Me, Myself & Mao

Flyttstädas för fullt!

2009-09-03T15:40:00.002+02:00

Så ska vi lämna den här gamla virtuella studentlyan för att flytta till en digital herrgård. Jodå, jag har lyckats, med ganska mycket hjälp, att sparka igång min nya blogg och site! Så framöver kommer mitt liv att kablas ut på www.maozeflop.se!

Jag upprepar WWW.MAOZEFLOP.SE!

Ska se om jag kan sälja av denna välbesökta blogg till någon behövande bara. Utgångsbudet är en tredjedels drömtårta och en high-5. Överstigande bud mottages med glädje!

Vart fan är skumpan då?!

2009-09-02T17:16:00.003+02:00

Oerhört besviken på att jag inte lyckats få upp min nya blogg ännu. Allt är inhandlat och klart, bara att jag ska lyckas jobba mig till en uddamålsvinst mot de tekniska blogglösningarna och som det ser ut nu så är det en ganska lång förlustrad. Hoppas, på det sättet man gör på saker som inte är helt troliga, att bloggen ska vara uppe ikväll.

För övrigt så har mitt nya projekt dragit igång, många vet vad det handlar om men vissa kanske inte gör det. Då får ni även där vänta lite till. Ska beskriva denna innovation när den nya bloggen kommer upp. För er som oturligen blivit insyltade så har ni alla lite mindre pengar nu än vad ni hade innan. Självklart ska man utsättas för prövningar redan från början och en blandning av utdragningar, otur och tekniskt strul har lett till att vi negativa siffror. Dock inga större summor utan vad vi kan vänta oss med otur under kort sikt.

Veckan går annars i fotbollens tecken. Kan bli så att jag har fyra matcher och två träningar denna vecka. Kanske inte helt optimalt men min kropp brukar faktiskt svara ganska bra på överdrivet slitage och just nu känns det mest bara trevligt. Kanske inte är fullt så slut som jag var helt övertygad om att jag var för några veckor sedan. Återkommer med besked efter veckans fotbollsmässiga överdos.

Var är skumpan?

2009-08-28T12:49:00.002+02:00

Hade ju tänkt outa den stora nystarten av bloggen idag men likt alla andra grandiosa projekt har det dragit ut på tiden. Ser ut som det är först på måndag korken sitter i taket och vi alla euforiskt kan gotta oss i en ny fräsch blogg.

Förhoppningsvis kan det dock bli skumpa ikväll ändå. En sanslöst viktig match mot serietvåan Delaryd/Pjätteryd står på agendan och jag har har tagit mig tillbaka till bänken. Ska bli riktigt roligt och vid vinst har vi ett riktigt guldläge inför den fortsatta säsongen.

Måste också avsluta med ett klipp från den stora folkutbildaren Aftonbladet. Deras nya Barca-specialist beskriver Messi och hans gamla matvanor. Det är skönt att någon äntligen definierar vad ett normalt liv verkligen är!

- En av de första sakerna Guardiola gjorde när han kom var att se till att Messi åt med klubben varje dag. Och han fick Messi att äta fisk första gången. Nu lever Messi ett normalt liv.

Lugnet innan stormen

2009-08-26T17:31:00.003+02:00

Har tagit det lite halvlugnt i början på veckan och laddar mest inför måndag. Då sätter mitt nystartade bolag igång och därmed också min nya blogg. Här ska det bli professionalisering av varje lilla partikel av mitt liv. Utom fotbollen då, där lunkar jag mest omkring som en skadeskjuta fjolårskalv i väntan på befrielsen. Men, som sagt, stora förändringar på gång så håll koll i slutet på veckan så ska jag ha en helt ny sida att erbjuda.

Instinkt?!

2009-08-23T05:12:00.002+02:00

Vet inte riktigt vad jag ska säga. Som jag numera bemöter fester jag även bemött denna. Med ett tappert försök att slira koppling samt att smågsläpa handbromsen hoppas jag alltid att kvällen blir vad vi infödda kallar lagom. Slutresultatet blev tyvärr allt annat, jag ska villigt erkänna att det inte var jag som satt vid ratten ikväll. Det var ett ett dussin halvt avlivade celler på hjärnkontoret och väldigt få av dem hade klarat en av kontrollerna vid pågående mästarskap (vi talar VM och vi talar inte om substanser andra än de som medelsvännen bälger i jakt på en annorlunda morgondag). Oavsett så var kvällen oerhärt trevlig, bra sällskap kan fortfarande väga upp en dåligt planerad onykterhet.

Nå, till den skrämmande delen av kvällen. För att krydda mitt "lost´nfound" från tidigare måste jag bjuda på min "efterfest" ikväll. Lätt suddig i minne och hjärna vet jag att jag halvdesperat ringer alla jag känner. I vanlig ordning inga svar och då jag tyvärr alltif blir pigg av alkohol öppnar jag några pokerbord för att "underhålla" mig själv. Kan tyvärr inte exakt återge vad som inträffar därefter men kombinationen av alkohol, hybris och erfarenhet skickar mig upp bortom de nivåer jag bör spela. Dock är det goda vinster på resonable nivåer som skickar mig uppåt men fortfarande ur ett professionellt perspektiv inte helt ok. Men, om vi bortser från misstagen, så är jag 3k$ rikare numera efter en både disciplinerad och "turlig session. Alla coinflips över 2k$ ger mig magsår och ska villigt erkänna att jag vann en sådan men i övrigt var det mest kunskap och erfarenhet som genererade pengar. Jag ska dock inte naivt hävda att mina skills är så pass stora att jag kan spela "under inflytandet", kvällen sorteras in under yrkesmässiga misstag, men jag måste tyvärr erkänna att resultatmässigt så smörjer kvällen såväl ekonomi som själ in i en lovande nästa måndad. Samtidigt så är jag glad för att jag sista gången på ett tag kommer komma hem med möjligheten att "slaska" mina egna pengar. I bolaget spelar vi vid sinnenas fulla bruk, känns skönt, stabilt och profitabelt. Precis som kvällen om vi bortser från de två första faktorerna...

Det finns fördelar med att vara som mig!

2009-08-22T13:35:00.003+02:00

Ibland blir jag förvånad över livets förmåga att spela vågspel. På något sätt har vi alla med oss en liten gynnare på ena axeln som ser till så att saker och ting jämnare ut sig. Det är när den rackaren dör som folk ballar ur. Då allt verkligen går åt helvete och Gunnar på högeraxeln har stämplat ut och glömt att ordna någon kompensation. Min Gunnar är dagens MVP i alla fall.

I några dagar har livet var lite mer djupbrunt än vanligt. Kroppen har gjort ont, helgens bänknötning blev vallnötning samt att pokerresultaten dippade grovt igår. Dessutom inplanerad lagfest och för en gångs skull så vågar jag påstå att jag inte "kände pepp" som Timbuk skulle sagt. Så när jag är hemma och provar lite aftonklädsel så sticker jag ned handen i fickan. Mina nyinköpta kräkblåa byxir har något som prasslar i fickan och jag gör i vanlig ordning mig redo för att hala upp ett mindra pappersbruk av kontokortsslippar. Nej då, Gunnar har gjort sitt jobb och fram trollar jag 4000 HK$. Från ingentans har jag helt plötsligt 4000kr extra i kassan och i dagsläget behövs det verkligen! Så ni som nedlåtande tittar på min förvirrade själv när jag springer omkring och letar efter något, tänk efter. Det måste ju ändå vara kul att leva på ett sätt där man när som helst kan springa på en "ny tröja" eller ett packe sedlar. Altzeimers fur alle!

Hoppas verkligen att grabbarna grejar tre poäng i dagens måstematch. Annars lovar jag att hösten har intagit Växjö kl. 17 idag och inte kommer släppa staden ur sitt vidriga årstidsgrepp förrän i april. Prisa Gunnar!

Tillbaka som en vinnare...

2009-08-19T15:43:00.003+02:00

Gårdagen var en händelserik dag. Som tidigare nämnts så hade jag mirakulöst på kort tid lyckats smyga mig in i vår kära a-trupp till matchen mot Strömsnäsbruk. Detta genom att se trött och tung ut på några träningar samt genom att göra en av mitt livs sämsta insatser under 90-minuter i u-laget. Faktorer som i och för sig inte spelar så stor roll, vi har upprepade gånger fått höra under säsongen att det gäller ta chansen när man väl får den. Med den mentaliteten inledde jag gårdagen.

Det finns dock några försvårande omständigheter. Min kropp, som fortfarande är rätt otränad men framför allt gammal, hade under dagarna tre utsatts för olika former av träning med kulmen på tisdagskvällen då det var fotbollsträning med för mig relativt många löpmoment. Kroppen kändes därför ganska sliten på onsdagsmorgonen och lägg därtill att den store golfspelaren Johan var på besök vilket innebar en redan bokad runda på onsdagen. Därför var det inte utan oro jag tog emot beskedet om tre sena återbud när jag kommer till matchsamlingen. Sliten kropp i kombination med tunn bänk och skadebenägenhet, kände mig som en färdigapterad självmordsbombare då jag joggade runt inför match.

Så, hur gick matchen då och överlevde jag eventuell speltid. Som ni säkert misstänkt finns det bara två tänkbara slut på denna historia. Kanon eller kalkon så att säga. Redan i matchinledningen ser jag oroligt att Pontus ser ovanligt trög och trött ut. Ledarstaben gör tyvärr samma analys och beslutar sig för att göra ett byte redan i 30:e. Jag biter mig i kinden och masserar upp den slamsa som är kvar av vänstervaden för att göra mig redo för offerlammets roll. Förvånande nog så känns kroppen ganska pigg och jag är ganska omgående involverad i det viktiga 1-0 målet. Resultatet står sig till halvtid och väl där börjar jag verkligen tro på en klassisk Backström-prestation och i andra halvlek briserar jag fullkomligen. Ett års skadehelvete har samlats i en kraft som är omöjlig att stoppa, jag regisserar vårt spel på ett sätt som till och med Bosse Pettersson skulle njutit av. De småväxta Strömsnässpelarna faller som torkade blad av basilika när jag furiöst sparkar omkring mig. Jag dominerar helt enkelt matchen på egen hand.

Typ.

Eller det skulle kunna ha varit så.

Men blev ju inte riktigt så.

Antagligen har många redan listat ut att historien ovan var lite väl orealistisk. Sanningen var att jag och bänken trivdes alldeles förträffligt med varandra under större delen av matchen. Dock kommer min chans med fem minuter kvar och ledning 3-0. Jag är den siste på bänken som inte blivit inbytt och Henke, den senaste inhopparen, har glömt att ta av ett fjollband runt sin handled och blir utskickad av domaren. Möjligheternas port är öppen och jag har revansch att utkräva. Senaste jag spelade a-lagsfotboll var i april och innebar ett inhopp på fyra minuter samt en höft som nästan lämnade övriga kroppen. Jag ville inte återigen ragla av planen som en trasdocka utan nu fanns chansen och jag skulle fanimej ta den.

Hörna är blåst då jag med tunga steg och smärtande vad joggar in mot straffområdet. Lyckligtvis hittar jag en yta utanför straffområdet där bollkontakt inte är sannolik. Hörnan slås in mot klungan i mitten och efter några sekunders kaos trillar bollen in i mål bakom en tvätthängande Rudolf. Jag ser i ögonvrån att Henke är klar för spel igen och joggar lite tyngre och med än mindre värdighet tillbaka till min bänk. Speltid 30 sekunder, resultat 0-1. Osäker på om jag verkligen tog chansen. Hävdar dock bestämt att mitt positionsspel var lysande. Träning ikväll och jag misstänker att ordet "vuxenmobbing" kommer vara passande. På något konstigt sätt är det inte alla som tycker synd om mig i och med denna incident utan det finns även lagkamrater som faktiskt driver med mig. Jag trodde den typen av elakheter slutade i högstadiet men måste förmodligen acceptera att alla inte är lika hedervärda i sitt uppförande som undertecknad.

Även en liten notis om lagets nya "stjärna" Kristoffer. Två mål igår vilket man självklart tackar för men oerhört oroande med spelarens attityd. Gult kort för andra matchen i rad för "osportsligheter" och denna gång för något riktigt fult. Efter avblåsning väljer han att med berått mod skjuta ett vristskott rakt in i muren, uppenbarligen för att skada. Tråkigt att han inte kan ödsla sin energi på positiva saker på banan utan vanemässigt faller in i detta mönster av dålig attityd. Jag hoppas sportchefen tar tag i detta.

Grrrrrregn

2009-08-17T22:20:00.003+02:00

Intressant att jag sitter här och gör samhällsanalyser på vädret. Kanske tyder på att man borde ha något bättre för sig, eller att man inte koncentrerar sig tillräckligt mycket på vädret. Nåja, ska bjuda er på min lilla väderanalys i alla fall.

I mina ögon så har vädret, precis om vårt gamla hederliga svenska samhällsklimat, förändrats. I vanlig ordning handlar det inte så mycket om vetenskapliga analyser från min sida utan mer att jag känner en attitydsförändring, hos vädret. Vad jag minns, jag är ju trots allt relativt gammal, så var vädret förr lite mer anonymt. Det fanns där hela tiden och kommunicerade regn eller solsken men det kändes ändå som det trivdes med sin biroll. Att få vara med lite när andra hittade på saker och kunna lugnt begrunda lite ovanifrån. Kanske vädret trollade fram en kastvind eller en hagelskur för att skoja till det med några stackars golfare eller något picknickande par men på det stora hela så var vädret en lugn, värdig och resonlig kraft.

Men jag känner att varje år vill det ta lite mer plats. Solen gassar inte bara lite utan steker bleksvensk röd hy till cancer och skapar subtropiska lägenhetsklimat. Vinden smeker inte håret längre utan tar med sig träd, golfbollar, skogsägares liv och fan vet vad. Och regnet. Bittrare än någonsin. Samtidigt som jag sitter och försöker knega hem ett fullt kylskåp kommer regnbyar inrasandes genom det öppna fönstret som om det vore flodbåtskarneval.

Uppmärksamhet. Det måste vara det som är problemet. Efter så många år i skymundan vill vädret också vara med och synas. Inga biroller i kallpratssamtal utan huvudroller som ingen kan undgå. Lite så har väl ändå vårt land blivit i stort också? Folk vill ha och tar mer plats. Det räcker inte med att vara en i laget utan man ska vara DEN i laget. Och någonstans längst bak står det svenska kynnet blygsamt och väntar på sin tur. Den som redan varit...

Regnet piskar i vanlig ordning upp lite känslor och funderingar. Regn är ett oerhört vackert väder men avnjuts helst i sällskap. Framför allt den typen av sällskap som jag verkar få invänta ålderdomshemmet för att hitta. Nåväl, tillbaka till oväsentligheterna. Kneget går bra, trots att jag inte lägger nog med tid egentligen så ligger jag i bra fas inför bolagslanseringen. Kul också att komma in i det hela med bra självförtroende.

Golfen går åt helvete. Sämsta rundan sedan maj idag, ingenting fungerade och fick bland annat hämta ner min driver från en björktopp. Vet inte exakt vad som hände, får vissa tillfälliga blackouts vid sämre slag, men hade även ont i min tå efter incidenten. Och min bag är sned. Konstigt sånt där.

Slutligen så försöker jag fortfarande att spela det där "fotboll". Går väl lite lite bättre och som om tomten vaknat för tidigt har jag lyckats mygla till mig en bänkplats i den viktiga bortamatchen mot Strömsnäsbruk imorgon. Kommer säkerligen bli extremt lite speltid men att bara få smyga på sig den lätt förmultnade tröjan nummer 13 igen ska värma mitt hjärta.

En gammal man försöker inta min kropp

2009-08-14T21:45:00.003+02:00

Några lugna dagar sedan senast men mitt liv flyter omkring i ett litet vakuum just nu. Allt känns väldigt "i väntan på" och tankarna ligger på framtid, projekt och eventuella flyttar snarare än på vad jag egentligen borde göra om dagarna. Dessutom har min arbetsplats, den pokerklient jag spelar på, enorma tekniska problem vilket gör att det är ännu svårare att finna lust till arbete. Så dagarna spenderas mest i en orgie av olika meningslösa fritidssysslor. Jag stressar mellan Tiger Woods på Xboxen, vanliga golfrundor runt om i bygden samt min nya Sopranosbox. Inget liv som Strindberg hade högaktat och funktionen av det hela är väl mest att det går tid. Inbillar mig att det inte riktigt är huvudsyftet med att leva livet, att maska är bara vackert på fotbollsplanen.

Apropå den där jävla fotbollsplanen. De senaste två dagarna har också fläckats av den en gång så ädla sporten fotboll. Vet inte riktigt vilken relation jag ska ha till den längre. Efter tre månaders fotbollsmässigt grottliv i skador på varenda lem i kroppen har jag tagit mig tillbaka till planen. Eller också inte. Två träningar och en match har bara bevisat för mig själv i hur sanslöst dåligt skick min fysik och mina fotbollskunskaper befinner sig i. Nästan så man gråter en tår efter att se sig själv förnedras på planen om och om igen.

Som en bil vars växelåda havererat och bara har 3:an kvar joggar jag trögt igång för att aldrig ens komma upp i en anmärkningsvärd maxfart. Som kontrast till denna förnedring så sköter sig grabbarna riktigt bra och vinner kvällens viktiga match mot Hamneda. Skönt som fan men samtidigt smärtsamt att behöva vara osäker på om man kommer kunna tillföra något mer i år, eller någonsin. Tyvärr så känner jag mig för väl för att veta att jag inte kommer klara av rycka på axlarna och träda åt sidan för kommande generation. Klart jag kommer grisa runt med löparskor och fotbollsskor så mycket jag bara kan för att få några ynka minuter i a-laget innan året är slut, hur smutsigt det än må bli.

Överlevde svinsjukan

2009-08-10T21:30:00.002+02:00

Dåligt med uppdateringar även från hemmaplan och jag kanske ska komma ut med en bekännelse. Jag är faktiskt lite lat. Man kan inte tror det men så är fallet. Min undanflykt denna gång är att jag legat i svininfluensa i helgen. Skulle i och för sig kunna vara en vanlig förkylning också men känns mer prestigefullt att ha ridit sig igenom den dödliga svinpesten. Jag har mest försökt se Sopranos men somnat in i någon form av febertripp. Många svettiga timmar senare är det faktiskt måndag och jag verkar ganska frisk.

Tyvärr så är ett av mina eftersatta hjärnområdet det som behandlar rehabilitering av förkylning och träning. Jag tänkte att det var en lysande idé att göra comeback efter tre månaders bortvaro från fotbollen och kittla den gamla svininfluensan lite på hakan precis som det är på väg att lämna mig. Sagt och gjort, jag försökte helt enkelt spela fotboll idag trots min kropps vilda protester. Äckligt jobbigt var det men någonstans fanns det även en liten liten njutning i det hela. Siktar som jag sagt innan enbart på kvalet så all speltid i u- och a-lag innan dess är bara en bonus. Huvudsaken är att jag får tillräckligt många minuter i ett kval för att ta det här laget från div. 5-träsket till de strålande betesmarkerna i 4:an. Hade varit en riktigt stor upplevelse och är just nu det enda som håller mig i denna världsdel.

Macau lockar offantligt mycket måste jag säga. Inte på heltid men under de vintermånader då Växjö erbjuder en kavalkad av olika regn och blaskformer finns det ganska få anledningar att hänga här. Otur i turen att mitt nystartade bolag har blivit lite av en succé så jag måste hitta något sätt att kombinera mitt Macau-sken med bolaget. Ska nog lösa sig men får sätta mig ner och ta en rejäl funderare. När med en turrevinst igår men i vanlig ordning lyckades jag snubbla på mållinjen. Landade 1k i alla fall vilket känns som ett litet steg mot det stora äventyret. Tänkte jobba ikväll men träningen har sugit all energi ur både hjärna och kropp så går tidigt i säng för att förbereda mig inför viktigare saker imorgon (teetime 08.30 i prestigematch mot den store mannen med det ännu större egot).

Lugnet

2009-08-07T11:51:00.004+02:00

Så var man tillbaka i trygga svenneland i en lugn och tyst lägenhet. Nästan chockartat att vakna upp vid 06 imorse i någon form av vakum där inte ett endaste ljud väljer att beträda min trumhinna. I 2,5 vecka har man konstant haft ganska massiva ljudkulisser snurrandes i sina öron och framför allt har morgnarna på hostellet varit plågsamma. De har nämligen haft en trumma på en kvadratmeter utanför vår dörr och de morgonpigga små ungdjävlarna som bitvis huserat på hostellet tycker ju trumman är vansinnigt rolig. Inget vi höll med om efter sena klubbkvällar.

Avslutningen i Peking blev minst lika lyckad som allt annat på resan. Vår 4-timmars vadnring på muren i bra väder var oerhört mäktig. Man går mest omkring och är förvirrad över hur de lyckats trolla fram muren och att man själv faktiskt traskar omkring på den. Att vi dessutom valde att besöka en lite lugnare del av muren som inte var fullt så turistanpassad gjorde upplevelsen komplett.

På hemresan fick vi dessutom lite äventyr. Polisen hade upprättat en liten vägspärr för att fånga upp svarttaxi chaufförer och ungefär samtidigt som vi blev stoppade i den insåg vi också att det var just en sådan chaufför vi åkte med. En timmas väntetid då vår lätt svettiga chaufför desperat försöker muta sig ur situationen slutar med att en av poliserna tar hans bil och kör tillbaka oss till Peking. För att krydda det hela ytterligera lyckas Jimmie somna till i framsätet och vakna i någon form av avgrundssnarkning vilket gör att den stackar polisen nästan kissar ned sig och dunkar sig för hjärtat. Som sagt, muräventyret innehöll allt man kunde önska.

Sista dagarna bestod mest av shopping och även av en liten rematch på vår gamla klubb Latte. Det var minst lika bra denna gång. Den gode Baronen (Dannes nya smeknamn) var redan inledningsvis i full form och vi andra gjorde vårt bästa för att komma ikapp. I vanlig ordning kommer det en slumpartad incident som löser alla våra problem. Danne lyckas dansa in i en stackars kines som vinglar till lite och sedan ställer sig vid bordet och tittar på oss. Jag försöker göra en analys av vilket typ av blick han ger oss. Det mest sannolika är ju självklart att han tittar på oss som vi tittar på djur på zoo, alternativ två är att han funderar över vem han ska döda först och hur många polare han behöver ha med sig, alternativ 3 är att han bara tycker vi ser ut som sköna snubbar som har skoj på västerländskt vis och vill lära sig lite. Efter en stund lämnar han för att sedan komma tillbaka 30 minuter senare. Har han polarna med sig? Nej, istället har han med sig en halv flaska Johnnie Walker som han ger till oss. En bock och ett snabbt leende och sedan lämnar han igen. Dessa underbara kineser! Flaskan låter oss jaga ikapp Danne och hela kvällen slutar i total eufori!

Adam lyckades dessutom göra en inspelning av hur det kan låta när fyra fulla svenskar ska beställa på McDonalds av en icke engelskspråkig kines. Självklart bra underhållning som jag inte vill undanhålla mina läsare! (blev något fel då jag skulle lägga upp filen men fixart upp den i eftermiddag!)

Peking

2009-08-03T22:12:00.001+02:00

Föga förvånande så har ju det stora landet blockat den store MaoZeFlops blogg. Det är alltså problem med myndigheterna som denna gång lett till de sparsamma uppdateringarna. Vi har i alla fall ankommit till Peking och resan har börjat kantas med de problem som man har hoppats med i en stor svulstig kommunistisk stat med begränsade språkkunskaper.

Redan på flygplatsen tog det nästan två timmar att hitta en taxi som förstod adressen till vårt hostel. Självklart var vi tvugna att ta två taxibilar med tanke på all packning. Jag och Danne drog självklart nitlotten och vår gode chaufför hade inte en susning om hur han skulle navigera sig igenom trafikkaoset. Vi anlände efter 120 minuters bilresa varav vi hade varit stillasittande i 60. Våra reskamrater satt tålmodigt och väntade på oss vid hostellet sedan en timma tillbaka.

Boendet som rekommonderats av min gamla vän Åsa är dock helt strålande. En liten zen-inspirerad oas mitt inne i hutongerna som självaste Kirchsteiger hade önskat att han inrett. Dessutom löjligt låga priser på allt från öl till frukost. Inledde första kvällen med att sitta och släppa ner några Tsing Tao på hostellet för att sedan känna på Pekings nattpuls. Första försöket ledde till en oerhört skabbig liveklubb som främst riktade sig till fetlagda amerikaner och tyskar som gärna betalade för kärlek. Vi lämnade efter en öl i jakt på lite mer genuina ställen. Andra försöket var även det tämligen misslyckat. Taxin släppte av oss på en av Pekings hetare nattklubbar.

Dock visade det sig att vi kanske var lite för gamla för att vara riktigt heta. Dels för att vi höjde medelåldern med 10-talet år och dels för att våra föråldrade trumhinnor fullkomligen blödde efter den omilda kinesiska technoanstormningen. Vi kastade in handuken innan vi ens hunnit beställa någon dryck trots det saftiga inträdet på 50 Yang.

Skam den som ger sig, det tredje försöket låg en lätt promenad bort och såg extriört ut som en nedklädd version av Sports i Växjö. Gissa om vi blev förvånade då vi kommer in. Vi välkomnas gratis av serviceminded personal som släpper in oss i en lätt surrealistisk miljö. Interiören påminner om någon flippad fransk film med mängder av bronsapparater längs väggarna och svulstiga takkronor. Ljud och ljuset är välregisserat och vi kliver storögt in i en helt ny värld. Dock blir vi så förvirrade så vi lyckas beställa in fyra Blue Hawaii av kyparen då vi får vårt bord. Men trots vår sliskiga androgyna drink så är jag oerhört nöjd med klubben. När dessutom ställets resident-MC kliver in blir succén fullkomlig. En skön japan i hatt som rhymar loss totalt över en blandning av kinesiska beats och eminiem. Stort. Kvällen fortsätter i ett overkligt skönt flow och avslutas med att en kinesisk trollkarl kommer och bjussar på korttrick tills vi tappar hakorna. Kanske inte en helt lättlurad publik i och för sig då vi börjat komma in på favoritspåret Mojitos. En grymt bra förstakväll i alla fall.

Har hänt mycket sedan dess men hinner inte skriva om det nu. Kan dock avslöja att nästa inlägg kommer handla om en stor gammal stenmur, en halvgalen svarttaxu chaffis samt ett dussin konstaplar. Godnatt!

Stort tack till Froid som är min bulvan i västvärlden som hjälper mig att spränga den stora kinesiska brandväggen!

Vad ska man säga?

2009-07-31T22:33:00.003+02:00

Hongkong fredag är avklarad. Svårt att bedöma eller relatera till. Inte helt likt en kväll i Växjös turbulenta partytumlare. Nja, som tidigare nämnt så värmde vi upp en stämning här på rummet som sedan briserade i en utgång utan mål. I den kollektiva förvirringen hamnade vi sedermera i en hiss i närområdet som erbjöd en bar på varje knapp. Få fingrar och dålig fantasi ledde till den 13:e och där fortlöpte kvällen med tärning i hand. Det har visat sig att vi har junkat till oss på ett tärningsspel som mer eller mindre alla kineser spelar. Ingen nymodighet utan vi har alla spelar innan men här verkar det vara näst intill religion ochn då är det självklar inga problem när tärningar och muggar presenterar en möjlighet att gambla varje kväll.

Kvällens vinnare men kanske främst förlorare blev Jimmie. Han vann några 100:a på förfesten men när det väl blev dags för leverans på karaokeklubben torskade han barbacka och straffades med en valfri låt ur pärmen. Antalet engelskspråkiga alster var fåtaliga och att se honom vandra runt i den inhemska lokalen sjungades en oerhört förfalskad "all you need is love" var ett nöje få förunnat. Att vi efter det inte ens orkade med klubbandet är väl någon form av kombinderad tragik och succé. Vi alla var rätt trötta och när vi hittade vår trötte kinesiske homeboy Wang Fo (Med reservation för både stavning och uttal) blev det tärning för hela slanten och han fick uppenbara problem att rulle drinkinggames tillsammans med ett helt gäng heltidsspelare. Wang är nog fortfarande full och vi överlevde så kontentan är väl egentligen att alla är lyckliga. Sammanfattningsvis så är HK en oerhört vacker och intressant stad men det känns väl mest som jag hunnit nosa lite på den. De främsta rekommendationerna jag fått har vi inte ens hunnit med men sammtidigt så känns det inte som det kommer ta så lång tid innan jag är här igen.

Många tankar har gått i omloppsbana kring mitt lilla kranium men för en gångs skull så känns inte återkomsten till Växjö bara positiv utan ganska stora delar av mina svajande atomer röstar för en ganska radikal manöver. Det logiska lilla jaget förtränger löpande det nödvändiga ställningstagandet och jag misstänker att jag vid hemkomsten kommer behöva ta ställning till mer än jag egentligen önskar eller tidigare behövt. Men nu jobbar vi i förträngelsen och semesterns tid så låt mig bara njuta några dagar till innan verkligheten spårar min själ som tillfälligtvis iklätt sig vildhästens man.

"Note to self" Vid en snabb genomläsning visar det sig att jag använder ett oerhört onödigt pretantiöst och invecklat språk när jag är onykter. Vaddera inte verkligheten om den ändå river lite skönt, som jag brukar säga...

Förfest.

2009-07-31T15:58:00.003+02:00

Gårdagen blev ganska lugn trots stora förhoppningar. Hela gänget var ganska slitet efter all shopping och det blev lite lätt barhoppande i Soho, bland annat på en riktigt grym skybar. Sen softade vi ned med lite highstakes tärningsspel på en lokal bar för att komma i säng redan vid 04-tiden. Ikväll däremot så är det störthjälm på. Trots avresa imorgon från flygplatsen redan 12.50 så har vi valt att jobba helhjärtat ikväll och ska inleda med hotelloungen och risbrännvin. Ribban är med andra ord fixerad i både positiv och negativ bemärkelse. Återkommer med detaljer om Hongkongpulsens behandling av en förvirrad småstadsbo.

Kejsarens nya kläder

2009-07-29T18:09:00.002+02:00

Så har vi betat av en eftermiddag i kaoset. Vi tog oss in särskilt långt, visar sig att vi bor nästan på Nathan Road och i distriktet finns det obehagligt många sköna butiker. Är lite orolig över hur min konvertering till det japanska streetmodet kommer att tas emot på gågatan hemma i Växjö. Blir säkert ytterligare ett fall av garderobsjukan för mina nyinköpta plagg. Dock riktigt nöjd med vissa inköp och shoppingbudgeten är fortfarande välmående så det kan nog bli ytterligare några galna t-shirts med japanska grisar på.

Skäms för övrigt då hela gänget slitna efter resande och shopping beslutar sig för en tidig kväll. Så nu ska man smyga ned i sin säng vid 24-tiden vilket känns som ett brott då staden pulserar kraftigt några hundra meter nedanför. Dock behövs sömnen, vårt förra hotell var riktigt bra på de flesta punkter, förutom när det kom till sängarna. Hårda som fängelsebritsar vägrade de släppa ned min tunga blekfeta kropp i madrass och varje morgon kännetecknades av trötthet i kombination med ömmande lemmar. Nu ska det jäklar laddas med tre nätter Törnrosa-sömn för att bunkra inför 6 nätter på hostel i Peking. Fasar redan då vi laddar med detta hotell, omställningen kan bli riktigt tuff!

Hongkong

2009-07-29T10:54:00.003+02:00

Då har vi lämnat Macau efter 10 svängiga dagar. Blev ett slutresultat på 5000 plus på pokern vilket får ses som ok med tanke på vilken sjuk otur jag faktiskt haft. Dessutom valde vi avsluta gårdagen på Wynn med att investera en 200-ing på craps. Bordet går i totalt sken, han med tärningarna bara bombar in massa siffror som är bra för oss och det hela slutar att vi lämnar bordet med drygt 4000 var. Total karneval sista kvällen och överlag så är omdömet på Macau över förväntan och det känns som mycket av mitt fokus framöver kommer ligga på hur man ska kunna ta sig dit oftare eller mer varaktigt.

Har tagit färjan över till Hongkong nu och att bara glida in mot Victoria harbour var en upplevelse i sig. Att vi sedan lyckades hitta ett 5-stjärnigt hotell till bra pris med gratis uppgradering till de högre våningarna. Jag och Adam fick dessutom hybris och valde att lägga några extra 100-ingar för att komma upp till 32:a våningen. Så just nu sitter jag i denna fåtöljen och bloggar med den här vyn bakom min rygg.

Ska bli riktigt gött att ta semester "på riktigt" nu resten av resan och lämna pokern helt. Blir nog ganska mycket shopping här i Hongkong och det känns som jag kan spendera mina crapsvinster utan dåligt samvete i alla fall. Har varit rätt lugnt festmässigt under hela Macau-vistelsen men finns en viss risk att vi trappar upp även på den fronten. Bland annat har vi en nattklubb på hotellet på 36:e våningen, skönt att slippa lämna byggnaden om man vill klubba loss lite. ;)

Kommer jobba med bra nät under resten av vistelsen nu i alla fall så kan nog uppdatera lite bättre. Men nu ska vi skynda ned till Nathan road för att hinna med lite shopping redan idag. Ska även undersöka om de på denna sida valt att tillreda kyckling och kött lite annorlunda. De små kineserna har nämligen en tendens att försöka behålla så mycket skinn, ben och hår på allt de tillagar. Exotiskt, men jag föredrar nog tysk vattenfylld filé som hemma. På återskrivande.

Mäklaren nästa

2009-07-28T06:58:00.003+02:00

Har lite dåligt samvete. Lovade folk att bloggande skulle nå nya toppnoteringar från Macau men istället har det blivit skamligt dåligt med uppdateringar. Avsaknaden av vettigt wlan på rummet i kombination med att tiden inte räcker till har tyvärr gjort att det blivit så. Men de senaste dagarna har på många sätt varit lite kaotiska.

Vi får helt enkelt ta det tillbaka till fredagkvällen. Vi planerade en stor helg av pompa och ståt. Stadens fylldes till bredden med "turister" från Hongkong och vi slog oss ned på ett ställe som körde fria drinkar för 120kr från 18-21. Jag misstänkte att detta kunde bli ett problem då nattlivet peakar vid 04-05 här men grabbarna var törstiga så det var bara att stämpla in. Efter de tre timmarna är vi alla lite på g men kvällen kommer till ett vägskäl. Jag har upptäkt att vi missat middagen och efter 32 års bitvis plågsamt leverne med mig själv vet jag att middag inte är något man skippar ostraffat. Slutligen lyckas jag få med mig Adam på lite mat samtidigt som de andra väljer att stanna.

En liten festmåltid senare möts vi upp på en annan bar och då är Jimmie och Danne bortom all räddning. Lika många kalorier som vi ätit har de druckit. Vi måste snabbt se till att slussa ut dem från baren på MGM innan de stora farbröderna i kavaj gör det istället. Väl utanför tar jag ett häpnadsväckande moget beslut. Med tanke på den allmänna karnivalnivån och önskan om att åka till en av de barer jag tycker är rätt sura här så inser jag att det kanske inte är min kväll. Jag önskar grabbarna lycka till och beger mig på egen väg. De lovar att ringa innan vi ska nattklubba så jag tänker att jag förlägger min förfest till casinot.

Med några öl i kroppen är min hybris större än normalt och jag börjar från första handen att sätta skräck i alla vid bordet. Två öl senare och 2000 rikare ringer grabbarna och meddelar att nattklubbandet är inställt. De ligger alla i fosterställning på hotellet då senaste baren gick på knockout. Bara att övegå till vatten med andra ord och fortsätta spela. Eftersom jag känner flytet kliver jag upp på 25/50 och det är ungefär samma resa. Stabilt spel med stort självförtroende under ytterligare någon timma landar ett resultat på 7000. Mumma.

Lördagsmorgon var för mig som en liten bakelse om man jämför med mina reskamraten. Maken till bakfylla har jag knappt skådat, de vara alla som små bräckliga skal av sig själva och som den mogne förståndige herre jag är kunde jag lätt hånleendes kommentera deras tillstånd. Då alla var i zombiestadiet denna dag så var det poker som gällde även här. Jag protesterade inte då mina resultat hade börjat skena åt rätt håll. Lördagen blev dock en svart dag i min pokerhistoria. Satte mig återigen på 25/50 och spelade mer eller mindre felfritt. Men vissa dagar är bara inte menade. Kanske borde man förstå det då första handen man plockar upp är KK. Raise till 300 före och två syn. Jag drar upp den till 1600 och small blind synar från ingenstans. Floppen kommer 942 i ruter och med 3400 kvar så är det bara för mig att stoppa in resten trots att jag inte har ruterkungen. Det kinesiska ubermongot synar då på sin K10 i ruter, som han tyckte var värd 1600 preflop. Sedan fortsätter dagen i samma anda och jag räknar till att jag har allinsituationer för över 40000 som jag förlorar där jag är 65-90% favorit. Jag slutar med ett back på 1900 och en stor klump i halsen.

Dagarna därefter har dock präglats av succé vid pokerborden. Har gått tillbaka till lägstanivån för att hålla svängarna nere och grindat tillbaka nästan hela 19000 förlusten. Igår gjorde jag 10000 så totalresultatet är nu uppe på 5000 plus. Inget man är supernöjd med men samtidigt så kan man inte förvänta sig mycket mer om man suttit och blivit abnormt utdragen på 25/50 en hel dag. Sista speldagen idag innan vi drar till Hongkong och hade varit gött att landa lite shoppingpengar.

För övrigt så börjar stora tankar vandra i mitt huvud. Jag gillar verkligen denna stad och värdet vid pokerborden påminner mig om de tidiga onlinedagarna. Det är ett faktum att ska man tjäna pengar på poker är detta förmodligen ett av de bästa ställena i världen. Har dessutom etablerat lite kontakt med en svensk som bor här och det finns rätt fina lägenheter till en helt oöverkomliga hyrespriser. Så tanken om den flytt i några månader kittlar verkligen både ur upplevesle- och ekonomiperspektiv. Får tänka mer på det när jag kommer tillbaka. Måste ta upp mitt kära HAIF i 4:an först innan något annat kan komma på tal. Men att efter det möta den svenska hösten på volley och åka hit låter oerhört lockande.

Ma Ma Macau

2009-07-24T11:04:00.002+02:00

Så är vi inne på dag fyra i denna stad som får Las Vegas att framstå som en förort. Måste säga att jag är över förväntan nöjd med allt så här långt. Pokerspelandet har rullat på, hade en backsession i förrgår men sedan var det den stora Mao som intog salongerna igår. Satte mig på Wynn ordentligt sleten efter en ganska sen och tuff natt. I en stad som aldrig sover så är det lite knepigt att hitta bromsen och så här långt har vi inte kommit i säng innan 05 någon dag.

Väl på Wynn beställer man in en kaffe och en clubsandwich till bordet och börjar så sakteliga trakassera kineserna. Jag, Danne och Jimbo sitter vid samma bord och det är riktigt småtrevligt när vi kan sitta och driva med alla vid bordet på svenska. Känner redan tidigt att flowet är på väg att infinna sig och börjar spela fler och fler händer. Började med 3000 och har ganska snabbt kommit på till 5000 efter att ha barskrapat en hel Australiensisk familj. Tydligen är det inte tillåtet att straddla "downunder" och mitt upprepade straddlande får framför allt familjefadern att balla ur.

Sessionen fortsätter och i takt med att min markerstapel växer blir också min hybris allt mer grandios. Jag spelar varje hand och bordet ser med allt större skräck min närvaro i händerna. Till Dannes och Jimbos förtret kör jag över bordet och lämnar inte ens något utrymme för mina reskamrater att dominera. Det är helt enkelt Maos kväll. Till råga på allt får jag sitta de sista fyra timmarna bredvid den coolaste tjej jag någonsin sett. Som tagen ur en HongKong-film glider hon in i en futuristisk beige overall i kort shortlängd (aldrig sett liknande plagg och därav den förvirrande beskrivningen), matchande hörlurar och en hel skopa attityd. Självklart är hon även strålande vacker och doftar som en mindre bukett lotusblommor. Som om inte detta var nog så är hon dessutom riktigt vass på att spela poker. Ett sant nöje med detta bordsällskap lite tråkigt bara att min hybris värdesatte hennes marker mer än hennes sällskap så självklart är det jag som slutligen skickar även henne från bordet. Efter ett nätt pass på 11 timmar vid samma pokerbord slutar jag på 6500 plus. Ett oerhört välkommet resultat, främst som jag lovat mig själv att få inhandla ett par flippade skor på Venetian om jag plussade mer än 3000. Så idag har vi sprungit i butiker för fulla muggar för att göra av med de nyinjagade monopolsedlarna.

Venetian är för övrigt det mest överdådiga jag någonsin sett. Ingen aning om hur jag ska beskriva det, känns som man konstant har vandrat omkring som en lilleputt i någon form av låtsasland. De tidigare mäktiga minnesbilder man haft från vegas har rakst bleknat och på många sätt måste jag säga att jag verkligen älskar denna stad. Samtidigt som man ständigt fascineras av enorma byggnader och vacker arkitektur finns det områden med genuint "chinatown" stuk. Har käkat rätt mycket genuina prylar och bortsätt från att de har en fallenhet för brosk och ben är maten riktigt bra. Billigt som bara den är det så länge man håller sig från casinomaten.

Lyckades med en intressant sak härom dagen då vi tänkte dricka vin till maten. Menyerna är aningen svårtydda så vi lyckades få in en pava risvin var. 12,5cl 43%:ig mardrömsdryck och om man ska tolka kinesernas skratt och blickar så är det nog varken meningen att man ska dricka dessa själv eller till maten. En rolig kväll blev det till slut i alla fall.

Tänkte avsluta lite med vad som skiljer pokerspelandet här från att sitta på ett västerländskt casino. Kineserna är tämligen speciella i vissa avseenden och det kan ibland vara svårt att fokusera då man har en snubbe på ena sidan som röker små cigariller i guldmunstycke på ena sidan och en kille som sitter barfota, pillandes sina tånaglar och rapar en i örat så fort man spelar en hand. Det kräver lite mer att som spelare vara fokuserad och inte balla ur på alla sjuka saker som händer kring bordet.

Haft lite dåligt med lina de senaste dagarna och därför dåligt med bloggande. Synd då det finns så sjukt mycket att berätta hela tiden. Ska försöka komma åt nätet lite oftare framöver men tiden springer något våldsamt, dessutom vill man ju suga musten ur varje minut i detta lilla paradis. Nu vänter lite barhäng i helgen, tydligen är det mycket turister från HongKong som åker hit över helgen så det ska vara bra drag på utelivet.

Tack också för alla svar och intresseanmälningarna till projektet. Ser ut som jag får släppa fler andelar men skitroligt att så många faktiskt tror på idén. Ska bli kul att komma hem och sparka igång det hela!

Macau

2009-07-21T11:48:00.000+02:00

Vi anlande hit igar efter en ganska komfortabel resa. Inget strul med flyg och lyckades checka bagaget fran kopenhamn via peking och hela vagen med farjan till Macau. Sov ganska gott pa planet sa maktade faktiskt med en liten spelsession pa kvallen da vi kom fram. En minst sagt udda kulturell upplevelse. Bara massa sma kineser som dessutom spelade ruggigt tight. Lyckades ta dem pa 2600 HongKongdollars vilket motsvara ungefar samma i kronor. Framfor allt ar de jakligt skona de har kineserna, alla pratar som i en uselt dubbad ninjafilm och skrattar klassiska filmskurksskratt.

Idag har vi vandrat lite kring den delen av Macau vi bor pa. Enormt imponerande arkitektur, kanns verkligen som Vegas ligger lite efter om man jamfor. Gigantiska skyskrapor mixat med sma grander och strander gor att hela staden sa har langt kanns som en stor fet vinstlott. Att man sedan shoppar loss en lunch for 30kr och att olen gar p[ en 10a gor inte saken samre. Ser sjukligt lovande ut och de narmsta 8 dagarna kommer garanterat vara fyllda av diverse aventyr.

Sitter inne pa en sur burk med kinesiskt tangentbord nu men lovar pa lite mer lattydda och intressanta inlagg vad det lider. Ska gneta ihop lite deg forst sa man har rad med nat pa rummet.

På väg

2009-07-19T18:16:00.008+02:00

Äntligen! Efter en månad av slit för att rädda upp det stora Kina-äventyret så sitter man äntligen på ett tåg mot Kastrup. En total restid på ca 20 timmar tills vi är framme i Macau är inget som bekymmrar, under mina fattiga studentår har jag i snålhetens tecken lyckats hitta billiga tågbiljetter till Östersund som ligger kring 24 timmar. Så detta ska inte vara några problem, har dessutom svaga förhoppningar på att spela tillbaka flygbiljetten på flyget över då jag vet att Jimbo gärna vill lira lite headsup. Värde som alltid.

Tänkte att jag kanske ska bjuda på en kort presentation av mitt resesällskap. De kommer ju figurera i denna blogg i både positiva och negativa ordalag så det minsta jag kan bjuda på är väl en ordentlig presentation av mina musketörer.

Daniel aka "Ryssen"
Gammal klasskamrat under entreprenörskapsutbildningen. Samtidigt som jag startade mitt fiaskobolaget Newroupa drog han igång en pokerklient tillsammans med den mytiske Fredrik Jahr. Därigenom drogs jag också med i pokersvängen som kund till dessa herrar och med åren har det blivit ett otal resor till diverse suspekta avkrokar. Smeknamnet Ryssen har växt fram på senare år då han vid resor bitvis går inkognito iklädd ett par vct-byxor från adidas, huvtröja och Prada-brillor går omkring och ser allmänt rysk ut. Ger vårt resesällskap den respekt vi förtjänar. Även legendarisk för att ha byggt hela sin förmögenhet på att sträckgrinda 17-18 timmar vid datorn för att endast avbryta med snabblöp till micron.

Adam aka "Polishnova"
Träffade denne besynnerlige man för första gången i Vegas. Likt många andra män med polskt ursprung (ni vet vilka ni är...) är han en kvinnornas man. Redan vid besöket i syndens stad lyckades han på film-manér undergräva ett medresande pars relation och sådant är ju alltid uppfriskande. Given förlorare vid resans homegames men en given vinnare när det kommer till att uppleva de platser vi kommer att besöka. Min räddning på morgonkvisten då de andra gossarna föredrar uppstigning efter klockan 14.

Jimmie aka "Swings"
Det är en konst att kunna bära rosa pälsmössa i Tjernobyl. En fritänkade mästare som gärna huserar i gråzonen mellan etik och moral. Som ni förstår en ganska sjuk man men samtidigt den sannaste gamblern av oss alla. Ledsnar aldrig på att höra om hans fylle-swings på 20k$ efter krogen eller att se hans hånfulla leende efter att han bluffat hjälplöst för att sedan lyckas jaga in en omöjlig hålstege.
Vill även tillägga att den kamoflageprydda gentlemannen på bilden inte messhandlar Jimbo som det ser ut utan endast ger honom en fostrande lavett i sann Ukrainsk anda.

Yrke: ?

2009-07-18T10:29:00.002+02:00

Min tanke var att jag skulle avsluta denna yrkesserie med det anrika målerihantverket. Casa de Backström ligger nämligen inne för ommålning och jag har revansch att utkräva då jag i tonåren gjorde ett försök att måla detta hus. Resultatet blev väl sådär och arbetsgivarna var inte helt nöjd med mitt arbete den gången. Har dragit några penseldrag under veckan, mest bara för att minnas hur oerhört tråkigt det är. Har skjutit den arbetsdag jag tänkte bjujda på framför mig hela veckan och till slut var bara fredagen kvar. Problemet var bara att jag fick ytterligare uppgifter kring Backström-residenset. Hundpassning samt gräsklippning.

Nu tänker ni att det var två rätt beskedliga uppgifter som beordrades. Då har ni heller inte träffat vårt nyförvärv på schäfersidan, Zenta. Hon är på många sätt hundarnas Alex Schulman. Feg, högljudd, lynnig, osäker men samtidigt underhållande och ganska snäll. Jag hade då fått instruktioner om att släppa ut henne en sväng på tomten på förmiddagen och sedan gå en runda på eftermiddagen. Ska vi nog kunna lösa tänkte jag och efter morgonens lilla arbetspass vid pokerbordet var det då dags. Jag öppnar dörren och säger varsågod och Zenta kliver ut på tomten och säger: Vi ses, kanske...

Mina kära föräldrar hade glömt att nämna att tomtutsläppet skulle ske kopplat. Zenta har alltså precis sluppit ur ett liv i fångenskap. Dessutom verkar hon ha ett problem med icke-auktoriteter. Jag som då verkligen inte är någon auktoritet har genast enorma problem att kommunicera med detta djur. Efter att ha hånat mig en stund gör hon ett utfall mot min granne tillika gamla klasskompis Cissi. Är man lite hundrädd är det inte alltid välkommet att bli påhoppad av en schäfer när man blundandes ligger och solar. Därefter går färden mot nästa granne där hon gör ett hembesök och går in i huset. Jag känner mig inte så bekväm med hennes beteende så här långt och försöker desperat förklara att det är opassande. Vidare därifrån till en gammal lada där hon hittar någon form av vällagrad avföring att gnaga lite på, sedan är hon i valet och kvalet om hon ska ta den lilla bit hundgodis jag erbjuder i utbyte mot sin frihet. Efter en liten funderare blir det således en ny räd i grannskapet och jag lommar uppgivet efter och tappar bort henne efter lite häcklöpning.

En skamsen ensam promenad på tio minuter får jag lägga innan jag får syn på henne igen. Jag upptäcker att det är någon form av kaos på Villaväge och jag misstänker starkt att vi har ett hundrelaterat drama. När jag kommer dit upptäcker jag att rollbesättningen består av en aggressiv hundrädd man, en kvinna med en livrädd collie, två små lekande barn samt deras överbeskyddande pappa. Som ni säkert redan insett representerar jag den onda sidan i detta drama. Jag springer desperat efter Zenta och kommunicerar mitt fredsbudskap när hon gladeligen terroriserar pjäsens alla deltagare. Den hundrädde mannen skriker i falsett att jag ska ta bort hundjäveln innan han sparkar på den. Pappan ser mest ut som han vill sparka på mig. Barnen skriker och hunden skäller. Efter några minuters kaos inser Zenta likt en påkommen brottsling i Cops att spelet är över. Hon lägger sig ned framför mig och lämnar över sig. Medborgargardet lugnar sig lite och jag framför en ursäkt. Måste erkänna att min och Zentas relation fortfarande är lite frostig, jag har inte fått någon förklaring till henne beteende ej heller någon ursäkt. Dåligt.

Efter den tidsförlusten började jag misstänka att måleridagen skulle bli aningen kort. Efter gräsklippningen visste jag att det skulle bli så. Att klippa gräs på vår tomt är en utmaning värdig en professionell trädgårdsmästare. Med häckar, buskar och träd som till fullo utnyttjat växthuseffektens uppsidor är det inte många kvadratmeter man inte måste forcera sig igenom. Klippningen är som en enda lång kamp mellan människa och natur. Slutresultatet får ses som oavgjort, gräset blir klippt men tar enormt med tid samt att det ser ut som man upplevt en regelrätt catfight med alla rivmärken och sår. Så efter detta projekt var målningen helt ur bilden och kanske lika bra det. Om jag står inför gulning så är målare nog det sista jobb jag valt, strax efter kolgruvearbetare och rodderi.

Yrke: Randomlightsnickare

2009-07-17T11:20:00.005+02:00

Är lite osäker på om det är en formell yrkesroll men jag tror det. Var dags för dag två på bygget. I sann byggaranda värmde vi lite kvällen innan med en runda på krogen. Tydligen standard på branschen att man går ut och diskuterar virkesslag och verktygsval med andra grovarbetare ute i det fashionabla jämtländska nattlivet. Det sjuka var väl att trots att jag trodde att jag var i goda vänners lag lät det mer som någon form av "home-makeover" show där alla pratade hus, tomter och annat bjäfs. Jag försökte återkommande komma in i samtalet med min hyresrätt och att jag hade lagt en matta på balkongen. Tydligen ingen respekt hos byggherrarna. Jaja, tillbaka till yrkesutvärderingen

Yrke: Randomlightsnickare

Utrustning: Hmmm, kombinationen dåligt minne och krogbesök ledde till att jag kom ut till bygget i chinos, kroganpassad t-shirt och penguin-skor. Tydligen helt fel, fick låna ihop ett kit men skorna blev kvar och som ni kommer få se på bild så bildar dessa tillsammans med de lånade byxorna en oklanderlig outfit. Självaste Rahlenfeldt hade varit stolt.

Beskrivning: Diverse sysslor stod på schemat idag men främst att vindisolera huset. Enligt tradition så håller den aningen mindre erfarna snickare (jag) i rullen som ska lindas runt huset medan den andra dunkar fast häftklammer med någon spejsad apparat. Därefter var det 7 mils färd rakt in i obygden tur och retur för att prata virke med någon bortglömd stackare där ute. Vidare till sågen där jag hade en ganska tuff uppgift, hålla i och bära plank. Fick även prova sågen en snabbis, stort men lite otäckt. Därefter återigen hålla rullen och dagen var fullbordad. Som ni ser bestod min arbetsdag av någon form av drömscenario för en 12-årig pryo. Fick vara med lite överallt men inte vara i vägen. Om ni anar en liten bitterhet så ska jag erkänna att jag kände mig lite mindre värd denna dag än då jag lämnade bygget med ett färdiglagt tak bakom mig.

Betyg: 2-

Det som dragit ned betyget mest är fotograferingen. Ola kommer unna sig ett extra salladshuvud idag då han ser hur min kropp gör sin berömda barbapappa-imitation. Inte bra att vara hemma på gödning. Trodde men fick äta vad som helst när man arbetade hårt, vid närmare eftertanke får man kanske det men osäker på om det är det jag håller på med.

Det är även intressant att tolka in Falks roll i bilden. Ser lite mer ut som min personliga assistent än en fullvärdig snickare. Hans min säger "Titta vad roligt han har nu när han får komma ut och bygga hus. Inget förstår han heller. Stackaren."

Då kändes som jag gjorde min yrkesroll bättre rent visuellt som takläggare. På denna bilden är det främst de homoerotiska arbetshandskarna som numera är gängse standard i byggvärlden. YMCA var kanske inte så långt från verkligheten som man trodde...

Yrke: Takläggare

2009-07-14T21:59:00.002+02:00

Jag har inlett något som liknar en praktikantvecka här i min hemby med omnejd. Ser det lite som ett försök att reda ut vilket kroppsarbete som passar mig bäst efter jag gulat av mina pengar till kineserna. Inledande utmaningen var som takläggare på familjen Falks ägor.

Yrke: Takläggare

Utrustning: Knäskydd, extra feta knäskydd, extrakalsonger, Tamiflu

Beskrivning: I detta fall handlade det om en nybyggd tvåplansvilla och redan där har vi problem. Alla höjder över 1,84 skapar en lätt nödighetskänsla och yrsel för undertecknad. Då Falk dessutom hade riggat någon minst sagt instabil ställning runt bygged och sedan satt upp hela kåken på fri hand var jag oerhört byxis vid bestigningen av byggnaden. Att sedan panikartat krypa upp på taget och sedan under arbetets gång långsamt kana på takpannor ned mot en potentiell död. Nej, inget jag rekommenderar. Men bortsett från svullna knän och påfrestat psyka hade arbetet sina ljuspunkter. Fin utsikt över Storsjön var ett klart plus och en ganska varsam arbetsledning med väl tilltagna raster. Snäppet bättre än Fegge faktiskt.

Den avslutande känslan av att ha lagt taket och den mentala förvandlingen av att vända denna ganska enkla triviala syssla som det som räddar en hel familj från att sova under bar himmel i 20-talet år: Obeskrivbar. Var nästan så jag svävade ned med mantel från taket när vi väl var färdiga.

Betyg: 3+

Inte helt omöjligt att jag dyker upp på ett tak nära dig inom några månader.

Jag är inte värdig

2009-07-11T13:27:00.006+02:00

Så sitter man halvdöd på ett x2000 i rask takt mot de Jämtländska vidderna. 9,5 timma är faktiskt inga problem när man är trött och sitter bekvämt med filmladdad dator i 1:a klass. Tröttheten kommer från en gårdag som saknar motstycke, jag väljer att referera den minut för minut så ni inte missar något. Ännu en inblick i hur man som naiv tidsoptimist konstant hamnar i intressanta situationer.

01.28 Likt en en fjortis natten innan julafton har jag svårt att hälsa på den gode John och slumrar först efter en timmas oro över morgondagens äventyr.

06.01 Väckt av den gode Jensen som ska vara Xbox-vakt när jag är borta. Känns onödigt att lämna mitt skötebarn ensam i lägenheten.

06.45 Hämtas upp av Kihlman för färd mot Göteborg, efter lite packningskaos, frukost inhandlande och avsläppning av Mr. Bartnik är vi iväg från Växjö 06.58

09.11 Ankomst Göteborg. Hoppas att inte farbror Blå är följare av denna blogg, t.o.m. piketens mest testosteronsstinna jägare kan nog räkna ut att det kan ha blivit en och annan fartöverträdelse. Får se om det kommer några fina bilder i postlådan.

09.18 Rusar in på Kinesiska Konsulatet med ett genomvått ansökningspapper för visum (lyckades tappa det i en vattenpöl under löpturen dit). Får fylla i ett nytt och gör det felaktigt. Den obehaglige kinapuffen i luckan kastar passet på mig och beordrar "gör om gör rätt"

09.31 Nytt försök och denna gång mottages dokumentet. Några stränga blickar och sedan en fråga om jag kan hämta det på onsdag. Jag säger att jag vill ha det express och min patenterade naiv-softa attityd utgår jag från att jag kan få det inom 20 minuter alternativt hämta det på eftermiddagen. Han svar är: eeeleeeeven tweeeeenteeeee! Jag förklarar läget, viktig jobbintervju (läs utslag på Hills kl 10.20) och att det inte är möjligt så att han får försöka visa lite god ton mot en svenne som faktiskt vill åka till hans land. Då ser han ännu surare på mig och säger: eeeeeeeleeeeven tweeeeenteeeeeeeee!

09.34 Panik. 36 minuter till utslag och jag har ingen aning om hur jag ska få ut mitt pass. Missar vi golfen kostar det ändå 1200 samt att jag har lurat Kihlman att skjutsa mig till Götet. Springer in på Salon Victor, frisörsalongen som ligger i närheten. Väl där projicerar jag min allra desperataste image och förklarar med gråt i rösten hela situationen. Med visst utelämnande av golfrundan. En vänlig frisör är ledig just då och erbjuder sig att plocka mitt visum och mitt pass. Känns kanske inte stabilt men tillräckligt. Bokar klipptid 17.00 för att visa lite tacksamhet.

09.46 Kommer återigen inspringande på samma frisersalong efter att i bilen kommit på att det faktiskt kostar pengar att hämta ut visum. Blev på något sätt osäker på om denna unge gentleman var sugen på att lägga ut en 500-ing för den mystiske visum-mannen.

09.52 Lämnar för färd mot golfbanan för andra gången. Snabb frukost i bilen samtidigt som Colin McKihlman susar sin Volvo i STCC takter genom staden.

10.13 Rusar ur bilen upp mot det överdådiga klubbhuset och kastar in VISA-kortet i receptionen. Hinner inte betala utan ber bara att få en golfbil så vi kan försöka hinna med vår boll.

10.20 Sladdar upp får golfbil i baksvingen på våra spelkamrater. Trevliga herrar dock och turligen så guidar den före detta scratch-spelaren oss bort från vår tanke att spela från mästerskaps-tee.

15.00 18 hål på en oerhört imponerande bana genererar i vanlig ordning fri mat till undertecknad. För första gången på resan kan vi dessutom närma oss normala hastigheter när vi rullar tillbaka in mot staden.

16.14 Ankomst till vårt boende hos herr Sergel som förbarmade sig över oss på sent varsel. Det han då inte vet är att han dessutom måste köra mig till Salon Victor för att jag ska hinna med min klipptid

17.02 Rusar för tredje gång in på denna kära salong och får i handen visum och pass. Får därefter sätta mig ned i lugn och ro för första gången på 11 timmar. Betalningen på 500 som inkludera 90 i dricks för visum-fix mottogs med stor tacksamhet. Vågade inte hinta om hur stort ekonomiskt värde tjänsten egentligen hade men alla var glada så det kan ju knappast ha varit fel.

Kvällen fortsätter därefter i ett mer normalt tempo med lite mat, casino och öl. Ganska sliten vid hemkomsten 03.52 och om möjligt ännu mer sliten när man vaknar klockan 10 för att skynda till tåget. Självklart panik även här och med hjälp av en snabb taxi är jag på tåget 3 minuter innan avgång. Så denna tågresa är ren själavård efter det senaste dygnets kaos. I vanlig ordning löste sig allt dock och jag fick ytterligare en skopa äventyr på köpet.

Nu blir det en vecka hem till byn och sedan avresa mot det stora landet. Känns skönt att kunna blogga loss lite on the road. Inte lätt att krysta fram intressanta saker från min torftiga vardag men kan nog utlova en ganska hög underhållningsgaranti här de kommande veckorna.

Ta ta ta ta taa taa (Karneval)

2009-07-08T00:23:00.004+02:00

Den bubblande lilla känslan av spirande lycka har återigen börjat smyga sig upp i min kropp. Precis när världen snurrar som allra snabbast och de lösa trådarna ligger likt ett nystan kring min existens. Då händer det. Inte trissvinsten alltså. Nej, bättre än så. Utan ett litet pärlband av saker som får mig att tro på framtiden som helt plötsligt uppenbarar sig i skrinet. Nu flippar jag lite men jag ska speca detta lite mer för er som inte uppskattar "mumbojumbo" kolumnen i denna blogg.

A. Lyckas jobba in både löpning, gym och golf under dagen. Kommer med andra ord hem fulladdad med gosiga endorfiner och även ett litet hopp om att golfen kanske har hittat ett något stabilare tillstånd.

B. Har förskjutit fixandet av visum till Kina in i det sista. Känns ju inte som det ska vara så knepigt att freestyla fram ett statligt dokument på kort tid från kommunismens högborg. Feltänkt i vanlig ordning så nu måste jag åka till Göteborg och se oerhärt snäll ut, och ljuga om min Uiguriska bakgrund, för att få komma in i landet. Däremot verkar det bli så att detta kombineras med en golfrunda på Hills GK. Nytta med nöje är alltid sweet.

C. Laddad med dessa positiviter sätter man sig vid arbetsbordet och spelar som om jag vore autistisk. Jag vet vad alla har konstant och kombinerat med att de inte har en aning om vad jag håller på med så blir det "tjingtjing" till hemmalaget. Kina ser ut att vara landat, mest bara fråga om hur mycket jag kan ta med och donera till stormakten och dess tjänare. Dessutom genomförs hela arbetspasset med ett leende på läpparna för att...

D. Timbuk och Amato håller mig sällskap. P3 hiphop, ettt fullkomligt lysande program. Visst, musiken kanske inte passar alla men det mest briljanta av allt är mellansnacket. Vilka extremt sköna snubbar. De sänder radio i den vackraste av symbioser och just kvällens sändning var lite av ett mästerverk! I varje sekund de toppade sin sändning och varandra hyllade jag dem genom att plocka några extra $ars från de som inte behöver dem. Teamwork mina vänner. Så alla ni som inte upptäckt detta sjukligt underhållande program, in på sr.se och kör lite webbradio. Peace!

Jobbe

2009-07-05T23:11:00.003+02:00

Skönt att få tillbaka. Menar det verkligen, ibland njuter jag lite väl mycket av att kunna slappa och leva livet när andra verkligen sliter och gör nytta. Då är det skönt att få lida lite själv och lägga en helg när alla roar sig på att försöka rädda karriären. Utfallet har väl varit sådär, mycket slit för få dollar, jag gillar det omvända bättre.

Känns lite som både tid och budget inför Kina-resan börjar krympa avsevärt och de flesta morgnar vaknar jag till en liten flyende doft av ångest. Jag känner igen den då doften bitvis under åren kan vara ganska frän men i nuläget är den bara här för att hålla mig på tårna. Och som jag trippar. Tror ändå att det i slutändan ordnar sig, brukar göra det. Om inte så är det dags att härdas ytterligare lite, kan ju aldrig vara fel.

Hmmm, hade för mig att det var något intressant jag skulle skriva. Blev inte riktigt så. Ser ju ett klart exempel på hur min lilla hjärna frostar ihop när man måste industrispela för överlevnad. Ska släppa den fri så snart det går.

Deutchland uber alles

2009-07-02T01:43:00.002+02:00

Det bloggas dåligt just nu. Som jag tidigare nämnt är jag, för att citera den gamle legenden Tomas Dileva, inne i en period med mycket sprit och brudar. Eller åtminstone det förstnämnda. Var resa till U21-finalen i måndags med laget och det blev som befarat en relativt hård tillställning. I vanlig ordning var det de yngre som antog rollen som harar och drog igång redan tidigt i bussen. Själv tog jag det ganska lugnt och observerade mest för att säkerställa ordning. Hela tillställningen peakade senare med en större spontanmatch i en av Möllevångens mer suspekta parker. Många glada och vissa förfriskade gjorde att till och med jag kunde dominera. Bortsett från indianen som var med på slutet tillhörde jag helt klart de bättre.

Nästa anhalt var en uteservering på Möllan. Lite gott käk i sikte och jag var förväntansfull på mötet med Hockeyröven och Skägget för att se vilket stadie de gått in i. Till min förvåning var de oerhört lugna och timida. Vi utböt några snapsar mest för att visa varandra att det finns en kapacitet, likt två storlag i en match på försäsongen som inte riktigt vill visa hela sitt register. Förutom PJ då som mer såg ut som ett frenetiskt kämpande lågdivisionslag som efter en orättvis cup-lottning förgäves kämpar mot ett spelmässigt överlägset motstånd.

Nästa anhalt var själva matchen, lite avslaget då det kändes som de flesta mest var besvikna över att det inte var våra svenska hjältar som uppträdde. Tysk vinst är dock alltid trevligt. Bussresa hem sedan där både hararna och de flesta av de äldre gardet visade sin oförmåga att toppa form. De flesta sov djupt samtidigt som några tappra själar, sjävklart jag själv inräknad, försöka hålla fanan i topp. På det stora hela en grymt trevlig resa, tre stjärnor delas självklart också ut för hela resan.

*** Froid: Visade upp bra kämpaglöd i spelet och stod även för "play of the day" på uteserveringen efter passning av Danny.

** Widing: Gick på sparlåga men har mycket spel i sig. Även positivt med dem tydliga elitistiska attityden med att välja egen uppladdning. Bra avslutning på resan med inslag av huliganism mot små flickor.

* AP: Behöll relativt mycket kläder på och lyckades, till skillnad från vissa tidigare incidenter, hålla en acceptabel nivå. Allt detta under konstanta trakasserier från de stora Vikingarna. Imponerande.

Inte ens nära: Ruud, längesedan jag såg någon vara så långt från begreppet "klass". Befann sig långt ifrån festandets innermitt och valde att företräda husvagnsfolket för hela sitt hjärta. Upp till bevis vid nästa tillfälle!

Imorgon går nästa tåg in i natten med lite Terassen och en talangjakt. Tyvärr var anmälningsdagen utgången, annars hade MC Mao kunnat bjuda på lite freestyle. Blir en liten mjukare resa imorgon, försöker trappa ned lite efter några veckors hårt arbete.

Bloggskräck

2009-06-28T22:23:00.003+02:00

Vad har hänt, dåligt med uppdateringar på senaste tiden. Förklaringen är att jag varit en mycket upptagen man. De senaste fyra dagarna har egentligen helhjärtat ägnats åt berusning och baksidan av densamma. Har knappt ens haft tid att skänka iväg pengar på pokern, skamligt!

Mina dekadenta dagar inleddes med att min gode vän Ronnie "lill-Bindefeldt" Kihlman hade hookat upp mig med en VIP-fest på Strand på Öland. Detta kan låta glassigt och storslaget men, snälla, låt mig berätta om verkligheten om denna charterinfluerade karneval av smaklöshet. Vill först säga att jag självklart är tacksam för att Kihlman tog mig dit och att jag njöt av upplevelsen likt andra gör av en dag på Kolmården. För övrigt sjukt hur en mattelärare från Vetlanda kan vara någon form av nattklubbsmagnat men det är en annan sak.

Vi återgår till Strand. Det första som inträffade var att jag och min gode vän slåt oss ned i sofforna för att avnjuta en öl. Då sveper en hord rödklädda lantstekare från Kalmar in. De har uppenbarligen hittat en fristad där de ocoola är coola och börjar genast raljera om segelbåtar och drinkbord. Till råga på allt så har de 10-talet brudar med sig. Respekt brukar man säga om sånt men mindre respekt då de draggat försäkringskassan i Nybro för att få ett entourage. Snittbetyget 2,6 av 10 på damerna och då var det ändå högre än stekarna själva. Sedan fortsätter kvällen i flödande ström av gratis dryck och tappra försök att skapa VIP-känsla. Något de missat är att om stället är inrett som en finlandsfärja, överbefolkat av diverse lösa wannabestekare (viss Wizard-vibb) samt ett coverband så är det ingen VIP-fest. Det är en grisfest. Men stor som jag är bemötta jag denna grisfest med respekt och såg hastigt till att sjunka till den nivå som krävdes. På det hela sett en riktigt trevlig fest till slut i alla fall.

Fredag, bakis och bedrövad över U21. Så synd att en så fantastisk föreställning ska sluta i ett massivt antiklimax. Dessutom hela Söder-grejen gör en lite illamående. Vet själv hur det är att offra sin kropp och karriär för lagets bästa. Är ju därför jag gör "secret-handshake" med Kenneth vid varje besök på rehaben.

Lördagen spenderade jag som dvärg i en bygdegårdsliknande lokal i Räppe. Intressant upplevelse. Folk såg ned på mig, det var ännu svårare att få kontakt med det motsatta könet och det var skitsvårt att spela fotboll. Lyckades dock slutligen med ett mirakel och hela mig själv bara för att hastigt gå in och göra det jag gör bäst. Ta en taktisk frispark på mittplan genom att kapa deras nyckelspelare, återigen denna Kihlman, så han fick avbryta matchen. Därmed också vinst i matchen, skönt att veta att man fortfarande vet hur man blir matchhjälte. Firade vinsten med att jaga ikapp HAIF-possét på Terassen. Riktigt skönt tryck varje lördag numera, är som att glida runt i omklädningsrummet på Hagavallen nästan. Bara massa sköna legender i omlopp.

Söndagen alltså ytterligare en bakisdag med mycket jobb. Behagligt dock att knega på balkongen från 11-21. Gör dock ont i min lätt gulnyanserade själ att man ligger 1:a i en turnering med 250.000$ i prispengar när det är 100 kvar. Självklart får man in de mesta markerna mot någon mupp med AK mot AQ på en oträffad flop. Klart tomten drar ut, annars kan jag nästan garantera att jag plockat minst 5k$ och hade haft god chans på förstapriset på 50k$. När ska det klonkas på riktigt?!! Bitter sänggång med andra ord men har en morgondag att se fram emot. Ska stödja mitt tappra Tyskland i kampen mot de otäcka engelsmännen. Ska även följa Förander och Widing, en match som förmodligen kan bli ännu hårdare.

2009-06-24T15:21:00.003+02:00

Har varit mycket gnäll ett tag från min sida så ska försöka publicera en bild från framsidan av mitt yrke. Sitter på balkongen och jobbar lite med "the Mao Project", och en dag som denna är det svårt att vara negativ till den cirkusen som folk normalt kallar livet. Detta är jag på kontoret:Fullkomligt strålande att kunna sitta tillbakalutad i solen och spåna lite på framtiden. Att jag till och från somnar när jag skriver är inget som stör mig nämnvärt. Jag ser det bara som naturliga raster i mitt hårda arbetande.

Move on up

2009-06-24T00:29:00.003+02:00

Jaha, det är snart dags att avsluta en ganska omvälvande dag. Så positiv i många hänseenden men samtidigt är all negativitet koncentrerad till en punkt. Mitt kära HAIF. En smygförlust (kallas så att spela oavgjort mot Konga hemma) där man dessutom tappade en tvåmålsledning skär verkligen i mitt blåa klubbhjärta. Fan, känns som vi ligger inne på en riktigt fet tub krämig potential och bara duttar lite på tandborsten. Illaluktande helt enkelt.

I övrigt har dagen gått i klar renässansdur. Inledde förmiddagen med att ge mig ut i hettan för en golfrunda. Vinst av köpenhamnaren där både Froid men framför allt Kihlman krossades (vill ha lunchen på aptit Kihlman!). Dessutom lyckades jag efter nästan två års kamp äntligen sänka mitt handikapp. 16,6 lyder det numera och en runda av lite juniorstudsar och bingoslag gör att jag nästan kan kalla mig en riktig golfare.

Kvällen följdes sen upp med en riktigt god u21 vinst och en ännu godare boost i min stackars rulle. Känns som jag fått upp ett litet sugrör ovanför ytan och nu andas det frenetiskt för att orka ta sig hela vägen upp. Min bloggmanagermanager (den välrenomerade mediastrategen Fredrik Jahr) har påstått att min blogg är lite tungrodd, han anser att jag bör ha med fler bilder. Därför letade jag reda på en bild som beskriver lite hur jag känner mig just nu...

Ni har gissat rätt. Det är jag som är den lätt drunknade afrikanen som har två hästjävlar, en ful brittisk kolonisatör och hans fru över mig. Detta entourage symboliserar alla olika former av jävligheter som jagar mig och får det så svårt för mig att hålla mig över ytan. Ser det ut som han har det lätt?
Precis så känner jag mig, tror jag. Och precis som Mahboub Jones på bilden (han driver numera en inredningsbutik i Abu Dhabi och äger 162 kameler, 17 bilar och fyra av de där äckliga britterna) så kommer jag också att lyckas. Vänta ni bara! (refererar bara till pokern här, på planen är jag nog slut på riktigt)

Guess Who´s Back

2009-06-23T00:18:00.004+02:00

Jag säger med andra ord precis som Rakim sa i sin efterlängtade comeback (http://open.spotify.com/track/3ePJkJdZMGp9ahaNmaRM7O). Nu tror ni förstås att vår hjälte tagit en helg i träsket och likt en snorskäggig viking manglat allt motstånd. Nja, det är väl inte riktigt en korrekt beskrivning. Jag har räddhågset navigerat kring diverse utdragningar hållandes en skral liten blek bankrulle i handen. Den är kvar men den är ack så skör. Hade jag bara haft en kuvös så hade den fått ligga och grilla sig några dagar. Ska bjussa på ett diagram över Juli, denna ljuvliga sommarmånad...

Många undrar säkert hur det kan komma sig att jag, som under mitt bloggande beskrivit mitt "dolce vita" utmålande, helt plötsligt kan stå här barskrapad och svetta mig igenom arbetspassen. Är jag kanske en rätt usel pokerspelare ändå? Nja, jag tror inte riktigt det är det som är problemet.

När jag satt som skakigast i min arbetsstol och sökte efter svar, lösningar eller egentligen vad som helst så började jag titta på min historik. Kändes helt otroligt att alla mina förtjänster helt bara läcker bort på grund av en månads otur (kan eventuellt ha skickat iväg någon dollar i frustration). Ser då att jag, brukar undvika siffror men ska göra ett undantag, plussat i snitt 37000skr per månad. Problemet är bara att när jag tittar på det hela närmare visar det sig att jag även i snitt gjort av med 30000 per månad. Där har vi alltså problemet.

Nu funderar ni säkert på vad fan jag gör om dagarna. Rullar mig i kaviar och fotbadar i Moét? Nja, främst är det nog de olika resorna som äter av mina besparingar. På de åtta månader som gått har Ukraina, Italien, Estland och biljett till Kina belastat utgiftskontot. Andra kanske investerar sina vinster i fonder eller fastigheter. Jag investerar i upplevelser och som en chock kommer det nu besked om att dessa tydligen inte står så högt i andrahandsvärde. Kontentat är att jag hanterar pengar lite som en Hiltonsyster på crack. Obra. Jaja, någon klok människa har väl sagt att steg ett är att inse att man har ett problem så om jag lyckas mata upp min rulle till värdiga mått så ska jag bannemej lära mig hantera den läckande ekonomin.

Kvällstidningarna säljer ju bra på svarta rubriker så jag ska försöka ta bloggvärlden med mig på min lilla kanottur längs pokerns Styx. Kan säkert vara upplyftande att läsa på fikarasten och inse hur jävla najs man har det på kontoret i kommunhuset. Jobba in lite kommentarer också, bara glida in och smygläsa hela tiden, vad är det för stil?

Sjukskriven

2009-06-18T01:31:00.003+02:00

Ibland måste man agera helt enkelt. Mycket som händer mig just nu är sjukt och därmed krafthandlar jag genom att sjukskriva mig själv. Bloggstopp tills på söndag, jag och min rulle behöver all ensamtid vi kan få om det inte ska bli skilsmässa.

Diagnosen är att den sakta glidigt ifrån mig och att vi måste få tillbaka känslorna för varandra. Dessutom har min rulle den senaste tiden setts slarva runt hos diverse andra spelare. I vissa fall har det till och med hänt att rullen varit nästan borta när jag vaknat på morgonen. Sådant gör mig ledsen. Låt mig få ha min rulle kvar, vi hade det så bra bara för några veckor sedan.

2009-06-17T11:38:00.002+02:00

Gårdagen gick i förnedringens tecken. Jag och Froid var ute på en inledningsvis mycket trevlig golfrunda. Vi tar en lunch efter nio och då dyker han upp. Erik "Tiger" Håkansson. Denne gänglige man som tidigare främst gjort sig känd för sina sugrör till vader och hans kropps brist på hållfasthet. Glad i hågen då han precis gått på sommarlov har han erbjudit sig att gå caddie. Jag är oerhört tacksam då jag slipper bära min bag och dessutom har någon som ska stödja mig i mitt kamp mot en för dagen mycket het Froid. Denna tacksamhet vänder dock ganska omgående.

Efter något hål med klubborna på ryggen vill nämligen min caddie också testa att slå lite. Han har inget grönt kort men banan är rätt folktom och klart grabben ska få försöka sig på denna sofistikerade och ytterst svåra sport. Där någonstans brast mitt spel. Jag slår en relativt ok järn5:a på 12:e och Erik ska därefter testa. Självklart får han in en klocka som vida slår mitt slag i både längd och finnes. Det kliar lite i min irritationsnerv, som dessutom har svält något enormt sedan min nya diet. Hålet lyckas jag sedan förstöra innan jag ens kommit in på green. Väl där ber min caddie om att få testa en putt. Från cirka fyra meter dräper han i bolljäveln som om hålet hade varit en enorm krater. Utslaget på följande korthål bombar han mot flagg för att sedan vara besviken när bollen rullar av några decimeter.

Golfrundan fortsätter i samma stil och det hela leder till ett klimax då jag på 16:e äntligen får till en bra sving. Dock med själva klubban efter ett misslyckat slag och det är tyvärr första gången som jag ser en liten gnutta av beundran i min caddies ögon. Golfrundan blev en total katastrof med andra ord. Pengar till Froid, cred till Caddien och sur gammal svampsoppa till Mao

2009-06-16T00:54:00.003+02:00

Jaha, problemen hopar sig i mitt inskränkta lilla universum. Det pokernätverk jag spelar på har beslutat sig för att byta ut mjukvaran, ny design och förbättringar tänker man osökt. Nu visar det sig att Ongamenätverket har anlitat Samhalls webbgrupp som utvecklare och genast står jag i en arbetsmiljö som en genomsnittlig sydafrikansk gruvarbetare skulle vara missnöjd med. Orkar inte riktigt förklara vad som är fel men allt är helt enkelt åt helvete. Mitt inre bubblar med andra ord då jag springer omkring på detta virtuella kontor och sprider marker över allt och alla. Lite otur och dålig karma på det så ska vi nu gå och lägga sig med en rulle som är skralare än på många många månader. Bryta ihop och komma igen är ett begrepp som ständigt cirkulerar som en måne runt mitt huvud.

Är lite nervös inför dagens godnattstund. Tittar alltid på film eller serier och kvällen till ära är det avsnitt 1 på den andra säsongen av Breaking Bad. En fullkomligt lysande tv-serie, det bästa som kommit sedan Californication. Då menar jag första säsongen alltså. Och därmed har vi också belyst mitt dilemma. Varför är det så många serier, t.ex. Californication, visar upp en strålande förstasäsong för att sedan falla som en spanjor i straffområdet? Med den liknelsen från fotbollen kommer mina tankebanor genast av mig. Tror jag förstått hela problematiken. Det hela är större än tv-serier.

Jag har inte haft min bästa säsong på fotbollsplanen i år (ni får gärna kommentera om ni misstycker). Jag hade det inte ifjol heller. När jag tänker tillbaka så var det egentligen 5-6 år sedan jag såg obehaget his mina motspelare när de mötte mig. Den där rädda glimten i ögat som gör att du ser att de faktiskt känner sig underlägsna.

Nuförtiden spelar jag bara, och tycker det är jävligt roligt. Sen är det inte så noga hur bra respektive dålig folk tycker jag är. Kanske är det så, att de seriemakarna som tyckte det var jävligt skoj att göra första säsongen vill göra en till. Det kanske inte går lika bra, de kanske inte har fullt lika roligt. Men låt dem hålla på.

Utgår för övrigt att seriemakarna, precis som jag, inte först och främst har ekonomiska orsaker till att fortsätta ett år till. Men det kanske bara är jag som med högburet huvud utövar mitt fotbollspel främst på passion och inte bara för att jag tjänar så snuskigt bra på det. Få känner till mitt guldkantade svarta kontrakt från Bingolotto-åren där jag lyfter hutlösa mängder av klubbens konsertpengar rakt ner i egen ficka. Välförtjänt.

Långtbort

2009-06-14T23:39:00.003+02:00

Katastrof. Hungrig. Utslagen från kvalen till VM trots riktigt bra utgångsläge. Hungrig. Förbannad. Bitter. Först hit med en kebabpizza vinner min rulle. Sjukligt bitter. Hungrig.

Fan, blir så förbannad. Riktigt fint utgångsläge som jag lyckas kasta bort. Tävlingsmänniskan i mig klarar inte av att åka ur i turneringar. I regel gör man det på någon form av otur eller orättvisa. Den typen av förluster har jag aldrig varit känd för att hantera bra. Trodde verkligen det var Vegas på gång om någon vecka och nu blir det väl typ Kosta Outlet istället. Living the life...

Skit i kebabpizzan förresten. Ska den här jävla dieten kosta mig halva min rulle och en plats i VM så ska jag fan bli fit på köpet. Ska bli den tightaste tiggaren i stan. Sitta inoljad i worldgym-linne på Liedbergsgatan och tigga matpengar. Just nu känns det som ett ganska trevligt alternativ. Allt som kan få mig att lämna detta sinnesstadium är i alla fall positivt. Jaja, ska försöka lugna ned mig nu. Tar som brukligt hjälp av Thåström för att muntra upp mig själv.

Jagad

2009-06-13T02:20:00.003+02:00

Ber om ursäkt för att det inte blev någon liveblogg från matchen. Min nye vän är tydligen allergisk mot regn så jag fick ensam gå min kamp mot knotten. Matchen blev återigen kanske inte riktigt vad man hade hoppats på. Brukar alltid ha problem mot Åryd borta och så även denna gång. Kommer några minuter sent till matchen och då har vår spenslige och enslige striker redan tryckt in en. Spelet däremot kommer aldrig riktigt igång. Vi håller resultatet i första halvlek och i andra tar Åryd över matchen. Sedan gör de två snabba mål, delvis med hjälp av dem från SSS permissionsutskrivne domaren. Dessutom lyckas Rudolf rädda en straff i ett oerhört viktigt läge. Mot slutet av matchen etablerar vi äntligen lite press mot mål och i 93:e lyckas Viktor grisa in bollen efter en lätt kaotisk hörna. 2-2 är ett resultat som vi får vara lite nöjda med i efterhand men tråkigt att spelet haltar så uppenbart bitvis. Får väl ändå vara nöjd med att vi plockar poäng konstant trots att inte komma i närheten av vår potential.

Serieledningen ser fin ut men hjälps främst upp av en haltande tabell. Får hoppas att flytet med de andra resultaten håller i sig så kanske vi kan få möjlighet att ligga i topp ett tag till.

Jobbmässigt var det dubbla handskar på ikväll. Ett av mina mina längre pass den senaste tiden, 4,5 timma utan att lämna stolen. I vanlig ordning en ordentlig Balder då jag började med att springa i duktigt stora stim av diverse småfisk. Ett bra plus den första timman för att sedan skicka mig mot avgrunden. Konstanta utdragningar och bingoneringar gör att jag helt plötsligt förlorat min vinst och lite till. Som den tjurskalle jag är vägrar jag helt enkelt acceptera dessa orättvisor, jag sitter helt enkelt kvar till jag tagit tillbaka alla de små sedlar jag faktiskt förtjänar. Börjar återigen gräva mig ur den röda zonen och kan jag bara kasta in några ytterligare dollares imorgon så blir det nog ett försök att kvala till WSOP på söndag. Känns som ett hån mot hela VM och dess arrangörer om den store Mao inte skulle närvara. Tråkigt för sporten som Ekwall hade sagt.

3:e dagen på min nya monsterdiet och jag börjar bli lätt hålögd och yr. Antar att det är bra. Dagens rubrik bjuder för övrigt det gamla popsnöret Ken Ring på, känns som han har fått för lite uppmärksamhet sedan han skulle våldta prinsessan och bränna ned slottet...

Just Friends

2009-06-11T23:43:00.006+02:00

Så ligger jag här i sängen med min nye vän. Ron Lee II kallar jag honom. Ni undrar säkert om jag kommer att avslöja något obehagligt nu men fullt så illa är det inte. Jag hämtade honom på onoff och i motsats till sin föregångare är han vit. Sjukt najs med en liten dator som kan följa mig vart jag än går. Mao går live på riktigt. Lite beroende på vad vädrets makter har att erbjuda men eventuellt kan det bli den första livebloggen någonsin från en match i div. 5 södra Småland imorgon. Jag återkommer med besked men skulle kännas stort att kunna bjuda massorna på Åryd-HAIF direkt. Målgruppen är i och för sig förmodligen bara jag och eventuellt de som ser matchen på plats. Men det är mer principen som räknas. Att HAIF ligger i framkant i den mediala bevakningen av de lägre divisionerna.

Här ovan ser ni min gode vän Ron.

Måste också berätta om ett obehagligt mail jag fick idag. I ett svagt ögonblick, då skräcken av att göra ett corepass i Panos-hamock var som störst, ringde jag min gode vän Anders för att be om hjälp. Jag vet nämligen sedan tidigare att hans syster är utbildad dietist och jobbar inom hälsobranschen. Han lovade att hon kunde ge mig lite tips och jag drog iväg ett litet mail om vikten av att inte förlora detta vad. Vips så hade jag ett svar som sågade mitt hela leverne och lite till. Nu har jag en lista på exakt vad jag får äta och hur mycket. Tyngst var det faktum att hon föreslog ett "totalt sockerförbud" söndag till torsdag. Socker byggde denna kropp, vad ska jag göra?! Positivt dock var att det var ok att festa...1-2 gånger i månaden. Vet inte om det ens är möjligt att trolla fram en formel som delar det nuvarande antalet fester så det kommer ned på den nivån. Jaja, är nog bara att bita ihop. Jag är rätt bra på att gå in helhjärtat för saker, en stund i alla fall. Sä om ni ser mig på stan med lite choklad i mungipan så är det fritt fram för pungspark.

Låt-temat ligger kvar i rubriken, en av Musiq Soulchilds absolut bästa!

It´s a rainy day

2009-06-10T12:12:00.002+02:00

Tycker det känns ganska menlöst att sätta rubriker på blogginlägg. Ändå måste man göra det på något sätt. Har nu hittat en metod som gör det lite roligare. Låttitlar! Melissa Horn fick stå för den förra och nu är det den formidable artisten Ice MC som bidrar med den lätt Växjö-klingande rubriken.

Som ni redan förstått så har regnet återtagit Växjö. Personligen är jag ett stort fan av regn och just nu känns det oerhört välkommet. Så fort dropparna börjar falla kan jag glömma bort att det är sommar och sommarlov. Man kan ju undra om jag verkligen har sommarlov? Egentligen inte, men då jag någonstans hamnade i någon form av enormt studiemässigt hamsterhjul har både kropp och själ ställt in sig på två saker. Dels att man aldrig behöver anstränga sig särskilt mycket oavsett vad man gör och dels att så fort juni kommer så är man mer eller mindre ledig. Detta är självklart något som ställer till med problem. Jag vet att jag borde jobba men solen tvingar mig ut på diverse äventyr. Regnet är som en stram äldre farbror som kliver fram och myndigt förklarar att det faktiskt är arbetstid.

Nackdelen med att arbeta är dock att det kostar pengar. Tre raka minus-sessioner nu och det börja tära på både rulle och tålamod. Känns som hantverket utförs på rätt sätt men någon högre makt är tydligen här igen för att pröva mig. Dom prövar mig ofta, dom jävlarna.

Får vi stryk mot Malta så går jag och lägger mig på obestämd tid.

Långa nätter

2009-06-09T02:55:00.010+02:00

Jaha, klockan 03.04 får man stämpla ut för kvällen. Ob-tillägget för denna natt är negativt och jag får således betala lite extra för att få dela ut pengar vid denna okristliga tid. Trots att jag hämtat igen både depression och förlust från förra veckan så är Fru Fortuna på semester. Krigade som en Israel för att tappert försöka återta det som jag, förmodligen felaktigt, ansåg var mitt. Trots detta bjussades inga pengar till farbror Mao och det nya utemöblemang som jag numera spelar för får vänta i några dagar.

Ska göra ett försök att statistiskt bevisa att jag jar otur just nu. Säkert många som tvivlar och tror att det, precis som med mina skador, är något jag bara ljuger om. Vad gäller skadorna så är min gangstalimp äkta och jag är förmodligen slut som artist. När det kommer till pokern ska jag illustrera min kalla period med hjälp av mitt eminenta statistikprogram. Här kommer en bild från kvällens arbetspass:

Klockan är nu 03:20 och denna skitbild är den enda jag fått fram efter 15 minuters grejande med filformat och skit. Otur där också. Jag vill sova!

Det som denna visar, om än aningen otydligt, de gånger jag fått den underbara handen AA för kvällen. Tyvärr visar den också det ekonomiska resultatet av denna underbara hand, -776$. Inte riktigt bra. Nu kanske ni tror att jag spelar som en skogstomte och därmed förtjänar denna förlust. Inte då, Mao får i vanlig ordning in pengarna när han leder och därför är ytterligare en oläslig kolumn intressant. I spalten "EV $ diff" visas vilket resultat jag hade fått om dessa potter hade fått det statistiskt rättvisa utfallet när pengarna degats in. +1454$. Ren jävla otur på bara AA har alltså kostat mig över 2k$ för kvällen. För att illustrera vad detta motsvarar tar vi oss till sportens värld. Har använt löpning som exempel innan och jag återgår till detta.

Jag är Usain Bolt, typ bäst i världen och en rätt skön snubbe. Jag springer ett 100-meterslopp mot ett gäng medelmåttiga konkurrenter. Tyvärr råkar startern skjuta mig i benet, trots detta är jag i ledning efter 35 meter. Då skiter en måsjävel mig mitt i ansiktet. Jag förlorar en del av sikten och ser därmed inte heller den nätta damdiskusen som kommer emot mig. Smack i tinningen och yr av smällen saktar jag av lite på farten. Blir då hånad av Johnny Holm, i ren irritation trampar jag på linjen och blir diskad, trots ledning efter 94 meter.

Det är alltså någon form av osannolikhet jag försöker att beskriva. Fast mer tydligt blir det egentligen att jag är väldigt trött och borde gå till sängs. Godnatt.

Den mörka gårdagen

2009-06-07T13:56:00.002+02:00

Dagen då så mycket kunde gå rätt blev nästan allt fel till slut. Inledningsvis så var det HAIF-FC Växjö som beskådades. En bitvis lovande förstahalvlek med lite fördel HAIF. Sedan i andra så får vi ganska helhjärtat inrikta oss på försvarsspel. 0-0 som som slutresultat är väl inte helt illa med tanke på hur matchen utvecklades men fortfarande lite ledsamt då jag verkligen trodde vi skulle ta greppet om serien med en vinst. Nu har fortfarande nästan alla lag på övre halvan en liten doft av avancemang och sådant inspirerar ju tyvärr. I övrigt så är jag på jakt efter en poster allternativt idolbild på Skägget. Tror inte ens en knällig Bosse Petersson hade hittat ett felbeslut hos honom under gårdagens match. Magnifikt helt enkelt.

Sverige-Danmark. Kim Källström. Micke Nilsson. Ola Wenström. Bosse Petersson. Så mycket gick fel i denna match. En så omfattande uppgivenhet inför våra svenska hjältar och dess framtid har man inte känt på ett sekel. Har alltid varit pro-Lagerbäck men det känns som det finns ett bra läge att göra ett skifta nu och se då till att vi hyllar denna man som krämat ur vårt blåbärsland maximalt i så många år. Låt han ta med sig ett knippe gamla trotjänare som också förtjänar all heder för sina insatser på planen.

Då får vi en nystart med tränare och spelare som folket tror de vill ha. Sen kommer det med stor sannolikhet innebära duktigt med stryk men då har vi i alla fall gjort ett litet försök att uppfostra den stora otäcka massan.

Dagen DubbelD

2009-06-06T11:20:00.003+02:00

Vaknar upp med lätta svettningar och ångest. Bakfull tänker nog många. Felaktigt denna gång. I och för sig blev det lite vin och mat i god väns lag igår men inte till den grad att jag fåt betala för det idag. Nej, idag är det andra saker som påverkar min själ.

Två oerhört viktiga matcher kommer att spelas idag. Först och främst, med avspark klockan 15.00 på vallen, lite av en seriefinal och derby i ett. Mitt kära HAIF mot FC Växjö, en match som alltid brukar vara het och i år när båda lagen har siktet inställt på 4:an så kan den nästan vara lite överkryddad. Verkligen avundsjuk på mina lagkamrater som ska få vara med och påverka utgången. Tror starkt på att vi grejar det men lite oroväckande att vi fått lite sena återbud. För att uppväga detta ska jag glida dit redan till samlingen för att låta min legend skina över mannarna och ge dem styrka att segra! Det ska sjungas segersång i omklädningsrummet idag!

Den andra matchen är självfallet slaget om norden. En måste-match mot de rödnästa nikotinisterna från väst. Om det inte vore för så många måsten så tror jag vi hade haft vinsten i en liten gottepåse. Men stora matcher kan alltid tvinga fram obehagliga scenarion. Därför vågar jag inte vara så lugn som mitt fotbollskunnande säger att jag borde vara. Jag litar dock på att allas vår favoritjugge leker lite med den danska backlinjens orutin. Hoppas att Ibra avgör med något klassiskt men tror mer på att Tunnan kommer toffla in ett skitmål. Taget, oavsett.

För övrigt så avslutade jag gårdagen med att fylla upp min kära rulle ganska bra så nu ser det faktiskt riktigt drägligt ut. Återigen har man gått igenom ett litet träsk och kommit ut på andra sidan lite skitigare. Jag gillar det.

Gryning

2009-06-05T12:22:00.002+02:00

På den tredje dagen återuppstånden. Nästan i alla fall. Som jag förutsått börjar smärtorna från den senaste uppförsbacken klinga av och därmed börjar också livet återfå sin ursprungliga färg. Orange.

Sitter just nu och avvaktar mitt samvetes beslut på om det blir städning eller tennis. Tror nog att den lätt osympatiske Tibrovalpen kan få ytterligare en supporter vid tv:n.

Kontraster

2009-06-04T12:13:00.003+02:00

Ni som läst lite i min blogg innan har blivit lite bortskämda. Jag har skrivit om 5-stjärniga hotell, limosinfärder och spektakulärt levende. Ni som inte känner mig så väl kanske på fullt allvar tror att den genomsnittliga vardagen ser ut så. Svaret är nej. Men jag tror inte så många är intresserade av de stora delarna av min rätt monotona och alldagliga vardag. Däremot är jag fullkomligen övertygad om att en helt onyanserad bild också är tråkig att ta del av. Därför ska jag även bjuda på baksidan, den som kom och hälsade på igår.

Det är nog också det sjukaste med detta yrke, eller i alla fall detta yrke kombinerat med min personlighet. Avsaknaden av nyanser är nästan obefintlig, åtminstone uppe i min lilla hjärna. Där är jag antingen en av världens bästa pokerspelare tillika skönaste människor eller en fattig ensling som likt en pyroman bränner sina broar.

Gårdagens förluster var på intet sätt onormala eller oacceptabla utan bara en tung sida av mitt arbete som jag måste möta flertalet gånger varje år. Det jobbiga är bara att jag i min nyansfrihet glider in i en period av sorgearbete. Flatheten inför vardagen, sommaren och livet i sin helhet antar en grå skepnad för några dagar. Har alltid haft lätt att tycka synd om mig själv och i just denna fas är jag någon form av mästare i hopplöshet. Till tonerna av depressiv musik (ofta innehållande minst en cello) sitter jag tyst med mina vänner Ben och Jerry. Minuterna går oerhört fort och allt jag kan tänka på är den tid som ständigt rinner ifrån mig. Slutligen klarar jag av att masa mig till soffan för att somna i en uteliggarposé till något uselt tv-drama. Sen är det groundhogday all over i några dagar tills jag tar några staplande steg över ytan.

Jaha, vad gör vi åt detta då? Ingenting tror jag. Numera har jag accepterat att några dagar måste vara skit för att andra ska vara värdefulla. Känns lite som att de perioder av korta lightdepressioner är de som tankar vilja och energi till att faktiskt åstadkomma något.

Hoppas jag inte skrämt er som kommit in för att läsa om något tokroligt vad eller om mitt utsvävande highrollerliv. Men bloggen är och förblir, precis som jag, äkta.

För övrigt vill jag varmt rekommendera Schyffert´s "The 90s-ett försvarstal"! Såg den i Växjö i höstas och nu ligger den ute på svtplay (http://svtplay.se/t/111146/the_90_s_-_ett_forsvarstal). Strålande blandning av komik och allvar!

Resultatmål i poker

2009-06-03T12:10:00.003+02:00

Så har det hänt igen, jag har gjort ett tappert försök med resultatmål i min pokerkarriär. Ibland får jag för mig att sätta upp vissa resultatmål där jag om jag lyckas med detta får unna mig något. I detta fall hade jag ett resultat som jag jobbade mot för att kunna åka upp och spela casinoSM imorgon. Nu är saken den att 98% av alla mina försök med dessa resultatmål mynnar ut i katastrofer. Så även denna gång.

Mitt kära statistikprogram bjuder mig på uppgiften att jag under förmiddagen förlorat 1812$ per timma. Nu ska sägas att jag inte spelade jättelänge innan jag knäsvag och lätt yr lämnade mitt kontor. Men känner ändå att jag kan få lite svårt att fortsätta jobba med den timlönen. Det blir liksom för dyrt. Som alltid sitter man här efteråt ganska tom och stirrar in i den hånskrattande skärmen. Det är då det är som mest smärsamt att inte ha några kollegor eller vänner som är tillgängliga dagtid. Det är nu man vill dra iväg och göra något helt annat för att rensa den tyfon som surrar omkring i huvudet. Istället vandrar man runt i lägenheten som en isbjörn på ett zoo och går ned sig lite mer mentalt för varje sekund. Som tur är har man blivit ganska stryktålig efter sina år i branschen så jag vet att det är som en rejäl lårkaka. Inget farligt, det gör ont som fan men man är tillbaka i spel efter några dagar i samma fina form. Kanske ska testa lite zon-salva i tinningen och se om det lindrar.

Mao Vs Sportchefen

2009-06-02T13:50:00.006+02:00

Inledde dagen med en lättare frukost och en promenad. För er som är insatta i Växjös geografi så gick den från mitt hem, runt sjön på IOGT-hållet, via SSS runt Trummen och sedan tillbaka. En sträcka som förmodligen är någon form av OS-distans. Varför går man då frivilligt en så bisarr sträcka? Jo, a deal has been made...

Det hela började med att jag och Sportchefen, mannen som av många är känd som Ola Bergqvist, firade nyårsafton 1999-2000. För övrigt en mycket lyckad tillställning då vi skulle gå igenom millenium med att specifikt fira vart och ett av de 12-slag som slog runt vårt jordklot. Tror vi började klockan 1100 och 24:a timmar senare var vi 2-3 som hade överlevt detta marathon genom såväl saké som söderhavsrom. Är glad att jag förmodligen slipper genomgå nästa millenium...

Åter till Sportchefen och anledningen till mastodontpromenaden. Vi hade både inlett våra studier i Växjö och var generellt stolta över våra studentikosa kroppar. Vi blandade en avsaknad av muskler med skön midjebaserad studentfetma och våra vänner som inte inlett dekadensen hånade oss får våra bleka uppenbarelser. Vi började långsamt tveka över det sköna i våra kroppsbyggnader och insåg att det var dags att göra något. Ett vad togs om vem som skulle kunna bli mest fit under ett år och jag ska, trots den stora förnedringskvoten, bjuda på bilden som skulle visa på vårt utgångsläge (märk väl mina moderiktiga baggypants från Southpole...).

Tyvärr rann vadet ut i sandet i samma takt som vår fysik försämrades under det kommande året. Vi valde att förtränga det hela och tystnaden har rådit kring detta vad fram tills i julas. Vi var hemma i vårt gamla sköna umgänge med våra vänner och återupplevde det sjuka 90-talet i bilder. Då dyker bilden upp och det föds en tanke. Tioårsjubileum det kommande nyåret och kanske man helt enkelt ska skjuta fram tiden för vadet och låta det avgöras 2010. Sagt och gjort, frågan var bara vad vadet gällde. Jag har alltid varit mer förtjust i bestraffning än belöning och vi brainstormade vilt på olika intressanta förnedringsformer. Men nu har vi äntligen kommit överens om vad vadet gäller och det historiska handslaget skedde vid gårdagens lunch på Villa Vik.

Förloraren av detta vad kommer bli tvingad att gå på fyra träningspass som vinnaren väljer på vår träningsklubb Nordicclub. De erbjuder en stort sortiment av träningsformer som ingen av oss i nyktert tillstånd skulle kunna tänkas att deltaga i, framför allt så har vi väl båda lite svårt med de koordinerade monenten i danspassen. Dessutom får vinnaren välja vilken utstyrsel förloraren ska träna i. Det är här själva essensen i vadet kommer fram. Tänk balletklänning, Fame eller liknande. Ska för övrigt börja bjuda på Brünos senaste outfit redan nu, jag ser ju redan att kombinationen skulle kunna bli succé...

Tar gärna emot andra förslag på vad sportchefen skulle kunna passa i...

Vafan Uffe

2009-06-01T16:22:00.004+02:00

Jag tycker det är rätt roligt att skriva. Även om det ibland är svårt att få det intressant och välskrivet. Det allra knepigaste med att skriva tycker jag är att undvika långa meningar. Har alltid varit knepigt för mig, särskilt då jag fuskade lite i den Jämtländska lokalpressen. Så varje litet blogginlägg jag produceras sitter jag och ger mig mental fingersmisk så fort meningarna börjar skena iväg.

Nu är det så att jag spenderat delar av eftermiddagen med att läsa en bok. En gammal gåva från mina föräldrar som jag inte tagit mig tid till förrän nu. Värmen av Ulf Lundell är det som läses. Har ingen speciell relation till gamle Uffe mer än att jag är imponerad av hans timslånga konserter där han uppenbarligen inte tror att folk någonsin kan få nog av honom. Den typen av grandiositet ska ju självklart bemötas med respekt. Detta är den första bok jag läser honom och jag blir ärligt talat mäkta förvånad över det språkbruk som farbror rör sig med. Han blandar visserligen skönt in lite moderna ord och engelska termer, något som får ses som imponerande när han trots allt inte är en purung upprorsman längre. Men på det stora hela är jag inledningsvis lite tvekande till han sätt att skriva. Sen ballar det hela ut fullständigt i och med denna mening:

"Den kvällen låg vi med varann och vi var mycket närmare varann nu och mer mänskliga och mer ihop och jag tyckte mycket om det och hon med kände jag, hon gav sig hän mer, och det var bra och som det skulle vara men det var lite sorgligt också för jag kände att nu hade vi förlorat en dimension som vi aldrig skulle få tillbaka, vi hade blivit lite mindre mystiska och lite vanligare och det var inte mycket att göra åt och det var bara att inse det och vi älskade oss trötta och glada och sen sov vi och beställde upp en ordentlig frukost på rummet nästa morgon och vi satt på den lilla balkongen i morgonrockar och med den kalla stenen mot fötterna men det var säkert 20 grader nu och gråsparvarna tjattrade och taket runt om vår balkong var belagt med takpannor som var som takpannor brukar men överallt var insprängda glaserade röda och gula och blå och gröna takpannor och det var fint att sitta där och bre marmelad på croissanterna och dricka svart kaffe med mjölk och vid poolen stod tio femton meter höga cypresser som ansats till rektangulära eller kvadratiska pelare och i poolen låg en man och crawlade igen och apelsinjuicen var grumlig av fruktkött och det var skönt att vara långt hemifrån och Sunny log åt mig med en croissant i handen och sa:"

Nej, det är inte konstiga felstavningar eller textens smygerotiska karaktär jag oroas över. Jag undrar hur i helvete man kan få vara författare om man producerar EN MENING bestående av 134 ord och däribland 29 "och". Antar att folks uppskattning av honom som författare ligger i hans "personliga" stil, men får man verkligen ta det svenska språket och vår kära svenska-tradition för att bara hoppa och stampa sönder den?! Tydligen. Förvänta er lite mer frihet i språkbruket framöver, om inte Uffe respekterar vårt skriftspråk och dess regler så tänker fan inte jag heller göra det. Och.

Bragd

2009-06-01T11:59:00.004+02:00

Jag har för länge sedan accepterat att den tiden då man kunde festa två dagar i rad har passerat. Problemet är att det ibland dyker upp situationer då man får offra sin egen kropp och hälsa. Just denna helg var en sådan då två celebra besökare valde att inta Växjö.

Fredagen spenderades på varierande ställen på stan. Tyvärr så återupplevde jag, Jakob och en flaska Fernet studenttiden och glömde att vi inte var lika "vältränade" som förr i tiden. Det slutade i en hård men trevlig fest och highstakes tv-spel till klockan 06 på morgonen. Den tidigare golfvinsten är därmed numera istället en skuld. På det hela taget en trevlig fredag, främst med tanke på just golfförnedringen.

Lördagens uppvaknande varslade tidigt om att dagen skulle vara svår att njuta av. Att med massiv huvudvärk resa sig ur en säng klockan 14 och veta att det är tre timmar kvar till man ska hoppa på nästa tåg. Nej, det är inget jag rekommenderar någon. Dock får jag ge heder till mina kamrater som vid ankomsten lät mig långsamt ta mig in i ett lägligt berusningsstadium. Xåla som var på besök visade att han fortfarande var 100% Xåla. Passande hade han dock tappat bort sitt minne ganska tidigt på kvällen så han missade sin formtopp som bland annat bestod av skadegörelse, lättare dangolvsjidder samt utkastning från Terassen. Ölsinnet har han behållit den gamle legenden. =)

Var faktiskt en sjukt bra kväll i övrigt. Riktigt skönt gäng som spontant droppade in på festen och tre timmars whiggermoves på dansgolvet gjorde att lördagen var en veritabel succé. Kroppen verkar uppenbarligen vilja lägga ned fotbollskarriären men med tanke på den extremt goda HAIF-vibb som råder på och utan för planen så får jag nog köpa storpack Kortison. Litet comeback försök ikväll så nästa blogginlägg lär komma direkt från Aktiv Rehab.

Jag är kär i Emma

2009-05-29T21:18:00.003+02:00

Boda. Dags för en riktig kvälltidningsrubrik tyckte jag. Emmaboda GK är det som åsyftas. Denna bana som har mejslats ut av en bolltörstig Poseidon längs Kyrksjöns strand. Denna bana har så många gånger kostat mig bollar och frustration men i dag var den på min sida. Det var dags för en klassisk Holmgång. Min vän Jakob och jag brukar ses ett antal gånger per år för att tävla. Oftast är det golf det handlar om men främst är det att vi båda njuter så oerhört av att dricka segerns sötma från varandras bägare.

Emmboda var alltså spelplatsen denna gång och inledningsvis tog jag mig an banan som den amatör jag är. Jag hackade frenetiskt upp fairwayen till en Hagavall av gropar och jord. När jag efter 6-7 hål hade invaggat min besökare i säkerhet var det dags att stämpla in. Bettingen var redan lagt och lite hånfullt trollar jag fram min tourswing på 7:e hålet. Därifrån var det total dominans av herr Backström fram till det 33:dje (vi spelade sjukt nog 36) då jag av ren medkänsla släppte några hål till min gamle kamrat. Kontentan blev 160 kronor till undertecknad samt en flaska Rosé i Växjös heta nattpuls (ironi för er som inte är född 70).

Dessutom fick jag goda nyheter från Coach om att vi tog ytterligare en stabil trepoängare ikväll. 5-0 mot Lindås/Bonnasjö och marschen mot 4:an är åter taktfast. Kvällen är med andra ord lyckad innan den ens har börjat. Ska göra ett tappert försök att behålla vinnarkänslan hela vägen ut på krogen...

Slavarbete

2009-05-28T16:50:00.002+02:00

Avsaknaden av inlägg den senaste tiden beror främst på att jag och min vardag under onsdagen genomgick en omvandling. Främst för att det är ett krav för att få spela fotboll i min klubb men då jag inte gillar krav så motiverar jag det för mig som ett socialt experiment. Det är så att min klubb HAIF några gånger per år hjälper till som roddare till diverse scenbyggen.

Växjö Rockfestival ville denna gång ha hjälp med en massiv scen så Rickfors kan svänga lika hårt om han brukar. Självklart ställer jag upp för att få en liten nyans i vardagen. Då man börjar bli gammal, även i denna bransch, så vet jag att dagarna kan bli allt från ok till ett rent helvete. Detta beror vanligtvis främst på arbetsledningen.

Gårdagen var defintivt det västa scenbygget jag varit med om. Redan i den första kvarten förklarar Fegge (förmodligen ett smeknamn han fått när han och hans polare startade sitt första usla mjukrockband i Östergötland) att han kommer kasta hammare i huvudet på folk om vissa saker inträffar. Man får du ganska tidigt en misstanke om att Fegge kanske inte har en bakgrund i personal. och arbetslivsprogrammet på universitetet. Under hela dagen forsätter sedan denna ärkeröv med att hetsa, skälla och stressa alla till misstag. Allra mest hans stackars son som i ren skräck håller han på att styra det hela till ett fuskbygge som inte den minsta idolkvalare hade vågat spela på. Vi får helt enkelt göra om allt hela tiden till det taktfasta trummandet av hans okvädningsord. När arbetsdagen summeras har man knegat 13 timmar (dock med 40 minuters lunch samt två 15 minuters fikaraster) med minimalt med föda. Dessutom fick vi på tok för lite mat och då mitt humör är lite beroende av just detta så var det oerhört nära att hela festivalen fick ställas in då arbetet började passera avsparkstid för CL-finalen. Så nära att gå bärsärk har jag inte varit på många år.

Eventuell konsertbojkott framöver, ska suga på saken och konsultera de som har hand om de här grisjobben. Tror faktiskt inte det är bara en slacker som jag som tycker att de förutsättningar vi arbetar under är värdelösa. Kan inte skriva mer nu, blir förbannad bara jag tänker på det. Återkommer med hur mycket denna ilska kommer kosta mig i kvällens spel.

Välkommen till mitt hem din gamle knegare

2009-05-26T11:42:00.002+02:00

Sådär ja, så har man inlett dagen med lite ofrivillig förnedring. Har varit borta ett tag så inte hunnit kolla post eller dylikt. Därför har jag också missat att det tydligen skulle komma några av kommunens tappra män för att reglera termostaten på elementen. De har ofta en lite vag tidsuppfattning och som det var denna dag så dök de upp strax innan elva. En helt okristlig tid om man varit på bootcamp i Tallinn en halv vecka.

Nåväl, grabbarna dyker alltså upp och jag öppnar sömnigt dörren. Oavsett tid på dygnet är jag alltid vänlig mot dessa statens tjänar och hälsar dem välkomna in i mitt enkla gemak. Problemet är bara att jag brukar avvakta några dagar/veckor med att röja upp packning och dylikt efter hemkomst. Det ligger alltså kläder och väskor spridda runt lägenheten. Nu tror säkert någon av er kräsmagade läsare att just detta är problemet. Nejdå.

Jag går och sätter mig på mitt rum och kollar nätet medan de roddar runt i vardagsrum och kök. Inga konstigheter. De lämnar sedan lägenheten efter några minuter och något i mitt skarpa pokersinne säger mig att de har sett något som förändrat deras sinnesstämning. När de väl gått ut går jag in i vardagsrummet och upptäcker att jag efter hemkomsten tömt vissa delar av min dataväska på vardagsrumsbordet. Där ligger det ett par nyinköpta brillor från D&G, en bunt med 1000$ och en bunt med 8000kr i 500-ingar. Allt lite slarvigt utslängt på bordet.

Här har de sprungit Biskopshagen runt hela förmiddagen hos barnfamiljer och medelålders par. De flesta jobbar ju tydligen här i området så få är hemma, och skulle någon vara det så är de ofta ute i trädgården och pysslar för alla är ju så extremt beroende av att göra nytta hela dagarna. Så promenerar de in till en nyvaken sleten Mao och upptäcker sedlar motsvarande en skattad månadslön ligga på bordet som om det vore ett par tömda fickor efter en runda till snabbköpet. Var ju väldigt ofrivilligt men jag är rädd att jag på något sätt fick dem att känna att just mina element var ännu surare att justera än de andras. Misstänker att det kommer vara jävligt varmt i min lägenhet ett tag framöver...

Växjö

2009-05-25T15:47:00.004+02:00

Konstigt nog känner jag en näst intill ohämmad glädje vid återkomsten till denna stad efter resor. Kan inte beskriva riktigt vad som gör att jag gillar Växjö, förmodligen handlar det inte om mycket mer än att det känns som hemma. Ser fram emot att laga mat själv, att göra ett tappert försök att träna lite fotboll samt att påbörja min satsning mot seniortouren i golf. Ska också göra en liten satsning på att jobba bort glädjebältet runt magen, turnéer är kostsamma för både kropp och själ.

Hört att listor är populära och ska därför sammanfatta Tallinn09-gängets äventyr med just en sådan.

Galnast: Tuff konkurrens mellan Peter "Nalle" Hedlund och Jan "Hatten" Helander. Två sköna profiler som sticker ut men den förstnämnde måste ändå vinna. Hans nivå av förvirring i kombination med ett ganska starkt intag av rusdryck gör honom till en ytterst besynnerlig man.

Smutsigast: Casinot, tillhörande hotell och vissa spelares syn på kvinnor.

Sämst: Benhårt mellan Ryssen och Marie P. Ska styra upp en headsup i St Petersburg i höst för att avgöra det hela. Vinnaren får spela cashgame med mig resten av veckan.

Bäst: Min blygsamhet försöker förhindra mig från att säga mitt cashgamespel. Men den misslyckas... ;)

Hög standard: Måste säga att Pokeridols team kanske inte var det mest vinnande men vi stod genomgående för hög klass. Boendet var strålande och vår klädsel gjorde narr av de flesta andra bolags simpla ekiperingar. Stort tack för Pokeridol för att de gjorde det möjligt att känna sig som en vinnare, trots att man inte är det...

Juryns pris: Skickar iväg ett delat pris till de tre musketörerna: Micke Norinder, Pappa Thorson och Kjestrup. De har alla bitvis en attityd vid bordet som är väldigt skär och knorrsvansad. Jag personligen har inga större problem med det men många störde sig ofantligt på deras ganska infantila påhopp och utspel. Samtidigt så är jag rädd att det beteendet faktiskt vinner marker i vissa lägen.

Avboka Interpol

2009-05-24T23:18:00.003+02:00

Ryssjakten gick tyvärr inte riktigt som jag hoppades. Var mest lite svenskar som missat färjan på casinot (tycker det är oehört irriterande med stavfel och dylikt men det syftningsfel måste jag ju bjuda på, men det fanns alltså INTE några färjor på casinot...), dessutom var det nybörjarkväll så de körde bara 10/10. Fick nästan lite dåligt samvete när jag satte mig ned. Ungefär som att lira squash mot någon som aldrig lirat och så ska man göra det om pengar. Men som den osportslige gentleman jag är tog jag diverse lowroller svennar och estländska förvärvsarbetare på lite drygt 4000 ek. Blir lite rädd för den tillfredställelse jag känner när alla vid bordet är livrädd för mig. Eller så är det kanske naturligt då jag med min inte fullt så macho-orienterade attityd väldigt sällan blir bemött med rädsla. Lite shopping imorgon och besök på swedbank. Ska växla in kontanterna då vi tydligen spelar i någon form av låtsasvaluta som knappt går att växla in i Sverige. Skulle vara något bittert om man vaknar upp imorgon mitt i en rungandes estländsk devalvering...

Gryta

2009-05-24T19:19:00.003+02:00

Ska i snabba drag försöka redogöra för min lördag också. Vaknade vid 14-tiden med massiv välförjänt huvudvärk. Blev en runda på stan för att äta en mycket dyr och osmaklig pizza. Maten är, som i de flesta andra östeuropeiska länder, under all kritik. Därefter blev det en liten powernap på rummet och vips var klockan 1930 och det var dags att attackera kvällen. Var lite sugen på att göra ett nytt försök i vimlet då kvällen före inte riktigt blev 100%-ig. Mina kollegor var däremot mest sugen på att göra ett nytt försök på casinot och jag vek mig faktiskt denna gång.

Igår hittade vi i alla fall ett texasspel, dock inget 25/25 som jag kan tycka är lagom utan det fanns bara plats på 50/50. Vi slog oss ned med diverse proffs och sm-mästaren för två år sedan. Rätt tufft bord med andra ord men som tur var hade en ensam ryss förvillat sig till just detta bord. Får lägga allt i början men upptäcker att ryssens spel läcker som ett såll och att det bara gäller att invänta bra läge. Läget kommer med JJ, jag höjer stort för att isolera mig tillsammans med den sköne kosacken. Väl ensamma kommer floppen 1098 och jag är tämligen övertygad om att jag leder. Jag dunkar in hälften av mina marker och han synar. På turn kommer ett blankt kort och jag stoppar in återstoden av mina marker. River kommer 10 och ryssen skiner upp som en sol. Han visar upp Q10 och har träffat sin tvåoutare på river vilket belönas med 8500 ek (lokala valutan). Lite småbitter men nya tag och nytt inköp.

Sedan gör jag ett bra spel mot ett pro där jag synar ned honom på river för 2500 med QQ på brädan som innehåller AJJ. Får både cred och pengar av honom och här börjar min goodrun. Självförtroende är så oerhört viktigt i poker och när det nu började bubbla fram så spelade jag riktigt bra. Karnevalen nådde sin höjpunkt när jag floppade nöten med J10 på AKQ bräda och fick ryssen att ge tillbaka alla pengar. Största livepotten jag vunnit tror jag som låg på ungefär 15000 ek. Totalt plus efter kvällen slut blev i alla fall lite över 12000 ek så med tanke på hur dyrt helgen varit annars så var det en skön vinst.

Avlutade med det populära grytspelet. Alltså ett begrepp för sitngo och omåttligt populärt i pokervärlden när folk kommer hem från krogen. Denna gången gav jag bort mina marker till William Thorsons farsa, verkar ha en förmåga att ge till dem som inte behöver. Dessutom var han ganska dryg vid bordet och kallade min fina nyinköpta sjal för gardintyg. Skäms!

Kvällen spenderas i sann highroller-anda. Ensam på mitt 5-stjärniga hotell spelandes poker på laptopen med indisk lammgryta från roomservice. Faktiskt helt ok och måltiden firas av med en stor espresso från min kära bryggare. Tycker inte direkt synd om mig själv. =) Ska dock till casinot och jaga ryss om en stund så hör ni inget mer av mig så kan ni väl ringa interpol.

Fear and Loathing in Tallinn del. 2

2009-05-24T14:45:00.005+02:00

Tillbaka till verkligheten efter ytterligare ett besynnerligt dygn. Men jag börjar med att berätta om fortsättningen på fredagkvällen.

Vi satt alltså och lirade dealers choice med ett helt gäng estländska rävar som mös av förväntan då de så oss som enkla byten. Efter att vi alla delat ut en mindre slant till esterna kommer dock vår räddning. Från ingenstans kommer vår Nalle Helund och säger:

- Grabbar, limon går nu, ska ni inte med?

Har alltid haft svårt att neka sådana frågor. Vi lämnar snabbt bordet där esterna med mordiska blickar stirrar på Nalle som bestulit dem på enkla pengar. Vi kastas därefter in i en limo tillsammans med 14 andra! 17 pers i en limo av öststatskomfort är inget att rekommendera och det vi trodde var en sofistikerad cruise runt staden visar sig vara nordicbets rullande spritfest där målgruppen är inkvalade tonåringar. Dessa går alla på spriten ganska tungt och det leder också till resans stora behållning.

Killarna börjar alla bli riktigt kissnödiga och försöker ganska länge påkalla chaufförens uppmärksamhet. Denna har dock siktet på nattklubben Bonbon och tänker inte bjuda på några onödiga stopp. Slutligen så stannar chauffören, dock vid ett rödljus mitt inne i stan. Grabbarna där bak sliter upp dörren och tror att det är pissepaus. När hälften av dem kommit ut börjar limon rulla och det blir allmän kallabalik. Folk kastar sig ut i farten, bilar tutar och det mest bissarra är att när vi rullat 10-15 meter så är det en kille som kastar sig in i den rullande limon igen. Imponerande. Tror dock inte han hann med själva urineringen. Alla klarade sig relativt oskadda från detta konstigt nog och vi hämtar dem igen efter ett varv på stan.

Nästa anhalt är nattklubben och där har Nordicbet återigen gått loss med representationen. Drinkbordet är rikt på sprit och fattigt på saker att blanda med. Med andra ord en dröm för våra limokamrater. Det borstas på ganska friskt men Team Pokeridol håller flaggan högt och klarar faktiskt av att fatta det mogna (?!) beslutet att bege sig tillbaka till casinot.

Väl där är karnevalen i full gång. Det blir allt mer uppenbart att denna SM-vecka är mer som en gigantisk firmafest. Hela svenska pokereliten vinglar omkring mellan borden och det spel som pågår runt borden liknar mer bingo än poker. För många är summorna det spelas om kaffepengar och det märks då marker byter ägare som aldrig förr. Jag hamnar vid en sitngo tillsammans med 9 andra lätt onyktra kollegor. Det hela slutar med att vi sitter tre spelare kvar. Jag, pokerförbundets ordförande och Marie Picasso. En lätt surrealisk känsla då Marie sitter med överlägset mest marker då hon med en nyskapande spelstil har dragit ut hela bordet. Hon spelar även ut mig och i ren bitterhet lyckas jag hamna på en ny sitngo.

Denna gång består startfältet av mina två tidigare motståndare, Anders Henriksson (besviken på att han inte lirade i sitt WSOP-bracelet), Micke Norinder (lite av poker-Sveriges ärkesvin, dock med en glimt i ögat) och diverse andra proffs. Norinder lägger in överväxeln direkt och börjar gå all in mörkt med diverse kort. Ganska snart har han dragit ut alla vid bordet utom mig och en till. Jag har lite dåligt med marker och beslutar mig för att testa Norinders framgångsrika strategi. In med alla marker mörkt, Nordiner synar med KQ och skriker fisk. Själv vänder jag upp två ess och inser att jag precis spelat ut min högljudde kollega. Jag väljer dessutom att vinka till honom samtidigt som flop, turn och river faller ned, något som inte verkar uppskattas då han får lämna bordet. En andraplacering blir det till slut.

Stärkt av mina framgångar sätter jag mig ned vid ett 50/50 cashgame. Här är cirkusen i full gång då en galen ryss höjer alla potter till 500. En kille ligger dessutom och sover med ansiktet nere i sina marker. Stämningen är med andra ord på topp. Jag lyckas plussa några 1000, mest mot en est som går på jättetilt sedan jag bluffat honom med 23. Han kallar mig "Backstreetboy-guy" och säger åt alla vid bordet att det bara är mina pengar han vill ha. Han börjar också ställa mörkt och det är ju inte den bästa av strategier så han blir inte långvarig vid bordet.

Sen kommer en ny stjärna till vårt bord. Urtypen av en internetspelande superbrat kommer direkt från krogen stängning och är minst sagt glad i hågen. Han köper den sovande snubbens plats för 500 och sätter sig sedan för att slaska bort sina pengar. Konstant maler han om vad löjligt det är att spela om sådana låtsaspengar och för att visa sin storhet häller han ut en White Russian över bordet. Bordsbyte men imponerande nog får han fortsätta spela på det nya bordet. Jag misstänker att han är villig att bjussa lite på sina tillgångar och sitter fram till klockan 0815 i väntan på detta. Självklart slutar det med att han får mina pengar och känns ju extra bra när han berättar att han vann 300000$ i en turnering för några veckor sedan. Klart att jag ska ge just honom mina sista slantar! På det hela taget en oerhört lång, galen och dyr kväll!

Fear and Loathing in Tallinn

2009-05-23T18:49:00.002+02:00

Så var det igång. Det var dags att kasta sig handlöst in i det Estländska utelivet. Och som vi gjorde det! Efter en ganska lugn dag inträffade en serie hänelser på eftermiddagen som jag anade skulle sätta nivån för kvällen. Först möter vi upp den gamle pokerprofielen Peter "Nalle" Hedlund på casinot som ganska drucken är i desperat jakt på ett spel och bjuder upp oss till hans svit för lite spel. Vi lovar att komma upp om en timma då vissa av oss måste hem och byta om. Under det ombytet lyckas jag tappa 2k$ på diverse spektakulära sätt och nu börjar jag ana vart kvällen är påväg.

Vi tar oss tillbaka till casinot men Nalle är tydligen som försvunnen men i hans svit har Nordicbet dragit upp en liten bjudskiva med ett digert gottebord. Efter lite häng där tar vi oss ned till casinot för att känna på cashgamet för första gången. Dessväre finns det tre platser lediga direkt på dealers choice vilket gör att vi slår oss ned där för att slippa vänta på något av texasborden. Vi har dock knappt koll på reglerna och när det börjas lira 7card stud och Sökö börjar det bli uppenbart för alla runt bordet att vi är det stora svenska fiskarna vid bordet.

Pinsamt detta, har inte ens tid att ge er en redig cliffhanger. Saken är den att det är dags för kväll två och alla väntar på mig (ovanligt). Jag får helt enkelt färdigställa inlägget lite senare! Får skicka ett stort tack till grabbarna för 3 pinnar igår, riktigt viktig match!

En slagen hjälte

2009-05-22T09:50:00.007+02:00

Godmorgon. Det var två bittra medlemmar ut Team Pokeridol som vaknade upp i morse. Jag och min kollega Danne var båda utslagna. Dessutom så hade även vår tredje häst i racet, Lison, fått lämna tävlingen.

Vad ska man säga om gårdagen egentligen. Är väl nöjd med de flesta beslut, lite ångerfull dock att jag lyckades slarva bort den trippla stack som jag ganska tidigt samlade på mig. Det mesta donerade jag till en kvalspelare som hade lite större hjärta, alternativt mindre hjärna, än jag trodde. Jag bara skyfflade marker över honom i en ren bluff som han synade med andraparet.

Värdemässigt skulle jag tippa att turneringen var en katastrof. Riktigt tufft motstånd. Satt på samma bord som bland annat Hans Eskilsson, Jonas Molander och William Thorson. Kanske inga kända namn för er som inte är pokernördarmen vi kanske kanhitta en liknelse i sportens värld. Om undertecknad motsvarar Grycksboexpressen (Torbjörn Eriksson alltså, svennesnabb) så var jag uppe mot Asafa Powell, Dwight Chambers och Bolt. Svårtjobbat. Men som ni alla vet har Grycksbo fortfarande potential och bli lika vass som de andra och så ser även jag det.

Måste erkänna att jag kände mig ganska tillfreds med min stekiga tableimage. Hörde konstant hur kamrorna smattrade och var tämligen övertygad om att jag nu få mitt mediala genombrott. Konstigt nog var det hela tiden de "namnkunniga" spelarna som fotades men jag kom dock med på en bild i alla fall.

Det stämmer, det är alltså mina vackra fingrar och delar av min enorma vänstra överarm som är med till höger på bilden. Stort.

Har även gjort en annan upptäckt. Om en spelare man möter har en klocka som är värd lika mycket som allt jag har och äger, då har han en liten mental fördel. Thorsons klocka blänkte konstant i mitt öga och dess enorma boet gjorde att han fick anstränga sig svårt för att flytta sina stora markerstaplar tillsammans med sin klocka. Vem har sagt att poker inte är ett tufft jobb?

Fattigare

2009-05-22T01:43:00.002+02:00

Såja, då var man nere på jorden igen. SM färdigt för denna gången. Har dövat min bitterhet med två vodka tonic och ligger i sängen så pallar inte bjuda på några fler detaljer just nu. Jag sover helt enkelt som en fattig man och drömmer om att jag hade lika mycket pengar som min bordsgrannes klocka kostar...

La Dolce Vita

2009-05-20T22:34:00.002+02:00

Så har första dagen i Tallinn passerat. Inte så mycket spektakulärt att bjuda på mer än att jag levt och fört mig som en vinnare. När kollegorna anslöt så blev det en lunch på stan och lite shopping. Sedan ett av de mer supereffektiva jobbpassen på länge. Kastade mig in på ett bord och träffade set mot set bland annat, fem minuter senare stämplar man ut 762$ rikare! Hyvens timlön. Sen blev det en runda ner till gymmet på hotellet och lite relax och bastu efter det. Avslutningsvis lite indisk lammgryta via roomservice och UEFA-finalen. Har som sagt inte mycket att klaga på denna dag.

Börjar spelet imorgon 14.00 (13.00 svensk tid) och för er som passionerat vill följa min kamp mot drakarna så följer ni det här: http://www.poker.se/pokersm2009/6676/ . Förberedelserna har varit strålande i alla fall så även om startfältet verkar tufft så ska vi nog kunna göra succé. Team Pokeridol ser starkt ut på förhand i alla fall och jag hoppas innerligen att vi kan visa den styrkan vid pokerborden och slipper göra det på nattklubbarna istället.

Lavazzatrippad

2009-05-20T11:45:00.004+02:00

Så har man landat i Tallinn. I väntan på mina kollegor har jag och espressomaskinen på rummet socialiserat. Detta har lett till att jag sitter konstant trummande på mitt ben och med överskottsenergi i massor. Missförstod instruktionerna aning så jag lyckades fylla en hel lattemugg med espresso så är riktigt speedad. Hotellet är för övrigt riktigt strålande. Rummet ligger på 19:e våningen med utsikt över staden och innehåller det mesta man kan önska sig. Staden verkar väldigt mysig och det är nästan synd att den ska invaderas av 400 svenska pokerspelare. Redan på planet hörde man lite här och var hur folk spelade poker, och då snackar vi en flygning på 45 minuter. Det hela kulminerar dessutom vid bagageutlämningen där ett sällskap gått loss med ganska tunga bet på vilken väska som kommer ut först, då börjar man verkligen att fundera på om man verkligen omger sig med vettiga människor.

På den tredje dagen återuppstånden

2009-05-19T22:45:00.004+02:00

Det var ju skön tajming att man följer hyllningarna av teknikens under och möjligheten att blogga konstant med ett tredagars uppehåll från bloggen. Jag försvarar mig med att detta inte var planerat och att ett antal personer har skuld till detta. Jag ska presentera dem nedan:

Fransosen: Mannen som lockade med gratis boende i en central vindsvåning i Stockholm. Trots tidigare erfarenheter av denne person låter jag mig lockas och fastnar självklart i något som snarare liknar ett konstnärskollektiv från renässansen. Han och hans franske flickvän skulle ideligen under två dagar envisas med att visa upp sina fina Absinthfontän, jag väljer att inte ytterligare beskriva denna uppfinning utan väljer att bara avråda från användande.

Amerikanen: En gammal vän från mina glansdagar som whigger, det vill säga 1999. Vi spelade basket tillsammans på universitetet och helt plötsligt dyker han upp i landet då han vill återuppleva den legendariska allkårfestivalen. Självklart lägger han ett relativt hårt träningsläger i Stockholms uteliv och med sig tar han undertecknad som sparringpartner. USA-Sverige 3-0.

The Wizard: En gammal HAIF-legendar som numera är stekarlärling i storstaden. Ett möte med denna man blir sällan en fröjd för morgondagen och i sällskap med fransosen och amerikanen blir denna trojka näst intill dödlig.

Farmor: Senaste dygnet har spenderats hos min lätt sällskapssjuka farmor. Glad över besökare pratar hon nästan oavbrutet och det i kombination av en lätt huvudvärk från gårdagens gröna fé gör att tillvaron här bitvis är lite påfrestande.

Jag själv: Måste motvilligt erkänna att även jag själv har en liten del i att jag försatt mig i alla dessa situationer. Dock har jag efter vida analyser kommit fram till att jag definitivt är den minst skyldige.

Nog om helgens äventyr, imorgon börjar allvaret i och med avresan till Tallinn. Lovar att hålla er bättre uppdaterad kring vad denna stad och SM-tävlingen har att erbjuda.

Den tekniska revolutionen

2009-05-16T15:04:00.004+02:00

Då man uppnåt den aktningsvärda ålder som jag gjort har man varit med om en häpnadsväckande förändring. Nu är det i och för sig inte som många tror att jag växte upp med knastriga radiosändningar från högertrafikomläggningen men inte långt därifrån. I min hemby Nälden var den naturliga rutinen att mamma ringde i en klocka när det var mat. Lite avlägset dagens komunikationsformer. Jag kommer även ihåg när högteknologin gjorde intrång i min vardag för första gången. Jag var nästan gråtfärdig av lycka när min far lät mig ärva hans gamla Minicall (personsökare alternativt beeper för er citykids). Genast undrar ni säkert varför min far dealade och varför han ville att även jag skulle börja deala i tidig ålder? Nu är det så att förr i tiden var inte denna beeper enbart ett redskap för afroamerikanska entreprenörer inom drogbranschen utan även ett vanligt arbetsverktyg i den svenska affärsvärlden. Hur som helst fick det mig att känna mig oerhört highroller då det pep till och stod 12 på sökaren när det var mat istället för att koskällan skulle gälla.

Varför tar jag nu upp detta? Jo, näst mest betydelsefull efter Minicallens revolutionernde intåg i mitt liv ligger nog den teknikalitet som jag idag installerat. Ett mobilt bredband. Det kanske inte låter så hitech för många av er men för mig känns det näst intill surrealistiskt att kunna sitta på ett tåg och samtidigt var connectad med hela världen. Därmed kommer också min blogg kunna vara ytterst levande trots att jag är på vift i någon vecka.

Måste även tillägga att jag trots att jag inte har några sympatier för något lag så vill jag att alla hejar på AIK i måndagens derby. Jag har nämligen delat vagn med två AIK-supportrar, tillika skåningar (hur går det till?), som säkerligen hör till landets botten-20 begåvade personer. Jag hoppas verkligen att de kan få uppleva sin dröm och får vara med i ett frejdigt huliganslagsmål. Om de sedan dör på köpet är inte jag den som protesterar då jag anser det vara var mans rätt att dö lycklig och om man samtidigt gör samhället en tjänst så finns det ju ingen anledning att protestera.

Trögt

2009-05-15T21:49:00.003+02:00

Med frusna tår och dämpad sinnesstämning kommer man tillbaka från kvällens match. Trodde verkligen att vi skulle greja tre poäng trots lite struliga förutsättningar. Matchen blev dock jämn och även om vi bitvis visade prov på bra spel så var det mycket bortslagna passningar och halvhjärtade närkamper. Även om vi tog ledningen så får vi nog vara glada med en pinne. Trist att inte spelet lossnar riktigt, vet ju vilken enorm potential vi har men det känns som vi fortfarande letar lite efter vårt spel. Sen känns det fortfarande som vi borde kunna kötta in oss lite mer i matcherna. Känns som vi behöver någon som kommer in både sent och fult i närkamperna på träningarna. Är en roll som jag är beredd att fylla så snart min kropp läkt ihop någorlunda.

Apropå mina krämpor. Kör ideligen mina rehabövningar på Aktiv Rehab, en träningslokal som gör allt för att bryta ned psyket hos de som redan har trasiga kroppar. Har sällan påträffat en mindre inspirerande miljö. Till tonerna av Ulf Lundell vistas man tillsammans med ett otal pensionärer som långsamt gör sina övningar för att förlänga sitt liv en aning. Maskinerna har varit med så länge länge att de knappt gör motstånd längre, de bara tittar på en lite sorgset. Och mitt i allt detta ska man försöka hitta inspiration! Tyvärr är de bäst i stan på att rehabilitera kroppar så det är väl bara att offra sitt psyke för den goda sakens skull. Under gårdagens golfrunda började även min rygg att protestera. Lite osäker om jag vågar ta upp det hos sjukvården dock. Höftproblem och strulande rygg känns nästan som ett klart fall för avskjutning om man är över 30. Om man dessutom inte betalar skatt så tror jag nästan samhället hade gjort rätt i att kremera mig direkt. Med de tankar jag tagit med mig från rehaben så låter det inte helt illa så länge jag får bli lite lagom lättrökt och med en doft av enris.

Hög standard

2009-05-15T13:59:00.004+02:00

All min oro över Tallinnprojektet är helt plötsligt som bortblåst. Bankrullen är välmående och som en bonus kommer min kära pokerklient Pokeridol på att det är läge att visa lite uppskattning för lång och trogen tjänst. Sedan innan var det klart att de går in och spronsrar en del av mitt inköp till SM men nu har de dessutom kommit fram att de kommer att bjuda på hotellet. Jag som trodde det skulle bli hostel, husvagn eller liknande men nu blir det fem nätter här istället: http://www.swissotel.com/EN/Destinations/Estonia/Swissotel%20Tallinn/Hotel%20Home/Hotel%20Home
Faktiskt sjukt skönt att få uppskattning för att man, till skillnad från huvuddelen av andra pokerspelare, inte horar runt bland de olika bolagen i jakt på några extra dollar. I ett jobb där ingen bryr sig hur man presterar egentligen så är det nästan den enda form av credit man kan få. Dessutom har jag lyckats gnälla mig till lite stil på spelkläderna. När andra glider dit i söndertryckta Dressmanplagg av pappersliknande bomull spelar vi i Tiger-koftor och piké från Filippa K. Som min gode vän Krille Rahlenfeldt brukar säga, det viktigaste är inte att vinna utan att se bra ut! =) Tack Pokeridol för att jag får göra Tallinn med klass!

Lite nervös faktiskt inför kvällens fotbollsmatch. Bortamatch mot Ingelstad är inget att skoja bort. Kombinationen av vissa bortfall i elvan och den senaste mindre bra prestationen mot Strömsnäsbruk gör att det känns lite osäkert. Vet att grabbarna grejar det om alla bara offrar lite själ och hjärta. Tror dessutom att Wikingen med lite flashbacks från fjolårets Elfströmmande kommer att stänka in minst ett på ren motivation. Ska dessutom bli kul att se den gamle polacken på planen, vi har saknat ohederliga människor på planen men nu har vi en fuskare av rang i backlinjen. ;) Tar inte emot några spel på 1-3 för Hovshaga då det är tämligen uppenbart att det är slutresultatet. För övrigt så kommer livebettingen gå varm under matchen och mina förhoppningar är att Andreas "Torsken" Bladh är en av åskådarna då han skills när det kommer till livebetting är oerhört bristfälliga.

Jawohl

2009-05-14T22:45:00.003+02:00

Så var det äntligen bekräftat! Länge har det smusslats kring Kamprads eventuella samröre med den typen av tyskar som var lite elakare än dagens dito. Själv har jag alltid tyckt att Ingvar verkar vara en hyvens kille och att se honom smygheilandes i farstun känns aningen osannolikt. Denna uppfattning har dock förändrats.

Hur ska man annars förklara de tydligt nazistiska lämningarna i Älmhultstrakten? Redan på hål 1, på Älmhults golfbana alltså, upptäcker jag och min spelpartner Froid att något inte står rätt till. På ett osedvanligt sadistiskt vis slår man ut över en kulle så att man omöjligen kan se hur hålet ser ut eller vart bollen landar. Naturligtvis kommer mitt första fiasko redan här. Sedan kämpar vi tillsammans i 4,5 timma mot en uppsjö av elaka teeplaceringar och cyniskt utplacerade greener. Att banan dessutom konstant går upp och ner gör att min gamla kropp lämnar in en tydlig protest. Den enda förklaringen till att någon har skapat en bana likt denna är att det är några kreativa jugendkillar som i slutet på 30-talet valt att börja öva sina färdigheter i att få människor att lida. Och sannerligen har de lyckats. Ingvar tog uppenbarligen Tyskland till Älmhult och jag ser fram emot att börja motionera till riksdagen att vi ska göra tvärtom. De säger att tiden läker alla sår men det är inte jag som kommer montera Ikeamöbler inom de närmsta månaderna.

För övrigt kanske jag ska tillägga att Froid gick vinnande från dagens runda, om det var någon som inte listat ut detta redan...

Endast tomten är vaken

2009-05-14T03:11:00.003+02:00

Stressig dag som avslutats med nattjobb och ett OB-tillägg som vilken korrumperad fackpamp som helst skulle vara nöjd över. Ser, just i detta ögonblick, faktiskt inte ut som jag tagit mig så mycket vatten över huvudet när jag bokat upp både Tallinn och Macau denna vecka. Den store allsmäktige herren har belönat mig för att jag verkligen kramar ur allt ur både liv och plånbok. Därför har han också belönat mig med samma hederliga bondflax som Noah hade när han lyckades köra runt med den där båten. Nog med andlighet, klockan är djävulskt mycket och farbror måste sova. God natt!

Farbror Frost på besök

2009-05-12T15:34:00.004+02:00

Så var det dags för den lilla karaktärsprövningen som kommer varje vecka. Fru Fortuna har nämligen som vana att gå på semester någon gång per vecka och lämna mig med hennes stränge far, Farbror Frost. När han sitter på min axel kan de mest sektakulära hända på jobbet. Den matematikprofessor (Kihlman åsyftas ej) som hade sett dessa skeenden hade omgående sökt sig till Macdonaldsdisken och omprövat alla sina värderingar. Nåväl, med Farbror Frost närvarande ser jag mina pengar hastigt rinna iväg spelare som råkar stoppa in alla sina marker i rejäla underlägen. 1,5k ner så börjar jag bli lite stressad och fundera på om den store allsmäktige valt att straffa mig för att jag så omdömeslöst gått loss på min Kinaresa? Turligen nog visade det sig bara vara en skarp varning.

I ett svagt ögonblick då Farbror Frost ser över någon annan stackares utdragningar lyckas jag hamna i någon form av karneval. En lite tiltad halvtomte höjer upp till 14$, jag synar bara med QQ för att skoja till det och så slår BigBlind om till 64$. Genast såsar gentlemannen som höjde först in alla pengar, jag är inte sen att göra samma sak och hansom reraisade vill också vara med i karusellen och synar. 1,5k färska gröna i potten och jag håller i mig i både stolar och väggar. Lyckligt nog ser jag första kortet, en dam, trissen är fullbordad och jag slappnar av ända tills jag ser 2:an och 3:an som faller därefter. På turn dunkar tomten in sin hålstege med en 4:a och tittar snabbt bakom ryggen för att se om Frostskallen sitter där och gottar sig. Till min glädje ser jag Fru Fortuna skrida in i sin högt slitsade sammetsklänning med en 2:a i högsta hugg. Kåken sitter på river och jag stämplar ut så fort jag bara kan efter jag fått mina pengar. Att vara even för dagen känns som en välsignelse och jag ska hedra den store Frun genom att spendera återstoden av dagen på golfbanan. Farbror Frost får gärna hänga med, men han ska ge fan i mig på jobbet!

Ny inriktning på bloggen?

2009-05-12T01:14:00.003+02:00

Jag funderar lite på att byta inriktning på min blogg. Har kollat runt lite och gillar verkligen det koncept som min gode vän och kollega Krille kör på http://rahlenfeldt.blogg.se/. Funderar nästan på att rippa det rakt av, framför allt att ta lite bilder på mig när jag tar tåget till Stockholm i helgen. Skön grej, helt klart. Ni som gillar Krille måste även se till att kolla in hur han och grabbarna förkrökar, inte helt olikt en kväll med grabbarna i laget här på 54:an. Som en känd modeprofil här i Växjö säkerligen hade sagt:

-Han är fashion!

Macau nästa

2009-05-12T00:54:00.003+02:00

De senaste dagarna har sommarens Macauresa varit ett ständigt orosmoln. Gillar egenltigen inte att casha upp resor som man ska åka på om flera månader, de pengarna kanske behövs till mat då? En av nackdelarna i denna bransch. Men när svennemaffian ligger på så får man ibland vika ned sig. Ska inte sticka under stolen att dagens resultat motsvarande ungefär nämnda resa så då gör det inte fullt lika ont att betala.

Ska bli galet i alla fall, nästan tre veckor i Kina med Macau som huvuddestionation men även besök i Peking och Hong Kong. Någonstans finns en liten baktanke med hela trippen, vintrarna i Sverige är kalla och är kineserna så pigga på att dela ut pengar som det sägs så kanske man agerar flyttfågel några månader. Men vi tar inte ut något i förskott, var inte längesedan jag skulle steka mig i ett Brasilianskt penthouse under vintern men istället fick agera hemlös och sova på mitt kontor. Vem vet, kanske är det just din soffa jag dyker upp på om några veckor ;)

Betongaren Dennis är skyldig mig 283$

2009-05-11T16:21:00.003+02:00

Firade måndagsmorgonen med ett svennigt uppvaknande då jag för en gångs skull hade ställt klockan. Helgens aktiviteter gjorde att jag var nära koma på söndagen och skippade mitt obligatoriska söndagspass på jobbet. För att uppväga detta ställde jag klockan på den okristliga tiden 0800. Sagt och gjort så dånade väckaren igång i morse och jag fick en obehaglig inblick i hur många människors vardag ser ut.

Instämling på jobbet 0900 och för att lätta upp stämningen på kontoret, jag kan ha lite svårt för mig själv på morgnarna, valde jag att lyssna till den högklassika radiokanalen p3 samtidigt som jag jobbade. Ett inte helt genomtänkt beslut visade det sig. Dagens program handlade nämligen om arbetslöshet och som så ofta så lockade telefonväkteriet till sig en bred skara människor. Jag precis fått upp alla mina sex bord och musklickandet smattrar likt en telegraf. Då bryter betongaren Dennis min koncentration. Han har lyckats anstränga sina fyra hjärnceller och uppfatta att det är någon diskussion på radion om arbete och ber någon bättre begåvad vän att slå numret till programmet.

- Jag förstår inte varför folk klagar över att det inte finns några jobb, man kan ju jobba svart!

En fullkomligt strålande inledningsreplik av den unge mannen, som senare berättar att han är 19 men alldeles snart ska fylla 20. Antar att han menar att han är 19,5. Programledaren verkar, liksom jag, tycka att denna åsikt är lite konstig och ifrågasätter påståendet.

- Du tror inte att det skulle finnas fler arbetstillfällen om folk inte jobbade svart? Tar inte svartjobbare arbete för dem som vill arbeta lagligt?

Som den rutinerade debattör Dennis är slår han snabbt tillbaka det argumentet.

- Nej, så är det ju inte direkt.

Han känner inget behov av att motivera det mycket mer. Senare i konversationen förklarar han att han jobbar svart ibland när han vill ha lite extra pengar för att köpa lite sköna prylar. Programledaren försöker ta reda på om han även jobbar lagligt och frågar därför vad han gör när han inte jobbar svart?

- Jag tycker om att festa...

Han misslyckas alltså i förstaläget berätta om sitt lagliga arbete, det kommer fram sedan att han är betongare och faktiskt skattar på sin lön.

Nå, vad har detta då att göra med mig och hur kan denna låglobade människa vara skyldig mig pengar? Jo, bara att höra hans infantila syn på samhället och skattefrågan i synnerhet gör mig förbannad. Faktum är att jag, trots att jag är skattebefriad, tror på vårt svenska system och gärna skulle betala skatt och bedriva mitt yrke i företagsform om det bara gick. Självklart får man titt som tätt gliringar för att man är "smitare" etc. Och så dyker detta ägg upp och bara belyser hur många människor ser på moral i dagsläget. Min frustrerande hjärna höjer, på grund av all frustration, upp dam 7 ganska kraftigt från tidig position. En veritabel skithand vars enda värde i nuläget är att ventilara min agression. Självklart träffar jag en 7:a och samtidigt som min motståndare bettar alla tre gator ser jag Dennis framför mig och synar som om jag aldrig spelat poker i hela mitt liv. Kostnad: 283$. Självklart har han triss och Dennis har numera en spelskuld. Det jag behöver hjälp med är att hitta en adekvat indrivningsform, om jag bara hittar någon som vill skjuta av honom får jag inga pengar men Helvetesänglarna känns lite för light. Någon som har något förslag?

Genombrottet

2009-05-10T23:06:00.003+02:00

Det har varit några år nu jag allt för ofta begett mig ut på traktens golfbanor. Detta har mest lett till extraarbete för greenkeepers samtidigt som det varit ett mentalt nedåttjack för undertecknad då mitt labila psyke omöjligen kan hålla koncentrationen uppe under 4 timmar. Förra året började jag på fullt allvar tveka på möjligheten att en dag spela på touren. Så idag, kom dagen då allt vände.

Yrvaken gled jag fram till första tee och försökte se banan från det dis av Bacardi jag oturligen hade hamnat i. Jag såg oron i min lagkamrats ögon då han insåg att jag inte förberett mig optimalt för denna tävling och i samma stund kände jag att jag inte kunde svika honom. Froiden. Mannen som är lika from på golfbanan som han är rabiat kring fotbollsplaner och colagrogg. I ren skräck för konsekvenser klev jag in i zonen redan på hål två och checkade inte ut förrän 16 hål senare. Kan tyvärr inte referera mer ingående för denna resa då mina minnen är få. Ett minne som dock kommer etsa sig fast i återstoden av livet är känslan av att för första gången vara i topp av en leaderboard. För att se det hela ur en professionell synpunkt så var tävlingen dessutom höjden av +ev (pokerterm, ring Glimne om ni undrar). 50 investerade kronor omsattes till en driver för 1600, detta innebär att jag alltså kan spela 31 tävlingar av motsvarande storlek utan resultat och fortfarande göra vinst. Karriärsbyte kanske?

För övrigt har dagen även bjudit på charmerande fotbollsunderhållning på Hagaåkern. 3-2 vinst över Rottne för U-laget satt fint. Tyngre däremot att livebettandet under matchen gick dåligt. Måste förfina mina beräkningar kring fotboll i dessa divisioner, tror starkt på att man med lite kunskap som oddssättare kan förena nöje med nytta och se till att säkra gratis korv under hemmamatcherna. För övrigt erbjuder jag redan nu Scorecast 84ggr pengarna på 0-2 och Skägget som målskytt mot Ingelstad. Gör även som de stora bolagen och erbjuder pengarna tillbaka på 0-0 vid alla resultatspel.

Politiskt korrekt?

2009-05-09T18:03:00.004+02:00

Kom precis på att en och annan som landat på min nykläckta blogg kanske undrar vad det är för tjat om Mao och hur adressen kan inledas med något så bisarrt som maozeflop? Är det så att jag slår ett slag för den gamle missförstådde kinesiske frihetskämpen som baktalats så smutsigt av väst? Nja, det råder väl ingen tvekan om att Mao den förste inte var rättskaffens man. Så varför har jag lånat delar av hans namn?

Början till detta var att jag skulle byta pokersite och sökte ett nytt namn att spela under. Under en våt kväll i Berlin börjar spånandet kring hur man bör forma sitt namn och självklart så hamnade vi ganska snabbt på diktatorer och elaka människor. Det finns ju alltid något kittlande med det politiskt inkorrekta och än bättre att sitta vid ett pokerbord och vara hatad av alla innan man ens fått korten. Brainstormingen var vild och i tät konkurrens med bland annat PolPott blev mitt namn till slut MaoZeFlop (flop är då en term för de tre första korten på bordet vid texas holdem).

Jag måste erkänna att jag trivs att spela under en form av diktatorskap. Jag känner mig stor och svulstig, det känns som jag får den respekt jag inte förtjänar vid borden. Dessutom ligger det någonstans en liten dröm i att bäras i kungastol över himmelska fridens torg och höra massorna skandera: -Mao, Mao, Mao! Storhetsvansinne har alltid varit ett av mina favoritplagg och sitter som allra bäst i kommunistisk skärning.

Smisk i massor

2009-05-09T02:21:00.003+02:00

Hmmm, en kväll för alla S/M fans därute. Inleder med att i hällregn se mitt kära HAIF ha en riktigt dålig dag och näst intill välförtjänt får stryk av Stömsnäsbruk med 5-1. Trodde serien var klappad och klar, men som det ser ut nu behövs nog en gammal låghalt Robson i höst för att vara säker på avancemang.

Denna missär följdes upp med att se Sverige få en välförtjänt påse kokt av Kanada. Inte ens roligt att se, hoppades nästan på Kanada då rättvisa är något som jag genom mitt yrke måste försöka eftersträva.

Då kommer vi till den sista punkten, kvällens svettiga knegande. 4,5 timma sittandes på röven med ett litet brejk för att hämta en apelsin. Lönen för mödan? Förutom apelsinen fick jag donera 132$ till diverse neanderthalare som tycker det är kul att spela bingo. För er som inte brukar vara med i min rollercoaster så är resultatet i sig ganska bekvämt men det finns något oerhört svidande att sitta länge för att torska, eller för den delen vinna, ett ganska litet belopp. När man är upp eller ner några 1000 så känns det mer som man jobbar på riktigt. Mycket sjukt men dock en sanning i mitt trånga skrymsle till hjärna.

Välbehövlig sömn på G, läggdags efter klockan 03 och jag blir än grinigare än normalt. Tagit mig 30 år att upptäcka det och har fortfarande svårt att lyckas...

Prolog

2009-05-08T16:49:00.003+02:00

Vet inte hur man bloggar och med tanke på rubriken så är jag helt off men känner bara ett behov av att kasta er in i handlingen. Därför ska jag snabbt bjuda er på några blänkare kring vad som rör sig i min lilla lob.

* I vanlig ordning har en resa till annan ort (Göteborg) resulterat i stora summor av förlorade pengar samt ett fysiskt illamående på grund av giftigt intag (illa nog gjordes detta samtidigt vilket självklart förklarar de stora förlusterna). Hur ska ordningen återställas efter detta fiasko? Kommer bankrullen återfå sin forna form? Och kommer jag det?

*Avresa till SM i Tallinn (kul att behöva fly landet för att kunna bli svensk mästare...) om knappa två veckor och inget är bokat. Jag och min kollega MrJinx letar febrilt efter vettiga boenden , flyg och möjligheten att boka speldag. Kommer vi ta oss dit? Är det highroller att bo på hostel? Har någon en båt att låna ut?

*Sommarens semester/arbetsresa går förhoppningsvis till Macau, Kina. Tyvärr har jag beblandat mig med vanliga dödliga förvärvsarbetare som sjukt nog vill boka redan nu! Semestrar hit och flickvänner dit, har noll förståelse för hur man kan motså frestelsen att boka allt i senaste laget? Dessutom har min rulle, som jag delgav ovan, fått duktigt med stryk vilket innebär att 10000 för en flygbiljett svider illa. Ska jag lyckas stå emot trycket från svennemaffian och skjuta på denna bokning? Ska jag plöja ned pengar som jag knappt har för att möta kineserena på deras hemmaplan? Är pekinganka gott?

*Slutligen, den stora kampen. Jag Vs min kropp. Hade det varit hemma/borta möten som i champions hade jag nu fått smisk med 0-6 på hemmaplan. Rehabbar den 4:e skadan på lika många månaderna. Dessutom har det visat sig att mitt älskade fotbollslag, Hovshaga AIF, inte ens behöver mig och vinner konstant. Kommer min höftböjare att ta sig tillbaka till fornstora dagar? Får jag lägga in ett litet litet strå till stacken i årets tåg mot division 4? Är jag slut?

Som ni ser, sjukt många cliffhangers i mitt liv. Jag blir själv lite svettig och väntar på något sätt på nästa avsnitt. Känner att det är grova bröderna Dahl vibbar över hela mitt liv. Men den serien måste väl ändå slutat gott, eller?

2:a försöket

2009-05-08T16:39:00.003+02:00

Så har man blivit med blogg. Andra människor skaffar flickvänner, vänner, fruar, barn. Jag skaffar blogg. Känns lite enklare faktiskt. Ska erkänna att jag gjort ett tidigare försök. Någonstans ute i bloggosfären ligger lämningar från en anonym blogg med djupa tankar kring livet. Pretantiöst var ordet och därmed svårskrivet då jag var tvungen att vara lätt neddrucken eller depressiv för att kunna producera text.

Här ska det däremot vara klämkäckt och ytligt så det förslår! Nja, speglar väl kanske inte mig som person men jag ska istället inte försöka vara så begränsad och bara skriva om vissa saker. Jag är många personer i ett och ska någon någonsin förstå mig till fullo så får jag väl bjuda rakt ut på alla mina neurotiska sidor. Detta innebär att jag kommer att bjuda på poker, känslor, sport, fest och resor i en salig blandning. Allt kryddat med en stor dos ironi och cynism. Precis som jag själv skulle vilja ha det serverat med andra ord... ;)