Jag är inte värdig

Så sitter man halvdöd på ett x2000 i rask takt mot de Jämtländska vidderna. 9,5 timma är faktiskt inga problem när man är trött och sitter bekvämt med filmladdad dator i 1:a klass. Tröttheten kommer från en gårdag som saknar motstycke, jag väljer att referera den minut för minut så ni inte missar något. Ännu en inblick i hur man som naiv tidsoptimist konstant hamnar i intressanta situationer.

01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.

06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.

06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58

09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.

09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"

09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!

09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.

09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.

09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.

10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.

10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.

15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.

16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid

17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.

Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.

Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.