Hongkong fredag är avklarad. Svårt att bedöma eller relatera till. Inte helt likt en kväll i Växjös turbulenta partytumlare. Nja, som tidigare nämnt så värmde vi upp en stämning här på rummet som sedan briserade i en utgång utan mål. I den kollektiva förvirringen hamnade vi sedermera i en hiss i närområdet som erbjöd en bar på varje knapp. Få fingrar och dålig fantasi ledde till den 13:e och där fortlöpte kvällen med tärning i hand. Det har visat sig att vi har junkat till oss på ett tärningsspel som mer eller mindre alla kineser spelar. Ingen nymodighet utan vi har alla spelar innan men här verkar det vara näst intill religion ochn då är det självklar inga problem när tärningar och muggar presenterar en möjlighet att gambla varje kväll.
Kvällens vinnare men kanske främst förlorare blev Jimmie. Han vann några 100:a på förfesten men när det väl blev dags för leverans på karaokeklubben torskade han barbacka och straffades med en valfri låt ur pärmen. Antalet engelskspråkiga alster var fåtaliga och att se honom vandra runt i den inhemska lokalen sjungades en oerhört förfalskad "all you need is love" var ett nöje få förunnat. Att vi efter det inte ens orkade med klubbandet är väl någon form av kombinderad tragik och succé. Vi alla var rätt trötta och när vi hittade vår trötte kinesiske homeboy Wang Fo (Med reservation för både stavning och uttal) blev det tärning för hela slanten och han fick uppenbara problem att rulle drinkinggames tillsammans med ett helt gäng heltidsspelare. Wang är nog fortfarande full och vi överlevde så kontentan är väl egentligen att alla är lyckliga. Sammanfattningsvis så är HK en oerhört vacker och intressant stad men det känns väl mest som jag hunnit nosa lite på den. De främsta rekommendationerna jag fått har vi inte ens hunnit med men sammtidigt så känns det inte som det kommer ta så lång tid innan jag är här igen.
Många tankar har gått i omloppsbana kring mitt lilla kranium men för en gångs skull så känns inte återkomsten till Växjö bara positiv utan ganska stora delar av mina svajande atomer röstar för en ganska radikal manöver. Det logiska lilla jaget förtränger löpande det nödvändiga ställningstagandet och jag misstänker att jag vid hemkomsten kommer behöva ta ställning till mer än jag egentligen önskar eller tidigare behövt. Men nu jobbar vi i förträngelsen och semesterns tid så låt mig bara njuta några dagar till innan verkligheten spårar min själ som tillfälligtvis iklätt sig vildhästens man.
"Note to self" Vid en snabb genomläsning visar det sig att jag använder ett oerhört onödigt pretantiöst och invecklat språk när jag är onykter. Vaddera inte verkligheten om den ändå river lite skönt, som jag brukar säga...
fredag 31 juli 2009
Förfest.
Gårdagen blev ganska lugn trots stora förhoppningar. Hela gänget var ganska slitet efter all shopping och det blev lite lätt barhoppande i Soho, bland annat på en riktigt grym skybar. Sen softade vi ned med lite highstakes tärningsspel på en lokal bar för att komma i säng redan vid 04-tiden. Ikväll däremot så är det störthjälm på. Trots avresa imorgon från flygplatsen redan 12.50 så har vi valt att jobba helhjärtat ikväll och ska inleda med hotelloungen och risbrännvin. Ribban är med andra ord fixerad i både positiv och negativ bemärkelse. Återkommer med detaljer om Hongkongpulsens behandling av en förvirrad småstadsbo.
onsdag 29 juli 2009
Kejsarens nya kläder
Så har vi betat av en eftermiddag i kaoset. Vi tog oss in särskilt långt, visar sig att vi bor nästan på Nathan Road och i distriktet finns det obehagligt många sköna butiker. Är lite orolig över hur min konvertering till det japanska streetmodet kommer att tas emot på gågatan hemma i Växjö. Blir säkert ytterligare ett fall av garderobsjukan för mina nyinköpta plagg. Dock riktigt nöjd med vissa inköp och shoppingbudgeten är fortfarande välmående så det kan nog bli ytterligare några galna t-shirts med japanska grisar på.
Skäms för övrigt då hela gänget slitna efter resande och shopping beslutar sig för en tidig kväll. Så nu ska man smyga ned i sin säng vid 24-tiden vilket känns som ett brott då staden pulserar kraftigt några hundra meter nedanför. Dock behövs sömnen, vårt förra hotell var riktigt bra på de flesta punkter, förutom när det kom till sängarna. Hårda som fängelsebritsar vägrade de släppa ned min tunga blekfeta kropp i madrass och varje morgon kännetecknades av trötthet i kombination med ömmande lemmar. Nu ska det jäklar laddas med tre nätter Törnrosa-sömn för att bunkra inför 6 nätter på hostel i Peking. Fasar redan då vi laddar med detta hotell, omställningen kan bli riktigt tuff!
Skäms för övrigt då hela gänget slitna efter resande och shopping beslutar sig för en tidig kväll. Så nu ska man smyga ned i sin säng vid 24-tiden vilket känns som ett brott då staden pulserar kraftigt några hundra meter nedanför. Dock behövs sömnen, vårt förra hotell var riktigt bra på de flesta punkter, förutom när det kom till sängarna. Hårda som fängelsebritsar vägrade de släppa ned min tunga blekfeta kropp i madrass och varje morgon kännetecknades av trötthet i kombination med ömmande lemmar. Nu ska det jäklar laddas med tre nätter Törnrosa-sömn för att bunkra inför 6 nätter på hostel i Peking. Fasar redan då vi laddar med detta hotell, omställningen kan bli riktigt tuff!
Hongkong
Då har vi lämnat Macau efter 10 svängiga dagar. Blev ett slutresultat på 5000 plus på pokern vilket får ses som ok med tanke på vilken sjuk otur jag faktiskt haft. Dessutom valde vi avsluta gårdagen på Wynn med att investera en 200-ing på craps. Bordet går i totalt sken, han med tärningarna bara bombar in massa siffror som är bra för oss och det hela slutar att vi lämnar bordet med drygt 4000 var. Total karneval sista kvällen och överlag så är omdömet på Macau över förväntan och det känns som mycket av mitt fokus framöver kommer ligga på hur man ska kunna ta sig dit oftare eller mer varaktigt.
Har tagit färjan över till Hongkong nu och att bara glida in mot Victoria harbour var en upplevelse i sig. Att vi sedan lyckades hitta ett 5-stjärnigt hotell till bra pris med gratis uppgradering till de högre våningarna. Jag och Adam fick dessutom hybris och valde att lägga några extra 100-ingar för att komma upp till 32:a våningen. Så just nu sitter jag i denna fåtöljen och bloggar med den här vyn bakom min rygg.
Ska bli riktigt gött att ta semester "på riktigt" nu resten av resan och lämna pokern helt. Blir nog ganska mycket shopping här i Hongkong och det känns som jag kan spendera mina crapsvinster utan dåligt samvete i alla fall. Har varit rätt lugnt festmässigt under hela Macau-vistelsen men finns en viss risk att vi trappar upp även på den fronten. Bland annat har vi en nattklubb på hotellet på 36:e våningen, skönt att slippa lämna byggnaden om man vill klubba loss lite. ;)
Kommer jobba med bra nät under resten av vistelsen nu i alla fall så kan nog uppdatera lite bättre. Men nu ska vi skynda ned till Nathan road för att hinna med lite shopping redan idag. Ska även undersöka om de på denna sida valt att tillreda kyckling och kött lite annorlunda. De små kineserna har nämligen en tendens att försöka behålla så mycket skinn, ben och hår på allt de tillagar. Exotiskt, men jag föredrar nog tysk vattenfylld filé som hemma. På återskrivande.
Har tagit färjan över till Hongkong nu och att bara glida in mot Victoria harbour var en upplevelse i sig. Att vi sedan lyckades hitta ett 5-stjärnigt hotell till bra pris med gratis uppgradering till de högre våningarna. Jag och Adam fick dessutom hybris och valde att lägga några extra 100-ingar för att komma upp till 32:a våningen. Så just nu sitter jag i denna fåtöljen och bloggar med den här vyn bakom min rygg.
Ska bli riktigt gött att ta semester "på riktigt" nu resten av resan och lämna pokern helt. Blir nog ganska mycket shopping här i Hongkong och det känns som jag kan spendera mina crapsvinster utan dåligt samvete i alla fall. Har varit rätt lugnt festmässigt under hela Macau-vistelsen men finns en viss risk att vi trappar upp även på den fronten. Bland annat har vi en nattklubb på hotellet på 36:e våningen, skönt att slippa lämna byggnaden om man vill klubba loss lite. ;)
Kommer jobba med bra nät under resten av vistelsen nu i alla fall så kan nog uppdatera lite bättre. Men nu ska vi skynda ned till Nathan road för att hinna med lite shopping redan idag. Ska även undersöka om de på denna sida valt att tillreda kyckling och kött lite annorlunda. De små kineserna har nämligen en tendens att försöka behålla så mycket skinn, ben och hår på allt de tillagar. Exotiskt, men jag föredrar nog tysk vattenfylld filé som hemma. På återskrivande.
tisdag 28 juli 2009
Mäklaren nästa
Har lite dåligt samvete. Lovade folk att bloggande skulle nå nya toppnoteringar från Macau men istället har det blivit skamligt dåligt med uppdateringar. Avsaknaden av vettigt wlan på rummet i kombination med att tiden inte räcker till har tyvärr gjort att det blivit så. Men de senaste dagarna har på många sätt varit lite kaotiska.
Vi får helt enkelt ta det tillbaka till fredagkvällen. Vi planerade en stor helg av pompa och ståt. Stadens fylldes till bredden med "turister" från Hongkong och vi slog oss ned på ett ställe som körde fria drinkar för 120kr från 18-21. Jag misstänkte att detta kunde bli ett problem då nattlivet peakar vid 04-05 här men grabbarna var törstiga så det var bara att stämpla in. Efter de tre timmarna är vi alla lite på g men kvällen kommer till ett vägskäl. Jag har upptäkt att vi missat middagen och efter 32 års bitvis plågsamt leverne med mig själv vet jag att middag inte är något man skippar ostraffat. Slutligen lyckas jag få med mig Adam på lite mat samtidigt som de andra väljer att stanna.
En liten festmåltid senare möts vi upp på en annan bar och då är Jimmie och Danne bortom all räddning. Lika många kalorier som vi ätit har de druckit. Vi måste snabbt se till att slussa ut dem från baren på MGM innan de stora farbröderna i kavaj gör det istället. Väl utanför tar jag ett häpnadsväckande moget beslut. Med tanke på den allmänna karnivalnivån och önskan om att åka till en av de barer jag tycker är rätt sura här så inser jag att det kanske inte är min kväll. Jag önskar grabbarna lycka till och beger mig på egen väg. De lovar att ringa innan vi ska nattklubba så jag tänker att jag förlägger min förfest till casinot.
Med några öl i kroppen är min hybris större än normalt och jag börjar från första handen att sätta skräck i alla vid bordet. Två öl senare och 2000 rikare ringer grabbarna och meddelar att nattklubbandet är inställt. De ligger alla i fosterställning på hotellet då senaste baren gick på knockout. Bara att övegå till vatten med andra ord och fortsätta spela. Eftersom jag känner flytet kliver jag upp på 25/50 och det är ungefär samma resa. Stabilt spel med stort självförtroende under ytterligare någon timma landar ett resultat på 7000. Mumma.
Lördagsmorgon var för mig som en liten bakelse om man jämför med mina reskamraten. Maken till bakfylla har jag knappt skådat, de vara alla som små bräckliga skal av sig själva och som den mogne förståndige herre jag är kunde jag lätt hånleendes kommentera deras tillstånd. Då alla var i zombiestadiet denna dag så var det poker som gällde även här. Jag protesterade inte då mina resultat hade börjat skena åt rätt håll. Lördagen blev dock en svart dag i min pokerhistoria. Satte mig återigen på 25/50 och spelade mer eller mindre felfritt. Men vissa dagar är bara inte menade. Kanske borde man förstå det då första handen man plockar upp är KK. Raise till 300 före och två syn. Jag drar upp den till 1600 och small blind synar från ingenstans. Floppen kommer 942 i ruter och med 3400 kvar så är det bara för mig att stoppa in resten trots att jag inte har ruterkungen. Det kinesiska ubermongot synar då på sin K10 i ruter, som han tyckte var värd 1600 preflop. Sedan fortsätter dagen i samma anda och jag räknar till att jag har allinsituationer för över 40000 som jag förlorar där jag är 65-90% favorit. Jag slutar med ett back på 1900 och en stor klump i halsen.
Dagarna därefter har dock präglats av succé vid pokerborden. Har gått tillbaka till lägstanivån för att hålla svängarna nere och grindat tillbaka nästan hela 19000 förlusten. Igår gjorde jag 10000 så totalresultatet är nu uppe på 5000 plus. Inget man är supernöjd med men samtidigt så kan man inte förvänta sig mycket mer om man suttit och blivit abnormt utdragen på 25/50 en hel dag. Sista speldagen idag innan vi drar till Hongkong och hade varit gött att landa lite shoppingpengar.
För övrigt så börjar stora tankar vandra i mitt huvud. Jag gillar verkligen denna stad och värdet vid pokerborden påminner mig om de tidiga onlinedagarna. Det är ett faktum att ska man tjäna pengar på poker är detta förmodligen ett av de bästa ställena i världen. Har dessutom etablerat lite kontakt med en svensk som bor här och det finns rätt fina lägenheter till en helt oöverkomliga hyrespriser. Så tanken om den flytt i några månader kittlar verkligen både ur upplevesle- och ekonomiperspektiv. Får tänka mer på det när jag kommer tillbaka. Måste ta upp mitt kära HAIF i 4:an först innan något annat kan komma på tal. Men att efter det möta den svenska hösten på volley och åka hit låter oerhört lockande.
Vi får helt enkelt ta det tillbaka till fredagkvällen. Vi planerade en stor helg av pompa och ståt. Stadens fylldes till bredden med "turister" från Hongkong och vi slog oss ned på ett ställe som körde fria drinkar för 120kr från 18-21. Jag misstänkte att detta kunde bli ett problem då nattlivet peakar vid 04-05 här men grabbarna var törstiga så det var bara att stämpla in. Efter de tre timmarna är vi alla lite på g men kvällen kommer till ett vägskäl. Jag har upptäkt att vi missat middagen och efter 32 års bitvis plågsamt leverne med mig själv vet jag att middag inte är något man skippar ostraffat. Slutligen lyckas jag få med mig Adam på lite mat samtidigt som de andra väljer att stanna.
En liten festmåltid senare möts vi upp på en annan bar och då är Jimmie och Danne bortom all räddning. Lika många kalorier som vi ätit har de druckit. Vi måste snabbt se till att slussa ut dem från baren på MGM innan de stora farbröderna i kavaj gör det istället. Väl utanför tar jag ett häpnadsväckande moget beslut. Med tanke på den allmänna karnivalnivån och önskan om att åka till en av de barer jag tycker är rätt sura här så inser jag att det kanske inte är min kväll. Jag önskar grabbarna lycka till och beger mig på egen väg. De lovar att ringa innan vi ska nattklubba så jag tänker att jag förlägger min förfest till casinot.
Med några öl i kroppen är min hybris större än normalt och jag börjar från första handen att sätta skräck i alla vid bordet. Två öl senare och 2000 rikare ringer grabbarna och meddelar att nattklubbandet är inställt. De ligger alla i fosterställning på hotellet då senaste baren gick på knockout. Bara att övegå till vatten med andra ord och fortsätta spela. Eftersom jag känner flytet kliver jag upp på 25/50 och det är ungefär samma resa. Stabilt spel med stort självförtroende under ytterligare någon timma landar ett resultat på 7000. Mumma.
Lördagsmorgon var för mig som en liten bakelse om man jämför med mina reskamraten. Maken till bakfylla har jag knappt skådat, de vara alla som små bräckliga skal av sig själva och som den mogne förståndige herre jag är kunde jag lätt hånleendes kommentera deras tillstånd. Då alla var i zombiestadiet denna dag så var det poker som gällde även här. Jag protesterade inte då mina resultat hade börjat skena åt rätt håll. Lördagen blev dock en svart dag i min pokerhistoria. Satte mig återigen på 25/50 och spelade mer eller mindre felfritt. Men vissa dagar är bara inte menade. Kanske borde man förstå det då första handen man plockar upp är KK. Raise till 300 före och två syn. Jag drar upp den till 1600 och small blind synar från ingenstans. Floppen kommer 942 i ruter och med 3400 kvar så är det bara för mig att stoppa in resten trots att jag inte har ruterkungen. Det kinesiska ubermongot synar då på sin K10 i ruter, som han tyckte var värd 1600 preflop. Sedan fortsätter dagen i samma anda och jag räknar till att jag har allinsituationer för över 40000 som jag förlorar där jag är 65-90% favorit. Jag slutar med ett back på 1900 och en stor klump i halsen.
Dagarna därefter har dock präglats av succé vid pokerborden. Har gått tillbaka till lägstanivån för att hålla svängarna nere och grindat tillbaka nästan hela 19000 förlusten. Igår gjorde jag 10000 så totalresultatet är nu uppe på 5000 plus. Inget man är supernöjd med men samtidigt så kan man inte förvänta sig mycket mer om man suttit och blivit abnormt utdragen på 25/50 en hel dag. Sista speldagen idag innan vi drar till Hongkong och hade varit gött att landa lite shoppingpengar.
För övrigt så börjar stora tankar vandra i mitt huvud. Jag gillar verkligen denna stad och värdet vid pokerborden påminner mig om de tidiga onlinedagarna. Det är ett faktum att ska man tjäna pengar på poker är detta förmodligen ett av de bästa ställena i världen. Har dessutom etablerat lite kontakt med en svensk som bor här och det finns rätt fina lägenheter till en helt oöverkomliga hyrespriser. Så tanken om den flytt i några månader kittlar verkligen både ur upplevesle- och ekonomiperspektiv. Får tänka mer på det när jag kommer tillbaka. Måste ta upp mitt kära HAIF i 4:an först innan något annat kan komma på tal. Men att efter det möta den svenska hösten på volley och åka hit låter oerhört lockande.
fredag 24 juli 2009
Ma Ma Macau
Så är vi inne på dag fyra i denna stad som får Las Vegas att framstå som en förort. Måste säga att jag är över förväntan nöjd med allt så här långt. Pokerspelandet har rullat på, hade en backsession i förrgår men sedan var det den stora Mao som intog salongerna igår. Satte mig på Wynn ordentligt sleten efter en ganska sen och tuff natt. I en stad som aldrig sover så är det lite knepigt att hitta bromsen och så här långt har vi inte kommit i säng innan 05 någon dag.
Väl på Wynn beställer man in en kaffe och en clubsandwich till bordet och börjar så sakteliga trakassera kineserna. Jag, Danne och Jimbo sitter vid samma bord och det är riktigt småtrevligt när vi kan sitta och driva med alla vid bordet på svenska. Känner redan tidigt att flowet är på väg att infinna sig och börjar spela fler och fler händer. Började med 3000 och har ganska snabbt kommit på till 5000 efter att ha barskrapat en hel Australiensisk familj. Tydligen är det inte tillåtet att straddla "downunder" och mitt upprepade straddlande får framför allt familjefadern att balla ur.
Sessionen fortsätter och i takt med att min markerstapel växer blir också min hybris allt mer grandios. Jag spelar varje hand och bordet ser med allt större skräck min närvaro i händerna. Till Dannes och Jimbos förtret kör jag över bordet och lämnar inte ens något utrymme för mina reskamrater att dominera. Det är helt enkelt Maos kväll. Till råga på allt får jag sitta de sista fyra timmarna bredvid den coolaste tjej jag någonsin sett. Som tagen ur en HongKong-film glider hon in i en futuristisk beige overall i kort shortlängd (aldrig sett liknande plagg och därav den förvirrande beskrivningen), matchande hörlurar och en hel skopa attityd. Självklart är hon även strålande vacker och doftar som en mindre bukett lotusblommor. Som om inte detta var nog så är hon dessutom riktigt vass på att spela poker. Ett sant nöje med detta bordsällskap lite tråkigt bara att min hybris värdesatte hennes marker mer än hennes sällskap så självklart är det jag som slutligen skickar även henne från bordet. Efter ett nätt pass på 11 timmar vid samma pokerbord slutar jag på 6500 plus. Ett oerhört välkommet resultat, främst som jag lovat mig själv att få inhandla ett par flippade skor på Venetian om jag plussade mer än 3000. Så idag har vi sprungit i butiker för fulla muggar för att göra av med de nyinjagade monopolsedlarna.
Venetian är för övrigt det mest överdådiga jag någonsin sett. Ingen aning om hur jag ska beskriva det, känns som man konstant har vandrat omkring som en lilleputt i någon form av låtsasland. De tidigare mäktiga minnesbilder man haft från vegas har rakst bleknat och på många sätt måste jag säga att jag verkligen älskar denna stad. Samtidigt som man ständigt fascineras av enorma byggnader och vacker arkitektur finns det områden med genuint "chinatown" stuk. Har käkat rätt mycket genuina prylar och bortsätt från att de har en fallenhet för brosk och ben är maten riktigt bra. Billigt som bara den är det så länge man håller sig från casinomaten.
Lyckades med en intressant sak härom dagen då vi tänkte dricka vin till maten. Menyerna är aningen svårtydda så vi lyckades få in en pava risvin var. 12,5cl 43%:ig mardrömsdryck och om man ska tolka kinesernas skratt och blickar så är det nog varken meningen att man ska dricka dessa själv eller till maten. En rolig kväll blev det till slut i alla fall.
Tänkte avsluta lite med vad som skiljer pokerspelandet här från att sitta på ett västerländskt casino. Kineserna är tämligen speciella i vissa avseenden och det kan ibland vara svårt att fokusera då man har en snubbe på ena sidan som röker små cigariller i guldmunstycke på ena sidan och en kille som sitter barfota, pillandes sina tånaglar och rapar en i örat så fort man spelar en hand. Det kräver lite mer att som spelare vara fokuserad och inte balla ur på alla sjuka saker som händer kring bordet.
Haft lite dåligt med lina de senaste dagarna och därför dåligt med bloggande. Synd då det finns så sjukt mycket att berätta hela tiden. Ska försöka komma åt nätet lite oftare framöver men tiden springer något våldsamt, dessutom vill man ju suga musten ur varje minut i detta lilla paradis. Nu vänter lite barhäng i helgen, tydligen är det mycket turister från HongKong som åker hit över helgen så det ska vara bra drag på utelivet.
Tack också för alla svar och intresseanmälningarna till projektet. Ser ut som jag får släppa fler andelar men skitroligt att så många faktiskt tror på idén. Ska bli kul att komma hem och sparka igång det hela!
Väl på Wynn beställer man in en kaffe och en clubsandwich till bordet och börjar så sakteliga trakassera kineserna. Jag, Danne och Jimbo sitter vid samma bord och det är riktigt småtrevligt när vi kan sitta och driva med alla vid bordet på svenska. Känner redan tidigt att flowet är på väg att infinna sig och börjar spela fler och fler händer. Började med 3000 och har ganska snabbt kommit på till 5000 efter att ha barskrapat en hel Australiensisk familj. Tydligen är det inte tillåtet att straddla "downunder" och mitt upprepade straddlande får framför allt familjefadern att balla ur.
Sessionen fortsätter och i takt med att min markerstapel växer blir också min hybris allt mer grandios. Jag spelar varje hand och bordet ser med allt större skräck min närvaro i händerna. Till Dannes och Jimbos förtret kör jag över bordet och lämnar inte ens något utrymme för mina reskamrater att dominera. Det är helt enkelt Maos kväll. Till råga på allt får jag sitta de sista fyra timmarna bredvid den coolaste tjej jag någonsin sett. Som tagen ur en HongKong-film glider hon in i en futuristisk beige overall i kort shortlängd (aldrig sett liknande plagg och därav den förvirrande beskrivningen), matchande hörlurar och en hel skopa attityd. Självklart är hon även strålande vacker och doftar som en mindre bukett lotusblommor. Som om inte detta var nog så är hon dessutom riktigt vass på att spela poker. Ett sant nöje med detta bordsällskap lite tråkigt bara att min hybris värdesatte hennes marker mer än hennes sällskap så självklart är det jag som slutligen skickar även henne från bordet. Efter ett nätt pass på 11 timmar vid samma pokerbord slutar jag på 6500 plus. Ett oerhört välkommet resultat, främst som jag lovat mig själv att få inhandla ett par flippade skor på Venetian om jag plussade mer än 3000. Så idag har vi sprungit i butiker för fulla muggar för att göra av med de nyinjagade monopolsedlarna.
Venetian är för övrigt det mest överdådiga jag någonsin sett. Ingen aning om hur jag ska beskriva det, känns som man konstant har vandrat omkring som en lilleputt i någon form av låtsasland. De tidigare mäktiga minnesbilder man haft från vegas har rakst bleknat och på många sätt måste jag säga att jag verkligen älskar denna stad. Samtidigt som man ständigt fascineras av enorma byggnader och vacker arkitektur finns det områden med genuint "chinatown" stuk. Har käkat rätt mycket genuina prylar och bortsätt från att de har en fallenhet för brosk och ben är maten riktigt bra. Billigt som bara den är det så länge man håller sig från casinomaten.
Lyckades med en intressant sak härom dagen då vi tänkte dricka vin till maten. Menyerna är aningen svårtydda så vi lyckades få in en pava risvin var. 12,5cl 43%:ig mardrömsdryck och om man ska tolka kinesernas skratt och blickar så är det nog varken meningen att man ska dricka dessa själv eller till maten. En rolig kväll blev det till slut i alla fall.
Tänkte avsluta lite med vad som skiljer pokerspelandet här från att sitta på ett västerländskt casino. Kineserna är tämligen speciella i vissa avseenden och det kan ibland vara svårt att fokusera då man har en snubbe på ena sidan som röker små cigariller i guldmunstycke på ena sidan och en kille som sitter barfota, pillandes sina tånaglar och rapar en i örat så fort man spelar en hand. Det kräver lite mer att som spelare vara fokuserad och inte balla ur på alla sjuka saker som händer kring bordet.
Haft lite dåligt med lina de senaste dagarna och därför dåligt med bloggande. Synd då det finns så sjukt mycket att berätta hela tiden. Ska försöka komma åt nätet lite oftare framöver men tiden springer något våldsamt, dessutom vill man ju suga musten ur varje minut i detta lilla paradis. Nu vänter lite barhäng i helgen, tydligen är det mycket turister från HongKong som åker hit över helgen så det ska vara bra drag på utelivet.
Tack också för alla svar och intresseanmälningarna till projektet. Ser ut som jag får släppa fler andelar men skitroligt att så många faktiskt tror på idén. Ska bli kul att komma hem och sparka igång det hela!
tisdag 21 juli 2009
Macau
Vi anlande hit igar efter en ganska komfortabel resa. Inget strul med flyg och lyckades checka bagaget fran kopenhamn via peking och hela vagen med farjan till Macau. Sov ganska gott pa planet sa maktade faktiskt med en liten spelsession pa kvallen da vi kom fram. En minst sagt udda kulturell upplevelse. Bara massa sma kineser som dessutom spelade ruggigt tight. Lyckades ta dem pa 2600 HongKongdollars vilket motsvara ungefar samma i kronor. Framfor allt ar de jakligt skona de har kineserna, alla pratar som i en uselt dubbad ninjafilm och skrattar klassiska filmskurksskratt.
Idag har vi vandrat lite kring den delen av Macau vi bor pa. Enormt imponerande arkitektur, kanns verkligen som Vegas ligger lite efter om man jamfor. Gigantiska skyskrapor mixat med sma grander och strander gor att hela staden sa har langt kanns som en stor fet vinstlott. Att man sedan shoppar loss en lunch for 30kr och att olen gar p[ en 10a gor inte saken samre. Ser sjukligt lovande ut och de narmsta 8 dagarna kommer garanterat vara fyllda av diverse aventyr.
Sitter inne pa en sur burk med kinesiskt tangentbord nu men lovar pa lite mer lattydda och intressanta inlagg vad det lider. Ska gneta ihop lite deg forst sa man har rad med nat pa rummet.
Idag har vi vandrat lite kring den delen av Macau vi bor pa. Enormt imponerande arkitektur, kanns verkligen som Vegas ligger lite efter om man jamfor. Gigantiska skyskrapor mixat med sma grander och strander gor att hela staden sa har langt kanns som en stor fet vinstlott. Att man sedan shoppar loss en lunch for 30kr och att olen gar p[ en 10a gor inte saken samre. Ser sjukligt lovande ut och de narmsta 8 dagarna kommer garanterat vara fyllda av diverse aventyr.
Sitter inne pa en sur burk med kinesiskt tangentbord nu men lovar pa lite mer lattydda och intressanta inlagg vad det lider. Ska gneta ihop lite deg forst sa man har rad med nat pa rummet.
söndag 19 juli 2009
På väg
Äntligen! Efter en månad av slit för att rädda upp det stora Kina-äventyret så sitter man äntligen på ett tåg mot Kastrup. En total restid på ca 20 timmar tills vi är framme i Macau är inget som bekymmrar, under mina fattiga studentår har jag i snålhetens tecken lyckats hitta billiga tågbiljetter till Östersund som ligger kring 24 timmar. Så detta ska inte vara några problem, har dessutom svaga förhoppningar på att spela tillbaka flygbiljetten på flyget över då jag vet att Jimbo gärna vill lira lite headsup. Värde som alltid.
Tänkte att jag kanske ska bjuda på en kort presentation av mitt resesällskap. De kommer ju figurera i denna blogg i både positiva och negativa ordalag så det minsta jag kan bjuda på är väl en ordentlig presentation av mina musketörer.
Daniel aka "Ryssen"
Gammal klasskamrat under entreprenörskapsutbildningen. Samtidigt som jag startade mitt fiaskobolaget Newroupa drog han igång en pokerklient tillsammans med den mytiske Fredrik Jahr. Därigenom drogs jag också med i pokersvängen som kund till dessa herrar och med åren har det blivit ett otal resor till diverse suspekta avkrokar. Smeknamnet Ryssen har växt fram på senare år då han vid resor bitvis går inkognito iklädd ett par vct-byxor från adidas, huvtröja och Prada-brillor går omkring och ser allmänt rysk ut. Ger vårt resesällskap den respekt vi förtjänar. Även legendarisk för att ha byggt hela sin förmögenhet på att sträckgrinda 17-18 timmar vid datorn för att endast avbryta med snabblöp till micron.
Adam aka "Polishnova"
Träffade denne besynnerlige man för första gången i Vegas. Likt många andra män med polskt ursprung (ni vet vilka ni är...) är han en kvinnornas man. Redan vid besöket i syndens stad lyckades han på film-manér undergräva ett medresande pars relation och sådant är ju alltid uppfriskande. Given förlorare vid resans homegames men en given vinnare när det kommer till att uppleva de platser vi kommer att besöka. Min räddning på morgonkvisten då de andra gossarna föredrar uppstigning efter klockan 14.
Jimmie aka "Swings"
Det är en konst att kunna bära rosa pälsmössa i Tjernobyl. En fritänkade mästare som gärna huserar i gråzonen mellan etik och moral. Som ni förstår en ganska sjuk man men samtidigt den sannaste gamblern av oss alla. Ledsnar aldrig på att höra om hans fylle-swings på 20k$ efter krogen eller att se hans hånfulla leende efter att han bluffat hjälplöst för att sedan lyckas jaga in en omöjlig hålstege.
Vill även tillägga att den kamoflageprydda gentlemannen på bilden inte messhandlar Jimbo som det ser ut utan endast ger honom en fostrande lavett i sann Ukrainsk anda.
Tänkte att jag kanske ska bjuda på en kort presentation av mitt resesällskap. De kommer ju figurera i denna blogg i både positiva och negativa ordalag så det minsta jag kan bjuda på är väl en ordentlig presentation av mina musketörer.
Daniel aka "Ryssen"
Gammal klasskamrat under entreprenörskapsutbildningen. Samtidigt som jag startade mitt fiaskobolaget Newroupa drog han igång en pokerklient tillsammans med den mytiske Fredrik Jahr. Därigenom drogs jag också med i pokersvängen som kund till dessa herrar och med åren har det blivit ett otal resor till diverse suspekta avkrokar. Smeknamnet Ryssen har växt fram på senare år då han vid resor bitvis går inkognito iklädd ett par vct-byxor från adidas, huvtröja och Prada-brillor går omkring och ser allmänt rysk ut. Ger vårt resesällskap den respekt vi förtjänar. Även legendarisk för att ha byggt hela sin förmögenhet på att sträckgrinda 17-18 timmar vid datorn för att endast avbryta med snabblöp till micron.
Adam aka "Polishnova"
Träffade denne besynnerlige man för första gången i Vegas. Likt många andra män med polskt ursprung (ni vet vilka ni är...) är han en kvinnornas man. Redan vid besöket i syndens stad lyckades han på film-manér undergräva ett medresande pars relation och sådant är ju alltid uppfriskande. Given förlorare vid resans homegames men en given vinnare när det kommer till att uppleva de platser vi kommer att besöka. Min räddning på morgonkvisten då de andra gossarna föredrar uppstigning efter klockan 14.
Jimmie aka "Swings"
Det är en konst att kunna bära rosa pälsmössa i Tjernobyl. En fritänkade mästare som gärna huserar i gråzonen mellan etik och moral. Som ni förstår en ganska sjuk man men samtidigt den sannaste gamblern av oss alla. Ledsnar aldrig på att höra om hans fylle-swings på 20k$ efter krogen eller att se hans hånfulla leende efter att han bluffat hjälplöst för att sedan lyckas jaga in en omöjlig hålstege.
Vill även tillägga att den kamoflageprydda gentlemannen på bilden inte messhandlar Jimbo som det ser ut utan endast ger honom en fostrande lavett i sann Ukrainsk anda.
lördag 18 juli 2009
Yrke: ?
Min tanke var att jag skulle avsluta denna yrkesserie med det anrika målerihantverket. Casa de Backström ligger nämligen inne för ommålning och jag har revansch att utkräva då jag i tonåren gjorde ett försök att måla detta hus. Resultatet blev väl sådär och arbetsgivarna var inte helt nöjd med mitt arbete den gången. Har dragit några penseldrag under veckan, mest bara för att minnas hur oerhört tråkigt det är. Har skjutit den arbetsdag jag tänkte bjujda på framför mig hela veckan och till slut var bara fredagen kvar. Problemet var bara att jag fick ytterligare uppgifter kring Backström-residenset. Hundpassning samt gräsklippning.
Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...
Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.
En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.
Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.
Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...
Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.
En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.
Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.
fredag 17 juli 2009
Yrke: Randomlightsnickare
Är lite osäker på om det är en formell yrkesroll men jag tror det. Var dags för dag två på bygget. I sann byggaranda värmde vi lite kvällen innan med en runda på krogen. Tydligen standard på branschen att man går ut och diskuterar virkesslag och verktygsval med andra grovarbetare ute i det fashionabla jämtländska nattlivet. Det sjuka var väl att trots att jag trodde att jag var i goda vänners lag lät det mer som någon form av "home-makeover" show där alla pratade hus, tomter och annat bjäfs. Jag försökte återkommande komma in i samtalet med min hyresrätt och att jag hade lagt en matta på balkongen. Tydligen ingen respekt hos byggherrarna. Jaja, tillbaka till yrkesutvärderingen
Yrke: Randomlightsnickare
Utrustning: Hmmm, kombinationen dåligt minne och krogbesök ledde till att jag kom ut till bygget i chinos, kroganpassad t-shirt och penguin-skor. Tydligen helt fel, fick låna ihop ett kit men skorna blev kvar och som ni kommer få se på bild så bildar dessa tillsammans med de lånade byxorna en oklanderlig outfit. Självaste Rahlenfeldt hade varit stolt.
Beskrivning: Diverse sysslor stod på schemat idag men främst att vindisolera huset. Enligt tradition så håller den aningen mindre erfarna snickare (jag) i rullen som ska lindas runt huset medan den andra dunkar fast häftklammer med någon spejsad apparat. Därefter var det 7 mils färd rakt in i obygden tur och retur för att prata virke med någon bortglömd stackare där ute. Vidare till sågen där jag hade en ganska tuff uppgift, hålla i och bära plank. Fick även prova sågen en snabbis, stort men lite otäckt. Därefter återigen hålla rullen och dagen var fullbordad. Som ni ser bestod min arbetsdag av någon form av drömscenario för en 12-årig pryo. Fick vara med lite överallt men inte vara i vägen. Om ni anar en liten bitterhet så ska jag erkänna att jag kände mig lite mindre värd denna dag än då jag lämnade bygget med ett färdiglagt tak bakom mig.
Betyg: 2-
Det som dragit ned betyget mest är fotograferingen. Ola kommer unna sig ett extra salladshuvud idag då han ser hur min kropp gör sin berömda barbapappa-imitation. Inte bra att vara hemma på gödning. Trodde men fick äta vad som helst när man arbetade hårt, vid närmare eftertanke får man kanske det men osäker på om det är det jag håller på med.
Det är även intressant att tolka in Falks roll i bilden. Ser lite mer ut som min personliga assistent än en fullvärdig snickare. Hans min säger "Titta vad roligt han har nu när han får komma ut och bygga hus. Inget förstår han heller. Stackaren."
Yrke: Randomlightsnickare
Utrustning: Hmmm, kombinationen dåligt minne och krogbesök ledde till att jag kom ut till bygget i chinos, kroganpassad t-shirt och penguin-skor. Tydligen helt fel, fick låna ihop ett kit men skorna blev kvar och som ni kommer få se på bild så bildar dessa tillsammans med de lånade byxorna en oklanderlig outfit. Självaste Rahlenfeldt hade varit stolt.
Beskrivning: Diverse sysslor stod på schemat idag men främst att vindisolera huset. Enligt tradition så håller den aningen mindre erfarna snickare (jag) i rullen som ska lindas runt huset medan den andra dunkar fast häftklammer med någon spejsad apparat. Därefter var det 7 mils färd rakt in i obygden tur och retur för att prata virke med någon bortglömd stackare där ute. Vidare till sågen där jag hade en ganska tuff uppgift, hålla i och bära plank. Fick även prova sågen en snabbis, stort men lite otäckt. Därefter återigen hålla rullen och dagen var fullbordad. Som ni ser bestod min arbetsdag av någon form av drömscenario för en 12-årig pryo. Fick vara med lite överallt men inte vara i vägen. Om ni anar en liten bitterhet så ska jag erkänna att jag kände mig lite mindre värd denna dag än då jag lämnade bygget med ett färdiglagt tak bakom mig.
Betyg: 2-
Det som dragit ned betyget mest är fotograferingen. Ola kommer unna sig ett extra salladshuvud idag då han ser hur min kropp gör sin berömda barbapappa-imitation. Inte bra att vara hemma på gödning. Trodde men fick äta vad som helst när man arbetade hårt, vid närmare eftertanke får man kanske det men osäker på om det är det jag håller på med.
Det är även intressant att tolka in Falks roll i bilden. Ser lite mer ut som min personliga assistent än en fullvärdig snickare. Hans min säger "Titta vad roligt han har nu när han får komma ut och bygga hus. Inget förstår han heller. Stackaren."
Då kändes som jag gjorde min yrkesroll bättre rent visuellt som takläggare. På denna bilden är det främst de homoerotiska arbetshandskarna som numera är gängse standard i byggvärlden. YMCA var kanske inte så långt från verkligheten som man trodde...
tisdag 14 juli 2009
Yrke: Takläggare
Jag har inlett något som liknar en praktikantvecka här i min hemby med omnejd. Ser det lite som ett försök att reda ut vilket kroppsarbete som passar mig bäst efter jag gulat av mina pengar till kineserna. Inledande utmaningen var som takläggare på familjen Falks ägor.
Yrke: Takläggare
Utrustning: Knäskydd, extra feta knäskydd, extrakalsonger, Tamiflu
Beskrivning: I detta fall handlade det om en nybyggd tvåplansvilla och redan där har vi problem. Alla höjder över 1,84 skapar en lätt nödighetskänsla och yrsel för undertecknad. Då Falk dessutom hade riggat någon minst sagt instabil ställning runt bygged och sedan satt upp hela kåken på fri hand var jag oerhört byxis vid bestigningen av byggnaden. Att sedan panikartat krypa upp på taget och sedan under arbetets gång långsamt kana på takpannor ned mot en potentiell död. Nej, inget jag rekommenderar. Men bortsett från svullna knän och påfrestat psyka hade arbetet sina ljuspunkter. Fin utsikt över Storsjön var ett klart plus och en ganska varsam arbetsledning med väl tilltagna raster. Snäppet bättre än Fegge faktiskt.
Den avslutande känslan av att ha lagt taket och den mentala förvandlingen av att vända denna ganska enkla triviala syssla som det som räddar en hel familj från att sova under bar himmel i 20-talet år: Obeskrivbar. Var nästan så jag svävade ned med mantel från taket när vi väl var färdiga.
Betyg: 3+
Inte helt omöjligt att jag dyker upp på ett tak nära dig inom några månader.
Yrke: Takläggare
Utrustning: Knäskydd, extra feta knäskydd, extrakalsonger, Tamiflu
Beskrivning: I detta fall handlade det om en nybyggd tvåplansvilla och redan där har vi problem. Alla höjder över 1,84 skapar en lätt nödighetskänsla och yrsel för undertecknad. Då Falk dessutom hade riggat någon minst sagt instabil ställning runt bygged och sedan satt upp hela kåken på fri hand var jag oerhört byxis vid bestigningen av byggnaden. Att sedan panikartat krypa upp på taget och sedan under arbetets gång långsamt kana på takpannor ned mot en potentiell död. Nej, inget jag rekommenderar. Men bortsett från svullna knän och påfrestat psyka hade arbetet sina ljuspunkter. Fin utsikt över Storsjön var ett klart plus och en ganska varsam arbetsledning med väl tilltagna raster. Snäppet bättre än Fegge faktiskt.
Den avslutande känslan av att ha lagt taket och den mentala förvandlingen av att vända denna ganska enkla triviala syssla som det som räddar en hel familj från att sova under bar himmel i 20-talet år: Obeskrivbar. Var nästan så jag svävade ned med mantel från taket när vi väl var färdiga.
Betyg: 3+
Inte helt omöjligt att jag dyker upp på ett tak nära dig inom några månader.
lördag 11 juli 2009
Jag är inte värdig
Så sitter man halvdöd på ett x2000 i rask takt mot de Jämtländska vidderna. 9,5 timma är faktiskt inga problem när man är trött och sitter bekvämt med filmladdad dator i 1:a klass. Tröttheten kommer från en gårdag som saknar motstycke, jag väljer att referera den minut för minut så ni inte missar något. Ännu en inblick i hur man som naiv tidsoptimist konstant hamnar i intressanta situationer.
01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.
06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.
06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58
09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.
09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"
09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!
09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.
09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.
09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.
10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.
10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.
15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.
16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid
17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.
Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.
Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.
01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.
06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.
06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58
09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.
09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"
09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!
09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.
09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.
09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.
10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.
10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.
15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.
16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid
17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.
Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.
Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.
onsdag 8 juli 2009
Ta ta ta ta taa taa (Karneval)
Den bubblande lilla känslan av spirande lycka har återigen börjat smyga sig upp i min kropp. Precis när världen snurrar som allra snabbast och de lösa trådarna ligger likt ett nystan kring min existens. Då händer det. Inte trissvinsten alltså. Nej, bättre än så. Utan ett litet pärlband av saker som får mig att tro på framtiden som helt plötsligt uppenbarar sig i skrinet. Nu flippar jag lite men jag ska speca detta lite mer för er som inte uppskattar "mumbojumbo" kolumnen i denna blogg.
A. Lyckas jobba in både löpning, gym och golf under dagen. Kommer med andra ord hem fulladdad med gosiga endorfiner och även ett litet hopp om att golfen kanske har hittat ett något stabilare tillstånd.
B. Har förskjutit fixandet av visum till Kina in i det sista. Känns ju inte som det ska vara så knepigt att freestyla fram ett statligt dokument på kort tid från kommunismens högborg. Feltänkt i vanlig ordning så nu måste jag åka till Göteborg och se oerhärt snäll ut, och ljuga om min Uiguriska bakgrund, för att få komma in i landet. Däremot verkar det bli så att detta kombineras med en golfrunda på Hills GK. Nytta med nöje är alltid sweet.
C. Laddad med dessa positiviter sätter man sig vid arbetsbordet och spelar som om jag vore autistisk. Jag vet vad alla har konstant och kombinerat med att de inte har en aning om vad jag håller på med så blir det "tjingtjing" till hemmalaget. Kina ser ut att vara landat, mest bara fråga om hur mycket jag kan ta med och donera till stormakten och dess tjänare. Dessutom genomförs hela arbetspasset med ett leende på läpparna för att...
D. Timbuk och Amato håller mig sällskap. P3 hiphop, ettt fullkomligt lysande program. Visst, musiken kanske inte passar alla men det mest briljanta av allt är mellansnacket. Vilka extremt sköna snubbar. De sänder radio i den vackraste av symbioser och just kvällens sändning var lite av ett mästerverk! I varje sekund de toppade sin sändning och varandra hyllade jag dem genom att plocka några extra $ars från de som inte behöver dem. Teamwork mina vänner. Så alla ni som inte upptäckt detta sjukligt underhållande program, in på sr.se och kör lite webbradio. Peace!
A. Lyckas jobba in både löpning, gym och golf under dagen. Kommer med andra ord hem fulladdad med gosiga endorfiner och även ett litet hopp om att golfen kanske har hittat ett något stabilare tillstånd.
B. Har förskjutit fixandet av visum till Kina in i det sista. Känns ju inte som det ska vara så knepigt att freestyla fram ett statligt dokument på kort tid från kommunismens högborg. Feltänkt i vanlig ordning så nu måste jag åka till Göteborg och se oerhärt snäll ut, och ljuga om min Uiguriska bakgrund, för att få komma in i landet. Däremot verkar det bli så att detta kombineras med en golfrunda på Hills GK. Nytta med nöje är alltid sweet.
C. Laddad med dessa positiviter sätter man sig vid arbetsbordet och spelar som om jag vore autistisk. Jag vet vad alla har konstant och kombinerat med att de inte har en aning om vad jag håller på med så blir det "tjingtjing" till hemmalaget. Kina ser ut att vara landat, mest bara fråga om hur mycket jag kan ta med och donera till stormakten och dess tjänare. Dessutom genomförs hela arbetspasset med ett leende på läpparna för att...
D. Timbuk och Amato håller mig sällskap. P3 hiphop, ettt fullkomligt lysande program. Visst, musiken kanske inte passar alla men det mest briljanta av allt är mellansnacket. Vilka extremt sköna snubbar. De sänder radio i den vackraste av symbioser och just kvällens sändning var lite av ett mästerverk! I varje sekund de toppade sin sändning och varandra hyllade jag dem genom att plocka några extra $ars från de som inte behöver dem. Teamwork mina vänner. Så alla ni som inte upptäckt detta sjukligt underhållande program, in på sr.se och kör lite webbradio. Peace!
söndag 5 juli 2009
Jobbe
Skönt att få tillbaka. Menar det verkligen, ibland njuter jag lite väl mycket av att kunna slappa och leva livet när andra verkligen sliter och gör nytta. Då är det skönt att få lida lite själv och lägga en helg när alla roar sig på att försöka rädda karriären. Utfallet har väl varit sådär, mycket slit för få dollar, jag gillar det omvända bättre.
Känns lite som både tid och budget inför Kina-resan börjar krympa avsevärt och de flesta morgnar vaknar jag till en liten flyende doft av ångest. Jag känner igen den då doften bitvis under åren kan vara ganska frän men i nuläget är den bara här för att hålla mig på tårna. Och som jag trippar. Tror ändå att det i slutändan ordnar sig, brukar göra det. Om inte så är det dags att härdas ytterligare lite, kan ju aldrig vara fel.
Hmmm, hade för mig att det var något intressant jag skulle skriva. Blev inte riktigt så. Ser ju ett klart exempel på hur min lilla hjärna frostar ihop när man måste industrispela för överlevnad. Ska släppa den fri så snart det går.
Känns lite som både tid och budget inför Kina-resan börjar krympa avsevärt och de flesta morgnar vaknar jag till en liten flyende doft av ångest. Jag känner igen den då doften bitvis under åren kan vara ganska frän men i nuläget är den bara här för att hålla mig på tårna. Och som jag trippar. Tror ändå att det i slutändan ordnar sig, brukar göra det. Om inte så är det dags att härdas ytterligare lite, kan ju aldrig vara fel.
Hmmm, hade för mig att det var något intressant jag skulle skriva. Blev inte riktigt så. Ser ju ett klart exempel på hur min lilla hjärna frostar ihop när man måste industrispela för överlevnad. Ska släppa den fri så snart det går.
torsdag 2 juli 2009
Deutchland uber alles
Det bloggas dåligt just nu. Som jag tidigare nämnt är jag, för att citera den gamle legenden Tomas Dileva, inne i en period med mycket sprit och brudar. Eller åtminstone det förstnämnda. Var resa till U21-finalen i måndags med laget och det blev som befarat en relativt hård tillställning. I vanlig ordning var det de yngre som antog rollen som harar och drog igång redan tidigt i bussen. Själv tog jag det ganska lugnt och observerade mest för att säkerställa ordning. Hela tillställningen peakade senare med en större spontanmatch i en av Möllevångens mer suspekta parker. Många glada och vissa förfriskade gjorde att till och med jag kunde dominera. Bortsett från indianen som var med på slutet tillhörde jag helt klart de bättre.
Nästa anhalt var en uteservering på Möllan. Lite gott käk i sikte och jag var förväntansfull på mötet med Hockeyröven och Skägget för att se vilket stadie de gått in i. Till min förvåning var de oerhört lugna och timida. Vi utböt några snapsar mest för att visa varandra att det finns en kapacitet, likt två storlag i en match på försäsongen som inte riktigt vill visa hela sitt register. Förutom PJ då som mer såg ut som ett frenetiskt kämpande lågdivisionslag som efter en orättvis cup-lottning förgäves kämpar mot ett spelmässigt överlägset motstånd.
Nästa anhalt var själva matchen, lite avslaget då det kändes som de flesta mest var besvikna över att det inte var våra svenska hjältar som uppträdde. Tysk vinst är dock alltid trevligt. Bussresa hem sedan där både hararna och de flesta av de äldre gardet visade sin oförmåga att toppa form. De flesta sov djupt samtidigt som några tappra själar, sjävklart jag själv inräknad, försöka hålla fanan i topp. På det stora hela en grymt trevlig resa, tre stjärnor delas självklart också ut för hela resan.
*** Froid: Visade upp bra kämpaglöd i spelet och stod även för "play of the day" på uteserveringen efter passning av Danny.
** Widing: Gick på sparlåga men har mycket spel i sig. Även positivt med dem tydliga elitistiska attityden med att välja egen uppladdning. Bra avslutning på resan med inslag av huliganism mot små flickor.
* AP: Behöll relativt mycket kläder på och lyckades, till skillnad från vissa tidigare incidenter, hålla en acceptabel nivå. Allt detta under konstanta trakasserier från de stora Vikingarna. Imponerande.
Inte ens nära: Ruud, längesedan jag såg någon vara så långt från begreppet "klass". Befann sig långt ifrån festandets innermitt och valde att företräda husvagnsfolket för hela sitt hjärta. Upp till bevis vid nästa tillfälle!
Imorgon går nästa tåg in i natten med lite Terassen och en talangjakt. Tyvärr var anmälningsdagen utgången, annars hade MC Mao kunnat bjuda på lite freestyle. Blir en liten mjukare resa imorgon, försöker trappa ned lite efter några veckors hårt arbete.
Nästa anhalt var en uteservering på Möllan. Lite gott käk i sikte och jag var förväntansfull på mötet med Hockeyröven och Skägget för att se vilket stadie de gått in i. Till min förvåning var de oerhört lugna och timida. Vi utböt några snapsar mest för att visa varandra att det finns en kapacitet, likt två storlag i en match på försäsongen som inte riktigt vill visa hela sitt register. Förutom PJ då som mer såg ut som ett frenetiskt kämpande lågdivisionslag som efter en orättvis cup-lottning förgäves kämpar mot ett spelmässigt överlägset motstånd.
Nästa anhalt var själva matchen, lite avslaget då det kändes som de flesta mest var besvikna över att det inte var våra svenska hjältar som uppträdde. Tysk vinst är dock alltid trevligt. Bussresa hem sedan där både hararna och de flesta av de äldre gardet visade sin oförmåga att toppa form. De flesta sov djupt samtidigt som några tappra själar, sjävklart jag själv inräknad, försöka hålla fanan i topp. På det stora hela en grymt trevlig resa, tre stjärnor delas självklart också ut för hela resan.
*** Froid: Visade upp bra kämpaglöd i spelet och stod även för "play of the day" på uteserveringen efter passning av Danny.
** Widing: Gick på sparlåga men har mycket spel i sig. Även positivt med dem tydliga elitistiska attityden med att välja egen uppladdning. Bra avslutning på resan med inslag av huliganism mot små flickor.
* AP: Behöll relativt mycket kläder på och lyckades, till skillnad från vissa tidigare incidenter, hålla en acceptabel nivå. Allt detta under konstanta trakasserier från de stora Vikingarna. Imponerande.
Inte ens nära: Ruud, längesedan jag såg någon vara så långt från begreppet "klass". Befann sig långt ifrån festandets innermitt och valde att företräda husvagnsfolket för hela sitt hjärta. Upp till bevis vid nästa tillfälle!
Imorgon går nästa tåg in i natten med lite Terassen och en talangjakt. Tyvärr var anmälningsdagen utgången, annars hade MC Mao kunnat bjuda på lite freestyle. Blir en liten mjukare resa imorgon, försöker trappa ned lite efter några veckors hårt arbete.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)