Yrke: ?

Min tanke var att jag skulle avsluta denna yrkesserie med det anrika målerihantverket. Casa de Backström ligger nämligen inne för ommålning och jag har revansch att utkräva då jag i tonåren gjorde ett försök att måla detta hus. Resultatet blev väl sådär och arbetsgivarna var inte helt nöjd med mitt arbete den gången. Har dragit några penseldrag under veckan, mest bara för att minnas hur oerhört tråkigt det är. Har skjutit den arbetsdag jag tänkte bjujda på framför mig hela veckan och till slut var bara fredagen kvar. Problemet var bara att jag fick ytterligare uppgifter kring Backström-residenset. Hundpassning samt gräsklippning.

Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...

Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.

En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.

Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.