Vad ska man säga?

Hongkong fredag är avklarad. Svårt att bedöma eller relatera till. Inte helt likt en kväll i Växjös turbulenta partytumlare. Nja, som tidigare nämnt så värmde vi upp en stämning här på rummet som sedan briserade i en utgång utan mål. I den kollektiva förvirringen hamnade vi sedermera i en hiss i närområdet som erbjöd en bar på varje knapp. Få fingrar och dålig fantasi ledde till den 13:e och där fortlöpte kvällen med tärning i hand. Det har visat sig att vi har junkat till oss på ett tärningsspel som mer eller mindre alla kineser spelar. Ingen nymodighet utan vi har alla spelar innan men här verkar det vara näst intill religion ochn då är det självklar inga problem när tärningar och muggar presenterar en möjlighet att gambla varje kväll.

Kvällens vinnare men kanske främst förlorare blev Jimmie. Han vann några 100:a på förfesten men när det väl blev dags för leverans på karaokeklubben torskade han barbacka och straffades med en valfri låt ur pärmen. Antalet engelskspråkiga alster var fåtaliga och att se honom vandra runt i den inhemska lokalen sjungades en oerhört förfalskad "all you need is love" var ett nöje få förunnat. Att vi efter det inte ens orkade med klubbandet är väl någon form av kombinderad tragik och succé. Vi alla var rätt trötta och när vi hittade vår trötte kinesiske homeboy Wang Fo (Med reservation för både stavning och uttal) blev det tärning för hela slanten och han fick uppenbara problem att rulle drinkinggames tillsammans med ett helt gäng heltidsspelare. Wang är nog fortfarande full och vi överlevde så kontentan är väl egentligen att alla är lyckliga. Sammanfattningsvis så är HK en oerhört vacker och intressant stad men det känns väl mest som jag hunnit nosa lite på den. De främsta rekommendationerna jag fått har vi inte ens hunnit med men sammtidigt så känns det inte som det kommer ta så lång tid innan jag är här igen.

Många tankar har gått i omloppsbana kring mitt lilla kranium men för en gångs skull så känns inte återkomsten till Växjö bara positiv utan ganska stora delar av mina svajande atomer röstar för en ganska radikal manöver. Det logiska lilla jaget förtränger löpande det nödvändiga ställningstagandet och jag misstänker att jag vid hemkomsten kommer behöva ta ställning till mer än jag egentligen önskar eller tidigare behövt. Men nu jobbar vi i förträngelsen och semesterns tid så låt mig bara njuta några dagar till innan verkligheten spårar min själ som tillfälligtvis iklätt sig vildhästens man.

"Note to self" Vid en snabb genomläsning visar det sig att jag använder ett oerhört onödigt pretantiöst och invecklat språk när jag är onykter. Vaddera inte verkligheten om den ändå river lite skönt, som jag brukar säga...