Hade ju tänkt outa den stora nystarten av bloggen idag men likt alla andra grandiosa projekt har det dragit ut på tiden. Ser ut som det är först på måndag korken sitter i taket och vi alla euforiskt kan gotta oss i en ny fräsch blogg.
Förhoppningsvis kan det dock bli skumpa ikväll ändå. En sanslöst viktig match mot serietvåan Delaryd/Pjätteryd står på agendan och jag har har tagit mig tillbaka till bänken. Ska bli riktigt roligt och vid vinst har vi ett riktigt guldläge inför den fortsatta säsongen.
Måste också avsluta med ett klipp från den stora folkutbildaren Aftonbladet. Deras nya Barca-specialist beskriver Messi och hans gamla matvanor. Det är skönt att någon äntligen definierar vad ett normalt liv verkligen är!
- En av de första sakerna Guardiola gjorde när han kom var att se till att Messi åt med klubben varje dag. Och han fick Messi att äta fisk första gången. Nu lever Messi ett normalt liv.
fredag 28 augusti 2009
onsdag 26 augusti 2009
Lugnet innan stormen
Har tagit det lite halvlugnt i början på veckan och laddar mest inför måndag. Då sätter mitt nystartade bolag igång och därmed också min nya blogg. Här ska det bli professionalisering av varje lilla partikel av mitt liv. Utom fotbollen då, där lunkar jag mest omkring som en skadeskjuta fjolårskalv i väntan på befrielsen. Men, som sagt, stora förändringar på gång så håll koll i slutet på veckan så ska jag ha en helt ny sida att erbjuda.
söndag 23 augusti 2009
Instinkt?!
Vet inte riktigt vad jag ska säga. Som jag numera bemöter fester jag även bemött denna. Med ett tappert försök att slira koppling samt att smågsläpa handbromsen hoppas jag alltid att kvällen blir vad vi infödda kallar lagom. Slutresultatet blev tyvärr allt annat, jag ska villigt erkänna att det inte var jag som satt vid ratten ikväll. Det var ett ett dussin halvt avlivade celler på hjärnkontoret och väldigt få av dem hade klarat en av kontrollerna vid pågående mästarskap (vi talar VM och vi talar inte om substanser andra än de som medelsvännen bälger i jakt på en annorlunda morgondag). Oavsett så var kvällen oerhärt trevlig, bra sällskap kan fortfarande väga upp en dåligt planerad onykterhet.
Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...
Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...
lördag 22 augusti 2009
Det finns fördelar med att vara som mig!
Ibland blir jag förvånad över livets förmåga att spela vågspel. På något sätt har vi alla med oss en liten gynnare på ena axeln som ser till så att saker och ting jämnare ut sig. Det är när den rackaren dör som folk ballar ur. Då allt verkligen går åt helvete och Gunnar på högeraxeln har stämplat ut och glömt att ordna någon kompensation. Min Gunnar är dagens MVP i alla fall.
I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!
Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!
I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!
Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!
onsdag 19 augusti 2009
Tillbaka som en vinnare...
Gårdagen var en händelserik dag. Som tidigare nämnts så hade jag mirakulöst på kort tid lyckats smyga mig in i vår kära a-trupp till matchen mot Strömsnäsbruk. Detta genom att se trött och tung ut på några träningar samt genom att göra en av mitt livs sämsta insatser under 90-minuter i u-laget. Faktorer som i och för sig inte spelar så stor roll, vi har upprepade gånger fått höra under säsongen att det gäller ta chansen när man väl får den. Med den mentaliteten inledde jag gårdagen.
Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.
Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.
Typ.
Eller det skulle kunna ha varit så.
Men blev ju inte riktigt så.
Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.
Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.
Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.
Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.
Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.
Typ.
Eller det skulle kunna ha varit så.
Men blev ju inte riktigt så.
Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.
Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.
Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.
måndag 17 augusti 2009
Grrrrrregn
Intressant att jag sitter här och gör samhällsanalyser på vädret. Kanske tyder på att man borde ha något bättre för sig, eller att man inte koncentrerar sig tillräckligt mycket på vädret. Nåja, ska bjuda er på min lilla väderanalys i alla fall.
I mina ögon så har vädret, precis om vårt gamla hederliga svenska samhällsklimat, förändrats. I vanlig ordning handlar det inte så mycket om vetenskapliga analyser från min sida utan mer att jag känner en attitydsförändring, hos vädret. Vad jag minns, jag är ju trots allt relativt gammal, så var vädret förr lite mer anonymt. Det fanns där hela tiden och kommunicerade regn eller solsken men det kändes ändå som det trivdes med sin biroll. Att få vara med lite när andra hittade på saker och kunna lugnt begrunda lite ovanifrån. Kanske vädret trollade fram en kastvind eller en hagelskur för att skoja till det med några stackars golfare eller något picknickande par men på det stora hela så var vädret en lugn, värdig och resonlig kraft.
Men jag känner att varje år vill det ta lite mer plats. Solen gassar inte bara lite utan steker bleksvensk röd hy till cancer och skapar subtropiska lägenhetsklimat. Vinden smeker inte håret längre utan tar med sig träd, golfbollar, skogsägares liv och fan vet vad. Och regnet. Bittrare än någonsin. Samtidigt som jag sitter och försöker knega hem ett fullt kylskåp kommer regnbyar inrasandes genom det öppna fönstret som om det vore flodbåtskarneval.
Uppmärksamhet. Det måste vara det som är problemet. Efter så många år i skymundan vill vädret också vara med och synas. Inga biroller i kallpratssamtal utan huvudroller som ingen kan undgå. Lite så har väl ändå vårt land blivit i stort också? Folk vill ha och tar mer plats. Det räcker inte med att vara en i laget utan man ska vara DEN i laget. Och någonstans längst bak står det svenska kynnet blygsamt och väntar på sin tur. Den som redan varit...
Regnet piskar i vanlig ordning upp lite känslor och funderingar. Regn är ett oerhört vackert väder men avnjuts helst i sällskap. Framför allt den typen av sällskap som jag verkar få invänta ålderdomshemmet för att hitta. Nåväl, tillbaka till oväsentligheterna. Kneget går bra, trots att jag inte lägger nog med tid egentligen så ligger jag i bra fas inför bolagslanseringen. Kul också att komma in i det hela med bra självförtroende.
Golfen går åt helvete. Sämsta rundan sedan maj idag, ingenting fungerade och fick bland annat hämta ner min driver från en björktopp. Vet inte exakt vad som hände, får vissa tillfälliga blackouts vid sämre slag, men hade även ont i min tå efter incidenten. Och min bag är sned. Konstigt sånt där.
Slutligen så försöker jag fortfarande att spela det där "fotboll". Går väl lite lite bättre och som om tomten vaknat för tidigt har jag lyckats mygla till mig en bänkplats i den viktiga bortamatchen mot Strömsnäsbruk imorgon. Kommer säkerligen bli extremt lite speltid men att bara få smyga på sig den lätt förmultnade tröjan nummer 13 igen ska värma mitt hjärta.
I mina ögon så har vädret, precis om vårt gamla hederliga svenska samhällsklimat, förändrats. I vanlig ordning handlar det inte så mycket om vetenskapliga analyser från min sida utan mer att jag känner en attitydsförändring, hos vädret. Vad jag minns, jag är ju trots allt relativt gammal, så var vädret förr lite mer anonymt. Det fanns där hela tiden och kommunicerade regn eller solsken men det kändes ändå som det trivdes med sin biroll. Att få vara med lite när andra hittade på saker och kunna lugnt begrunda lite ovanifrån. Kanske vädret trollade fram en kastvind eller en hagelskur för att skoja till det med några stackars golfare eller något picknickande par men på det stora hela så var vädret en lugn, värdig och resonlig kraft.
Men jag känner att varje år vill det ta lite mer plats. Solen gassar inte bara lite utan steker bleksvensk röd hy till cancer och skapar subtropiska lägenhetsklimat. Vinden smeker inte håret längre utan tar med sig träd, golfbollar, skogsägares liv och fan vet vad. Och regnet. Bittrare än någonsin. Samtidigt som jag sitter och försöker knega hem ett fullt kylskåp kommer regnbyar inrasandes genom det öppna fönstret som om det vore flodbåtskarneval.
Uppmärksamhet. Det måste vara det som är problemet. Efter så många år i skymundan vill vädret också vara med och synas. Inga biroller i kallpratssamtal utan huvudroller som ingen kan undgå. Lite så har väl ändå vårt land blivit i stort också? Folk vill ha och tar mer plats. Det räcker inte med att vara en i laget utan man ska vara DEN i laget. Och någonstans längst bak står det svenska kynnet blygsamt och väntar på sin tur. Den som redan varit...
Regnet piskar i vanlig ordning upp lite känslor och funderingar. Regn är ett oerhört vackert väder men avnjuts helst i sällskap. Framför allt den typen av sällskap som jag verkar få invänta ålderdomshemmet för att hitta. Nåväl, tillbaka till oväsentligheterna. Kneget går bra, trots att jag inte lägger nog med tid egentligen så ligger jag i bra fas inför bolagslanseringen. Kul också att komma in i det hela med bra självförtroende.
Golfen går åt helvete. Sämsta rundan sedan maj idag, ingenting fungerade och fick bland annat hämta ner min driver från en björktopp. Vet inte exakt vad som hände, får vissa tillfälliga blackouts vid sämre slag, men hade även ont i min tå efter incidenten. Och min bag är sned. Konstigt sånt där.
Slutligen så försöker jag fortfarande att spela det där "fotboll". Går väl lite lite bättre och som om tomten vaknat för tidigt har jag lyckats mygla till mig en bänkplats i den viktiga bortamatchen mot Strömsnäsbruk imorgon. Kommer säkerligen bli extremt lite speltid men att bara få smyga på sig den lätt förmultnade tröjan nummer 13 igen ska värma mitt hjärta.
fredag 14 augusti 2009
En gammal man försöker inta min kropp
Några lugna dagar sedan senast men mitt liv flyter omkring i ett litet vakuum just nu. Allt känns väldigt "i väntan på" och tankarna ligger på framtid, projekt och eventuella flyttar snarare än på vad jag egentligen borde göra om dagarna. Dessutom har min arbetsplats, den pokerklient jag spelar på, enorma tekniska problem vilket gör att det är ännu svårare att finna lust till arbete. Så dagarna spenderas mest i en orgie av olika meningslösa fritidssysslor. Jag stressar mellan Tiger Woods på Xboxen, vanliga golfrundor runt om i bygden samt min nya Sopranosbox. Inget liv som Strindberg hade högaktat och funktionen av det hela är väl mest att det går tid. Inbillar mig att det inte riktigt är huvudsyftet med att leva livet, att maska är bara vackert på fotbollsplanen.
Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.
Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.
Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.
Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.
måndag 10 augusti 2009
Överlevde svinsjukan
Dåligt med uppdateringar även från hemmaplan och jag kanske ska komma ut med en bekännelse. Jag är faktiskt lite lat. Man kan inte tror det men så är fallet. Min undanflykt denna gång är att jag legat i svininfluensa i helgen. Skulle i och för sig kunna vara en vanlig förkylning också men känns mer prestigefullt att ha ridit sig igenom den dödliga svinpesten. Jag har mest försökt se Sopranos men somnat in i någon form av febertripp. Många svettiga timmar senare är det faktiskt måndag och jag verkar ganska frisk.
Tyvärr så är ett av mina eftersatta hjärnområdet det som behandlar rehabilitering av förkylning och träning. Jag tänkte att det var en lysande idé att göra comeback efter tre månaders bortvaro från fotbollen och kittla den gamla svininfluensan lite på hakan precis som det är på väg att lämna mig. Sagt och gjort, jag försökte helt enkelt spela fotboll idag trots min kropps vilda protester. Äckligt jobbigt var det men någonstans fanns det även en liten liten njutning i det hela. Siktar som jag sagt innan enbart på kvalet så all speltid i u- och a-lag innan dess är bara en bonus. Huvudsaken är att jag får tillräckligt många minuter i ett kval för att ta det här laget från div. 5-träsket till de strålande betesmarkerna i 4:an. Hade varit en riktigt stor upplevelse och är just nu det enda som håller mig i denna världsdel.
Macau lockar offantligt mycket måste jag säga. Inte på heltid men under de vintermånader då Växjö erbjuder en kavalkad av olika regn och blaskformer finns det ganska få anledningar att hänga här. Otur i turen att mitt nystartade bolag har blivit lite av en succé så jag måste hitta något sätt att kombinera mitt Macau-sken med bolaget. Ska nog lösa sig men får sätta mig ner och ta en rejäl funderare. När med en turrevinst igår men i vanlig ordning lyckades jag snubbla på mållinjen. Landade 1k i alla fall vilket känns som ett litet steg mot det stora äventyret. Tänkte jobba ikväll men träningen har sugit all energi ur både hjärna och kropp så går tidigt i säng för att förbereda mig inför viktigare saker imorgon (teetime 08.30 i prestigematch mot den store mannen med det ännu större egot).
Tyvärr så är ett av mina eftersatta hjärnområdet det som behandlar rehabilitering av förkylning och träning. Jag tänkte att det var en lysande idé att göra comeback efter tre månaders bortvaro från fotbollen och kittla den gamla svininfluensan lite på hakan precis som det är på väg att lämna mig. Sagt och gjort, jag försökte helt enkelt spela fotboll idag trots min kropps vilda protester. Äckligt jobbigt var det men någonstans fanns det även en liten liten njutning i det hela. Siktar som jag sagt innan enbart på kvalet så all speltid i u- och a-lag innan dess är bara en bonus. Huvudsaken är att jag får tillräckligt många minuter i ett kval för att ta det här laget från div. 5-träsket till de strålande betesmarkerna i 4:an. Hade varit en riktigt stor upplevelse och är just nu det enda som håller mig i denna världsdel.
Macau lockar offantligt mycket måste jag säga. Inte på heltid men under de vintermånader då Växjö erbjuder en kavalkad av olika regn och blaskformer finns det ganska få anledningar att hänga här. Otur i turen att mitt nystartade bolag har blivit lite av en succé så jag måste hitta något sätt att kombinera mitt Macau-sken med bolaget. Ska nog lösa sig men får sätta mig ner och ta en rejäl funderare. När med en turrevinst igår men i vanlig ordning lyckades jag snubbla på mållinjen. Landade 1k i alla fall vilket känns som ett litet steg mot det stora äventyret. Tänkte jobba ikväll men träningen har sugit all energi ur både hjärna och kropp så går tidigt i säng för att förbereda mig inför viktigare saker imorgon (teetime 08.30 i prestigematch mot den store mannen med det ännu större egot).
fredag 7 augusti 2009
Lugnet
Så var man tillbaka i trygga svenneland i en lugn och tyst lägenhet. Nästan chockartat att vakna upp vid 06 imorse i någon form av vakum där inte ett endaste ljud väljer att beträda min trumhinna. I 2,5 vecka har man konstant haft ganska massiva ljudkulisser snurrandes i sina öron och framför allt har morgnarna på hostellet varit plågsamma. De har nämligen haft en trumma på en kvadratmeter utanför vår dörr och de morgonpigga små ungdjävlarna som bitvis huserat på hostellet tycker ju trumman är vansinnigt rolig. Inget vi höll med om efter sena klubbkvällar.
Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.
På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.
Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!
Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)
Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.
På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.
Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!
Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)
måndag 3 augusti 2009
Peking
Föga förvånande så har ju det stora landet blockat den store MaoZeFlops blogg. Det är alltså problem med myndigheterna som denna gång lett till de sparsamma uppdateringarna. Vi har i alla fall ankommit till Peking och resan har börjat kantas med de problem som man har hoppats med i en stor svulstig kommunistisk stat med begränsade språkkunskaper.
Redan på flygplatsen tog det nästan två timmar att hitta en taxi som förstod adressen till vårt hostel. Självklart var vi tvugna att ta två taxibilar med tanke på all packning. Jag och Danne drog självklart nitlotten och vår gode chaufför hade inte en susning om hur han skulle navigera sig igenom trafikkaoset. Vi anlände efter 120 minuters bilresa varav vi hade varit stillasittande i 60. Våra reskamrater satt tålmodigt och väntade på oss vid hostellet sedan en timma tillbaka.
Boendet som rekommonderats av min gamla vän Åsa är dock helt strålande. En liten zen-inspirerad oas mitt inne i hutongerna som självaste Kirchsteiger hade önskat att han inrett. Dessutom löjligt låga priser på allt från öl till frukost. Inledde första kvällen med att sitta och släppa ner några Tsing Tao på hostellet för att sedan känna på Pekings nattpuls. Första försöket ledde till en oerhört skabbig liveklubb som främst riktade sig till fetlagda amerikaner och tyskar som gärna betalade för kärlek. Vi lämnade efter en öl i jakt på lite mer genuina ställen. Andra försöket var även det tämligen misslyckat. Taxin släppte av oss på en av Pekings hetare nattklubbar.
Dock visade det sig att vi kanske var lite för gamla för att vara riktigt heta. Dels för att vi höjde medelåldern med 10-talet år och dels för att våra föråldrade trumhinnor fullkomligen blödde efter den omilda kinesiska technoanstormningen. Vi kastade in handuken innan vi ens hunnit beställa någon dryck trots det saftiga inträdet på 50 Yang.
Skam den som ger sig, det tredje försöket låg en lätt promenad bort och såg extriört ut som en nedklädd version av Sports i Växjö. Gissa om vi blev förvånade då vi kommer in. Vi välkomnas gratis av serviceminded personal som släpper in oss i en lätt surrealistisk miljö. Interiören påminner om någon flippad fransk film med mängder av bronsapparater längs väggarna och svulstiga takkronor. Ljud och ljuset är välregisserat och vi kliver storögt in i en helt ny värld. Dock blir vi så förvirrade så vi lyckas beställa in fyra Blue Hawaii av kyparen då vi får vårt bord. Men trots vår sliskiga androgyna drink så är jag oerhört nöjd med klubben. När dessutom ställets resident-MC kliver in blir succén fullkomlig. En skön japan i hatt som rhymar loss totalt över en blandning av kinesiska beats och eminiem. Stort. Kvällen fortsätter i ett overkligt skönt flow och avslutas med att en kinesisk trollkarl kommer och bjussar på korttrick tills vi tappar hakorna. Kanske inte en helt lättlurad publik i och för sig då vi börjat komma in på favoritspåret Mojitos. En grymt bra förstakväll i alla fall.
Har hänt mycket sedan dess men hinner inte skriva om det nu. Kan dock avslöja att nästa inlägg kommer handla om en stor gammal stenmur, en halvgalen svarttaxu chaffis samt ett dussin konstaplar. Godnatt!
Stort tack till Froid som är min bulvan i västvärlden som hjälper mig att spränga den stora kinesiska brandväggen!
Redan på flygplatsen tog det nästan två timmar att hitta en taxi som förstod adressen till vårt hostel. Självklart var vi tvugna att ta två taxibilar med tanke på all packning. Jag och Danne drog självklart nitlotten och vår gode chaufför hade inte en susning om hur han skulle navigera sig igenom trafikkaoset. Vi anlände efter 120 minuters bilresa varav vi hade varit stillasittande i 60. Våra reskamrater satt tålmodigt och väntade på oss vid hostellet sedan en timma tillbaka.
Boendet som rekommonderats av min gamla vän Åsa är dock helt strålande. En liten zen-inspirerad oas mitt inne i hutongerna som självaste Kirchsteiger hade önskat att han inrett. Dessutom löjligt låga priser på allt från öl till frukost. Inledde första kvällen med att sitta och släppa ner några Tsing Tao på hostellet för att sedan känna på Pekings nattpuls. Första försöket ledde till en oerhört skabbig liveklubb som främst riktade sig till fetlagda amerikaner och tyskar som gärna betalade för kärlek. Vi lämnade efter en öl i jakt på lite mer genuina ställen. Andra försöket var även det tämligen misslyckat. Taxin släppte av oss på en av Pekings hetare nattklubbar.
Dock visade det sig att vi kanske var lite för gamla för att vara riktigt heta. Dels för att vi höjde medelåldern med 10-talet år och dels för att våra föråldrade trumhinnor fullkomligen blödde efter den omilda kinesiska technoanstormningen. Vi kastade in handuken innan vi ens hunnit beställa någon dryck trots det saftiga inträdet på 50 Yang.
Skam den som ger sig, det tredje försöket låg en lätt promenad bort och såg extriört ut som en nedklädd version av Sports i Växjö. Gissa om vi blev förvånade då vi kommer in. Vi välkomnas gratis av serviceminded personal som släpper in oss i en lätt surrealistisk miljö. Interiören påminner om någon flippad fransk film med mängder av bronsapparater längs väggarna och svulstiga takkronor. Ljud och ljuset är välregisserat och vi kliver storögt in i en helt ny värld. Dock blir vi så förvirrade så vi lyckas beställa in fyra Blue Hawaii av kyparen då vi får vårt bord. Men trots vår sliskiga androgyna drink så är jag oerhört nöjd med klubben. När dessutom ställets resident-MC kliver in blir succén fullkomlig. En skön japan i hatt som rhymar loss totalt över en blandning av kinesiska beats och eminiem. Stort. Kvällen fortsätter i ett overkligt skönt flow och avslutas med att en kinesisk trollkarl kommer och bjussar på korttrick tills vi tappar hakorna. Kanske inte en helt lättlurad publik i och för sig då vi börjat komma in på favoritspåret Mojitos. En grymt bra förstakväll i alla fall.
Har hänt mycket sedan dess men hinner inte skriva om det nu. Kan dock avslöja att nästa inlägg kommer handla om en stor gammal stenmur, en halvgalen svarttaxu chaffis samt ett dussin konstaplar. Godnatt!
Stort tack till Froid som är min bulvan i västvärlden som hjälper mig att spränga den stora kinesiska brandväggen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)