Move on up

Jaha, det är snart dags att avsluta en ganska omvälvande dag. Så positiv i många hänseenden men samtidigt är all negativitet koncentrerad till en punkt. Mitt kära HAIF. En smygförlust (kallas så att spela oavgjort mot Konga hemma) där man dessutom tappade en tvåmålsledning skär verkligen i mitt blåa klubbhjärta. Fan, känns som vi ligger inne på en riktigt fet tub krämig potential och bara duttar lite på tandborsten. Illaluktande helt enkelt.

I övrigt har dagen gått i klar renässansdur. Inledde förmiddagen med att ge mig ut i hettan för en golfrunda. Vinst av köpenhamnaren där både Froid men framför allt Kihlman krossades (vill ha lunchen på aptit Kihlman!). Dessutom lyckades jag efter nästan två års kamp äntligen sänka mitt handikapp. 16,6 lyder det numera och en runda av lite juniorstudsar och bingoslag gör att jag nästan kan kalla mig en riktig golfare.

Kvällen följdes sen upp med en riktigt god u21 vinst och en ännu godare boost i min stackars rulle. Känns som jag fått upp ett litet sugrör ovanför ytan och nu andas det frenetiskt för att orka ta sig hela vägen upp. Min bloggmanagermanager (den välrenomerade mediastrategen Fredrik Jahr) har påstått att min blogg är lite tungrodd, han anser att jag bör ha med fler bilder. Därför letade jag reda på en bild som beskriver lite hur jag känner mig just nu...

Ni har gissat rätt. Det är jag som är den lätt drunknade afrikanen som har två hästjävlar, en ful brittisk kolonisatör och hans fru över mig. Detta entourage symboliserar alla olika former av jävligheter som jagar mig och får det så svårt för mig att hålla mig över ytan. Ser det ut som han har det lätt?
Precis så känner jag mig, tror jag. Och precis som Mahboub Jones på bilden (han driver numera en inredningsbutik i Abu Dhabi och äger 162 kameler, 17 bilar och fyra av de där äckliga britterna) så kommer jag också att lyckas. Vänta ni bara! (refererar bara till pokern här, på planen är jag nog slut på riktigt)