fredag 29 maj 2009

Jag är kär i Emma

Boda. Dags för en riktig kvälltidningsrubrik tyckte jag. Emmaboda GK är det som åsyftas. Denna bana som har mejslats ut av en bolltörstig Poseidon längs Kyrksjöns strand. Denna bana har så många gånger kostat mig bollar och frustration men i dag var den på min sida. Det var dags för en klassisk Holmgång. Min vän Jakob och jag brukar ses ett antal gånger per år för att tävla. Oftast är det golf det handlar om men främst är det att vi båda njuter så oerhört av att dricka segerns sötma från varandras bägare.

Emmboda var alltså spelplatsen denna gång och inledningsvis tog jag mig an banan som den amatör jag är. Jag hackade frenetiskt upp fairwayen till en Hagavall av gropar och jord. När jag efter 6-7 hål hade invaggat min besökare i säkerhet var det dags att stämpla in. Bettingen var redan lagt och lite hånfullt trollar jag fram min tourswing på 7:e hålet. Därifrån var det total dominans av herr Backström fram till det 33:dje (vi spelade sjukt nog 36) då jag av ren medkänsla släppte några hål till min gamle kamrat. Kontentan blev 160 kronor till undertecknad samt en flaska Rosé i Växjös heta nattpuls (ironi för er som inte är född 70).

Dessutom fick jag goda nyheter från Coach om att vi tog ytterligare en stabil trepoängare ikväll. 5-0 mot Lindås/Bonnasjö och marschen mot 4:an är åter taktfast. Kvällen är med andra ord lyckad innan den ens har börjat. Ska göra ett tappert försök att behålla vinnarkänslan hela vägen ut på krogen...

1 kommentar:

  1. Du skall icke håna våra motståndare som skänker oss så viktiga poäng. Långasjö visade sig vara en riktig idyll, faktiskt. Hade Hagavallen haft deras gräs så kan jag dessutom lova att vi haft ytterligare poäng i årets serie.

    SvaraRadera