov djupt samtidigt som några tappra själar, sjävklart jag själv inräknad, försöka hålla fanan i topp. På det stora hela en grymt trevlig resa, tre stjärnor delas självklart också ut för hela resan.
*** Froid: Visade upp bra kämpaglöd i spelet och stod även för "play of the day" på uteserveringen efter passning av Danny.
** Widing: Gick på sparlåga men har mycket spel i sig. Även positivt med dem tydliga elitistiska attityden med att välja egen uppladdning. Bra avslutning på resan med inslag av huliganism mot små flickor.
* AP: Behöll relativt mycket kläder på och lyckades, till skillnad från vissa tidigare incidenter, hålla en acceptabel nivå. Allt detta under konstanta trakasserier från de stora Vikingarna. Imponerande.
Inte ens nära: Ruud, längesedan jag såg någon vara så långt från begreppet "klass". Befann sig långt ifrån festandets innermitt och valde att företräda husvagnsfolket för hela sitt hjärta. Upp till bevis vid nästa tillfälle!
Imorgon går nästa tåg in i natten med lite Terassen och en talangjakt. Tyvärr var anmälningsdagen utgången, annars hade MC Mao kunnat bjuda på lite freestyle. Blir en liten mjukare resa imorgon, försöker trappa ned lite efter några veckors hårt arbete.
söndag 28 juni 2009
Bloggskräck
Vad har hänt, dåligt med uppdateringar på senaste tiden. Förklaringen är att jag varit en mycket upptagen man. De senaste fyra dagarna har egentligen helhjärtat ägnats åt berusning och baksidan av densamma. Har knappt ens haft tid att skänka iväg pengar på pokern, skamligt!
Mina dekadenta dagar inleddes med att min gode vän Ronnie "lill-Bindefeldt" Kihlman hade hookat upp mig med en VIP-fest på Strand på Öland. Detta kan låta glassigt och storslaget men, snälla, låt mig berätta om verkligheten om denna charterinfluerade karneval av smaklöshet. Vill först säga att jag självklart är tacksam för att Kihlman tog mig dit och att jag njöt av upplevelsen likt andra gör av en dag på Kolmården. För övrigt sjukt hur en mattelärare från Vetlanda kan vara någon form av nattklubbsmagnat men det är en annan sak.
Vi återgår till Strand. Det första som inträffade var att jag och min gode vän slåt oss ned i sofforna för att avnjuta en öl. Då sveper en hord rödklädda lantstekare från Kalmar in. De har uppenbarligen hittat en fristad där de ocoola är coola och börjar genast raljera om segelbåtar och drinkbord. Till råga på allt så har de 10-talet brudar med sig. Respekt brukar man säga om sånt men mindre respekt då de draggat försäkringskassan i Nybro för att få ett entourage. Snittbetyget 2,6 av 10 på damerna och då var det ändå högre än stekarna själva. Sedan fortsätter kvällen i flödande ström av gratis dryck och tappra försök att skapa VIP-känsla. Något de missat är att om stället är inrett som en finlandsfärja, överbefolkat av diverse lösa wannabestekare (viss Wizard-vibb) samt ett coverband så är det ingen VIP-fest. Det är en grisfest. Men stor som jag är bemötta jag denna grisfest med respekt och såg hastigt till att sjunka till den nivå som krävdes. På det hela sett en riktigt trevlig fest till slut i alla fall.
Fredag, bakis och bedrövad över U21. Så synd att en så fantastisk föreställning ska sluta i ett massivt antiklimax. Dessutom hela Söder-grejen gör en lite illamående. Vet själv hur det är att offra sin kropp och karriär för lagets bästa. Är ju därför jag gör "secret-handshake" med Kenneth vid varje besök på rehaben.
Lördagen spenderade jag som dvärg i en bygdegårdsliknande lokal i Räppe. Intressant upplevelse. Folk såg ned på mig, det var ännu svårare att få kontakt med det motsatta könet och det var skitsvårt att spela fotboll. Lyckades dock slutligen med ett mirakel och hela mig själv bara för att hastigt gå in och göra det jag gör bäst. Ta en taktisk frispark på mittplan genom att kapa deras nyckelspelare, återigen denna Kihlman, så han fick avbryta matchen. Därmed också vinst i matchen, skönt att veta att man fortfarande vet hur man blir matchhjälte. Firade vinsten med att jaga ikapp HAIF-possét på Terassen. Riktigt skönt tryck varje lördag numera, är som att glida runt i omklädningsrummet på Hagavallen nästan. Bara massa sköna legender i omlopp.
Söndagen alltså ytterligare en bakisdag med mycket jobb. Behagligt dock att knega på balkongen från 11-21. Gör dock ont i min lätt gulnyanserade själ att man ligger 1:a i en turnering med 250.000$ i prispengar när det är 100 kvar. Självklart får man in de mesta markerna mot någon mupp med AK mot AQ på en oträffad flop. Klart tomten drar ut, annars kan jag nästan garantera att jag plockat minst 5k$ och hade haft god chans på förstapriset på 50k$. När ska det klonkas på riktigt?!! Bitter sänggång med andra ord men har en morgondag att se fram emot. Ska stödja mitt tappra Tyskland i kampen mot de otäcka engelsmännen. Ska även följa Förander och Widing, en match som förmodligen kan bli ännu hårdare.
Mina dekadenta dagar inleddes med att min gode vän Ronnie "lill-Bindefeldt" Kihlman hade hookat upp mig med en VIP-fest på Strand på Öland. Detta kan låta glassigt och storslaget men, snälla, låt mig berätta om verkligheten om denna charterinfluerade karneval av smaklöshet. Vill först säga att jag självklart är tacksam för att Kihlman tog mig dit och att jag njöt av upplevelsen likt andra gör av en dag på Kolmården. För övrigt sjukt hur en mattelärare från Vetlanda kan vara någon form av nattklubbsmagnat men det är en annan sak.
Vi återgår till Strand. Det första som inträffade var att jag och min gode vän slåt oss ned i sofforna för att avnjuta en öl. Då sveper en hord rödklädda lantstekare från Kalmar in. De har uppenbarligen hittat en fristad där de ocoola är coola och börjar genast raljera om segelbåtar och drinkbord. Till råga på allt så har de 10-talet brudar med sig. Respekt brukar man säga om sånt men mindre respekt då de draggat försäkringskassan i Nybro för att få ett entourage. Snittbetyget 2,6 av 10 på damerna och då var det ändå högre än stekarna själva. Sedan fortsätter kvällen i flödande ström av gratis dryck och tappra försök att skapa VIP-känsla. Något de missat är att om stället är inrett som en finlandsfärja, överbefolkat av diverse lösa wannabestekare (viss Wizard-vibb) samt ett coverband så är det ingen VIP-fest. Det är en grisfest. Men stor som jag är bemötta jag denna grisfest med respekt och såg hastigt till att sjunka till den nivå som krävdes. På det hela sett en riktigt trevlig fest till slut i alla fall.
Fredag, bakis och bedrövad över U21. Så synd att en så fantastisk föreställning ska sluta i ett massivt antiklimax. Dessutom hela Söder-grejen gör en lite illamående. Vet själv hur det är att offra sin kropp och karriär för lagets bästa. Är ju därför jag gör "secret-handshake" med Kenneth vid varje besök på rehaben.
Lördagen spenderade jag som dvärg i en bygdegårdsliknande lokal i Räppe. Intressant upplevelse. Folk såg ned på mig, det var ännu svårare att få kontakt med det motsatta könet och det var skitsvårt att spela fotboll. Lyckades dock slutligen med ett mirakel och hela mig själv bara för att hastigt gå in och göra det jag gör bäst. Ta en taktisk frispark på mittplan genom att kapa deras nyckelspelare, återigen denna Kihlman, så han fick avbryta matchen. Därmed också vinst i matchen, skönt att veta att man fortfarande vet hur man blir matchhjälte. Firade vinsten med att jaga ikapp HAIF-possét på Terassen. Riktigt skönt tryck varje lördag numera, är som att glida runt i omklädningsrummet på Hagavallen nästan. Bara massa sköna legender i omlopp.
Söndagen alltså ytterligare en bakisdag med mycket jobb. Behagligt dock att knega på balkongen från 11-21. Gör dock ont i min lätt gulnyanserade själ att man ligger 1:a i en turnering med 250.000$ i prispengar när det är 100 kvar. Självklart får man in de mesta markerna mot någon mupp med AK mot AQ på en oträffad flop. Klart tomten drar ut, annars kan jag nästan garantera att jag plockat minst 5k$ och hade haft god chans på förstapriset på 50k$. När ska det klonkas på riktigt?!! Bitter sänggång med andra ord men har en morgondag att se fram emot. Ska stödja mitt tappra Tyskland i kampen mot de otäcka engelsmännen. Ska även följa Förander och Widing, en match som förmodligen kan bli ännu hårdare.
onsdag 24 juni 2009
Har varit mycket gnäll ett tag från min sida så ska försöka publicera en bild från framsidan av mitt yrke. Sitter på balkongen och jobbar lite med "the Mao Project", och en dag som denna är det svårt att vara negativ till den cirkusen som folk normalt kallar livet. Detta är jag på kontoret:
Fullkomligt strålande att kunna sitta tillbakalutad i solen och spåna lite på framtiden. Att jag till och från somnar när jag skriver är inget som stör mig nämnvärt. Jag ser det bara som naturliga raster i mitt hårda arbetande.
Fullkomligt strålande att kunna sitta tillbakalutad i solen och spåna lite på framtiden. Att jag till och från somnar när jag skriver är inget som stör mig nämnvärt. Jag ser det bara som naturliga raster i mitt hårda arbetande.
Move on up
Jaha, det är snart dags att avsluta en ganska omvälvande dag. Så positiv i många hänseenden men samtidigt är all negativitet koncentrerad till en punkt. Mitt kära HAIF. En smygförlust (kallas så att spela oavgjort mot Konga hemma) där man dessutom tappade en tvåmålsledning skär verkligen i mitt blåa klubbhjärta. Fan, känns som vi ligger inne på en riktigt fet tub krämig potential och bara duttar lite på tandborsten. Illaluktande helt enkelt.
I övrigt har dagen gått i klar renässansdur. Inledde förmiddagen med att ge mig ut i hettan för en golfrunda. Vinst av köpenhamnaren där både Froid men framför allt Kihlman krossades (vill ha lunchen på aptit Kihlman!). Dessutom lyckades jag efter nästan två års kamp äntligen sänka mitt handikapp. 16,6 lyder det numera och en runda av lite juniorstudsar och bingoslag gör att jag nästan kan kalla mig en riktig golfare.
Kvällen följdes sen upp med en riktigt god u21 vinst och en ännu godare boost i min stackars rulle. Känns som jag fått upp ett litet sugrör ovanför ytan och nu andas det frenetiskt för att orka ta sig hela vägen upp. Min bloggmanagermanager (den välrenomerade mediastrategen Fredrik Jahr) har påstått att min blogg är lite tungrodd, han anser att jag bör ha med fler bilder. Därför letade jag reda på en bild som beskriver lite hur jag känner mig just nu...
Ni har gissat rätt. Det är jag som är den lätt drunknade afrikanen som har två hästjävlar, en ful brittisk kolonisatör och hans fru över mig. Detta entourage symboliserar alla olika former av jävligheter som jagar mig och får det så svårt för mig att hålla mig över ytan. Ser det ut som han har det lätt?
Precis så känner jag mig, tror jag. Och precis som Mahboub Jones på bilden (han driver numera en inredningsbutik i Abu Dhabi och äger 162 kameler, 17 bilar och fyra av de där äckliga britterna) så kommer jag också att lyckas. Vänta ni bara! (refererar bara till pokern här, på planen är jag nog slut på riktigt)
I övrigt har dagen gått i klar renässansdur. Inledde förmiddagen med att ge mig ut i hettan för en golfrunda. Vinst av köpenhamnaren där både Froid men framför allt Kihlman krossades (vill ha lunchen på aptit Kihlman!). Dessutom lyckades jag efter nästan två års kamp äntligen sänka mitt handikapp. 16,6 lyder det numera och en runda av lite juniorstudsar och bingoslag gör att jag nästan kan kalla mig en riktig golfare.
Kvällen följdes sen upp med en riktigt god u21 vinst och en ännu godare boost i min stackars rulle. Känns som jag fått upp ett litet sugrör ovanför ytan och nu andas det frenetiskt för att orka ta sig hela vägen upp. Min bloggmanagermanager (den välrenomerade mediastrategen Fredrik Jahr) har påstått att min blogg är lite tungrodd, han anser att jag bör ha med fler bilder. Därför letade jag reda på en bild som beskriver lite hur jag känner mig just nu...
Ni har gissat rätt. Det är jag som är den lätt drunknade afrikanen som har två hästjävlar, en ful brittisk kolonisatör och hans fru över mig. Detta entourage symboliserar alla olika former av jävligheter som jagar mig och får det så svårt för mig att hålla mig över ytan. Ser det ut som han har det lätt?
Precis så känner jag mig, tror jag. Och precis som Mahboub Jones på bilden (han driver numera en inredningsbutik i Abu Dhabi och äger 162 kameler, 17 bilar och fyra av de där äckliga britterna) så kommer jag också att lyckas. Vänta ni bara! (refererar bara till pokern här, på planen är jag nog slut på riktigt)
tisdag 23 juni 2009
Guess Who´s Back
Jag säger med andra ord precis som Rakim sa i sin efterlängtade comeback (http://open.spotify.com/track/3ePJkJdZMGp9ahaNmaRM7O). Nu tror ni förstås att vår hjälte tagit en helg i träsket och likt en snorskäggig viking manglat allt motstånd. Nja, det är väl inte riktigt en korrekt beskrivning. Jag har räddhågset navigerat kring diverse utdragningar hållandes en skral liten blek bankrulle i handen. Den är kvar men den är ack så skör. Hade jag bara haft en kuvös så hade den fått ligga och grilla sig några dagar. Ska bjussa på ett diagram över Juli, denna ljuvliga sommarmånad...
Många undrar säkert hur det kan komma sig att jag, som under mitt bloggande beskrivit mitt "dolce vita" utmålande, helt plötsligt kan stå här barskrapad och svetta mig igenom arbetspassen. Är jag kanske en rätt usel pokerspelare ändå? Nja, jag tror inte riktigt det är det som är problemet.
När jag satt som skakigast i min arbetsstol och sökte efter svar, lösningar eller egentligen vad som helst så började jag titta på min historik. Kändes helt otroligt att alla mina förtjänster helt bara läcker bort på grund av en månads otur (kan eventuellt ha skickat iväg någon dollar i frustration). Ser då att jag, brukar undvika siffror men ska göra ett undantag, plussat i snitt 37000skr per månad. Problemet är bara att när jag tittar på det hela närmare visar det sig att jag även i snitt gjort av med 30000 per månad. Där har vi alltså problemet.
Nu funderar ni säkert på vad fan jag gör om dagarna. Rullar mig i kaviar och fotbadar i Moét? Nja, främst är det nog de olika resorna som äter av mina besparingar. På de åtta månader som gått har Ukraina, Italien, Estland och biljett till Kina belastat utgiftskontot. Andra kanske investerar sina vinster i fonder eller fastigheter. Jag investerar i upplevelser och som en chock kommer det nu besked om att dessa tydligen inte står så högt i andrahandsvärde. Kontentat är att jag hanterar pengar lite som en Hiltonsyster på crack. Obra. Jaja, någon klok människa har väl sagt att steg ett är att inse att man har ett problem så om jag lyckas mata upp min rulle till värdiga mått så ska jag bannemej lära mig hantera den läckande ekonomin.
Kvällstidningarna säljer ju bra på svarta rubriker så jag ska försöka ta bloggvärlden med mig på min lilla kanottur längs pokerns Styx. Kan säkert vara upplyftande att läsa på fikarasten och inse hur jävla najs man har det på kontoret i kommunhuset. Jobba in lite kommentarer också, bara glida in och smygläsa hela tiden, vad är det för stil?
Många undrar säkert hur det kan komma sig att jag, som under mitt bloggande beskrivit mitt "dolce vita" utmålande, helt plötsligt kan stå här barskrapad och svetta mig igenom arbetspassen. Är jag kanske en rätt usel pokerspelare ändå? Nja, jag tror inte riktigt det är det som är problemet.
När jag satt som skakigast i min arbetsstol och sökte efter svar, lösningar eller egentligen vad som helst så började jag titta på min historik. Kändes helt otroligt att alla mina förtjänster helt bara läcker bort på grund av en månads otur (kan eventuellt ha skickat iväg någon dollar i frustration). Ser då att jag, brukar undvika siffror men ska göra ett undantag, plussat i snitt 37000skr per månad. Problemet är bara att när jag tittar på det hela närmare visar det sig att jag även i snitt gjort av med 30000 per månad. Där har vi alltså problemet.
Nu funderar ni säkert på vad fan jag gör om dagarna. Rullar mig i kaviar och fotbadar i Moét? Nja, främst är det nog de olika resorna som äter av mina besparingar. På de åtta månader som gått har Ukraina, Italien, Estland och biljett till Kina belastat utgiftskontot. Andra kanske investerar sina vinster i fonder eller fastigheter. Jag investerar i upplevelser och som en chock kommer det nu besked om att dessa tydligen inte står så högt i andrahandsvärde. Kontentat är att jag hanterar pengar lite som en Hiltonsyster på crack. Obra. Jaja, någon klok människa har väl sagt att steg ett är att inse att man har ett problem så om jag lyckas mata upp min rulle till värdiga mått så ska jag bannemej lära mig hantera den läckande ekonomin.
Kvällstidningarna säljer ju bra på svarta rubriker så jag ska försöka ta bloggvärlden med mig på min lilla kanottur längs pokerns Styx. Kan säkert vara upplyftande att läsa på fikarasten och inse hur jävla najs man har det på kontoret i kommunhuset. Jobba in lite kommentarer också, bara glida in och smygläsa hela tiden, vad är det för stil?
torsdag 18 juni 2009
Sjukskriven
Ibland måste man agera helt enkelt. Mycket som händer mig just nu är sjukt och därmed krafthandlar jag genom att sjukskriva mig själv. Bloggstopp tills på söndag, jag och min rulle behöver all ensamtid vi kan få om det inte ska bli skilsmässa.
Diagnosen är att den sakta glidigt ifrån mig och att vi måste få tillbaka känslorna för varandra. Dessutom har min rulle den senaste tiden setts slarva runt hos diverse andra spelare. I vissa fall har det till och med hänt att rullen varit nästan borta när jag vaknat på morgonen. Sådant gör mig ledsen. Låt mig få ha min rulle kvar, vi hade det så bra bara för några veckor sedan.
Diagnosen är att den sakta glidigt ifrån mig och att vi måste få tillbaka känslorna för varandra. Dessutom har min rulle den senaste tiden setts slarva runt hos diverse andra spelare. I vissa fall har det till och med hänt att rullen varit nästan borta när jag vaknat på morgonen. Sådant gör mig ledsen. Låt mig få ha min rulle kvar, vi hade det så bra bara för några veckor sedan.
onsdag 17 juni 2009
Gårdagen gick i förnedringens tecken. Jag och Froid var ute på en inledningsvis mycket trevlig golfrunda. Vi tar en lunch efter nio och då dyker han upp. Erik "Tiger" Håkansson. Denne gänglige man som tidigare främst gjort sig känd för sina sugrör till vader och hans kropps brist på hållfasthet. Glad i hågen då han precis gått på sommarlov har han erbjudit sig att gå caddie. Jag är oerhört tacksam då jag slipper bära min bag och dessutom har någon som ska stödja mig i mitt kamp mot en för dagen mycket het Froid. Denna tacksamhet vänder dock ganska omgående.
Efter något hål med klubborna på ryggen vill nämligen min caddie också testa att slå lite. Han har inget grönt kort men banan är rätt folktom och klart grabben ska få försöka sig på denna sofistikerade och ytterst svåra sport. Där någonstans brast mitt spel. Jag slår en relativt ok järn5:a på 12:e och Erik ska därefter testa. Självklart får han in en klocka som vida slår mitt slag i både längd och finnes. Det kliar lite i min irritationsnerv, som dessutom har svält något enormt sedan min nya diet. Hålet lyckas jag sedan förstöra innan jag ens kommit in på green. Väl där ber min caddie om att få testa en putt. Från cirka fyra meter dräper han i bolljäveln som om hålet hade varit en enorm krater. Utslaget på följande korthål bombar han mot flagg för att sedan vara besviken när bollen rullar av några decimeter.
Golfrundan fortsätter i samma stil och det hela leder till ett klimax då jag på 16:e äntligen får till en bra sving. Dock med själva klubban efter ett misslyckat slag och det är tyvärr första gången som jag ser en liten gnutta av beundran i min caddies ögon. Golfrundan blev en total katastrof med andra ord. Pengar till Froid, cred till Caddien och sur gammal svampsoppa till Mao
Efter något hål med klubborna på ryggen vill nämligen min caddie också testa att slå lite. Han har inget grönt kort men banan är rätt folktom och klart grabben ska få försöka sig på denna sofistikerade och ytterst svåra sport. Där någonstans brast mitt spel. Jag slår en relativt ok järn5:a på 12:e och Erik ska därefter testa. Självklart får han in en klocka som vida slår mitt slag i både längd och finnes. Det kliar lite i min irritationsnerv, som dessutom har svält något enormt sedan min nya diet. Hålet lyckas jag sedan förstöra innan jag ens kommit in på green. Väl där ber min caddie om att få testa en putt. Från cirka fyra meter dräper han i bolljäveln som om hålet hade varit en enorm krater. Utslaget på följande korthål bombar han mot flagg för att sedan vara besviken när bollen rullar av några decimeter.
Golfrundan fortsätter i samma stil och det hela leder till ett klimax då jag på 16:e äntligen får till en bra sving. Dock med själva klubban efter ett misslyckat slag och det är tyvärr första gången som jag ser en liten gnutta av beundran i min caddies ögon. Golfrundan blev en total katastrof med andra ord. Pengar till Froid, cred till Caddien och sur gammal svampsoppa till Mao
tisdag 16 juni 2009
Jaha, problemen hopar sig i mitt inskränkta lilla universum. Det pokernätverk jag spelar på har beslutat sig för att byta ut mjukvaran, ny design och förbättringar tänker man osökt. Nu visar det sig att Ongamenätverket har anlitat Samhalls webbgrupp som utvecklare och genast står jag i en arbetsmiljö som en genomsnittlig sydafrikansk gruvarbetare skulle vara missnöjd med. Orkar inte riktigt förklara vad som är fel men allt är helt enkelt åt helvete. Mitt inre bubblar med andra ord då jag springer omkring på detta virtuella kontor och sprider marker över allt och alla. Lite otur och dålig karma på det så ska vi nu gå och lägga sig med en rulle som är skralare än på många många månader. Bryta ihop och komma igen är ett begrepp som ständigt cirkulerar som en måne runt mitt huvud.
Är lite nervös inför dagens godnattstund. Tittar alltid på film eller serier och kvällen till ära är det avsnitt 1 på den andra säsongen av Breaking Bad. En fullkomligt lysande tv-serie, det bästa som kommit sedan Californication. Då menar jag första säsongen alltså. Och därmed har vi också belyst mitt dilemma. Varför är det så många serier, t.ex. Californication, visar upp en strålande förstasäsong för att sedan falla som en spanjor i straffområdet? Med den liknelsen från fotbollen kommer mina tankebanor genast av mig. Tror jag förstått hela problematiken. Det hela är större än tv-serier.
Jag har inte haft min bästa säsong på fotbollsplanen i år (ni får gärna kommentera om ni misstycker). Jag hade det inte ifjol heller. När jag tänker tillbaka så var det egentligen 5-6 år sedan jag såg obehaget his mina motspelare när de mötte mig. Den där rädda glimten i ögat som gör att du ser att de faktiskt känner sig underlägsna.
Nuförtiden spelar jag bara, och tycker det är jävligt roligt. Sen är det inte så noga hur bra respektive dålig folk tycker jag är. Kanske är det så, att de seriemakarna som tyckte det var jävligt skoj att göra första säsongen vill göra en till. Det kanske inte går lika bra, de kanske inte har fullt lika roligt. Men låt dem hålla på.
Utgår för övrigt att seriemakarna, precis som jag, inte först och främst har ekonomiska orsaker till att fortsätta ett år till. Men det kanske bara är jag som med högburet huvud utövar mitt fotbollspel främst på passion och inte bara för att jag tjänar så snuskigt bra på det. Få känner till mitt guldkantade svarta kontrakt från Bingolotto-åren där jag lyfter hutlösa mängder av klubbens konsertpengar rakt ner i egen ficka. Välförtjänt.
Är lite nervös inför dagens godnattstund. Tittar alltid på film eller serier och kvällen till ära är det avsnitt 1 på den andra säsongen av Breaking Bad. En fullkomligt lysande tv-serie, det bästa som kommit sedan Californication. Då menar jag första säsongen alltså. Och därmed har vi också belyst mitt dilemma. Varför är det så många serier, t.ex. Californication, visar upp en strålande förstasäsong för att sedan falla som en spanjor i straffområdet? Med den liknelsen från fotbollen kommer mina tankebanor genast av mig. Tror jag förstått hela problematiken. Det hela är större än tv-serier.
Jag har inte haft min bästa säsong på fotbollsplanen i år (ni får gärna kommentera om ni misstycker). Jag hade det inte ifjol heller. När jag tänker tillbaka så var det egentligen 5-6 år sedan jag såg obehaget his mina motspelare när de mötte mig. Den där rädda glimten i ögat som gör att du ser att de faktiskt känner sig underlägsna.
Nuförtiden spelar jag bara, och tycker det är jävligt roligt. Sen är det inte så noga hur bra respektive dålig folk tycker jag är. Kanske är det så, att de seriemakarna som tyckte det var jävligt skoj att göra första säsongen vill göra en till. Det kanske inte går lika bra, de kanske inte har fullt lika roligt. Men låt dem hålla på.
Utgår för övrigt att seriemakarna, precis som jag, inte först och främst har ekonomiska orsaker till att fortsätta ett år till. Men det kanske bara är jag som med högburet huvud utövar mitt fotbollspel främst på passion och inte bara för att jag tjänar så snuskigt bra på det. Få känner till mitt guldkantade svarta kontrakt från Bingolotto-åren där jag lyfter hutlösa mängder av klubbens konsertpengar rakt ner i egen ficka. Välförtjänt.
söndag 14 juni 2009
Långtbort
Katastrof. Hungrig. Utslagen från kvalen till VM trots riktigt bra utgångsläge. Hungrig. Förbannad. Bitter. Först hit med en kebabpizza vinner min rulle. Sjukligt bitter. Hungrig.
Fan, blir så förbannad. Riktigt fint utgångsläge som jag lyckas kasta bort. Tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att åka ur i turneringar. I regel gör man det på någon form av otur eller orättvisa. Den typen av förluster har jag aldrig varit känd för att hantera bra. Trodde verkligen det var Vegas på gång om någon vecka och nu blir det väl typ Kosta Outlet istället. Living the life...
Skit i kebabpizzan förresten. Ska den här jävla dieten kosta mig halva min rulle och en plats i VM så ska jag fan bli fit på köpet. Ska bli den tightaste tiggaren i stan. Sitta inoljad i worldgym-linne på Liedbergsgatan och tigga matpengar. Just nu känns det som ett ganska trevligt alternativ. Allt som kan få mig att lämna detta sinnesstadium är i alla fall positivt. Jaja, ska försöka lugna ned mig nu. Tar som brukligt hjälp av Thåström för att muntra upp mig själv.
Fan, blir så förbannad. Riktigt fint utgångsläge som jag lyckas kasta bort. Tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att åka ur i turneringar. I regel gör man det på någon form av otur eller orättvisa. Den typen av förluster har jag aldrig varit känd för att hantera bra. Trodde verkligen det var Vegas på gång om någon vecka och nu blir det väl typ Kosta Outlet istället. Living the life...
Skit i kebabpizzan förresten. Ska den här jävla dieten kosta mig halva min rulle och en plats i VM så ska jag fan bli fit på köpet. Ska bli den tightaste tiggaren i stan. Sitta inoljad i worldgym-linne på Liedbergsgatan och tigga matpengar. Just nu känns det som ett ganska trevligt alternativ. Allt som kan få mig att lämna detta sinnesstadium är i alla fall positivt. Jaja, ska försöka lugna ned mig nu. Tar som brukligt hjälp av Thåström för att muntra upp mig själv.
lördag 13 juni 2009
Jagad
Ber om ursäkt för att det inte blev någon liveblogg från matchen. Min nye vän är tydligen allergisk mot regn så jag fick ensam gå min kamp mot knotten. Matchen blev återigen kanske inte riktigt vad man hade hoppats på. Brukar alltid ha problem mot Åryd borta och så även denna gång. Kommer några minuter sent till matchen och då har vår spenslige och enslige striker redan tryckt in en. Spelet däremot kommer aldrig riktigt igång. Vi håller resultatet i första halvlek och i andra tar Åryd över matchen. Sedan gör de två snabba mål, delvis med hjälp av dem från SSS permissionsutskrivne domaren. Dessutom lyckas Rudolf rädda en straff i ett oerhört viktigt läge. Mot slutet av matchen etablerar vi äntligen lite press mot mål och i 93:e lyckas Viktor grisa in bollen efter en lätt kaotisk hörna. 2-2 är ett resultat som vi får vara lite nöjda med i efterhand men tråkigt att spelet haltar så uppenbart bitvis. Får väl ändå vara nöjd med att vi plockar poäng konstant trots att inte komma i närheten av vår potential.
Serieledningen ser fin ut men hjälps främst upp av en haltande tabell. Får hoppas att flytet med de andra resultaten håller i sig så kanske vi kan få möjlighet att ligga i topp ett tag till.
Jobbmässigt var det dubbla handskar på ikväll. Ett av mina mina längre pass den senaste tiden, 4,5 timma utan att lämna stolen. I vanlig ordning en ordentlig Balder då jag började med att springa i duktigt stora stim av diverse småfisk. Ett bra plus den första timman för att sedan skicka mig mot avgrunden. Konstanta utdragningar och bingoneringar gör att jag helt plötsligt förlorat min vinst och lite till. Som den tjurskalle jag är vägrar jag helt enkelt acceptera dessa orättvisor, jag sitter helt enkelt kvar till jag tagit tillbaka alla de små sedlar jag faktiskt förtjänar. Börjar återigen gräva mig ur den röda zonen och kan jag bara kasta in några ytterligare dollares imorgon så blir det nog ett försök att kvala till WSOP på söndag. Känns som ett hån mot hela VM och dess arrangörer om den store Mao inte skulle närvara. Tråkigt för sporten som Ekwall hade sagt.
3:e dagen på min nya monsterdiet och jag börjar bli lätt hålögd och yr. Antar att det är bra. Dagens rubrik bjuder för övrigt det gamla popsnöret Ken Ring på, känns som han har fått för lite uppmärksamhet sedan han skulle våldta prinsessan och bränna ned slottet...
Serieledningen ser fin ut men hjälps främst upp av en haltande tabell. Får hoppas att flytet med de andra resultaten håller i sig så kanske vi kan få möjlighet att ligga i topp ett tag till.
Jobbmässigt var det dubbla handskar på ikväll. Ett av mina mina längre pass den senaste tiden, 4,5 timma utan att lämna stolen. I vanlig ordning en ordentlig Balder då jag började med att springa i duktigt stora stim av diverse småfisk. Ett bra plus den första timman för att sedan skicka mig mot avgrunden. Konstanta utdragningar och bingoneringar gör att jag helt plötsligt förlorat min vinst och lite till. Som den tjurskalle jag är vägrar jag helt enkelt acceptera dessa orättvisor, jag sitter helt enkelt kvar till jag tagit tillbaka alla de små sedlar jag faktiskt förtjänar. Börjar återigen gräva mig ur den röda zonen och kan jag bara kasta in några ytterligare dollares imorgon så blir det nog ett försök att kvala till WSOP på söndag. Känns som ett hån mot hela VM och dess arrangörer om den store Mao inte skulle närvara. Tråkigt för sporten som Ekwall hade sagt.
3:e dagen på min nya monsterdiet och jag börjar bli lätt hålögd och yr. Antar att det är bra. Dagens rubrik bjuder för övrigt det gamla popsnöret Ken Ring på, känns som han har fått för lite uppmärksamhet sedan han skulle våldta prinsessan och bränna ned slottet...
torsdag 11 juni 2009
Just Friends
Så ligger jag här i sängen med min nye vän. Ron Lee II kallar jag honom. Ni undrar säkert om jag kommer att avslöja något obehagligt nu men fullt så illa är det inte. Jag hämtade honom på onoff och i motsats till sin föregångare är han vit. Sjukt najs med en liten dator som kan följa mig vart jag än går. Mao går live på riktigt. Lite beroende på vad vädrets makter har att erbjuda men eventuellt kan det bli den första livebloggen någonsin från en match i div. 5 södra Småland imorgon. Jag återkommer med besked men skulle kännas stort att kunna bjuda massorna på Åryd-HAIF direkt. Målgruppen är i och för sig förmodligen bara jag och eventuellt de som ser matchen på plats. Men det är mer principen som räknas. Att HAIF ligger i framkant i den mediala bevakningen av de lägre divisionerna.
Här ovan ser ni min gode vän Ron.
Måste också berätta om ett obehagligt mail jag fick idag. I ett svagt ögonblick, då skräcken av att göra ett corepass i Panos-hamock var som störst, ringde jag min gode vän Anders för att be om hjälp. Jag vet nämligen sedan tidigare att hans syster är utbildad dietist och jobbar inom hälsobranschen. Han lovade att hon kunde ge mig lite tips och jag drog iväg ett litet mail om vikten av att inte förlora detta vad. Vips så hade jag ett svar som sågade mitt hela leverne och lite till. Nu har jag en lista på exakt vad jag får äta och hur mycket. Tyngst var det faktum att hon föreslog ett "totalt sockerförbud" söndag till torsdag. Socker byggde denna kropp, vad ska jag göra?! Positivt dock var att det var ok att festa...1-2 gånger i månaden. Vet inte om det ens är möjligt att trolla fram en formel som delar det nuvarande antalet fester så det kommer ned på den nivån. Jaja, är nog bara att bita ihop. Jag är rätt bra på att gå in helhjärtat för saker, en stund i alla fall. Sä om ni ser mig på stan med lite choklad i mungipan så är det fritt fram för pungspark.
Låt-temat ligger kvar i rubriken, en av Musiq Soulchilds absolut bästa!
Här ovan ser ni min gode vän Ron.Måste också berätta om ett obehagligt mail jag fick idag. I ett svagt ögonblick, då skräcken av att göra ett corepass i Panos-hamock var som störst, ringde jag min gode vän Anders för att be om hjälp. Jag vet nämligen sedan tidigare att hans syster är utbildad dietist och jobbar inom hälsobranschen. Han lovade att hon kunde ge mig lite tips och jag drog iväg ett litet mail om vikten av att inte förlora detta vad. Vips så hade jag ett svar som sågade mitt hela leverne och lite till. Nu har jag en lista på exakt vad jag får äta och hur mycket. Tyngst var det faktum att hon föreslog ett "totalt sockerförbud" söndag till torsdag. Socker byggde denna kropp, vad ska jag göra?! Positivt dock var att det var ok att festa...1-2 gånger i månaden. Vet inte om det ens är möjligt att trolla fram en formel som delar det nuvarande antalet fester så det kommer ned på den nivån. Jaja, är nog bara att bita ihop. Jag är rätt bra på att gå in helhjärtat för saker, en stund i alla fall. Sä om ni ser mig på stan med lite choklad i mungipan så är det fritt fram för pungspark.
Låt-temat ligger kvar i rubriken, en av Musiq Soulchilds absolut bästa!
onsdag 10 juni 2009
It´s a rainy day
Tycker det känns ganska menlöst att sätta rubriker på blogginlägg. Ändå måste man göra det på något sätt. Har nu hittat en metod som gör det lite roligare. Låttitlar! Melissa Horn fick stå för den förra och nu är det den formidable artisten Ice MC som bidrar med den lätt Växjö-klingande rubriken.
Som ni redan förstått så har regnet återtagit Växjö. Personligen är jag ett stort fan av regn och just nu känns det oerhört välkommet. Så fort dropparna börjar falla kan jag glömma bort att det är sommar och sommarlov. Man kan ju undra om jag verkligen har sommarlov? Egentligen inte, men då jag någonstans hamnade i någon form av enormt studiemässigt hamsterhjul har både kropp och själ ställt in sig på två saker. Dels att man aldrig behöver anstränga sig särskilt mycket oavsett vad man gör och dels att så fort juni kommer så är man mer eller mindre ledig. Detta är självklart något som ställer till med problem. Jag vet att jag borde jobba men solen tvingar mig ut på diverse äventyr. Regnet är som en stram äldre farbror som kliver fram och myndigt förklarar att det faktiskt är arbetstid.
Nackdelen med att arbeta är dock att det kostar pengar. Tre raka minus-sessioner nu och det börja tära på både rulle och tålamod. Känns som hantverket utförs på rätt sätt men någon högre makt är tydligen här igen för att pröva mig. Dom prövar mig ofta, dom jävlarna.
Får vi stryk mot Malta så går jag och lägger mig på obestämd tid.
Som ni redan förstått så har regnet återtagit Växjö. Personligen är jag ett stort fan av regn och just nu känns det oerhört välkommet. Så fort dropparna börjar falla kan jag glömma bort att det är sommar och sommarlov. Man kan ju undra om jag verkligen har sommarlov? Egentligen inte, men då jag någonstans hamnade i någon form av enormt studiemässigt hamsterhjul har både kropp och själ ställt in sig på två saker. Dels att man aldrig behöver anstränga sig särskilt mycket oavsett vad man gör och dels att så fort juni kommer så är man mer eller mindre ledig. Detta är självklart något som ställer till med problem. Jag vet att jag borde jobba men solen tvingar mig ut på diverse äventyr. Regnet är som en stram äldre farbror som kliver fram och myndigt förklarar att det faktiskt är arbetstid.
Nackdelen med att arbeta är dock att det kostar pengar. Tre raka minus-sessioner nu och det börja tära på både rulle och tålamod. Känns som hantverket utförs på rätt sätt men någon högre makt är tydligen här igen för att pröva mig. Dom prövar mig ofta, dom jävlarna.
Får vi stryk mot Malta så går jag och lägger mig på obestämd tid.
tisdag 9 juni 2009
Långa nätter
Jaha, klockan 03.04 får man stämpla ut för kvällen. Ob-tillägget för denna natt är negativt och jag får således betala lite extra för att få dela ut pengar vid denna okristliga tid. Trots att jag hämtat igen både depression och förlust från förra veckan så är Fru Fortuna på semester. Krigade som en Israel för att tappert försöka återta det som jag, förmodligen felaktigt, ansåg var mitt. Trots detta bjussades inga pengar till farbror Mao och det nya utemöblemang som jag numera spelar för får vänta i några dagar.
Ska göra ett försök att statistiskt bevisa att jag jar otur just nu. Säkert många som tvivlar och tror att det, precis som med mina skador, är något jag bara ljuger om. Vad gäller skadorna så är min gangstalimp äkta och jag är förmodligen slut som artist. När det kommer till pokern ska jag illustrera min kalla period med hjälp av mitt eminenta statistikprogram. Här kommer en bild från kvällens arbetspass:
Klockan är nu 03:20 och denna skitbild är den enda jag fått fram efter 15 minuters grejande med filformat och skit. Otur där också. Jag vill sova!
Det som denna visar, om än aningen otydligt, de gånger jag fått den underbara handen AA för kvällen. Tyvärr visar den också det ekonomiska resultatet av denna underbara hand, -776$. Inte riktigt bra. Nu kanske ni tror att jag spelar som en skogstomte och därmed förtjänar denna förlust. Inte då, Mao får i vanlig ordning in pengarna när han leder och därför är ytterligare en oläslig kolumn intressant. I spalten "EV $ diff" visas vilket resultat jag hade fått om dessa potter hade fått det statistiskt rättvisa utfallet när pengarna degats in. +1454$. Ren jävla otur på bara AA har alltså kostat mig över 2k$ för kvällen. För att illustrera vad detta motsvarar tar vi oss till sportens värld. Har använt löpning som exempel innan och jag återgår till detta.
Jag är Usain Bolt, typ bäst i världen och en rätt skön snubbe. Jag springer ett 100-meterslopp mot ett gäng medelmåttiga konkurrenter. Tyvärr råkar startern skjuta mig i benet, trots detta är jag i ledning efter 35 meter. Då skiter en måsjävel mig mitt i ansiktet. Jag förlorar en del av sikten och ser därmed inte heller den nätta damdiskusen som kommer emot mig. Smack i tinningen och yr av smällen saktar jag av lite på farten. Blir då hånad av Johnny Holm, i ren irritation trampar jag på linjen och blir diskad, trots ledning efter 94 meter.
Det är alltså någon form av osannolikhet jag försöker att beskriva. Fast mer tydligt blir det egentligen att jag är väldigt trött och borde gå till sängs. Godnatt.
söndag 7 juni 2009
Den mörka gårdagen
Dagen då så mycket kunde gå rätt blev nästan allt fel till slut. Inledningsvis så var det HAIF-FC Växjö som beskådades. En bitvis lovande förstahalvlek med lite fördel HAIF. Sedan i andra så får vi ganska helhjärtat inrikta oss på försvarsspel. 0-0 som som slutresultat är väl inte helt illa med tanke på hur matchen utvecklades men fortfarande lite ledsamt då jag verkligen trodde vi skulle ta greppet om serien med en vinst. Nu har fortfarande nästan alla lag på övre halvan en liten doft av avancemang och sådant inspirerar ju tyvärr. I övrigt så är jag på jakt efter en poster allternativt idolbild på Skägget. Tror inte ens en knällig Bosse Petersson hade hittat ett felbeslut hos honom under gårdagens match. Magnifikt helt enkelt.
Sverige-Danmark. Kim Källström. Micke Nilsson. Ola Wenström. Bosse Petersson. Så mycket gick fel i denna match. En så omfattande uppgivenhet inför våra svenska hjältar och dess framtid har man inte känt på ett sekel. Har alltid varit pro-Lagerbäck men det känns som det finns ett bra läge att göra ett skifta nu och se då till att vi hyllar denna man som krämat ur vårt blåbärsland maximalt i så många år. Låt han ta med sig ett knippe gamla trotjänare som också förtjänar all heder för sina insatser på planen.
Då får vi en nystart med tränare och spelare som folket tror de vill ha. Sen kommer det med stor sannolikhet innebära duktigt med stryk men då har vi i alla fall gjort ett litet försök att uppfostra den stora otäcka massan.
Sverige-Danmark. Kim Källström. Micke Nilsson. Ola Wenström. Bosse Petersson. Så mycket gick fel i denna match. En så omfattande uppgivenhet inför våra svenska hjältar och dess framtid har man inte känt på ett sekel. Har alltid varit pro-Lagerbäck men det känns som det finns ett bra läge att göra ett skifta nu och se då till att vi hyllar denna man som krämat ur vårt blåbärsland maximalt i så många år. Låt han ta med sig ett knippe gamla trotjänare som också förtjänar all heder för sina insatser på planen.
Då får vi en nystart med tränare och spelare som folket tror de vill ha. Sen kommer det med stor sannolikhet innebära duktigt med stryk men då har vi i alla fall gjort ett litet försök att uppfostra den stora otäcka massan.
lördag 6 juni 2009
Dagen DubbelD
Vaknar upp med lätta svettningar och ångest. Bakfull tänker nog många. Felaktigt denna gång. I och för sig blev det lite vin och mat i god väns lag igår men inte till den grad att jag fåt betala för det idag. Nej, idag är det andra saker som påverkar min själ.
Två oerhört viktiga matcher kommer att spelas idag. Först och främst, med avspark klockan 15.00 på vallen, lite av en seriefinal och derby i ett. Mitt kära HAIF mot FC Växjö, en match som alltid brukar vara het och i år när båda lagen har siktet inställt på 4:an så kan den nästan vara lite överkryddad. Verkligen avundsjuk på mina lagkamrater som ska få vara med och påverka utgången. Tror starkt på att vi grejar det men lite oroväckande att vi fått lite sena återbud. För att uppväga detta ska jag glida dit redan till samlingen för att låta min legend skina över mannarna och ge dem styrka att segra! Det ska sjungas segersång i omklädningsrummet idag!
Den andra matchen är självfallet slaget om norden. En måste-match mot de rödnästa nikotinisterna från väst. Om det inte vore för så många måsten så tror jag vi hade haft vinsten i en liten gottepåse. Men stora matcher kan alltid tvinga fram obehagliga scenarion. Därför vågar jag inte vara så lugn som mitt fotbollskunnande säger att jag borde vara. Jag litar dock på att allas vår favoritjugge leker lite med den danska backlinjens orutin. Hoppas att Ibra avgör med något klassiskt men tror mer på att Tunnan kommer toffla in ett skitmål. Taget, oavsett.
För övrigt så avslutade jag gårdagen med att fylla upp min kära rulle ganska bra så nu ser det faktiskt riktigt drägligt ut. Återigen har man gått igenom ett litet träsk och kommit ut på andra sidan lite skitigare. Jag gillar det.
Två oerhört viktiga matcher kommer att spelas idag. Först och främst, med avspark klockan 15.00 på vallen, lite av en seriefinal och derby i ett. Mitt kära HAIF mot FC Växjö, en match som alltid brukar vara het och i år när båda lagen har siktet inställt på 4:an så kan den nästan vara lite överkryddad. Verkligen avundsjuk på mina lagkamrater som ska få vara med och påverka utgången. Tror starkt på att vi grejar det men lite oroväckande att vi fått lite sena återbud. För att uppväga detta ska jag glida dit redan till samlingen för att låta min legend skina över mannarna och ge dem styrka att segra! Det ska sjungas segersång i omklädningsrummet idag!
Den andra matchen är självfallet slaget om norden. En måste-match mot de rödnästa nikotinisterna från väst. Om det inte vore för så många måsten så tror jag vi hade haft vinsten i en liten gottepåse. Men stora matcher kan alltid tvinga fram obehagliga scenarion. Därför vågar jag inte vara så lugn som mitt fotbollskunnande säger att jag borde vara. Jag litar dock på att allas vår favoritjugge leker lite med den danska backlinjens orutin. Hoppas att Ibra avgör med något klassiskt men tror mer på att Tunnan kommer toffla in ett skitmål. Taget, oavsett.
För övrigt så avslutade jag gårdagen med att fylla upp min kära rulle ganska bra så nu ser det faktiskt riktigt drägligt ut. Återigen har man gått igenom ett litet träsk och kommit ut på andra sidan lite skitigare. Jag gillar det.
fredag 5 juni 2009
Gryning
På den tredje dagen återuppstånden. Nästan i alla fall. Som jag förutsått börjar smärtorna från den senaste uppförsbacken klinga av och därmed börjar också livet återfå sin ursprungliga färg. Orange.
Sitter just nu och avvaktar mitt samvetes beslut på om det blir städning eller tennis. Tror nog att den lätt osympatiske Tibrovalpen kan få ytterligare en supporter vid tv:n.
Sitter just nu och avvaktar mitt samvetes beslut på om det blir städning eller tennis. Tror nog att den lätt osympatiske Tibrovalpen kan få ytterligare en supporter vid tv:n.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)