En gammal man försöker inta min kropp

Några lugna dagar sedan senast men mitt liv flyter omkring i ett litet vakuum just nu. Allt känns väldigt "i väntan på" och tankarna ligger på framtid, projekt och eventuella flyttar snarare än på vad jag egentligen borde göra om dagarna. Dessutom har min arbetsplats, den pokerklient jag spelar på, enorma tekniska problem vilket gör att det är ännu svårare att finna lust till arbete. Så dagarna spenderas mest i en orgie av olika meningslösa fritidssysslor. Jag stressar mellan Tiger Woods på Xboxen, vanliga golfrundor runt om i bygden samt min nya Sopranosbox. Inget liv som Strindberg hade högaktat och funktionen av det hela är väl mest att det går tid. Inbillar mig att det inte riktigt är huvudsyftet med att leva livet, att maska är bara vackert på fotbollsplanen.

Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.

Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.