Bloggskräck

Vad har hänt, dåligt med uppdateringar på senaste tiden. Förklaringen är att jag varit en mycket upptagen man. De senaste fyra dagarna har egentligen helhjärtat ägnats åt berusning och baksidan av densamma. Har knappt ens haft tid att skänka iväg pengar på pokern, skamligt!

Mina dekadenta dagar inleddes med att min gode vän Ronnie "lill-Bindefeldt" Kihlman hade hookat upp mig med en VIP-fest på Strand på Öland. Detta kan låta glassigt och storslaget men, snälla, låt mig berätta om verkligheten om denna charterinfluerade karneval av smaklöshet. Vill först säga att jag självklart är tacksam för att Kihlman tog mig dit och att jag njöt av upplevelsen likt andra gör av en dag på Kolmården. För övrigt sjukt hur en mattelärare från Vetlanda kan vara någon form av nattklubbsmagnat men det är en annan sak.

Vi återgår till Strand. Det första som inträffade var att jag och min gode vän slåt oss ned i sofforna för att avnjuta en öl. Då sveper en hord rödklädda lantstekare från Kalmar in. De har uppenbarligen hittat en fristad där de ocoola är coola och börjar genast raljera om segelbåtar och drinkbord. Till råga på allt så har de 10-talet brudar med sig. Respekt brukar man säga om sånt men mindre respekt då de draggat försäkringskassan i Nybro för att få ett entourage. Snittbetyget 2,6 av 10 på damerna och då var det ändå högre än stekarna själva. Sedan fortsätter kvällen i flödande ström av gratis dryck och tappra försök att skapa VIP-känsla. Något de missat är att om stället är inrett som en finlandsfärja, överbefolkat av diverse lösa wannabestekare (viss Wizard-vibb) samt ett coverband så är det ingen VIP-fest. Det är en grisfest. Men stor som jag är bemötta jag denna grisfest med respekt och såg hastigt till att sjunka till den nivå som krävdes. På det hela sett en riktigt trevlig fest till slut i alla fall.

Fredag, bakis och bedrövad över U21. Så synd att en så fantastisk föreställning ska sluta i ett massivt antiklimax. Dessutom hela Söder-grejen gör en lite illamående. Vet själv hur det är att offra sin kropp och karriär för lagets bästa. Är ju därför jag gör "secret-handshake" med Kenneth vid varje besök på rehaben.

Lördagen spenderade jag som dvärg i en bygdegårdsliknande lokal i Räppe. Intressant upplevelse. Folk såg ned på mig, det var ännu svårare att få kontakt med det motsatta könet och det var skitsvårt att spela fotboll. Lyckades dock slutligen med ett mirakel och hela mig själv bara för att hastigt gå in och göra det jag gör bäst. Ta en taktisk frispark på mittplan genom att kapa deras nyckelspelare, återigen denna Kihlman, så han fick avbryta matchen. Därmed också vinst i matchen, skönt att veta att man fortfarande vet hur man blir matchhjälte. Firade vinsten med att jaga ikapp HAIF-possét på Terassen. Riktigt skönt tryck varje lördag numera, är som att glida runt i omklädningsrummet på Hagavallen nästan. Bara massa sköna legender i omlopp.

Söndagen alltså ytterligare en bakisdag med mycket jobb. Behagligt dock att knega på balkongen från 11-21. Gör dock ont i min lätt gulnyanserade själ att man ligger 1:a i en turnering med 250.000$ i prispengar när det är 100 kvar. Självklart får man in de mesta markerna mot någon mupp med AK mot AQ på en oträffad flop. Klart tomten drar ut, annars kan jag nästan garantera att jag plockat minst 5k$ och hade haft god chans på förstapriset på 50k$. När ska det klonkas på riktigt?!! Bitter sänggång med andra ord men har en morgondag att se fram emot. Ska stödja mitt tappra Tyskland i kampen mot de otäcka engelsmännen. Ska även följa Förander och Widing, en match som förmodligen kan bli ännu hårdare.

Har varit mycket gnäll ett tag från min sida så ska försöka publicera en bild från framsidan av mitt yrke. Sitter på balkongen och jobbar lite med "the Mao Project", och en dag som denna är det svårt att vara negativ till den cirkusen som folk normalt kallar livet. Detta är jag på kontoret:Fullkomligt strålande att kunna sitta tillbakalutad i solen och spåna lite på framtiden. Att jag till och från somnar när jag skriver är inget som stör mig nämnvärt. Jag ser det bara som naturliga raster i mitt hårda arbetande.

Move on up

Jaha, det är snart dags att avsluta en ganska omvälvande dag. Så positiv i många hänseenden men samtidigt är all negativitet koncentrerad till en punkt. Mitt kära HAIF. En smygförlust (kallas så att spela oavgjort mot Konga hemma) där man dessutom tappade en tvåmålsledning skär verkligen i mitt blåa klubbhjärta. Fan, känns som vi ligger inne på en riktigt fet tub krämig potential och bara duttar lite på tandborsten. Illaluktande helt enkelt.

I övrigt har dagen gått i klar renässansdur. Inledde förmiddagen med att ge mig ut i hettan för en golfrunda. Vinst av köpenhamnaren där både Froid men framför allt Kihlman krossades (vill ha lunchen på aptit Kihlman!). Dessutom lyckades jag efter nästan två års kamp äntligen sänka mitt handikapp. 16,6 lyder det numera och en runda av lite juniorstudsar och bingoslag gör att jag nästan kan kalla mig en riktig golfare.

Kvällen följdes sen upp med en riktigt god u21 vinst och en ännu godare boost i min stackars rulle. Känns som jag fått upp ett litet sugrör ovanför ytan och nu andas det frenetiskt för att orka ta sig hela vägen upp. Min bloggmanagermanager (den välrenomerade mediastrategen Fredrik Jahr) har påstått att min blogg är lite tungrodd, han anser att jag bör ha med fler bilder. Därför letade jag reda på en bild som beskriver lite hur jag känner mig just nu...

Ni har gissat rätt. Det är jag som är den lätt drunknade afrikanen som har två hästjävlar, en ful brittisk kolonisatör och hans fru över mig. Detta entourage symboliserar alla olika former av jävligheter som jagar mig och får det så svårt för mig att hålla mig över ytan. Ser det ut som han har det lätt?
Precis så känner jag mig, tror jag. Och precis som Mahboub Jones på bilden (han driver numera en inredningsbutik i Abu Dhabi och äger 162 kameler, 17 bilar och fyra av de där äckliga britterna) så kommer jag också att lyckas. Vänta ni bara! (refererar bara till pokern här, på planen är jag nog slut på riktigt)

Guess Who´s Back

Jag säger med andra ord precis som Rakim sa i sin efterlängtade comeback (http://open.spotify.com/track/3ePJkJdZMGp9ahaNmaRM7O). Nu tror ni förstås att vår hjälte tagit en helg i träsket och likt en snorskäggig viking manglat allt motstånd. Nja, det är väl inte riktigt en korrekt beskrivning. Jag har räddhågset navigerat kring diverse utdragningar hållandes en skral liten blek bankrulle i handen. Den är kvar men den är ack så skör. Hade jag bara haft en kuvös så hade den fått ligga och grilla sig några dagar. Ska bjussa på ett diagram över Juli, denna ljuvliga sommarmånad...



Många undrar säkert hur det kan komma sig att jag, som under mitt bloggande beskrivit mitt "dolce vita" utmålande, helt plötsligt kan stå här barskrapad och svetta mig igenom arbetspassen. Är jag kanske en rätt usel pokerspelare ändå? Nja, jag tror inte riktigt det är det som är problemet.

När jag satt som skakigast i min arbetsstol och sökte efter svar, lösningar eller egentligen vad som helst så började jag titta på min historik. Kändes helt otroligt att alla mina förtjänster helt bara läcker bort på grund av en månads otur (kan eventuellt ha skickat iväg någon dollar i frustration). Ser då att jag, brukar undvika siffror men ska göra ett undantag, plussat i snitt 37000skr per månad. Problemet är bara att när jag tittar på det hela närmare visar det sig att jag även i snitt gjort av med 30000 per månad. Där har vi alltså problemet.

Nu funderar ni säkert på vad fan jag gör om dagarna. Rullar mig i kaviar och fotbadar i Moét? Nja, främst är det nog de olika resorna som äter av mina besparingar. På de åtta månader som gått har Ukraina, Italien, Estland och biljett till Kina belastat utgiftskontot. Andra kanske investerar sina vinster i fonder eller fastigheter. Jag investerar i upplevelser och som en chock kommer det nu besked om att dessa tydligen inte står så högt i andrahandsvärde. Kontentat är att jag hanterar pengar lite som en Hiltonsyster på crack. Obra. Jaja, någon klok människa har väl sagt att steg ett är att inse att man har ett problem så om jag lyckas mata upp min rulle till värdiga mått så ska jag bannemej lära mig hantera den läckande ekonomin.

Kvällstidningarna säljer ju bra på svarta rubriker så jag ska försöka ta bloggvärlden med mig på min lilla kanottur längs pokerns Styx. Kan säkert vara upplyftande att läsa på fikarasten och inse hur jävla najs man har det på kontoret i kommunhuset. Jobba in lite kommentarer också, bara glida in och smygläsa hela tiden, vad är det för stil?

Sjukskriven

Ibland måste man agera helt enkelt. Mycket som händer mig just nu är sjukt och därmed krafthandlar jag genom att sjukskriva mig själv. Bloggstopp tills på söndag, jag och min rulle behöver all ensamtid vi kan få om det inte ska bli skilsmässa.

Diagnosen är att den sakta glidigt ifrån mig och att vi måste få tillbaka känslorna för varandra. Dessutom har min rulle den senaste tiden setts slarva runt hos diverse andra spelare. I vissa fall har det till och med hänt att rullen varit nästan borta när jag vaknat på morgonen. Sådant gör mig ledsen. Låt mig få ha min rulle kvar, vi hade det så bra bara för några veckor sedan.

Gårdagen gick i förnedringens tecken. Jag och Froid var ute på en inledningsvis mycket trevlig golfrunda. Vi tar en lunch efter nio och då dyker han upp. Erik "Tiger" Håkansson. Denne gänglige man som tidigare främst gjort sig känd för sina sugrör till vader och hans kropps brist på hållfasthet. Glad i hågen då han precis gått på sommarlov har han erbjudit sig att gå caddie. Jag är oerhört tacksam då jag slipper bära min bag och dessutom har någon som ska stödja mig i mitt kamp mot en för dagen mycket het Froid. Denna tacksamhet vänder dock ganska omgående.

Efter något hål med klubborna på ryggen vill nämligen min caddie också testa att slå lite. Han har inget grönt kort men banan är rätt folktom och klart grabben ska få försöka sig på denna sofistikerade och ytterst svåra sport. Där någonstans brast mitt spel. Jag slår en relativt ok järn5:a på 12:e och Erik ska därefter testa. Självklart får han in en klocka som vida slår mitt slag i både längd och finnes. Det kliar lite i min irritationsnerv, som dessutom har svält något enormt sedan min nya diet. Hålet lyckas jag sedan förstöra innan jag ens kommit in på green. Väl där ber min caddie om att få testa en putt. Från cirka fyra meter dräper han i bolljäveln som om hålet hade varit en enorm krater. Utslaget på följande korthål bombar han mot flagg för att sedan vara besviken när bollen rullar av några decimeter.

Golfrundan fortsätter i samma stil och det hela leder till ett klimax då jag på 16:e äntligen får till en bra sving. Dock med själva klubban efter ett misslyckat slag och det är tyvärr första gången som jag ser en liten gnutta av beundran i min caddies ögon. Golfrundan blev en total katastrof med andra ord. Pengar till Froid, cred till Caddien och sur gammal svampsoppa till Mao

Jaha, problemen hopar sig i mitt inskränkta lilla universum. Det pokernätverk jag spelar på har beslutat sig för att byta ut mjukvaran, ny design och förbättringar tänker man osökt. Nu visar det sig att Ongamenätverket har anlitat Samhalls webbgrupp som utvecklare och genast står jag i en arbetsmiljö som en genomsnittlig sydafrikansk gruvarbetare skulle vara missnöjd med. Orkar inte riktigt förklara vad som är fel men allt är helt enkelt åt helvete. Mitt inre bubblar med andra ord då jag springer omkring på detta virtuella kontor och sprider marker över allt och alla. Lite otur och dålig karma på det så ska vi nu gå och lägga sig med en rulle som är skralare än på många många månader. Bryta ihop och komma igen är ett begrepp som ständigt cirkulerar som en måne runt mitt huvud.

Är lite nervös inför dagens godnattstund. Tittar alltid på film eller serier och kvällen till ära är det avsnitt 1 på den andra säsongen av Breaking Bad. En fullkomligt lysande tv-serie, det bästa som kommit sedan Californication. Då menar jag första säsongen alltså. Och därmed har vi också belyst mitt dilemma. Varför är det så många serier, t.ex. Californication, visar upp en strålande förstasäsong för att sedan falla som en spanjor i straffområdet? Med den liknelsen från fotbollen kommer mina tankebanor genast av mig. Tror jag förstått hela problematiken. Det hela är större än tv-serier.

Jag har inte haft min bästa säsong på fotbollsplanen i år (ni får gärna kommentera om ni misstycker). Jag hade det inte ifjol heller. När jag tänker tillbaka så var det egentligen 5-6 år sedan jag såg obehaget his mina motspelare när de mötte mig. Den där rädda glimten i ögat som gör att du ser att de faktiskt känner sig underlägsna.

Nuförtiden spelar jag bara, och tycker det är jävligt roligt. Sen är det inte så noga hur bra respektive dålig folk tycker jag är. Kanske är det så, att de seriemakarna som tyckte det var jävligt skoj att göra första säsongen vill göra en till. Det kanske inte går lika bra, de kanske inte har fullt lika roligt. Men låt dem hålla på.

Utgår för övrigt att seriemakarna, precis som jag, inte först och främst har ekonomiska orsaker till att fortsätta ett år till. Men det kanske bara är jag som med högburet huvud utövar mitt fotbollspel främst på passion och inte bara för att jag tjänar så snuskigt bra på det. Få känner till mitt guldkantade svarta kontrakt från Bingolotto-åren där jag lyfter hutlösa mängder av klubbens konsertpengar rakt ner i egen ficka. Välförtjänt.

Långtbort

Katastrof. Hungrig. Utslagen från kvalen till VM trots riktigt bra utgångsläge. Hungrig. Förbannad. Bitter. Först hit med en kebabpizza vinner min rulle. Sjukligt bitter. Hungrig.

Fan, blir så förbannad. Riktigt fint utgångsläge som jag lyckas kasta bort. Tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att åka ur i turneringar. I regel gör man det på någon form av otur eller orättvisa. Den typen av förluster har jag aldrig varit känd för att hantera bra. Trodde verkligen det var Vegas på gång om någon vecka och nu blir det väl typ Kosta Outlet istället. Living the life...

Skit i kebabpizzan förresten. Ska den här jävla dieten kosta mig halva min rulle och en plats i VM så ska jag fan bli fit på köpet. Ska bli den tightaste tiggaren i stan. Sitta inoljad i worldgym-linne på Liedbergsgatan och tigga matpengar. Just nu känns det som ett ganska trevligt alternativ. Allt som kan få mig att lämna detta sinnesstadium är i alla fall positivt. Jaja, ska försöka lugna ned mig nu. Tar som brukligt hjälp av Thåström för att muntra upp mig själv.

Jagad

Ber om ursäkt för att det inte blev någon liveblogg från matchen. Min nye vän är tydligen allergisk mot regn så jag fick ensam gå min kamp mot knotten. Matchen blev återigen kanske inte riktigt vad man hade hoppats på. Brukar alltid ha problem mot Åryd borta och så även denna gång. Kommer några minuter sent till matchen och då har vår spenslige och enslige striker redan tryckt in en. Spelet däremot kommer aldrig riktigt igång. Vi håller resultatet i första halvlek och i andra tar Åryd över matchen. Sedan gör de två snabba mål, delvis med hjälp av dem från SSS permissionsutskrivne domaren. Dessutom lyckas Rudolf rädda en straff i ett oerhört viktigt läge. Mot slutet av matchen etablerar vi äntligen lite press mot mål och i 93:e lyckas Viktor grisa in bollen efter en lätt kaotisk hörna. 2-2 är ett resultat som vi får vara lite nöjda med i efterhand men tråkigt att spelet haltar så uppenbart bitvis. Får väl ändå vara nöjd med att vi plockar poäng konstant trots att inte komma i närheten av vår potential.

Serieledningen ser fin ut men hjälps främst upp av en haltande tabell. Får hoppas att flytet med de andra resultaten håller i sig så kanske vi kan få möjlighet att ligga i topp ett tag till.

Jobbmässigt var det dubbla handskar på ikväll. Ett av mina mina längre pass den senaste tiden, 4,5 timma utan att lämna stolen. I vanlig ordning en ordentlig Balder då jag började med att springa i duktigt stora stim av diverse småfisk. Ett bra plus den första timman för att sedan skicka mig mot avgrunden. Konstanta utdragningar och bingoneringar gör att jag helt plötsligt förlorat min vinst och lite till. Som den tjurskalle jag är vägrar jag helt enkelt acceptera dessa orättvisor, jag sitter helt enkelt kvar till jag tagit tillbaka alla de små sedlar jag faktiskt förtjänar. Börjar återigen gräva mig ur den röda zonen och kan jag bara kasta in några ytterligare dollares imorgon så blir det nog ett försök att kvala till WSOP på söndag. Känns som ett hån mot hela VM och dess arrangörer om den store Mao inte skulle närvara. Tråkigt för sporten som Ekwall hade sagt.

3:e dagen på min nya monsterdiet och jag börjar bli lätt hålögd och yr. Antar att det är bra. Dagens rubrik bjuder för övrigt det gamla popsnöret Ken Ring på, känns som han har fått för lite uppmärksamhet sedan han skulle våldta prinsessan och bränna ned slottet...

Just Friends

Så ligger jag här i sängen med min nye vän. Ron Lee II kallar jag honom. Ni undrar säkert om jag kommer att avslöja något obehagligt nu men fullt så illa är det inte. Jag hämtade honom på onoff och i motsats till sin föregångare är han vit. Sjukt najs med en liten dator som kan följa mig vart jag än går. Mao går live på riktigt. Lite beroende på vad vädrets makter har att erbjuda men eventuellt kan det bli den första livebloggen någonsin från en match i div. 5 södra Småland imorgon. Jag återkommer med besked men skulle kännas stort att kunna bjuda massorna på Åryd-HAIF direkt. Målgruppen är i och för sig förmodligen bara jag och eventuellt de som ser matchen på plats. Men det är mer principen som räknas. Att HAIF ligger i framkant i den mediala bevakningen av de lägre divisionerna.

Här ovan ser ni min gode vän Ron.

Måste också berätta om ett obehagligt mail jag fick idag. I ett svagt ögonblick, då skräcken av att göra ett corepass i Panos-hamock var som störst, ringde jag min gode vän Anders för att be om hjälp. Jag vet nämligen sedan tidigare att hans syster är utbildad dietist och jobbar inom hälsobranschen. Han lovade att hon kunde ge mig lite tips och jag drog iväg ett litet mail om vikten av att inte förlora detta vad. Vips så hade jag ett svar som sågade mitt hela leverne och lite till. Nu har jag en lista på exakt vad jag får äta och hur mycket. Tyngst var det faktum att hon föreslog ett "totalt sockerförbud" söndag till torsdag. Socker byggde denna kropp, vad ska jag göra?! Positivt dock var att det var ok att festa...1-2 gånger i månaden. Vet inte om det ens är möjligt att trolla fram en formel som delar det nuvarande antalet fester så det kommer ned på den nivån. Jaja, är nog bara att bita ihop. Jag är rätt bra på att gå in helhjärtat för saker, en stund i alla fall. Sä om ni ser mig på stan med lite choklad i mungipan så är det fritt fram för pungspark.

Låt-temat ligger kvar i rubriken, en av Musiq Soulchilds absolut bästa!

It´s a rainy day

Tycker det känns ganska menlöst att sätta rubriker på blogginlägg. Ändå måste man göra det på något sätt. Har nu hittat en metod som gör det lite roligare. Låttitlar! Melissa Horn fick stå för den förra och nu är det den formidable artisten Ice MC som bidrar med den lätt Växjö-klingande rubriken.

Som ni redan förstått så har regnet återtagit Växjö. Personligen är jag ett stort fan av regn och just nu känns det oerhört välkommet. Så fort dropparna börjar falla kan jag glömma bort att det är sommar och sommarlov. Man kan ju undra om jag verkligen har sommarlov? Egentligen inte, men då jag någonstans hamnade i någon form av enormt studiemässigt hamsterhjul har både kropp och själ ställt in sig på två saker. Dels att man aldrig behöver anstränga sig särskilt mycket oavsett vad man gör och dels att så fort juni kommer så är man mer eller mindre ledig. Detta är självklart något som ställer till med problem. Jag vet att jag borde jobba men solen tvingar mig ut på diverse äventyr. Regnet är som en stram äldre farbror som kliver fram och myndigt förklarar att det faktiskt är arbetstid.

Nackdelen med att arbeta är dock att det kostar pengar. Tre raka minus-sessioner nu och det börja tära på både rulle och tålamod. Känns som hantverket utförs på rätt sätt men någon högre makt är tydligen här igen för att pröva mig. Dom prövar mig ofta, dom jävlarna.

Får vi stryk mot Malta så går jag och lägger mig på obestämd tid.

Långa nätter

Jaha, klockan 03.04 får man stämpla ut för kvällen. Ob-tillägget för denna natt är negativt och jag får således betala lite extra för att få dela ut pengar vid denna okristliga tid. Trots att jag hämtat igen både depression och förlust från förra veckan så är Fru Fortuna på semester. Krigade som en Israel för att tappert försöka återta det som jag, förmodligen felaktigt, ansåg var mitt. Trots detta bjussades inga pengar till farbror Mao och det nya utemöblemang som jag numera spelar för får vänta i några dagar.

Ska göra ett försök att statistiskt bevisa att jag jar otur just nu. Säkert många som tvivlar och tror att det, precis som med mina skador, är något jag bara ljuger om. Vad gäller skadorna så är min gangstalimp äkta och jag är förmodligen slut som artist. När det kommer till pokern ska jag illustrera min kalla period med hjälp av mitt eminenta statistikprogram. Här kommer en bild från kvällens arbetspass:

Klockan är nu 03:20 och denna skitbild är den enda jag fått fram efter 15 minuters grejande med filformat och skit. Otur där också. Jag vill sova!

Det som denna visar, om än aningen otydligt, de gånger jag fått den underbara handen AA för kvällen. Tyvärr visar den också det ekonomiska resultatet av denna underbara hand, -776$. Inte riktigt bra. Nu kanske ni tror att jag spelar som en skogstomte och därmed förtjänar denna förlust. Inte då, Mao får i vanlig ordning in pengarna när han leder och därför är ytterligare en oläslig kolumn intressant. I spalten "EV $ diff" visas vilket resultat jag hade fått om dessa potter hade fått det statistiskt rättvisa utfallet när pengarna degats in. +1454$. Ren jävla otur på bara AA har alltså kostat mig över 2k$ för kvällen. För att illustrera vad detta motsvarar tar vi oss till sportens värld. Har använt löpning som exempel innan och jag återgår till detta.

Jag är Usain Bolt, typ bäst i världen och en rätt skön snubbe. Jag springer ett 100-meterslopp mot ett gäng medelmåttiga konkurrenter. Tyvärr råkar startern skjuta mig i benet, trots detta är jag i ledning efter 35 meter. Då skiter en måsjävel mig mitt i ansiktet. Jag förlorar en del av sikten och ser därmed inte heller den nätta damdiskusen som kommer emot mig. Smack i tinningen och yr av smällen saktar jag av lite på farten. Blir då hånad av Johnny Holm, i ren irritation trampar jag på linjen och blir diskad, trots ledning efter 94 meter.

Det är alltså någon form av osannolikhet jag försöker att beskriva. Fast mer tydligt blir det egentligen att jag är väldigt trött och borde gå till sängs. Godnatt.

Den mörka gårdagen

Dagen då så mycket kunde gå rätt blev nästan allt fel till slut. Inledningsvis så var det HAIF-FC Växjö som beskådades. En bitvis lovande förstahalvlek med lite fördel HAIF. Sedan i andra så får vi ganska helhjärtat inrikta oss på försvarsspel. 0-0 som som slutresultat är väl inte helt illa med tanke på hur matchen utvecklades men fortfarande lite ledsamt då jag verkligen trodde vi skulle ta greppet om serien med en vinst. Nu har fortfarande nästan alla lag på övre halvan en liten doft av avancemang och sådant inspirerar ju tyvärr. I övrigt så är jag på jakt efter en poster allternativt idolbild på Skägget. Tror inte ens en knällig Bosse Petersson hade hittat ett felbeslut hos honom under gårdagens match. Magnifikt helt enkelt.

Sverige-Danmark. Kim Källström. Micke Nilsson. Ola Wenström. Bosse Petersson. Så mycket gick fel i denna match. En så omfattande uppgivenhet inför våra svenska hjältar och dess framtid har man inte känt på ett sekel. Har alltid varit pro-Lagerbäck men det känns som det finns ett bra läge att göra ett skifta nu och se då till att vi hyllar denna man som krämat ur vårt blåbärsland maximalt i så många år. Låt han ta med sig ett knippe gamla trotjänare som också förtjänar all heder för sina insatser på planen.

Då får vi en nystart med tränare och spelare som folket tror de vill ha. Sen kommer det med stor sannolikhet innebära duktigt med stryk men då har vi i alla fall gjort ett litet försök att uppfostra den stora otäcka massan.

Dagen DubbelD

Vaknar upp med lätta svettningar och ångest. Bakfull tänker nog många. Felaktigt denna gång. I och för sig blev det lite vin och mat i god väns lag igår men inte till den grad att jag fåt betala för det idag. Nej, idag är det andra saker som påverkar min själ.

Två oerhört viktiga matcher kommer att spelas idag. Först och främst, med avspark klockan 15.00 på vallen, lite av en seriefinal och derby i ett. Mitt kära HAIF mot FC Växjö, en match som alltid brukar vara het och i år när båda lagen har siktet inställt på 4:an så kan den nästan vara lite överkryddad. Verkligen avundsjuk på mina lagkamrater som ska få vara med och påverka utgången. Tror starkt på att vi grejar det men lite oroväckande att vi fått lite sena återbud. För att uppväga detta ska jag glida dit redan till samlingen för att låta min legend skina över mannarna och ge dem styrka att segra! Det ska sjungas segersång i omklädningsrummet idag!

Den andra matchen är självfallet slaget om norden. En måste-match mot de rödnästa nikotinisterna från väst. Om det inte vore för så många måsten så tror jag vi hade haft vinsten i en liten gottepåse. Men stora matcher kan alltid tvinga fram obehagliga scenarion. Därför vågar jag inte vara så lugn som mitt fotbollskunnande säger att jag borde vara. Jag litar dock på att allas vår favoritjugge leker lite med den danska backlinjens orutin. Hoppas att Ibra avgör med något klassiskt men tror mer på att Tunnan kommer toffla in ett skitmål. Taget, oavsett.

För övrigt så avslutade jag gårdagen med att fylla upp min kära rulle ganska bra så nu ser det faktiskt riktigt drägligt ut. Återigen har man gått igenom ett litet träsk och kommit ut på andra sidan lite skitigare. Jag gillar det.

Gryning

På den tredje dagen återuppstånden. Nästan i alla fall. Som jag förutsått börjar smärtorna från den senaste uppförsbacken klinga av och därmed börjar också livet återfå sin ursprungliga färg. Orange.

Sitter just nu och avvaktar mitt samvetes beslut på om det blir städning eller tennis. Tror nog att den lätt osympatiske Tibrovalpen kan få ytterligare en supporter vid tv:n.

Kontraster

Ni som läst lite i min blogg innan har blivit lite bortskämda. Jag har skrivit om 5-stjärniga hotell, limosinfärder och spektakulärt levende. Ni som inte känner mig så väl kanske på fullt allvar tror att den genomsnittliga vardagen ser ut så. Svaret är nej. Men jag tror inte så många är intresserade av de stora delarna av min rätt monotona och alldagliga vardag. Däremot är jag fullkomligen övertygad om att en helt onyanserad bild också är tråkig att ta del av. Därför ska jag även bjuda på baksidan, den som kom och hälsade på igår.

Det är nog också det sjukaste med detta yrke, eller i alla fall detta yrke kombinerat med min personlighet. Avsaknaden av nyanser är nästan obefintlig, åtminstone uppe i min lilla hjärna. Där är jag antingen en av världens bästa pokerspelare tillika skönaste människor eller en fattig ensling som likt en pyroman bränner sina broar.

Gårdagens förluster var på intet sätt onormala eller oacceptabla utan bara en tung sida av mitt arbete som jag måste möta flertalet gånger varje år. Det jobbiga är bara att jag i min nyansfrihet glider in i en period av sorgearbete. Flatheten inför vardagen, sommaren och livet i sin helhet antar en grå skepnad för några dagar. Har alltid haft lätt att tycka synd om mig själv och i just denna fas är jag någon form av mästare i hopplöshet. Till tonerna av depressiv musik (ofta innehållande minst en cello) sitter jag tyst med mina vänner Ben och Jerry. Minuterna går oerhört fort och allt jag kan tänka på är den tid som ständigt rinner ifrån mig. Slutligen klarar jag av att masa mig till soffan för att somna i en uteliggarposé till något uselt tv-drama. Sen är det groundhogday all over i några dagar tills jag tar några staplande steg över ytan.

Jaha, vad gör vi åt detta då? Ingenting tror jag. Numera har jag accepterat att några dagar måste vara skit för att andra ska vara värdefulla. Känns lite som att de perioder av korta lightdepressioner är de som tankar vilja och energi till att faktiskt åstadkomma något.

Hoppas jag inte skrämt er som kommit in för att läsa om något tokroligt vad eller om mitt utsvävande highrollerliv. Men bloggen är och förblir, precis som jag, äkta.

För övrigt vill jag varmt rekommendera Schyffert´s "The 90s-ett försvarstal"! Såg den i Växjö i höstas och nu ligger den ute på svtplay (http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal). Strålande blandning av komik och allvar!

Resultatmål i poker

Så har det hänt igen, jag har gjort ett tappert försök med resultatmål i min pokerkarriär. Ibland får jag för mig att sätta upp vissa resultatmål där jag om jag lyckas med detta får unna mig något. I detta fall hade jag ett resultat som jag jobbade mot för att kunna åka upp och spela casinoSM imorgon. Nu är saken den att 98% av alla mina försök med dessa resultatmål mynnar ut i katastrofer. Så även denna gång.

Mitt kära statistikprogram bjuder mig på uppgiften att jag under förmiddagen förlorat 1812$ per timma. Nu ska sägas att jag inte spelade jättelänge innan jag knäsvag och lätt yr lämnade mitt kontor. Men känner ändå att jag kan få lite svårt att fortsätta jobba med den timlönen. Det blir liksom för dyrt. Som alltid sitter man här efteråt ganska tom och stirrar in i den hånskrattande skärmen. Det är då det är som mest smärsamt att inte ha några kollegor eller vänner som är tillgängliga dagtid. Det är nu man vill dra iväg och göra något helt annat för att rensa den tyfon som surrar omkring i huvudet. Istället vandrar man runt i lägenheten som en isbjörn på ett zoo och går ned sig lite mer mentalt för varje sekund. Som tur är har man blivit ganska stryktålig efter sina år i branschen så jag vet att det är som en rejäl lårkaka. Inget farligt, det gör ont som fan men man är tillbaka i spel efter några dagar i samma fina form. Kanske ska testa lite zon-salva i tinningen och se om det lindrar.

Mao Vs Sportchefen

Inledde dagen med en lättare frukost och en promenad. För er som är insatta i Växjös geografi så gick den från mitt hem, runt sjön på IOGT-hållet, via SSS runt Trummen och sedan tillbaka. En sträcka som förmodligen är någon form av OS-distans. Varför går man då frivilligt en så bisarr sträcka? Jo, a deal has been made...


Det hela började med att jag och Sportchefen, mannen som av många är känd som Ola Bergqvist, firade nyårsafton 1999-2000. För övrigt en mycket lyckad tillställning då vi skulle gå igenom millenium med att specifikt fira vart och ett av de 12-slag som slog runt vårt jordklot. Tror vi började klockan 1100 och 24:a timmar senare var vi 2-3 som hade överlevt detta marathon genom såväl saké som söderhavsrom. Är glad att jag förmodligen slipper genomgå nästa millenium...


Åter till Sportchefen och anledningen till mastodontpromenaden. Vi hade både inlett våra studier i Växjö och var generellt stolta över våra studentikosa kroppar. Vi blandade en avsaknad av muskler med skön midjebaserad studentfetma och våra vänner som inte inlett dekadensen hånade oss får våra bleka uppenbarelser. Vi började långsamt tveka över det sköna i våra kroppsbyggnader och insåg att det var dags att göra något. Ett vad togs om vem som skulle kunna bli mest fit under ett år och jag ska, trots den stora förnedringskvoten, bjuda på bilden som skulle visa på vårt utgångsläge (märk väl mina moderiktiga baggypants från Southpole...).

Tyvärr rann vadet ut i sandet i samma takt som vår fysik försämrades under det kommande året. Vi valde att förtränga det hela och tystnaden har rådit kring detta vad fram tills i julas. Vi var hemma i vårt gamla sköna umgänge med våra vänner och återupplevde det sjuka 90-talet i bilder. Då dyker bilden upp och det föds en tanke. Tioårsjubileum det kommande nyåret och kanske man helt enkelt ska skjuta fram tiden för vadet och låta det avgöras 2010. Sagt och gjort, frågan var bara vad vadet gällde. Jag har alltid varit mer förtjust i bestraffning än belöning och vi brainstormade vilt på olika intressanta förnedringsformer. Men nu har vi äntligen kommit överens om vad vadet gäller och det historiska handslaget skedde vid gårdagens lunch på Villa Vik.



Förloraren av detta vad kommer bli tvingad att gå på fyra träningspass som vinnaren väljer på vår träningsklubb Nordicclub. De erbjuder en stort sortiment av träningsformer som ingen av oss i nyktert tillstånd skulle kunna tänkas att deltaga i, framför allt så har vi väl båda lite svårt med de koordinerade monenten i danspassen. Dessutom får vinnaren välja vilken utstyrsel förloraren ska träna i. Det är här själva essensen i vadet kommer fram. Tänk balletklänning, Fame eller liknande. Ska för övrigt börja bjuda på Brünos senaste outfit redan nu, jag ser ju redan att kombinationen skulle kunna bli succé...

Tar gärna emot andra förslag på vad sportchefen skulle kunna passa i...

Vafan Uffe

Jag tycker det är rätt roligt att skriva. Även om det ibland är svårt att få det intressant och välskrivet. Det allra knepigaste med att skriva tycker jag är att undvika långa meningar. Har alltid varit knepigt för mig, särskilt då jag fuskade lite i den Jämtländska lokalpressen. Så varje litet blogginlägg jag produceras sitter jag och ger mig mental fingersmisk så fort meningarna börjar skena iväg.

Nu är det så att jag spenderat delar av eftermiddagen med att läsa en bok. En gammal gåva från mina föräldrar som jag inte tagit mig tid till förrän nu. Värmen av Ulf Lundell är det som läses. Har ingen speciell relation till gamle Uffe mer än att jag är imponerad av hans timslånga konserter där han uppenbarligen inte tror att folk någonsin kan få nog av honom. Den typen av grandiositet ska ju självklart bemötas med respekt. Detta är den första bok jag läser honom och jag blir ärligt talat mäkta förvånad över det språkbruk som farbror rör sig med. Han blandar visserligen skönt in lite moderna ord och engelska termer, något som får ses som imponerande när han trots allt inte är en purung upprorsman längre. Men på det stora hela är jag inledningsvis lite tvekande till han sätt att skriva. Sen ballar det hela ut fullständigt i och med denna mening:

"Den kvällen låg vi med varann och vi var mycket närmare varann nu och mer mänskliga och mer ihop och jag tyckte mycket om det och hon med kände jag, hon gav sig hän mer, och det var bra och som det skulle vara men det var lite sorgligt också för jag kände att nu hade vi förlorat en dimension som vi aldrig skulle få tillbaka, vi hade blivit lite mindre mystiska och lite vanligare och det var inte mycket att göra åt och det var bara att inse det och vi älskade oss trötta och glada och sen sov vi och beställde upp en ordentlig frukost på rummet nästa morgon och vi satt på den lilla balkongen i morgonrockar och med den kalla stenen mot fötterna men det var säkert 20 grader nu och gråsparvarna tjattrade och taket runt om vår balkong var belagt med takpannor som var som takpannor brukar men överallt var insprängda glaserade röda och gula och blå och gröna takpannor och det var fint att sitta där och bre marmelad på croissanterna och dricka svart kaffe med mjölk och vid poolen stod tio femton meter höga cypresser som ansats till rektangulära eller kvadratiska pelare och i poolen låg en man och crawlade igen och apelsinjuicen var grumlig av fruktkött och det var skönt att vara långt hemifrån och Sunny log åt mig med en croissant i handen och sa:"

Nej, det är inte konstiga felstavningar eller textens smygerotiska karaktär jag oroas över. Jag undrar hur i helvete man kan få vara författare om man producerar EN MENING bestående av 134 ord och däribland 29 "och". Antar att folks uppskattning av honom som författare ligger i hans "personliga" stil, men får man verkligen ta det svenska språket och vår kära svenska-tradition för att bara hoppa och stampa sönder den?! Tydligen. Förvänta er lite mer frihet i språkbruket framöver, om inte Uffe respekterar vårt skriftspråk och dess regler så tänker fan inte jag heller göra det. Och.

Bragd

Jag har för länge sedan accepterat att den tiden då man kunde festa två dagar i rad har passerat. Problemet är att det ibland dyker upp situationer då man får offra sin egen kropp och hälsa. Just denna helg var en sådan då två celebra besökare valde att inta Växjö.

Fredagen spenderades på varierande ställen på stan. Tyvärr så återupplevde jag, Jakob och en flaska Fernet studenttiden och glömde att vi inte var lika "vältränade" som förr i tiden. Det slutade i en hård men trevlig fest och highstakes tv-spel till klockan 06 på morgonen. Den tidigare golfvinsten är därmed numera istället en skuld. På det hela taget en trevlig fredag, främst med tanke på just golfförnedringen.

Lördagens uppvaknande varslade tidigt om att dagen skulle vara svår att njuta av. Att med massiv huvudvärk resa sig ur en säng klockan 14 och veta att det är tre timmar kvar till man ska hoppa på nästa tåg. Nej, det är inget jag rekommenderar någon. Dock får jag ge heder till mina kamrater som vid ankomsten lät mig långsamt ta mig in i ett lägligt berusningsstadium. Xåla som var på besök visade att han fortfarande var 100% Xåla. Passande hade han dock tappat bort sitt minne ganska tidigt på kvällen så han missade sin formtopp som bland annat bestod av skadegörelse, lättare dangolvsjidder samt utkastning från Terassen. Ölsinnet har han behållit den gamle legenden. =)

Var faktiskt en sjukt bra kväll i övrigt. Riktigt skönt gäng som spontant droppade in på festen och tre timmars whiggermoves på dansgolvet gjorde att lördagen var en veritabel succé. Kroppen verkar uppenbarligen vilja lägga ned fotbollskarriären men med tanke på den extremt goda HAIF-vibb som råder på och utan för planen så får jag nog köpa storpack Kortison. Litet comeback försök ikväll så nästa blogginlägg lär komma direkt från Aktiv Rehab.