Lugnet

Så var man tillbaka i trygga svenneland i en lugn och tyst lägenhet. Nästan chockartat att vakna upp vid 06 imorse i någon form av vakum där inte ett endaste ljud väljer att beträda min trumhinna. I 2,5 vecka har man konstant haft ganska massiva ljudkulisser snurrandes i sina öron och framför allt har morgnarna på hostellet varit plågsamma. De har nämligen haft en trumma på en kvadratmeter utanför vår dörr och de morgonpigga små ungdjävlarna som bitvis huserat på hostellet tycker ju trumman är vansinnigt rolig. Inget vi höll med om efter sena klubbkvällar.

Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.

På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.

Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!

Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)