Kontraster

Ni som läst lite i min blogg innan har blivit lite bortskämda. Jag har skrivit om 5-stjärniga hotell, limosinfärder och spektakulärt levende. Ni som inte känner mig så väl kanske på fullt allvar tror att den genomsnittliga vardagen ser ut så. Svaret är nej. Men jag tror inte så många är intresserade av de stora delarna av min rätt monotona och alldagliga vardag. Däremot är jag fullkomligen övertygad om att en helt onyanserad bild också är tråkig att ta del av. Därför ska jag även bjuda på baksidan, den som kom och hälsade på igår.

Det är nog också det sjukaste med detta yrke, eller i alla fall detta yrke kombinerat med min personlighet. Avsaknaden av nyanser är nästan obefintlig, åtminstone uppe i min lilla hjärna. Där är jag antingen en av världens bästa pokerspelare tillika skönaste människor eller en fattig ensling som likt en pyroman bränner sina broar.

Gårdagens förluster var på intet sätt onormala eller oacceptabla utan bara en tung sida av mitt arbete som jag måste möta flertalet gånger varje år. Det jobbiga är bara att jag i min nyansfrihet glider in i en period av sorgearbete. Flatheten inför vardagen, sommaren och livet i sin helhet antar en grå skepnad för några dagar. Har alltid haft lätt att tycka synd om mig själv och i just denna fas är jag någon form av mästare i hopplöshet. Till tonerna av depressiv musik (ofta innehållande minst en cello) sitter jag tyst med mina vänner Ben och Jerry. Minuterna går oerhört fort och allt jag kan tänka på är den tid som ständigt rinner ifrån mig. Slutligen klarar jag av att masa mig till soffan för att somna i en uteliggarposé till något uselt tv-drama. Sen är det groundhogday all over i några dagar tills jag tar några staplande steg över ytan.

Jaha, vad gör vi åt detta då? Ingenting tror jag. Numera har jag accepterat att några dagar måste vara skit för att andra ska vara värdefulla. Känns lite som att de perioder av korta lightdepressioner är de som tankar vilja och energi till att faktiskt åstadkomma något.

Hoppas jag inte skrämt er som kommit in för att läsa om något tokroligt vad eller om mitt utsvävande highrollerliv. Men bloggen är och förblir, precis som jag, äkta.

För övrigt vill jag varmt rekommendera Schyffert´s "The 90s-ett försvarstal"! Såg den i Växjö i höstas och nu ligger den ute på svtplay (http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal). Strålande blandning av komik och allvar!