Flyttstädas för fullt!

Så ska vi lämna den här gamla virtuella studentlyan för att flytta till en digital herrgård. Jodå, jag har lyckats, med ganska mycket hjälp, att sparka igång min nya blogg och site! Så framöver kommer mitt liv att kablas ut på www.maozeflop.se!

Jag upprepar WWW.MAOZEFLOP.SE!

Ska se om jag kan sälja av denna välbesökta blogg till någon behövande bara. Utgångsbudet är en tredjedels drömtårta och en high-5. Överstigande bud mottages med glädje!

Vart fan är skumpan då?!

Oerhört besviken på att jag inte lyckats få upp min nya blogg ännu. Allt är inhandlat och klart, bara att jag ska lyckas jobba mig till en uddamålsvinst mot de tekniska blogglösningarna och som det ser ut nu så är det en ganska lång förlustrad. Hoppas, på det sättet man gör på saker som inte är helt troliga, att bloggen ska vara uppe ikväll.

För övrigt så har mitt nya projekt dragit igång, många vet vad det handlar om men vissa kanske inte gör det. Då får ni även där vänta lite till. Ska beskriva denna innovation när den nya bloggen kommer upp. För er som oturligen blivit insyltade så har ni alla lite mindre pengar nu än vad ni hade innan. Självklart ska man utsättas för prövningar redan från början och en blandning av utdragningar, otur och tekniskt strul har lett till att vi negativa siffror. Dock inga större summor utan vad vi kan vänta oss med otur under kort sikt.

Veckan går annars i fotbollens tecken. Kan bli så att jag har fyra matcher och två träningar denna vecka. Kanske inte helt optimalt men min kropp brukar faktiskt svara ganska bra på överdrivet slitage och just nu känns det mest bara trevligt. Kanske inte är fullt så slut som jag var helt övertygad om att jag var för några veckor sedan. Återkommer med besked efter veckans fotbollsmässiga överdos.

Var är skumpan?

Hade ju tänkt outa den stora nystarten av bloggen idag men likt alla andra grandiosa projekt har det dragit ut på tiden. Ser ut som det är först på måndag korken sitter i taket och vi alla euforiskt kan gotta oss i en ny fräsch blogg.

Förhoppningsvis kan det dock bli skumpa ikväll ändå. En sanslöst viktig match mot serietvåan Delaryd/Pjätteryd står på agendan och jag har har tagit mig tillbaka till bänken. Ska bli riktigt roligt och vid vinst har vi ett riktigt guldläge inför den fortsatta säsongen.

Måste också avsluta med ett klipp från den stora folkutbildaren Aftonbladet. Deras nya Barca-specialist beskriver Messi och hans gamla matvanor. Det är skönt att någon äntligen definierar vad ett normalt liv verkligen är!

- En av de första sakerna Guardiola gjorde när han kom var att se till att Messi åt med klubben varje dag. Och han fick Messi att äta fisk första gången. Nu lever Messi ett normalt liv.

Lugnet innan stormen

Har tagit det lite halvlugnt i början på veckan och laddar mest inför måndag. Då sätter mitt nystartade bolag igång och därmed också min nya blogg. Här ska det bli professionalisering av varje lilla partikel av mitt liv. Utom fotbollen då, där lunkar jag mest omkring som en skadeskjuta fjolårskalv i väntan på befrielsen. Men, som sagt, stora förändringar på gång så håll koll i slutet på veckan så ska jag ha en helt ny sida att erbjuda.

Instinkt?!

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Som jag numera bemöter fester jag även bemött denna. Med ett tappert försök att slira koppling samt att smågsläpa handbromsen hoppas jag alltid att kvällen blir vad vi infödda kallar lagom. Slutresultatet blev tyvärr allt annat, jag ska villigt erkänna att det inte var jag som satt vid ratten ikväll. Det var ett ett dussin halvt avlivade celler på hjärnkontoret och väldigt få av dem hade klarat en av kontrollerna vid pågående mästarskap (vi talar VM och vi talar inte om substanser andra än de som medelsvännen bälger i jakt på en annorlunda morgondag). Oavsett så var kvällen oerhärt trevlig, bra sällskap kan fortfarande väga upp en dåligt planerad onykterhet.

Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...

Det finns fördelar med att vara som mig!

Ibland blir jag förvånad över livets förmåga att spela vågspel. På något sätt har vi alla med oss en liten gynnare på ena axeln som ser till så att saker och ting jämnare ut sig. Det är när den rackaren dör som folk ballar ur. Då allt verkligen går åt helvete och Gunnar på högeraxeln har stämplat ut och glömt att ordna någon kompensation. Min Gunnar är dagens MVP i alla fall.

I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!

Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!

Tillbaka som en vinnare...

Gårdagen var en händelserik dag. Som tidigare nämnts så hade jag mirakulöst på kort tid lyckats smyga mig in i vår kära a-trupp till matchen mot Strömsnäsbruk. Detta genom att se trött och tung ut på några träningar samt genom att göra en av mitt livs sämsta insatser under 90-minuter i u-laget. Faktorer som i och för sig inte spelar så stor roll, vi har upprepade gånger fått höra under säsongen att det gäller ta chansen när man väl får den. Med den mentaliteten inledde jag gårdagen.

Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.

Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.

Typ.

Eller det skulle kunna ha varit så.

Men blev ju inte riktigt så.

Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.

Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.

Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.